Lindholmen

Utsikt österut över Röskärsfjärden, söder om Skräckskär.

Jag velade lite i morse om jag skulle ligga kvar ytterligare en dag på Skräckskär eller gå vidare. Vädret, det klara vattnet och de fina klipporna talade för att stanna, sjöhävningen och den svaga vinden på O-SO för att gå vidare. När jag såg den andra båten gå, kände jag att jomendå går jag också. Det är sådär, jag hälsade knappt på dem men vi människor är flockdjur och relaterar till och påverkar varandra hela tiden.

Jag drog upp ankaret och hissade storsegel – och genua. Den har jag inte luftat sedan förra året, och då seglade jag med den en eller kanske två gånger. Det var nästan vindstilla och när jag drev ut på Flisdjupet och gick västerut från Häradsskär var det mer sjöhävning än vind, men jag guppade vidare i de stora, rullande vågorna och när jag rundade Kalen på andra sidan fjärden och styrde söderut mot Hägerökarten hade jag en stadig bris på några sekundmeter, kanske fem, i seglen. Då märktes genuans större segelyta gentemot det vanliga förseglet och jag seglade klart snabbare än vanligt.

Segelbåt med fyrkantigt segel utanför Hamnklabben.

Vi stävade på bra söderut, båten och jag, och jag började fundera över att det kanske är i dag jag ska sitta och segla söderut hela dagen, eller i alla fall ta mig förbi Stora Askö. Där finns en samling fina öar man borde kunna lägga till vid. Men plötsligt kom en byvind på drygt 6 sm och påminde mig om att vinden ska vrida sig till rakt sydlig och blåsa uppåt 12 sm i byarna. Det är väl dags för det nu, då. Jag lade om kursen och gick in mot en samling öar söder om Stora Ålö. Nästa byvind var nog snarare 8 sm än 6 sm, och när jag gick in i lä visade träden baksidan av löven och det gick vita gäss överallt på fjärden bakom mig. Det kom snabbt det där; från 5-6 sm mysvind till 10-12 sm hetsig byvind.

Jag gick in norr om Örskär men det ska man nog inte göra. Det var grunt och det var väl bara tur att jag inte skrapade i botten. Att gå in mellan Svedholmen och Lindholmen är nog den rätta vägen, där verkar det vara djupt. Hursomhelst, allt gick bra och nu är jag förtöjd för natten, 20 m från baja- och sopmajan på Lindholmen med fören nästan rakt söderut; nästan rakt mot vinden. Den blåser runt ön och drar lite i båten i alla fall, än åt höger än åt vänster, men jag räknar med att det lugnar sig framåt 22-tiden och att natten blir lugn och stilla. Ankaret sög fast direkt och håller bra. I morgon går jag norrut i S-vinden.

Skräckskär

Segelbåt J17 förtöjd vid Skräckskär.

Jag vaknade vid 4-någonting. Västvinden vred sig runt udden och kluckade envist i aktern: Vakna! Jaja, okej, jag kan lika gärna börja dagen nu, då. Det var fint att gå upp i ottan: tyst, lugnt, vackert och lite kyligt Är det någonstans man ska börja dagen tidigt är det i skärgården.

Jag kom i väg efter en snabb frukost med kaffe och gick rakt söderut i SV-vinden som byade i 8 sm som mest. Jag hade en idé om att i dag vill jag sitta och segla hela da’n, typ ned till Västervik. Men jag fick kryssa förbi Gubbön och på väg mot Krokhalsskär hade jag svårt att hålla ens en rakt sydlig kurs. Nej, jag tänker inte sitta och kryssa hela dagen, det tar minst två dagar ned till Västervik i vilket fall som helst och semester-läget gör mig bekväm.

Skräckskär dök upp på babords sida. Där har jag aldrig varit. Det ligger söder om Runnskär och norr om Änghäret. Bara namnet… Vem vill inte ligga på Skräckskär? Västervik får vänta, i dag blir det Skräckskär.

Jag krånglade mig in bland några grynnor och skär och hittade så småningom en bra plats att förtöja på, med fören rakt västerut, mitt emot en motorbåt på andra sidan den lilla viken. Klipporna är lite knöliga precis där jag ligger förtöjd, annars verkar det vara fint. Vinden ska vrida till NV och N i natt men så svag att det i praktiken är vindstilla. I morgon e.m. ska det blåsa på S. Då kan jag nog ligga kvar eller hissa storen och gå norrut igen.

Jag gick bort en bit utmed klipporna för att kolla efter en bra bad- och solplats och hittade ett par tomma plastflaskor som isen klämt fast mellan ett par stenar. De syns knappt men förstör genast den där känslan av orörd natur. Jag har en liten båt och inte plats för hur mycket sopor som helst, men jag tar dem med mig.

L Fläsan

Utsikt norröver från östra L Fläsan en kväll alldeles i början av augusti.

Fortfarande semester. Efter några veckor av mer jordnära aktiviteter är det dags att komma ut och segla igen. Det är fint att ha fast mark under fötterna men när vinden susar i träden är det havet skogen viskar om, och jag blir varse att ’sjösjuk’ också kan betyda ’längtan att komma ut på sjön”. Jag vet inte när jag anlände båthamnen i eftermiddags, men jag har nog aldrig förberett, kastat loss, hissat segel och kommit iväg så snabbt som i dag. Vinden låg på och byade från V och jag gick österut som vanligt. Efter drygt 3,5 h ligger jag förtöjd på L Fläsan. Här har jag aldrig varit förut. Klipporna är lite knöliga att ta sig iland på, men det är brant och tillräckligt djupt. Jag ligger på läsidan av ön och ser månen gå upp i öster. Då får jag morgonsol. Jag drar fast en pannlampa på masten som lyser ned i sittbrunnen och fungerar som lanterna. Jag har aldrig sett någon båt gå här mellan L och St Fläsan, men man vet aldrig och det är mörkt om natten såhär års.

Innerö

Gårdagen, särskilt kvällen, var lika grå och kall som den här dagen är blå och varm. Vilka kontraster. En sådan här dag bara måste man ut och segla, det går inte att vara kvar på land. Jag gick SO i den byiga NV-vinden. Enligt prognos skulle den bya omkring 7-8 sm utefter min rutt, det är lagom. På Harstena byade den 14 sm vid 1-tiden i natt och 10 sm vid 13-tiden i dag. Jag hade vinden i aktern när jag passerade Harstena några km väster om, så jag märkte ingen större skillnad på 8 eller 10 sm. Att segla i medvind med båda seglen åt varsitt håll är meckigt och kräver konstant uppmärksamhet, så att storseglet inte plötsligt byter sida på egen hand och slår i riggen så det tjongar över fjärden. Det är mer vilsamt med vinden in från sidan. Men det gick undan i medvinden och ganska snart var jag framme vid Ytterö. Där var det fantastiskt vackert och lä för N-vinden, men jag hade inte räknat med sjöhävningen på en halvmeter. Jajustedetja, det är därför man aldrig ser några båtar ligga här. Jag gick in till Innerö i stället och hittade en bra förtöjning i en fin vik. Här har jag ankarfäste, lä, nära till dass och sällskap av några andra båtar.