Morgonstund

Jag sticker ut handen utanför sovsäcken och känner på durken. Den är inte blöt, jag flyter fortfarande, jag är vaken. Jag ligger fortfarande kvar vid klippan jag förtöjde vid i går kväll, och jag ligger inte och skaver på någon av grannbåtarna. Hurra! Jag kanske ska stanna här några dagar? Klockan är halv fem och jag känner mig ganska utsövd. Jag somnade nog ganska snart efter dagens sista Sjörapport i går.

Jag kan se min egen andedräkt, det måste vara kallt, men jag fryser inte. Jag tänder fotogenlyktan i alla fall för att få lite värme. Det är stora glipor vid ruffluckan men förutom de myggor som redan var inne i båten när jag stängde i går kom det nog inte in flera, trots att jag hade lampan tänd en stund. Ute är det tyst och lugnt. Vattnet kluckar lite mot båten och ena vantet skramlar slött då och då. Man kanske ska klä sig, hoppa i land och gå och kissa?

Båtliv.

Träskö / Storö

Jungfruturen!

Avgång. Första seglatsen. Först fick jag inte upp seglet ordentligt, sedan kom en störtskur i kapp mig och blötte ned allting, sedan höll jag på att tappa vajern som håller seglet uppe i masten och jag fick kliva upp på bommen för att hämta den innan den var helt förlorad, sedan höll jag på att köra in i några stenar och när jag äntligen fick ordning på seglet seglade jag fel och tog höger där jag skulle ha kört rakt fram, helt plötsligt stämde ingenting med sjökortet. Jag fick vända och kryssa hemåt igen, till det etappmål som jag blivit tipsad om som ett lagom mål för en nybörjare men som jag naturligtvis seglat förbi i ett plötsligt övermod.

Annars är det relativt enkelt att segla: en båt med fram och bak, vatten runt omkring, vind där, segel där, styr med rodret, håll örn-koll på var du är och se upp för grynnor och Waxholmsfärjor. Men att lägga till vid en okänd strand är rent ut sagt skitläskigt när man är själv: seglet ska revas och surras provisoriskt kring bommen som ska hängas upp i det bakre vantet och ankaret ska i och få fäste och motorn ska läggas i friläge så att den inte tuggar i sig ankarlinan och man ska springa fram till fören med en förtöjningslina. Allt detta ska ske innan man hinner köra rakt in i en klippa, brygga eller en annan båt.

Men nu är det bra, för jag har seglat själv för första gången i mitt liv, med min egen båt, och jag har lagt till vid en klippa på Träskö / Storö mellan Ingmarsö och Möja i skydd från den sydvästliga vinden. Det känns som jag har bra ankarfäste och jag har förtöjt i fören med två linor snett åt varsitt håll. Det känns bra. Jag är mycket trött och nu måste jag sova.

Roger, Roger. Över och ut.

Avgång

Nu är det snart dags att logga ut och lägga ut. Vad som helst bara jag inte går på grund och skadar båten. Jag går för motor den första biten innan jag börjar trassla med seglen. Varannandagsväder den kommande veckan och hopp om en stabilisering veckan därefter. Ja tack, sol och en liten värmebölja på några dagar vore helt okej.

Packning

Nu har jag förpackat min längtan och förhoppning om en god seglats i den stora svarta väskan, två dubbla papperskassar och en sprängfylld ryggsäck behängd med ett fotogenkök och en sovsäck. Jag kan kränga på mig ryggan och ta kassarna i ena handen och väskan i andra, och stå upprätt, en stund, men jag kan inte gå någonstans. Tunnelbana till Waxholmsbåten är helt uteslutet, det blir taxi.

Distansminut

Finns det något mer ogenomträngligt, närmast mytiskt, begrepp till sjöss än distansminut. Vad är en distansminut, distansen man seglar på en minut? Givet en viss hastighet eller vilken hastighet som helst? I med- eller motvind? Med stor eller liten båt? Eller har det något med klockan och grader att göra?

Efter lite letande på nätet hittade jag en artikel på Wikipedia som gav en del svar.

Så, om jag har fattat det rätt, är ’distansminut’ inte mer mystiskt än ett längdmått: 1852 meter eller 1,852 km. På samma sätt som man kallar 10 milimeter för ”en centimeter”, så kallar man 1852 meter för ”en distansminut”.

Och en knop är samma hastighet som 1,852 km/h. Seglar man med 1 knop seglar man 1 distansminut på en timma. Seglar man i 2 knop tillryggalägger man samma distansminut på en halvtimma. Seglar man i 3 knop går ”en distans” på 20 minuter, 15 minuter om man seglar i 4 knop och 12 minuter om man seglar i 5 knop.

Så, om man seglar mellan punkt A och punkt B och det är precis en distansminut däremellan, och man tar tiden, så kan man räkna ut i hur många knop man seglar.

Distansminut?Okej, men hur långt är en distans på ett sjökort? Om skalan är 1:50 000… då är varje del på kartan 50 000 gånger större i verkligheten. 1 millimeter på kartan är 50 000 millimeter i verkligheten, dvs. 50 meter.

Okej, 1852 meter delat med 50 000 är 0,03704 meter. Men på en karta är det enklare att räkna med millimetrar, så vi gångrar 0,03704 meter med 1000 och får 37,04 i stället. Så, 37,04 millimeter på sjökortet är en distansminut i verkligheten.

Kan det stämma?

Sjökortet är indelat i rutor och längs med kanterna är rutorna indelade i halvlängder och de är… ungefär precis 3,7 cm! Så, en ruta är 2 distans på bredden och höjden? Varför just 2 distansminuter? Varför inte rutor om 1 x 1 distans?

Jag bara måste gå en kurs i det här i höst. Jag är alltför vetgirig för att inte veta sådana här saker. Dessutom vill jag veta precis vad jag gör på sjön, så långt det är möjligt.

Sjökortsläsning

RödlögaJag var inte så pank som jag trodde och kunde köpa ett sjökort, eller ”Båtsportkort” som de lite mindre (A3) och inplastade heter, och jag valde Stockholm Norra. Jag skulle vilja ha Mellersta och Södra och Mälaren också men jag får vänta till åtminstone 25e. Men Norra Skärgården är en bra början, båten ligger där och det skulle vara fint att segla till Björkskär eller kanske Nassa.

Rödlöga väntar jag nog med att segla till. Vilket j-a gytter av bränningar, undervattenstenar och andra grejer som ligger i vägen överallt! Herregud, hur ska man kunna segla i det där? Det är ju omöjligt om man inte har en gummibåt eller kanot! Och vad är 7an och 6an ovanför ’en’ i Målörsgrunden? Ska det tolkas som 7,6 meter djupt? Skiljer de på 7,6 och 7,5 meter djupt? Är det möjligt? Vad spelar en decimeter för roll om vattenståndet har sjunkit en meter och vågorna är allt mellan en halvmeter och en meter höga? Då är 2,8 meter helt plötsligt för grunt.

Annars tycker jag det är oerhört kul att sitta och studera sjökortet med alla dess detaljer och beroende på hur det blåser, vart farlederna med yrkestrafik går och hur man ska navigera med störst säkerhet, fundera över vilka vägar man skulle kunna segla till ett givet mål och vilka för- och nackdelar de kan ha.

Sjökort och fyrblink

Jag ska kolla efter sjökort i dag. Jag har hört att de säljs i speciella kartaffärer men också i välsorterade bokhandlar. En kompis har köpt nya för i år, inplastade och i A3-format. Snyggt! Sådana vill jag också ha. Jag läste att sjökort kostar ca. 100 kr per blad. Kan det stämma? Hur många blad går det på en Skärgård? Jag hoppas man inte måste beställa i förväg.

Jag hittade en intressant artikel om mörkernavigering tidigare i dag. Jag ska försöka undvika mörkerkörning så långt det är möjligt men om man inte kommer fram innan det blir mörkt kan det ju vara bra att ha ett hum om fyrar och hur de är tänkta att fungera.

Jag funderade på fyrar på vägen hem från Rödlöga i fredags. Hur skiljer man dem åt? De blinkar alla vitt, grönt och rött i någon form, så det kan inte vara det unika för en fyr, och om det är mörkt så att man faktiskt bara ser ljuset från fyren, då är fyrens placering eller riktning inte heller någon vidare ledning, men sättet de blinkar på verkar vara olika. De blinkar i olika tempo, vissa snabbt medan andra långsamt, och om man räknar i takt med blinket märker man att de blinkar olika många gånger på samma tidsintervall. Det är som olika takter, 4 blink och så hinner jag räkna till 4 i samma takt innan det kommer 4 blink igen: 4 blink på 8 ”slag”. En annan fyr har 3 blink på… 6 slag och där är en som blinkar 2 gånger per… 5 slag?

Jag trodde det angavs som olika takter på sjökortet: 4/8, 3/6, 2/5. Man skulle kunna ha dans vid de olika fyrarna anpassade för takten de blinkar i och ge dem passande smeknamn: ”Pam-pam-pam, pa-dam. Bra, där har vi ’Tango’, då är vi snart hemma!”

Utrustning

Rödlöga. Det här året tog jag inte fel på 8.15 och 8.45, utan hann i tid till färjan och kom ut ända till Rödlöga, efter ca. fyra timmar på ’Sjögull’. Femte och sista dagen av båtluffen för den här gången. Om någon vecka kanske jag är tillbaka här men då i egen båt.

Rödlöga var fint men det blåste en lika enveten sjöbris som på Arholma och jag hittade inget riktigt lä på de släta klipporna vilket gjorde att det kändes ganska kallt. Men jag badade mycket ändå, vilket gjorde att det blev ännu kallare. Men jag kan inte låta bli att bada. Jag älskar att klä av mig och stiga naken ned i det klara, fina och ibland ganska svala vattnet. Underbart!

Renoveringsobjekt?Jag hittade en gammal eka på stranden som var grå av väder, vind och ålder. Gisten: otät genom sprickbildning, särskilt p.g.a. uttorkning, enligt Svensk Ordbok. Jo, den såg lite medtagen ut, men man vet aldrig, med lite omtanke och färg så…

Annars tog jag i vanlig ordning lite bilder på klipporna och vyerna. Skärgården är tacksam på det sättet, att man behöver i princip bara fota allt man ser, de flesta bilder blir fina eftersom allting är så vackert. En av bilderna blev en ganska bra skrivbordsbakgrund.

På vägen ut funderade jag på vad man ska utrusta segelbåten med. Jag har aldrig tidigare haft egen båt, utan bara följt med andra ut på deras båtar och packat därefter, men vad ska man ha för grejer om man måste införskaffa allting själv? Förutom segel, ankare, rep (eller är det det som kallas ”mantåg”?) är det ju ganska många saker som bör finnas i en båt, allt ifrån plåster och sjökort till klädnypor och brandsläckare. Det blev en hel lista.

Men när och i vilken kanal sänds sjörapporten? Och nål & tråd är alltid bra att ha med sig.

It’s a deal

Nu är det klart att jag får överta säljarens medlemskap i båtklubben. Jag ska bara ansöka om att bli medlem, båtklubben har fått information vem jag är och vilken båt jag ska köpa och av vem. Därmed är vinterplats ordnad. Plats under sommaren går också att ordna. Den ligger en bra bit ut, men det har fördelen att man redan är mitt ute i Skärgården när man lägger ut från bryggan.

Så, vi har kommit överens om att jag köper båten. Vi skriver kontrakt i nästa vecka och jag överför pengar till hans konto och om inget oförutsett inträffar kan jag spendera de två sista veckorna av min semester ute i Skärgården i min träfolka.

Jag är förväntansfull och ivrig som ett barn. Jag hoppas bara att jag inte går på grund eller dabbar mig när jag ska lägga till någonstans. Jag får hålla mig till tomma vikar där ingen annan är. Hur lägger man till vid en klippa när man är ensam, förresten, och ingen står där framme redo att hoppa i land med ett rep samtidigt som skepparen sitter där bak och håller i ankarlinan? Jag lär lära mig, annars får jag väl ligga på svaj hela tiden.

Segeldröm

Det är lite märkligt men bland det första jag ser mig göra med en segelbåt är att segla ut till landet, ankra upp en bit utanför bryggan och ringa mamma: ”Hej, jag är på landet.” Hon skulle bli förvånad och fråga: ”Var?” Och jag skulle säga: ”Kom ned till bryggan och titta.” Det är lill-killen i mig – det inre barnet – som vill överraska och göra mamma genuint glad.

Men när jag seglar ut till Svenska Högarna är jag själv, då är det den vuxna mannen som solbränd och lagom väderbiten seglar ensam ut på havet där horisonten är obruten, strömmarna starka och vågorna farliga. Jag och elementen. Med en båt i trä är själva båten också element. Jag vill lätta ankare, sätta kurs och segla en hel dag och komma fram på kvällen och somna till vågornas kluckande mot skrovet.