Upptagning 2022

Årets upptagning av båtarna gick bra med fint väder, bra tempo och god stämning. Jag kände en viss känsla av vemodighet som vanligt. Det är en speciell känsla att ställa upp båtarna på land efter ytterligare en säsong – en slags ceremoni för att markera årstidernas växlingar och tidens gång – som är så olik den energi som vibrerar i luften vid sjösättningen.

Det är långt kvar till nästa upptagning, men jag ska försöka komma ihåg att bidra till tempot nästa år, inte bara genom att lossa lite på vant och stag i förväg, utan även genom att låsa sprintarna med stora gem i stället för de vanliga ringarna. Det blev inget långt avbräck pga av att jag hade glömt gem:en i år, men jag fick en gliring när det var dags att masta av min båt: ”Ju mindre båt desto mer tid!” 🙂

En av mina stöttor vek sig i vintras när båten lade sig över den under stormen i slutet av februari. Senast jag var ute och seglade, frågade jag hamnkapten om jag kunde hyra en stötta under vintern, men han skulle ta min deformerade stötta till smeden ist och låta hen böja ut benen på den igen. Det var gjort till upptagningen. En hamnkapten värd sin vikt i guld.

Det där med stöttorna. Jag har aldrig förstått var på båten man ska placera stöttorna. Två stöttor (om det är en liten båt) på vardera långsida en bit in från fören och aktern, det har jag fattat, men var någonstans på borden ska plattorna på stöttorna vara? ”Mitt på vattenlinjen”, sade någon förra året. Okej, men varför?

En av mina båtgrannar, som har jobbat länge som ingenjör, förklarade att man ska ställa stöttorna så långt in under båten att tyngden från båten går nedåt i marken, inte utåt mot sidorna. Om båten rör på sig och stöttorna står fel, leds kraften ut mot sidorna och stöter bort stöttorna istf att tynga ned dem i marken.

Max 20 grader.

Om man tänker sig en rät linje från undersidan av plattan som ligger an mot båtens skrov, ska den linjen inte luta mer än 20 grader i förhållande till en rät, vertikal linje. Man kan titta på en kant på undersidan av plattan (markerad i bild). Jag antar att man kan titta på själva plattan i sig också och kolla att den inte lutar mer än 20 grader i förhållande till en rät, horisontell linje.

Och om man tittar på hur en båtstötta är konstruerad att fördela kraften ned i marken den står på, ter det sig självklart, egentligen. Att jag inte har sett det tidigare. Tack! Jag gillar ingenjörer som kan förklara saker så att man förstår, inte bara att, utan också hur och varför.

Täckställningen var för hög och brant förra året. När det stormade den där natten i februari blev täckställningen som ett segel, och eftersom presenningen var knuten under båten välte allting till slut. I år står täckställningen minst en halvmeter lägre. Och presenningen tyngs ned av dels sin egen tyngd dels av PET-flaskor med vatten knutna längs sidorna. Om det blåser lika mycket i vinter hoppas jag att pressen blåser bort istf att välta båten. Jag kör mycket hellre ut till båten mitt i vintern och lägger tillbaka en bortblåst presenning, än ser en båt ligga på marken.

En hittad krona är en turkrona, har jag lärt mig. När allt var på plats och båten tömd lade jag en hittad € i botten av kölsvinet för ”en kall, lugn och snöfattig vinter”. Och det blev kallt redan samma natt, nästan nattfrost. Morgonen efter var kall och mycket vacker.

1 grad morgonen efter upptagning.

Hemgång

Knåtebo by night.

Prognosen har stämt bra hela helgen men i natt hade den fel. I går kväll var det lugnt och fint och jag beskådade en fantastisk solnedgång, men nattens bris som enligt prognos sedan några dagar tillbaka skulle vara N-NV blev V i stället (eller om viken jag låg i var så stor att vinden vred sig och kom in från väst) och strax efter tre vaknade jag av ljudet från vågorna som slog rakt in mot hela babords sida och rullade runt och ekade i hela båten: KLUCK, KLUCK, KLUCK, KLUCK. En båt är som en resonanslåda, min är det åtminstone, och varje litet ljud blir uppförstorat och mångfaldigat. Jag låg kvar i säcken en stund och försökte somna om men gav upp efter en halvtimma och gjorde frukost och kaffe i stället.

Nu är klockan halv sex (halv fem på riktigt, enligt normaltid) och jag kan se den första morgonrodnaden i öster. Det är kallt och vackert.

Det är hemgång i dag. Blåser det lagom kryssar jag bort till hemmahamnen, det är inte långt härifrån, annars går jag för motor. Förutom avbruten nattsömn har det varit fint att komma ut ett par dagar i båten och segla lite. Nästa helg är det upptagning.

Knåtebo

Vacker segling i september.

Jag vaknade till morgonsol bakom moln som efterhand blev klarblå himmel, soligt och varmt. Jag vecklade ut solpanelen och laddade batteriet, solade en stund själv och tog ett snabbt dopp i det friska vattnet efter frukost. Jag hann med lunch också innan det var dags att segla vidare.

Jag hade problem med att hissa seglen. När man seglar själv är det svårt att stå stilla upp mot vinden och hinna hissa seglen innan man faller av. Att göra det i medvind är lika svårt. Jag gav upp och drog på lite mera gas med sikte mot läsidan av en ö för att hissa seglen där i stället, när jag upptäckte att, vänta nu, jag är ju i lä nu när jag har lite mer gas och går med vinden. Då fick jag upp seglen. Så kan man tydligen också göra 🙂

Jag fick kryssa lite på slutet, annars hade jag en fin seglats i den svaga NV-brisen bort till Knåtebo. Det är inte ett optimalt ställe, det är en del båtar som går förbi och drar upp svall, men jag ligger i lä och såhär års är det färre båtar.

Höstligt

Det blev segling i helgen i alla fall. Såhär på hösten är det alltid lite osäkert om det är värt att köra fram och tillbaka till båten för ett par dagar på sjön. Jag kräver inte Brittsommar, men jag vill ha lite (inte för mycket) vind att segla i och mestadels uppehåll. Vilket det ser ut att bli nu i helgen. Jag körde hemifrån i morse, anlände till båten strax efter lunch och hissade segel vid tre. Det var skönare än att komma fram vid midnatt när det är kolsvart (såhär års) och bryggsegla första natten.

Jag gick bra i NV-vinden och hade bitvis uppåt 8 sm i medvind eller snett bakifrån. Jag hade sikte på Mansö, jag har aldrig varit där tidigare, men där låg redan en båt. Den där viken är stor nog för två, men det byade på extra mycket just då, så jag rundade en udde, revade och kollade östsidan av St. Svensö i stället. Där låg två båtar, varav en där jag brukar förtöja. Jag gick bort till ett näraliggande skär i stället och lade till på läsidan. Fin sandbotten (ser det ut som) och ganska grunt, här ligger jag bra. Pasta med tomatsås och ölkorv till middag.

Det märks att det är höst, dagarna är kortare, det blir mörkt snabbare och tidigare och det är helt svart redan nu, halv nio på kvällen. Vinden viner över kobbar och skär och vindexen skramlar lite uppe i masttoppen, annars är det helt tyst och stilla.

En av fördelarna med liten båt: man kan lägga till där mer djupgående båtar inte kan och där större båtar inte ens kommer in. Och man stör inte vyn lika mycket.

Brytningstid

Brytningstid, mellan sommar och höst; lite sol och lite regn om vartannat, molnen på hög höjd går i en riktning medan de på låg höjd går i en annan, kalla stråk drar genom den annars ljumma luften – mycket både och.

Nära

Stilla höstfjärd.

Det blev aldrig någon vidare vind i går. När det väl började röra på sig var det fortfarande inte särskilt mycket att segla i och för sent för att gå någonstans. Jag revade, drog i gång motorn och började gå mot hemmahamnen. På vägen kollade jag in ett par vikar som jag vanligtvis brukar segla förbi på vägen ut mot de mer avlägsna målen, men de näraliggande vikarna är ibland lika fina och spännande resmål.

Jag hittade nattkvarter på västsidan av en liten holme knappa 2 sjömil från hemmahamnen. Under säsongen är det för mycket trafik som går förbi här och stora motorbåtar som låter och drar upp stora svallvågor, men såhär års och en sådan här grå helg är det lugnt och förutsatt att vindarna är de rätta fungerar det bra. Jag satte upp en pannlampa (som tål vatten) på masten som lanterna. Jag brukar inte ha det när jag ligger i en vik, men såhär på läsidan av en liten holme där det kan köra förbi andra båtar i närheten, och nu när nätterna är längre och mörka, kändes det bra.

Vinden är svag och vrider sig runt väderstrecken, bland är det lä och helt tyst, en stund senare kluckar en svag vind från SV mot båten. Ett stilla regn kommer och går, jag passar på att ladda batteriet nu när det är uppehåll en stund. Ett sträck drar tyst förbi mot söder, klipporna känns svala efter nattens kyla, men vattnet är fortfarande varmt, det är mindre än tre veckor kvar till upptagningen – hösten är nära.

Kav lugnt

Det är mycket vackert, stilla och grått. Men det är inte mycket att segla i. Det får bli en påtår och några sidor i Robert M. Pirsigs ’Lila’ i väntan på vind. Solpanelen laddar batteriet, även i grådaskigt dagsljus.

Filiputt

I Stockholms mellersta skärgård finns stora och lilla Korpmaren. Och i övrigt är skärgårdarna fulla av öar, holmar, grund, bådar, krokar, säckar, skär och klabbar. Men ”Filiputt”?

Om inte för något annat vill jag ligga där en natt bara för namnets skull. Men vinden ser inte ut att vara helt rätt för Filiputt i morgon natt.

En får se vart vinden bär i morgon. Vädret ser ut att bli grått och stilla med bara några sekundmeter blåst som ska hålla på och vrida sig runt samtliga väderstreck. Det är inte de bästa förhållanden för segling, ens för mig som inte brukar ha bråttom. Jag kanske går för motor en bit bort och lägger mig i närmsta vik i stället för att försöka segla långt bort. Det är lite trist, men vinden blåser som den vill eller inte alls ibland. Att bara vara, ett par dagar i båten, känns som en bra målsättning för den här helgen. I natt bryggseglar jag.

Tejpa presenning

7 m press i 5 m garage.

Det blev ingen segling den här helgen. Vädret till sjöss såg ganska okej ut för fre-lör-sön, men enligt prognosen ska det regna hur mycket som helst över land på vägen hem i dag. Jag har kört i nästan 20 mil i strilande regn en gång, det dubbla i regn är inget jag längtar efter.

Jag tog tillfället i akt att laga presenningen som ligger över båten vintertid i stället. Efter vinterns debacle med omkullblåst båt blev det några rejäla revor i pressen som behövde tejpas igen. Jag gick till Claes Ohlson och köpte en rulle klar Gorilla-tejp (8 m) och en annan typ av laga-presenning-tejp (5 m) som jag inte minns vad den hette, men den var mjukare och hade skyddande papper på baksidan (ungefär som dubbelhäftande tejp). Den sistnämnda kändes bäst, den hade en grym förmåga att fästa.

UPDATE ang. Sunbeam System solpanel: jag kollade mejlväxlingen mellan mig och Navinordic vid inköp säsongen 2020, och de skriver klart och tydligt: att om man borrar hål för skruv i en solpanel som är ämnad att limmas fast (med t.ex. Sikaflex), måste man säkra hålen med öljetter, annars ”… kan man börja dra sönder panelen med risk för vatteninträngning”. Det är nog precis det som hände. Jag skulle väl kunna klämma dit öljetterna i efterhand och hävda garantin i alla fall. Men det är fult (säkert olagligt också), jag gör inte sådant. Jag slarvade och hade sönder en solpanel och får skylla mig själv. Fan. Jaja, jag köper en ny solpanel 21 W till nästa säsong. Och då limmar jag fast den!

Täckställning

Red Duty täckställning

Semestern är slut sedan en vecka, men det är för varmt för en helgsegling. Själva seglandet skulle nog gå bra, men jag orkar inte köra 85 mil fram och tillbaka i den här envisa värmen för ett par dagar i båten. Men jag hoppas det blir minst ett par helgseglingar, kanske med en extra ledig dag i någon ände (fredag eller måndag), innan det är dags för upptagning.

Upptagningen blir i slutet av september som vanligt. Hyrbil är bokad för ändamålet, bl.a. för att frakta upp täckställning och presenning. Och frakta ned utombordare, dynor, rep och allt annat som inte ska vara i båten under vintern.

Jag har knappt tittat på täckställningen sedan i vintras då stormen slet och drog så mycket i den en natt i februari, att hela båten stjälpte över ända. När jag vek ihop pressen vid sjösättningen i våras såg den lite medtagen ut. Jag misstänker att den behöver tejpas här och där. Rören till täckställningen slängde jag bara in i bilen, utan att ens räkna om alla delar var med.

I dag kollade jag iaf täckställningen, och allting finns med och verkar vara helt. Ett av rören som går tvärs över båten och som presenningen hänger på var ganska böjt. Även om det funkade såg det inte snyggt ut. Jag försökte ställa mig på det för att böja till det, men det fungerade dåligt. Däremot gick det bra att ställa röret stadigt snett mot väggen och trycka upprepade gånger på böjen tills det var mer rakt. Det blev inte perfekt men klart bättre.

Det är skönt att veta att täckställningen är okej och komplett och fungerar. Presenningen behöver också ses över och säkert tejpas, men det får bli en annan dag. Och jag behöver en ny stötta, den som båten lade sig över i vintras går inte att använda mer, men jag hyr en av marinan i vinter och köper en ny till nästa höst.