I somras upptäckte jag att min SunBeam 21W solpanel inte fungerade längre. När jag monterade den, borrade jag små hål i den för att fästa med skruv utöver sikaflex. Men jag säkrade inte hålen med öljetter (jag kan inte förstå varför jag inte gjorde det, jag hade köpt verktyg och öljetter för det), därför läckte det in vatten vilket till slut förstörde solpanelen. Den tillfälliga lösningen i somras blev en portabel solpanel på 50W. Det fungerar, men det är meckigt att ta fram och ladda en stund och lägga undan, ta fram och ladda en stund och lägga undan, ta fram… Det är så mycket mer bekvämt att ha en fast panel som sköter sig själv och bara laddar hela tiden. En ny SunBeam 21W är beställd till i sommar. Jag monterar den på samma ställe, tvärs över fördäck, men den här gången med endast sikaflex.
Vinterdvala
Jag har kollat till båten två gånger den här vintern, en gång i november och en nu över Jul och Nyår. Det såg bra ut. Presenningen har rört lite på sig och hänger ned någon decimeter längre på ena sidan än den andra, annars såg allt bra och stabilt ut. Jag hoppas det fortsätter så.
Vintersolståndet har passerats. Vi överlevde mörkret den här gången också. Det lackar mot Midsommar. Jag tycker det märks redan, mycket lite, men visst är det lite ljusare, lite tidigare om morgnarna och lite senare om kvällarna, redan nu.
Det är fyra månader kvar till sjösättningen, men på rätt sida om vintersolståndet börjar jag tänka lite på säsongen i antågande. Man kan förbereda redan nu. Repen är tvättade (30 grader fintvätt med vanligt tvättmedel och låga varv på centrifugen) och vattendunkarna är rengjorda (lite klorin och vatten som får ligga och dra ca. 10 minuter på varje sida, sedan skölja ordentligt). Motorn behöver ny olja, sådan där som man trycker in vid propellern tills man ser den i en liten mynning högre upp. Det var länge sedan jag gjorde det, men det ska väl gå bra. Och vant- och stagskruvar behöver rengöras, oljas och skruvas på. Annars är det nog inte så mycket att göra. Båtpyssel under den långa vinterdvalan.
Upptagning 2022
Årets upptagning av båtarna gick bra med fint väder, bra tempo och god stämning. Jag kände en viss känsla av vemodighet som vanligt. Det är en speciell känsla att ställa upp båtarna på land efter ytterligare en säsong – en slags ceremoni för att markera årstidernas växlingar och tidens gång – som är så olik den energi som vibrerar i luften vid sjösättningen.
Det är långt kvar till nästa upptagning, men jag ska försöka komma ihåg att bidra till tempot nästa år, inte bara genom att lossa lite på vant och stag i förväg, utan även genom att låsa sprintarna med stora gem i stället för de vanliga ringarna. Det blev inget långt avbräck pga av att jag hade glömt gem:en i år, men jag fick en gliring när det var dags att masta av min båt: ”Ju mindre båt desto mer tid!” 🙂
En av mina stöttor vek sig i vintras när båten lade sig över den under stormen i slutet av februari. Senast jag var ute och seglade, frågade jag hamnkapten om jag kunde hyra en stötta under vintern, men han skulle ta min deformerade stötta till smeden ist och låta hen böja ut benen på den igen. Det var gjort till upptagningen. En hamnkapten värd sin vikt i guld.
Det där med stöttorna. Jag har aldrig förstått var på båten man ska placera stöttorna. Två stöttor (om det är en liten båt) på vardera långsida en bit in från fören och aktern, det har jag fattat, men var någonstans på borden ska plattorna på stöttorna vara? ”Mitt på vattenlinjen”, sade någon förra året. Okej, men varför?
En av mina båtgrannar, som har jobbat länge som ingenjör, förklarade att man ska ställa stöttorna så långt in under båten att tyngden från båten går nedåt i marken, inte utåt mot sidorna. Om båten rör på sig och stöttorna står fel, leds kraften ut mot sidorna och stöter bort stöttorna istf att tynga ned dem i marken.
Om man tänker sig en rät linje från undersidan av plattan som ligger an mot båtens skrov, ska den linjen inte luta mer än 20 grader i förhållande till en rät, vertikal linje. Man kan titta på en kant på undersidan av plattan (markerad i bild). Jag antar att man kan titta på själva plattan i sig också och kolla att den inte lutar mer än 20 grader i förhållande till en rät, horisontell linje.
Och om man tittar på hur en båtstötta är konstruerad att fördela kraften ned i marken den står på, ter det sig självklart, egentligen. Att jag inte har sett det tidigare. Tack! Jag gillar ingenjörer som kan förklara saker så att man förstår, inte bara att, utan också hur och varför.
Täckställningen var för hög och brant förra året. När det stormade den där natten i februari blev täckställningen som ett segel, och eftersom presenningen var knuten under båten välte allting till slut. I år står täckställningen minst en halvmeter lägre. Och presenningen tyngs ned av dels sin egen tyngd dels av PET-flaskor med vatten knutna längs sidorna. Om det blåser lika mycket i vinter hoppas jag att pressen blåser bort istf att välta båten. Jag kör mycket hellre ut till båten mitt i vintern och lägger tillbaka en bortblåst presenning, än ser en båt ligga på marken.
En hittad krona är en turkrona, har jag lärt mig. När allt var på plats och båten tömd lade jag en hittad € i botten av kölsvinet för ”en kall, lugn och snöfattig vinter”. Och det blev kallt redan samma natt, nästan nattfrost. Morgonen efter var kall och mycket vacker.
Hemgång
Prognosen har stämt bra hela helgen men i natt hade den fel. I går kväll var det lugnt och fint och jag beskådade en fantastisk solnedgång, men nattens bris som enligt prognos sedan några dagar tillbaka skulle vara N-NV blev V i stället (eller om viken jag låg i var så stor att vinden vred sig och kom in från väst) och strax efter tre vaknade jag av ljudet från vågorna som slog rakt in mot hela babords sida och rullade runt och ekade i hela båten: KLUCK, KLUCK, KLUCK, KLUCK. En båt är som en resonanslåda, min är det åtminstone, och varje litet ljud blir uppförstorat och mångfaldigat. Jag låg kvar i säcken en stund och försökte somna om men gav upp efter en halvtimma och gjorde frukost och kaffe i stället.
Nu är klockan halv sex (halv fem på riktigt, enligt normaltid) och jag kan se den första morgonrodnaden i öster. Det är kallt och vackert.
Det är hemgång i dag. Blåser det lagom kryssar jag bort till hemmahamnen, det är inte långt härifrån, annars går jag för motor. Förutom avbruten nattsömn har det varit fint att komma ut ett par dagar i båten och segla lite. Nästa helg är det upptagning.
Knåtebo
Jag vaknade till morgonsol bakom moln som efterhand blev klarblå himmel, soligt och varmt. Jag vecklade ut solpanelen och laddade batteriet, solade en stund själv och tog ett snabbt dopp i det friska vattnet efter frukost. Jag hann med lunch också innan det var dags att segla vidare.
Jag hade problem med att hissa seglen. När man seglar själv är det svårt att stå stilla upp mot vinden och hinna hissa seglen innan man faller av. Att göra det i medvind är lika svårt. Jag gav upp och drog på lite mera gas med sikte mot läsidan av en ö för att hissa seglen där i stället, när jag upptäckte att, vänta nu, jag är ju i lä nu när jag har lite mer gas och går med vinden. Då fick jag upp seglen. Så kan man tydligen också göra 🙂
Jag fick kryssa lite på slutet, annars hade jag en fin seglats i den svaga NV-brisen bort till Knåtebo. Det är inte ett optimalt ställe, det är en del båtar som går förbi och drar upp svall, men jag ligger i lä och såhär års är det färre båtar.
Höstligt
Det blev segling i helgen i alla fall. Såhär på hösten är det alltid lite osäkert om det är värt att köra fram och tillbaka till båten för ett par dagar på sjön. Jag kräver inte Brittsommar, men jag vill ha lite (inte för mycket) vind att segla i och mestadels uppehåll. Vilket det ser ut att bli nu i helgen. Jag körde hemifrån i morse, anlände till båten strax efter lunch och hissade segel vid tre. Det var skönare än att komma fram vid midnatt när det är kolsvart (såhär års) och bryggsegla första natten.
Jag gick bra i NV-vinden och hade bitvis uppåt 8 sm i medvind eller snett bakifrån. Jag hade sikte på Mansö, jag har aldrig varit där tidigare, men där låg redan en båt. Den där viken är stor nog för två, men det byade på extra mycket just då, så jag rundade en udde, revade och kollade östsidan av St. Svensö i stället. Där låg två båtar, varav en där jag brukar förtöja. Jag gick bort till ett näraliggande skär i stället och lade till på läsidan. Fin sandbotten (ser det ut som) och ganska grunt, här ligger jag bra. Pasta med tomatsås och ölkorv till middag.
Det märks att det är höst, dagarna är kortare, det blir mörkt snabbare och tidigare och det är helt svart redan nu, halv nio på kvällen. Vinden viner över kobbar och skär och vindexen skramlar lite uppe i masttoppen, annars är det helt tyst och stilla.
Brytningstid
Nära
Det blev aldrig någon vidare vind i går. När det väl började röra på sig var det fortfarande inte särskilt mycket att segla i och för sent för att gå någonstans. Jag revade, drog i gång motorn och började gå mot hemmahamnen. På vägen kollade jag in ett par vikar som jag vanligtvis brukar segla förbi på vägen ut mot de mer avlägsna målen, men de näraliggande vikarna är ibland lika fina och spännande resmål.
Jag hittade nattkvarter på västsidan av en liten holme knappa 2 sjömil från hemmahamnen. Under säsongen är det för mycket trafik som går förbi här och stora motorbåtar som låter och drar upp stora svallvågor, men såhär års och en sådan här grå helg är det lugnt och förutsatt att vindarna är de rätta fungerar det bra. Jag satte upp en pannlampa (som tål vatten) på masten som lanterna. Jag brukar inte ha det när jag ligger i en vik, men såhär på läsidan av en liten holme där det kan köra förbi andra båtar i närheten, och nu när nätterna är längre och mörka, kändes det bra.
Vinden är svag och vrider sig runt väderstrecken, bland är det lä och helt tyst, en stund senare kluckar en svag vind från SV mot båten. Ett stilla regn kommer och går, jag passar på att ladda batteriet nu när det är uppehåll en stund. Ett sträck drar tyst förbi mot söder, klipporna känns svala efter nattens kyla, men vattnet är fortfarande varmt, det är mindre än tre veckor kvar till upptagningen – hösten är nära.
Kav lugnt
Filiputt
I Stockholms mellersta skärgård finns stora och lilla Korpmaren. Och i övrigt är skärgårdarna fulla av öar, holmar, grund, bådar, krokar, säckar, skär och klabbar. Men ”Filiputt”?
Om inte för något annat vill jag ligga där en natt bara för namnets skull. Men vinden ser inte ut att vara helt rätt för Filiputt i morgon natt.
En får se vart vinden bär i morgon. Vädret ser ut att bli grått och stilla med bara några sekundmeter blåst som ska hålla på och vrida sig runt samtliga väderstreck. Det är inte de bästa förhållanden för segling, ens för mig som inte brukar ha bråttom. Jag kanske går för motor en bit bort och lägger mig i närmsta vik i stället för att försöka segla långt bort. Det är lite trist, men vinden blåser som den vill eller inte alls ibland. Att bara vara, ett par dagar i båten, känns som en bra målsättning för den här helgen. I natt bryggseglar jag.