Snabbvisit

Det var ett tag sedan jag var ute vid båten senast, och det har blåst ganska rejält sedan dess, men båthuset står kvar och presseningen ligger där den ska. Fascinerande! Mitt båthus är något av ett plockepinn av smala järnstänger som man trär i varandra och lägger en presenning över, det är inte alls lika stadigt och gediget som många andra båthus, ändå klarar det blåst förvånansvärt bra. Antagligen för att presenningen inte är fastbunden någonstans, den ligger bara mitt över huset med tyngder på sidorna och gavlarna, vilket gör hela konstruktionen följsam och smidig.

Trärent

Man kan tydligen vänta ganska länge med att börja olja och fernissa efter man har renskrapat trä. En god regel är tydligen att vänta till efter ett par riktiga köldknäppar, så att vatten och fukt i träet fryser bort. Och när jag hör det kommer jag ihåg att jag har läst det någonstans. Bra, då har jag tid på mig. Hoppas bara att det blir någon köldknäpp i år, så det inte blir som förra året när kylan och snön kom vid påsk då det börjar bli dags att tänka på sjösättningen.

Jag fortsatte att renskrapa på utsidan av ruffen i dag och hann med halva babords sida runt det främre fönstret. Själva fönstret var lite knixigt och överhuvud var det ganska jobbigt att stå på knä vid sidan av ruffen och skrapa och slipa, det gick lättare längst fram i går.

Jag skruvade bort lite konstiga grejer och krokar på rufftaket också. Efter en stunds tvekan skruvade jag även bort grabbräckena, eller är det gubbräcken: räcken som man grabbar tag i, eller räcken som gubbar håller i för att inte falla överbord? Jag är inte helt säker på vad de heter. Hursomhelst, med tanke på hur de har suttit an mot rufftaket, och hur skruvarna har sett ut på insidan, har jag misstänkt att räckena inte riktigt passar båten. Man såg att någon hade forcerat ganska kraftigt för att få dit dem, men när jag skruvade bort dem såg jag att de var alldeles raka. Bra! Vad fint! Raka räcken på ett välvt tak, smart så man svimmar!

Rakt grabbräcke på välvt rufftak

Levande träbåtar

Stöttad med TyresöstöttaDe tog upp båtarna i slutet av september och i början av oktober. Nu är hela båtplan täckt av båthus insvepta i gröna eller vita presenningar. De står så tätt att man knappt kan gå emellan dem. Vid den här årstiden mörknar det redan vid fyra, fem och vinden rör och river omkring bland båthusen och presenningar, och står man vid sidan av och ser ned på båtplanen där den ligger i mörkret ser den nästan ut som en levande organism som hela tiden rör sig, häver sig och låter. Alla dessa båtar, byggda i trä bit för bit av levande händer för årtionden sedan, de verkar inte tycka om att stå på land, det är som att de vill ned i vattnet och ut på fjärden igen.

Båtmässa

Jag var på Båtmässan i dag och hittade en affär alldeles i närheten där jag bor som säljer färg och oljor till båtar. Perfekt! Jag frågade hur mycket linolja som kan tänkas gå åt till en träfolka och han som stod i montern tyckte jag kunde börja med 5 liter. Gah! Det blir mastigt att ta i ryggan på cykeln ut till båten. Men det får väl gå, tillsammans med alla andra fäger och fernissor jag kommer att behöva till vårrustningen. Jag har nog det mesta, färg var liksom den sista pusselbiten, nu är det bara ett antal fina dagar som behövs för att få båten duglig till sjösättningen i slutet av april.

Det var dåligt med båtar på båtmässan, mest bara plastbaljor. Jag tittade i en utan mast för drygt 5 000 000 kr som drog 120 liter bensin per timma. Tanken rymmer 1130 liter, ca. 10 timmar, typ från stan till Gotland. Kostnad? Drygt 10 000 kr.  Hur många dagstripper gör man per säsong? 10? Det blir 100 000 kr bara i “fraktkostnad”, sedan tillkommer båtplats, skötsel, utrustning, mat och käcka seglarkläder. Fast det är klart, köper man en balja för fem millar kanske hundratusen i bensin, eller om det är disel, inte är så mycket att orda om.

Det fanns ännu större, men jag gick inte in i dem. De intresserade mig inte, de var bara stora och vräkiga och… döda.

Däremot fanns det några skärgårdskryssare i en av hallarna och där blev jag som ett barn, ett ljus, och jag blev helt tagen, fascinerad och fångad av dessa praktverk av svepande linjer, fernissa och levande trä med färg, form och historia. Trä! Hantverk! Något som lever, andas, rör sig. Något som är vackert, inte bara pompöst och uppblåst. Gud, vad vackra de var! Jag kan inte fatta hur man kan bygga något så stort, tåligt och hållbart i trä. Men träd och trä är hållbart, segt, envist och levande. Man känner det när man kommer i närheten av en träbåt, när man känner med handen längs med relingen eller ett kravellskrov. Det lever, inte bara båten utan även han eller hon eller dem som byggde båten. Allt trä, all kunskap, all hantverksskicklighet, alla dessa timmar och dagar och kanske år som det har tagit att foga trä till trä till en båt som kan korsa Atlanten. Helt fascinerande! Det finns inget som det.

Efter stormen II

Jag var säker på att det blåste mer i går natt än det gjorde för en vecka sedan, men när jag kom ut till båten nu i kväll såg jag till min förvåning att båthuset hade klarat sig bättre än förra gången. Det hade rört lite på sig och presenningarna hade flyttat sig en del, men de låg kvar och det tog en knapp timma att justera tillbaka dem där de skulle vara, sedan cyklade jag hem igen. Suveränt!

Storm igen

Nu blåser det sådär jävla mycket igen. Nu blåser mitt båthus isär igen. Nu får jag cykla ut och lappa ihop presenningarna på söndag igen. Det börjar bli jobbigt. Jag måste hitta en bättre lösning till nästa år. Man måste kunna lämna båten i princip några månader och veta att den klarar sig. Jävla skitblåst. Sluta!

Solsöndag

hogalidskyrkan.jpgSöndag. En sådan där skön söndag jag inte har haft på länge då man vaknar sent, men inte alltför sent, och solen skiner sådär kraftfullt som den bara kan göra från en stilla och klarblå himmel så här års och allting liksom vår-vrålar åt en “Ut i solen!” men det är så skönt att ligga kvar i sängen en stund för i dag finns det egentligen inga måsten, bara några saker man skulle kunna göra om man vill, och att åka ut till båten och kolla till den, bara sådär fram och tillbaka, är en av sakerna.

Härligt.

Det kändes lätt att cykla genom stan. På sina ställen var det fullt av folk som var ute och promenerade, nästan lite vårrusiga och hetsiga, som om de hade bråttom ut till det där charmiga kafét någonstans innan alla bord är upptagna och solen går ned. Ute vid båten var det lite lugnare och allt såg okej ut. Den ena presenningen hade flyttat lite på sig men inte mycket och jag gjorde inget åt det. Om det inte blåser alltför mycket lär den ligga kvar. Skönt. Jag cyklade hem igen och stannade en stund vid en kaj för att få lite sol i ansiktet.

Båthus

bathus.pngApropå båthus funderar jag på en annan lösning till nästa år än den befintliga.

Jag har en enkel och spinkig konstruktion i järn nu, ett slags stort plocke-pinn som man enkelt fogar ihop på ett par timmar och drar en press över, så jag slipper förvisso bygga upp ett helt litet hus i trä (jag fattar inte hur folk orkar bygga sådant år efter år, det ser skitjobbigt ut) men jag skulle vilja ha något ännu enklare, och framför allt något som inte rostar vilket nuvarande konstruktion gör. Dessutom behöver den lagas på några ställen och jag vet inte om jag har lust att lära mig att svetsa.

Det jag funderar på är en sådan där enkel konstruktion i aluminium, tror jag det är, som man skruvar ihop med några handgrepp och som brukar stå ovanpå båtar. Jag tänker mig att man köper 2 stycken och bygger ihop en liten specialare, se bild ovan.

Det skulle kunna fungera. Lägg en presenning ovanpå som går ned en bit på sidorna och på gavlarna, så har du ett båthus! Det kommer inte att vara lika stort och förnämligt som ett “vanligt” båthus men desto mer enkelt, lätt och flexibelt. Du kan ha det tajt när båten bara ska stå och torka, och när det är dags att slipa friborden “fäller” du enkelt ut ena sidan så att du får plats. På däck kan det komma att bli lite trångt, men inte omöjligt, och vem säger att båten måste vara helt färdig, en riktig pärla, när man lägger den i vattnet? Det viktigaste är väl att man har slipat och målat om friborden och botten, och oljat inuti, ovansidan kan man väl i princip göra sedan när båten ligger i vattnet? Dessutom är det varmare, ljusare och bekvämare att slipa och pensla på sommaren än i ett kallt, mörkt och fuktigt båthus på vintern.

Hmm, det tål att tänkas på.

Det är värt att pröva.

Så får det bli!

Efter stormen

Jag vaknade strax efter fyra i lördags morse av att ventilen i köket smattrade vilt och vinden tjöt i ventilerna under fönstret: “Åk uuuuut till bååååååten!” Jag reste mig sömndrucket i sängen och såg trädkronorna utanför stå och headbanga vilt mot marken. Fan! Det här kommer mitt båthus aldrig klara.

När jag kom ut såg jag till min överraskning att både båt och båthus stod kvar. Det kändes förtroendeingivande. Huset hade förvisso gått upp lite här och där men det var snabbt ordnat. Jag hade hört på nyheterna att vinden skulle mojna under dagen och på söndag skulle det vara lugnt, så jag cyklade hem och kände mig lugn. Det blåste väldigt mycket men jag kunde inte avgöra om det var för attt jag hade motvind eller för att det började blåsa upp.

Väl hemma igen blev det tydligare och tydligare för varje timma som gick: det började blåsa upp ännu värre än föregående natt. Det stämde inte riktigt med väderleksrapporten så som jag kom ihåg den. Träden kastade sig om möjligt ännu hårdare mot marken och det var mörkt och kallt där ute. Blåsten kulminerade någon gång sent på kvällen eller under natten. Jag sov förhållandevis ganska bra, bättre än föregående natt, men inte för att jag var säker på mitt båthus utan mer för att jag kände att, äh, nu skiter jag i båten. Antingen står den och huset kvar i morgon eller så har det blåst bort och då cyklar jag väl hem och ändrar titeln på bloggen till “Han seglade en sommar”.

När jag kom ut på söndagen hade halva presenningen blåst bort. Det var en otäck känsla att se sitt båthus gapa tomt mot himlen. Men det var en del andra presenningar som också fladdrade i vinden. Ett och annat båthus hade säckat ihop också. Först tänkte jag bara göra fast presenningen igen, som den var förut, och sedan cykla hem och ta det lugnt resten av dagen. Men när jag ändå är här, tänkte jag, kan jag väl lika gärna ta tillfället i akt och lägga om presenningarna lite bättre?

Sagt och gjort. Men det var inte enkelt. Jag höll på i sex timmar och kånkade och stånkade med de där presenningarna. De är mycket tyngre än vad man kanske kan tro. Men nu ligger de dubbelt i stället. Om det inte blåser alldeles förfärligt mycket tror jag de ligger kvar också. Poängen med dubbla presenningar är att de är lite tätare och den inre presenningen ska hindra kondensen från den yttre att falla ned på båten.

Vi får se. Det blev lite provisoriskt ändå, trots att jag höll på hela dagen och blev alldeles grön i huvudet av plasten från presenningarna. Jag ska försöka åka ut till helgen och kolla hur det ser ut och kanske lägga om lite. Just nu är det väldigt öppet i gavlarna.

Lysande

Jag hade en diffus tanke om att kanske åka ut till båten i dag och slipa lite på rodret eller börja titta närmare på de där grejerna som är golvet i båten (ja, jag vet vad de heter, jag kommer bara inte på det just nu) eller kolla om dammsugaren fungerar, men när jag vaknade vid lunch insåg jag ganska snart att det inte skulle bli av. I guess I needed the rest. Vilken årstid, det är kallt och fuktigt och mörkt vid tre, man vill bara gå i ide och vakna upp i mitten av mars när det börjar bli ljust igen. Men jag tvingade mig upp ur sänghalmen och åkte till Claes Ohlson i Gallerian och köpte lite grejer: en skarvsladd, några filar, papper till slipmaskinen, några billiga penslar, en liten pannlampa och ett bra andningsskydd med kombinerat filter för partiklar och gas. Sådant får kosta, lungorna kan man inte byta ut. Sedan cyklade jag vidare ut till båten och lämnade en del av grejerna där. Jag testade pannlampan lite och den fungerade mycket bra. Det är egentligen en lysande idé med en liten lampa i pannan, man har händerna fria och ser vart man än tittar. Lysande, Sickan!