Författararkiv: admin

Tejpa presenning

Publicerat av
7 m press i 5 m garage.

Det blev ingen segling den här helgen. Vädret till sjöss såg ganska okej ut för fre-lör-sön, men enligt prognosen ska det regna hur mycket som helst över land på vägen hem i dag. Jag har kört i nästan 20 mil i strilande regn en gång, det dubbla i regn är inget jag längtar efter.

Jag tog tillfället i akt att laga presenningen som ligger över båten vintertid i stället. Efter vinterns debacle med omkullblåst båt blev det några rejäla revor i pressen som behövde tejpas igen. Jag gick till Claes Ohlson och köpte en rulle klar Gorilla-tejp (8 m) och en annan typ av laga-presenning-tejp (5 m) som jag inte minns vad den hette, men den var mjukare och hade skyddande papper på baksidan (ungefär som dubbelhäftande tejp). Den sistnämnda kändes bäst, den hade en grym förmåga att fästa.

UPDATE ang. Sunbeam System solpanel: jag kollade mejlväxlingen mellan mig och Navinordic vid inköp säsongen 2020, och de skriver klart och tydligt: att om man borrar hål för skruv i en solpanel som är ämnad att limmas fast (med t.ex. Sikaflex), måste man säkra hålen med öljetter, annars ”… kan man börja dra sönder panelen med risk för vatteninträngning”. Det är nog precis det som hände. Jag skulle väl kunna klämma dit öljetterna i efterhand och hävda garantin i alla fall. Men det är fult (säkert olagligt också), jag gör inte sådant. Jag slarvade och hade sönder en solpanel och får skylla mig själv. Fan. Jaja, jag köper en ny solpanel 21 W till nästa säsong. Och då limmar jag fast den!

Täckställning

Publicerat av
Red Duty täckställning

Semestern är slut sedan en vecka, men det är för varmt för en helgsegling. Själva seglandet skulle nog gå bra, men jag orkar inte köra 85 mil fram och tillbaka i den här envisa värmen för ett par dagar i båten. Men jag hoppas det blir minst ett par helgseglingar, kanske med en extra ledig dag i någon ände (fredag eller måndag), innan det är dags för upptagning.

Upptagningen blir i slutet av september som vanligt. Hyrbil är bokad för ändamålet, bl.a. för att frakta upp täckställning och presenning. Och frakta ned utombordare, dynor, rep och allt annat som inte ska vara i båten under vintern.

Jag har knappt tittat på täckställningen sedan i vintras då stormen slet och drog så mycket i den en natt i februari, att hela båten stjälpte över ända. När jag vek ihop pressen vid sjösättningen i våras såg den lite medtagen ut. Jag misstänker att den behöver tejpas här och där. Rören till täckställningen slängde jag bara in i bilen, utan att ens räkna om alla delar var med.

I dag kollade jag iaf täckställningen, och allting finns med och verkar vara helt. Ett av rören som går tvärs över båten och som presenningen hänger på var ganska böjt. Även om det funkade såg det inte snyggt ut. Jag försökte ställa mig på det för att böja till det, men det fungerade dåligt. Däremot gick det bra att ställa röret stadigt snett mot väggen och trycka upprepade gånger på böjen tills det var mer rakt. Det blev inte perfekt men klart bättre.

Det är skönt att veta att täckställningen är okej och komplett och fungerar. Presenningen behöver också ses över och säkert tejpas, men det får bli en annan dag. Och jag behöver en ny stötta, den som båten lade sig över i vintras går inte att använda mer, men jag hyr en av marinan i vinter och köper en ny till nästa höst.

Hemma

Publicerat av

har jag aldrig riktigt ro till att göra ingenting. Jag känner värdet av att bryta görandet med ingenting, men det är som att hemmamiljön är så inpyrd med att göra, hinna, prestera, så det är vad man gör. Att ha båt och segla kan ibland vara samma sak: man kan kidnappas av tanken att man måste segla någon (ny) stans varje dag, vad har man annars en båt till? Men i den här lilla viken stannar jag upp och blir så stilla att jag börjar lägga märke till de små sakerna, se de små skiftningarna, höra de små ljuden: en trollslända som fångar en fjäril i flykten, vindens lekfulla rörelse genom vassen, solens gång över klipporna, vingarnas ljud från en flock gäss som tyst flyger förbi, en fågel någonstans som har ett läte som påminner om Ljungpiparen på kalfjället. Det är skönt och välgörande. Att stanna upp och bara sitta och betrakta. Och göra ingenting. Så, jag blir kvar här några dagar.

Hemmavik för några dagar.

Tätt

Publicerat av
Tät båt

Senast jag var i båten och det regnade, rann det lite vatten från hålet för sladden till solpanelen på däck. Jag tätade alla hål efter solpanelen med sikaflex när jag tog bort den för att den var trasig, men jag kanske missade någonstans. Eller så var det bara en slump: vattnet som hade legat under solpanelen droppade ned genom hålet samtidigt som det råkade regna och jag råkade lägga märke till det. Hursomhelst, så fort det blev torrt igen bättrade jag på sikaflex-tätningen på ovansidan av däck och satte dit en bit papper i hålet på undersidan. Drygt en vecka senare kan jag konstatera att pappret sitter på precis samma sätt och det är lika torrt som när jag satte dit det. Skönt. Hur det blir med en ny solpanel och om jag får den på garantin och hur jag ska montera den utan att det läcker in vatten under den… that’s another story. Tillsvidare har jag en portabel solpanel som gör jobbet. Och båten är tät.

Lugnt

Publicerat av
Stilla fjärd i lugn augustikväll.

Stilla och lugnt; i hemmahamnen, på fjärden och i himlen. Svag vind. Jag har seglat hit på knappt tre timmar i optimal vind, i dag tog det bortåt sju timmar i den blygsamma SO-brisen. Det är tur att man inte har bråttom. Det gick så lugnt att jag kunde både koka kaffe och värma vatten till lunch under färd. Det är nog första gången jag gör det. Nu börjar det bli mörkt, det är stilla och tyst, allt andas en känsla av mättnad. Det blir inte mer sommar nu. Rörelsen har stannat av och allting väntar inför det nästa som ska bli: hösten.

Vantskruvat

Publicerat av

Jag vaknar upp i hemmahamn till gråväder: en jämngrå himmel, en svag vind på nord och duggregn. Allting i båten känns fuktigt. Inte jättekul att vakna upp till men varenda dag kan inte börja med strålande solsken och torr, fin luft. Det klarnar upp sakta, inte så att solen tittar fram, himlen är fortfarande grå, men luften blir torrare. Båten torkar sakta upp, både ute och inne.

Hemgång i dag, senast två vill jag vara på väg, det blir lite pyssel och fix tills det är dags att bege mig.

Jag börjar med att ytterligare täta hålet efter solpanelen. I går när det regnade upptäckte jag att det droppade lite inne i båten från hålet i skrovet där sladden från solpanelen ned till regulatorn i ruffen har löpt. Jag hoppas verkligen inte att distansmaterialet i skrovet har blivit fuktigt, utan att det bara var regnvattnet som rann rakt igenom. Det som droppade var helt klart och upphörde när det slutade att regna. Men jag vill ändå ha en fuktmätare för att kolla skrovet.

Jag testade den nya tätningen genom att hälla ett antal liter vatten med öskaret på ovansidan av däck så högt upp ifrån jag kunde, för att simulera kraftigt regn, men hushållspappret som satt i hålet på undersidan förblev torrt. Så, det verkar vara tätt. Pappret får sitta kvar. Är det torrt nästa gång jag kommer ut till båten är det tätt.

Jag testade den nya, portabla solpanelen en stund. Den är lite tung och bökig i jämförelse med den fasta som bara sitter där på däck och laddar hela tiden utan att man behöver tänka på det, å andra sidan är den portabla kraftigare (50 watt istf 21) och den laddade trots att det bara var dagsljus.

Nygamla vantskruvar till aktervant.

Det sista jag gjorde var att byta vantskruvar på aktervanten. Jag tror det heter ’aktervant’: de vant som går halvvägs upp på masten och sitter bakom de vanliga vanten. Jag har bra spänning i alla stag och vant utom i aktervanten, de skruvarna går inte att skruva åt mer. Jag hade en lite kortare vantskruv sedan tidigare och köpte ytterligare en i går, men de var för små för att passa i fästena i däck.

Jag kom att tänka på att jag har några extra vantskruvar som ser ut som sådana som sitter framme på förstaget. De kom med båten och jag har aldrig förstått varför man har tre extra vantskruvar till förstaget? Men, tänk om… Jodå, när jag jämförde var de någon centimeter kortare än de vanliga vantskruvarna, och de var tillräckligt stora för att passa till fästena i däck. Jag bytte de vanliga skruvarna på aktervanten till ”förstagsskruvarna” i stället, sedan kunde jag skruva åt dem det där extra halva varvet. Nu är aktervanten ungefär lika spända som de andra. Härligt!

Sunbeam System solpanel-strul

Publicerat av

I går konstaterade jag att min solpanel inte laddade, trots strålande solsken. Jag felsökte och efter ett tag tyckte jag mig kunna utesluta regulator och batteri. Det måste vara själva solpanelen, Sunbeam System solpanel 21 w, som felade.

Portabel panel på fördäck.

Jag spenderade resten av eftermiddagen med att ta bort solpanelen. Vatten hade läckt in under den. Det är inte alls bra, men panelen ska tåla att gå på, så den kan knappast gå sönder av lite vatten på undersidan. Däremot kan det ha läckt in vatten i panelen via något av skruvhålen.

När jag köpte solpanelen mejlade jag säljaren Navinordic och frågade om det var okej att borra några små skruvhål i den för att skruva fast den (vid sidan av att använda sikaflex), och de sade att det var okej så länge man inte borrar i själva cellerna (det svarta). Men jag misstänker att något av skruvhålen har läckt och att vatten har trängt in i själva panelen och förstört den.

En fungerande solpanel som laddar batteriet och säkerställer att jag har gott om ström för att ladda mobil och laptop är lika viktigt som en fungerande aktersnurra. Så, det kändes lika bra att gå hem direkt och försöka ordna elförsörjningen än att skjuta på det till senare.

Jag kom i väg vid halv nio på kvällen, precis när det värsta byandet under dagen hade lagt sig, och jag seglade fint och fort i kvällsbrisen. Den sista biten var det helt stilla och jag drev sakta; natten var alldeles varm, månen rödgul och jag såg ett stjärnfall.

En vacker och stilla nattsegling till hemmahamnen.

I dag har jag varit på Hjertmans och köpt en sådan där portabel och vikbar solpanel utan regulator. När jag behöver ladda batteriet hänger jag upp panelen och kopplar in den i regulatorn, i övrigt är allt som vanligt (men inte lika bekvämt som det är med en fast panel som alltid laddar). Nu har jag iaf ström igen. Jag kanske får en ny Sunbeam System solpanel 21 w (de finns fortfarande i sortimentet) på garantin med hänvisning till att Navinordic skrev att det var okej att borra i panelen.

Nu går åskan och regnet faller tungt och rikligt här. De senaste dagarnas värme dröjer sig kvar, men det känns att den är på väg bort till förmån för svalare luft. Skönt. Hemfärd i morgon. Jag gillar livet i min lilla båt men längtar efter en varm dusch.

#livetibåtlivet

Varmt och blåsigt

Publicerat av
Jag går helst i vattnet, men när det inte längre är så kallt och jag är lite modigare, då dyker jag!

Samma väder som i går.

I natt sov jag som en bebis. Jag vaggades mjukt till sömns av båtens långsamma rörelser från den ena sidan till den andra mellan två ankare, och av vissheten i att vara ordentligt förtöjd. Så skönt! Även om det faktiskt mojnade tillräckligt mycket vid 21-tiden i går kväll – jag hade kunnat behålla landförtöjningen – var det helt rätt beslut att lägga sig på svaj längst in i viken. Det är svårt att sova gott om man ska ligga och oroa sig för förtöjningarna samtidigt. Jag hade myggnätet också, i stället för ruffluckorna, vilket gjorde att det inte blev så fuktigt och kallt i båten under natten. En god natt!

Jag kom iväg ganska tidigt och hade plattläns mest hela vägen i farleden norrut. Nu ligger jag på norra Håskö igen, det här är något av mitt ”base camp” 🙂 Jag ligger inte helt optimalt med tanke på NO-vinden som enligt prognos kommer att förekomma lite då och då de närmsta dygnen när vinden vänder och snurrar runt väderstrecken, men jag är ordentligt förtöjd och blir nog kvar här några dygn i alla fall. Hemgång senast söndag f.m.

Sådana här varma dagar blir det mycket bad, soltorka, söka skugga i båten. Och samma igen en gång till. Lata och sköna dagar. Perfekta för att göra mycket ingenting.

Norra Fångö

Publicerat av
Liten båt högt uppifrån.
Senaste dygnets rutt.

Efter nattens pyjamassegling sov jag några timmar på svaj i västra viken på Gubbön, sedan gick jag för motor över till en liten vik på östra Fångö. Den såg fin ut och verkade ha gott skydd mot S-vinden, men de flesta platser var upptagna och jag såg få eller inga sprickor för klippjärn i de släta klipporna. Jag fick erbjudande om en plats mellan två båtar och det var snällt och omtänksamt – jag uppskattar det – men jag gick vidare till en vik på norra Fångö i stället, söder om Jutholmen.

Två stora segelbåtar låg redan i viken och låtsades som att jag inte fanns. Jag hörde att det var folk i båtarna men såg inte till någon, trots att klockan var över nio. Ingen dök upp i sittbrunn och hälsade när jag svängde in i viken; hjälp att lägga till var det inte tal om. Kvinnorna i respektive båt hälsade lite avmätt till slut, efter ett par timmar, men männen gav mig inte en blick.

Den graden av asocialitet kändes mycket märklig. Jag brukar alltid hoppa upp ur båten och åtminstone hälsa, oftast hjälpa till med förtöjning också, när någon seglar in i samma vik som jag ligger i och tar sikte på den klippa jag ligger vid. ”Seglar, det gör vi tillsammans” – man behöver inte umgås och byta mobilnummer med varenda en, men man hälsar och erbjuder alltid hjälp. Hursomhelst, de surmulna gav sig iväg efter ett tag, utan ett hejdå eller någonting, då passade jag på att byta plutten mot treudden och lägga mig några meter längre in i viken.

Byarna sliter i träden runtomkring mig och kastar sig ned i viken och får hela båten att luta. Om det är såhär i en relativt skyddad vik, hur är det då ute på fjärden? Jag har treudden fast förankrad i lerbotten och en extra förtöjning på vindsidan som går från ett klippjärn i land till aktern på båten. Det håller, men vi får se hur jag gör inför natten. Om det inte mojnar lägger jag mig på svaj ännu lite längre in i viken, mellan två ankare.

Mycket blåst, ofta runt 12 sm i byarna, taskiga förtöjningar, svårt att hitta lä i skyddade vikar, tidiga uppbrott för att ankarfäste inte har hållit och t.o.m. pyjamassegling har det varit i år. Jag minns inte att det var så de två första säsongerna. Ingen säsong är den andra lik och det kanske är så enkelt att den här sommaren är ovanligt blåsig, men det känns som att jag seglar i motvind och att det i bästa fall är en tröskel i min lärprocess. Jag hoppas inlärningskurvan planar ut och vinden lugnar ned sig snart.

UPDATE 18:28: förtöjningarna höll men jag orkade inte med det ständiga vinandet, slitandet, ryckandet, dragandet och vibrerandet i rigg, förtöjning och båt, så jag gjorde loss och gick ett 50-tal meter längre in i viken och ligger nu på svaj där med treudden i fören och plätten i aktern. Det blåser fortfarande och båten driver lite hit och dit men i övrigt är det som en annan värld: jag kan höra vad jag tänker här.

Pyjamassegling

Publicerat av
Ljus i mörkret.

tror jag det kallas för: när man av någon anledning måste hoppa upp ur kojen – i bara pyjamasen – för att flytta båten mitt i natten. Senast jag gjorde det var nog sommaren 2007, när jag hade träfolkan och låg ute vid St Nassa. Den här gången ligger jag vid Gubbön i Gryts skärgård (är det väl, tror jag, det kan inte riktigt vara Sankt Anna) och jag hade inte sett eller räknat med att SO-vinden i natt skulle dra in med sådan kraft och sådan sjöhävning där jag låg förtöjd. Jag vaknade av att det gungade så jag höll på att trilla ur sovsäcken, båtgrannen hade försvunnit och förtöjningarna höll på att ge upp. Vinden var inte så farlig egentligen, förtöjningarna hade nog hållit för den, men sjöhävningen rullade in med stora vågor och den kombinationen blev för mycket. På med byxor och tröja, på med pannlampan, gör fast vattendunken, dra igång motorn, lossa förtöjningarna, upp med ankaret och iväg – vart? Det var mörkt och jag såg inte mycket, pannlampan gjorde mest att jag förlorade det lilla mörkerseende jag hade. Ett tag tänkte jag gå bort till morgondagens (dagens) mål, det ligger inte alltför långt ifrån och vägen dit ser ganska enkel ut och bensinen bör räcka, men det slutade med att jag bara gick runt Gubbön och lade mig på svaj tillsammans med de andra båtarna i viken på västra sidan av ön. Nu ligger jag här och skvalpar med ankaret i fören, pannlampan som en lanterna i masten, tillräckligt med svängutrymme till de andra båtarna (hoppas jag, det ser så ut) och en erfarenhet rikare.