Upptagning 2020

Båtupptagning i helgen. Och avmastning. Jag har faktiskt aldrig mastat av min egen båt tidigare. Jag hade träfolka 2007 men den mastade ju av sig själv i.o.m. masthaveriet i slutet av säsongen och sedan fick jag aldrig ihop masten mer.

Upptagning av J17 segelbåt.

Vädret var fantastiskt fint, varmt och stilla. Det var nästan synd att ta upp båtarna, det hade varit fint att segla i helgen. Men hellre båtupptagning när det är vackert och varmt än när det är kallt, blåsigt och regnigt. Det var ett 15-tal båtar som skulle upp på land, kranföraren var på plats vid 6-tiden på morgonen och strax efter lunch var vi klara. Jag gillade att vi jobbade med upptagningarna som det vore allas båtar, det fanns inget ‘min båt – din båt’-tänk, utan alla hjälptes åt så gott man kunde, hann och orkade med samtliga båtar. Man bara tog tag i en tamp och högg i där det behövdes. Fantastiskt <3

Glöm inte dyvikan!

Resten av dagen ägnades åt att tömma båten och montera ihop täckställningen. Det första jag gjorde var att skruva ut dyvikan, så jag inte skulle glömma den. Det rann ut några deciliter missfärgat vatten, kanske från den där gången jag var tvungen att reva för att det blåste så mycket och en vattendunk välte och tömdes i ruffen och ett par liter vatten bara “försvann” ned i båten. Jag vet inte, hade det varit mycket vatten ur dyvikan hade jag varit orolig, men några deciliter sådär kanske bara är helt normalt.

På båtklubben i Stockholm mätte de avståndet mellan båtarna vid upptagningen, så att alla skulle få plats. Det finns inte obegränsat med mark och kön till en båtplats i Stockholm är alltid lång. Man kunde få 30 cm extra runt båten på sidorna, men det kostade extra. Där jag ligger nu går ingen omkring med mätsticka, det behövs inte, man ställer bara upp båtarna bredvid varandra med typ ett par meter mellan. Det är skönt. Och jag ligger bra till – i lä bredvid de andra båtarna.

Det är inte båten bredvid som är väldigt stor, det är min J17 som är liten 🙂

Jag tömde båten på dynor, rep, motor, sjökort, handduk, flytväst, konserver, diskmedel, gas till Trangiaköket, lilla “kemilådan” med gelcoat och lim och sådant, batteriet samt allt annat som kan dra åt sig fukt eller inte tål vinterkylan. Bensinen som blev över (vanlig 95-oktanig utan olja, eftersom motorn är en 4-taktare) fick båtgrannen till bilen.

J17 upptagen, tömd, täckt och klar för vintervilan.

När jag började känna att jag hade jobbat hela dagen och lyft och burit tillräckligt – när den där känslan av att “Jag är trött och orkar inte mer!” började bli högljudd – då var det dags att börja montera ihop täckställningen. Presenningen är 7 m lång och 5 m bred, men det hade inte varit fel med 7*7 m. Jag hoppas det håller ändå.

Strax efter 19 kände jag mig helt färdig, i dubbel bemärkelse. Jag hade kunnat tillbringa natten i båten och köra hemåt nästa morgon, men jag ville komma i väg och längtade efter en riktig säng. Jag gick igenom allt en sista gång: båten står stadigt på fyra stöttor (mot vattenlinjen), förtöjningslinorna i bryggan har jag tagit bort, stöttorna är säkrade med kedja så att de inte kan glida isär, båten är tömd och täckt och låst, ventilationen är öppen (men jag har tyvärr inga avfuktare), allt som inte tål vinterkylan eller drar till sig fukt ligger i bilen. Okej, allt verkar vara klart för den långa vintervilan. Jag hoppas presenningen håller sig på plats tills våren. Tack för en fantastisk sommar, båten <3 Jag ser redan fram mot nästa. Och tack för att jag har hittat en så bra marina att ha båten på.

Upptagning

I dag ska båten upp på land igen, under morgonpasset. Upp halv sex och cykla iväg genom stan som är vackert klädd i en glödande morgonrodnad till båtklubben för att vara där en timma tidigare och ställa fram stöttorna och ta bort motorn på båten innan passet börjar kl. 8. Jag hinner ta en kaffe också innan visselpipan ljuder borta vid slipskjulet.

Jag anmälde mig att jobba vid slipen. Man är fyra och jobbar två och två för att hjälpas åt med de där tunga armarna som håller båten på plats i slipen. Man lyfter upp dem på plats när båten kommer upp ur vattnet, sedan körs slipen uppför en liten backe fram till lyftkranen där man tar ned armarna igen och kranen lyfter upp båten för att köra bort den till sin plats. Jag var ganska mör efter 26 båtar på ca. tre timmar. Men jag hade väldigt trevlig sällskap, vi pratade om träbåtar, GNU/Linux, programmering och om man kan använda Open Street Map som sjökort. Jag tänkte inte på att fråga vad han heter eller byta mejladress eller så, men jag utgår ifrån att vi kommer att ses mer under hösten och vintern.

Min båt togs upp ganska tidigt, som nummer fyra eller fem, och den såg helt förskräcklig ut! Eftersom den har legat vid bryggan hela sommaren var botten nästan helt svart av ett illaluktande och geggigt skägg av sjögräs. Som tur var min båt inte den enda som såg ut så, även om den kanske var värst. Förra året hade jag inte alls lika mycket skägg, däremot en del snäckor, och jag använde en grov borste för att rengöra botten. I år hade jag en enkel vindruteskrapa i hårdplast vilket gick mycket bättre.

Botten verkar ha klarat sig bra, träet lät friskt. Även friborden såg ganska okej ut och de flesta svarta fläckar i träet är nog blånader och inte röta. Kölen var alldeles bubblig av rost, det såg ut som den hade svår acne. Det gör egentligen inte så mycket att den rostar men jag skulle vilja renslipa kölen i alla fall och grunda och måla om den. Och jag skulle vilja renskrapa botten. Enligt uppgift ska den vara behandlad med järnmönja och primer under bottenfärgen men jag tycker det ser lite si och så ut med det, på sina ställen tittar träet fram. Jag skulle vilja bygga ett nytt roder också, de där tvärgående järngrejerna som håller ihop brädorna i rodret har rostat sönder och gått av.

Vi får se vad jag orkar och hinner med. Det känns väldigt skönt att ha båten på land i alla fall. Jag tömde båten på allt utom en del verktyg redan i somras, så det som återstod efter arbetspasset och en snabb lunch var i princip att skrapa botten, ta bort fendrarna, lossa lite tampar och montera ihop båthuset. Jag lade inte på någon pressenning på huset, jag slängde de gamla i somras och har inte köpt nya ännu. När jag tog fram båthuset upptäckte jag ett fågelbo där bakom. Getingar i förpiken, en massa alger på botten av båten och fåglar bakom båthuset. Djur tycks gilla mig.

På land

Nu är båten uppe på land. Det känns skönt. Vädret var hemskt i dag: jämngrått, blåsigt och regnigt. Jag var blöt in till underkläderna när jag kom hem. Men upptagningen, torrsättningen, torrläggningen eller vad det nu än heter gick bra. För mig var allting nytt och jag visste inte riktigt vad jag skulle eller kunde göra, men jag försökte hjälpa till så gott jag kunde och det var kul att se båtarna komma glidande i den stora kranen över grusplanen där alla båtarna står under sin vintervila. Jag filmade när min båt kom.

Jag borde ha tvättat av båten mer ordentligt och skrubbat bort allt skägg från botten, och kanske monterat båtskjulet också, men jag orkade bara inte. Jag får ta det i morgon om väder och ork tillåter. Det skulle vara skönt att ha det gjort och bara släppa båten och allt som hör till för ett par månader, bara låta henne stå där och torka upp lite.

Jag tittade på de andra folkbåtarna i går som låg vid bryggan. De flesta hade mastat av men några hade sina master kvar. De såg likadana ut, och alla var olika min. Slutsats: min havererade mast är inte ens en riktig folkbåtsmast från början, eller så är alla andra folkbåtar i klubben utrustade med icke-folkbåtsmaster. Vad är mest rimligt?

Då är det ju ingen större idé att laga min mast. Då är det bättre att försöka hitta en bättre begagnad, och riktig, folkbåtsmast. Eller kanske låta tillverka en helt ny. Jag vill helst ha en trämast. Det kommer hursomhelst kosta en del, en hel del antagligen. Jag vet inte om jag har de pengarna till nästa sommar. I sådana fall får jag nog betrakta båten som ett slags slöjdprojekt i första hand och kanske låta henne stå kvar på land en säsong och bara renovera i stället. Det finns en hel del jag skulle vilja göra, och att skrapa och slipa kostar inget annat än tid och energi.