Gråmulet, kallt och ett envist knäppande på rufftaket av duggregnet som kommer och går hela tiden. Jag har funderat på att skaffa en termometer hit till båten, men i dag känns det bra att inte veta hur kallt det egentligen är. Det blir bryggsegling i natt också, för tredje natten i rad. Förra helgen såg den här helgen ut att bli riktigt fin, men för varje dag som gått har vädret blivit gråare. Men jag har kommit iväg på säsongens första seglats och varit ute och seglat en vända på Finnfjärden. Jag hann med en liten grundstötning också. Jag gick för nära en liten kobbe och ”Skorogoronk!” – helt plötsligt stod jag på land och svajade. Kändes det som. Farten var låg och det tog inte tvärstopp, utan det var mer som att jag körde upp på en liten uppförsbacke. Jag revade seglen, fick ned motorn i vattnet och när jag hade fått i backen hade jag redan glidit av grundet. För att vara en grundstötning var det en mjuk och försiktig sådan. Det skvalpade inte om båten när jag seglade vidare sedan, och vattenlinjen är där den brukar vara, så jag tror vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Och en repa i den utanpåliggande järnkölen (det visar sig vid upptagningen i höst).