Lugnt

Jag ringde hamnkapten för en kort lägesrapport och ett datum för sjösättningen. Det är tre minusgrader och lite is där uppe, några täckställningar har tydligen blåst av lite, men min båt – och täckställning – står kvar där den ska. Men så är den mindre och lägre och står skyddad mellan de större båtarna. Det känns skönt att veta när man bor långt borta. Sjösättningen är planerad till lördag 7 maj.

Ljusning

Nästan på dagen en månad efter vintersolståndet, och det märks redan att vi går mot ljusare tider, för himlen är ljus nu när jag går hem efter jobbet. Jorden är som närmast solen nu, men jordens lutning gör att vi här uppe i norr är som längst bort från solen i alla fall. Och mitt i sommaren är det tvärtom: lutningen gör att vi är nära solen, men jorden befinner sig som längst från solen. Fascinerande. Förresten måste jag ringa hamnkapten och höra efter om min båt – och täckställning – står kvar efter senaste blåsten.

Ljusare tider.

Reklamerat

Jag har både glömt det och dragit mig för att göra det, men i dag fick jag äntligen tummen ur och reklamerade min SELVA utombordare. Jag vet inte om jag reklamerar inom ”skälig tid” från det att jag upptäckte felen (läckage av bensin p.g.a. bensinslang som släppt, och läckage av motorolja p.g.a. spräckt motoroljetank), men jag hoppas att jag kan lämna tillbaka motorn och få tillbaka pengarna i alla fall.

Täckt

Tömd och täckt. Nu bör hon stå fint i sju månader tills det är dags igen. Tack för en fin säsong 2021.

Det blåste mycket i dag. Jag tänkte först att det var dåligt eftersom jag skulle montera upp täckställningen och täcka båten. Men det är bra när det blåser, man märker direkt hur presenningen måste ligga och knytas fast för att den ska tåla lite blåst och ligga kvar. Annars blir det lätt att man monterar allting för vackert, stilla väder och så får man åka ut och göra om allting efter första höstrusket.

Det var några hål i presenningen men jag tejpade dem med silvertejp. Jag fick tips av en båtgranne om gorillatejp som tydligen fäster bättre och sedan sitter för alltid, typ, men jag hoppas silvertejpen håller över vintern åtminstone.

Aluminiumrören till täckställningen såg fräscha ut och verkar ha klarat första säsongen bra. Det ska bli intressant hur de ser ut om några år. Det finns nästan lika många varianter av täckställningar som det finns båtar, jag tycker den jag har (”Red Duty”-någonting tror jag den heter) är bra. Jag gillar enkelheten, den låga vikten och att den är enkel att plocka isär och montera ihop igen. Jag hoppas att den har lång hållbarhet också.

En gammal betydelse av ’täck’ är förresten ’behaglig’; ’vacker’. Och det är onekligen en behaglig känsla att återigen ha ställt upp båten på land, tömt den på alla saker som inte tål vinterns kyla och fukt (allting utom ankare, verktygslådan och en skurborste) samt täckt den med en rejäl presenning mot snö och regn.

Upptagning 2021

Det gick inte fortare att plocka ihop alla grejer och tömma båten i år jämfört med förra året, men det kändes mer… rutinerat. Jag hade koll på läget och visste på ett ungefär hur dagen skulle komma att gestalta sig, till skillnad mot förra året då jag inte hade en aning.

Hyrbilen är mindre i år, och jag har två (2) utombordare att köra hem, ändå ryms allt. Det är lite skumt och får mig att misstänka att jag har glömt något. men hur jag än tittar kan jag inte se att jag har gjort det. Allt som inte ska vara i båten över vintern är i bilen.

Avmastning och upptagning gick bra, inga konstigheter. Och vi hjälps åt med båtarna. Jag har en bra plats på båtplan där jag kommer att stå i lä mellan två större båtar. Botten är rengjord med högtrycksspolning. När jag skruvade bort dyvikan var det helt torrt, inte en droppe rann ut. Masten ligger bra där den ligger och spridarna är ur sina fästen. Det enda jag inte kan göra i kväll är att täcka båten, för jag glömde en del av täckställningen hemma, så jag får ha vägarna förbi nästa helg och sätta upp den. Annars är hon redo för sju månaders vila på land.

Övernattning i landsatt båt. Jag vet att båten inte rör sig men jag känner de vanliga (våg-) rörelserna ändå, inte i båten men i kroppen.

Snart

är det dags att ta upp båten. Igen. I morgon vid 8-tiden drar vi i gång, om tio timmar. Det är mörkt i hamnen och vinden ligger på ganska friskt från norr någonstans, rakt in i aktern, och sliter i vant, stag och fall. Båten drar i förtöjningarna, som hon vore orolig inför morgondagen. Jag är också lite nervös, men det brukar gå bra.

En kollega frågade om jag brukade ha någon ceremoni kring upptagning och sjösättning, för att fira att nu står båten på land, nu ligger den i sjön igen. Nej, det är snarare så att själva upptagningen och sjösättningen i sig är en slags ceremoni som firar – uppmärksammar – att nu är det den tiden på året igen. Och då ställer vi upp våra båtar på land. Och sju månader senare är det den tiden på året igen. Och det manifesteras med sjösättningen.

Tidigt

vaknar jag, strax efter fem. Vinden har vänt och kluckar försiktigt mot aktern. Jag har sovit sedan åtta i går kväll och känner mig utvilad. Skönt. Om det var frost för ett par nätter sedan har det varit ovanligt varmt den här natten och morgonen känns nästan varm och behaglig. Det är fortfarande mörkt när jag justerar tillbaka ankarlinan och förtöjningarna så jag kan gå i land. Och makalöst tyst och stilla. Jag gör frukost tillsammans med myggen som ger upp och försvinner vid halv sju. Det är för kallt för att bada men jag ställer mig i vattnet och blaskar av mig. Jag trodde jag skulle bli kall och frysa av det, men jag blev varm. Nu kaffe, det sista jag har, sedan hemgång. Det blir en stilla kryss i V-brisen.

05:33 en stilla, ganska varm och mycket vacker septembermorgon. Tack <3

Septembersegling

Det är lite speciellt att segla i september. Är det fint väder kan det vara varmt som högsommar på dagen, men så fort solen går ned biter hösten och under natten kan det vara frost. Min dunsäck håller mig varm då.

Jag hade sällskap av en god vän i går och vi gjorde en dagsetapp till en liten klippa i närheten och solade, smakade på det kalla vattnet och myste. Njutbart och kul.

I dag har jag seglat i sex timmar. Vinden stod stilla de två första timmarna och jag drev mer än seglade, de tre sista fick jag kryssa i S-vinden, på det där sättet när det känns som att vinden ändrar riktning vid varje slag och man ibland seglar baklänges. Men nu är jag framme och förtöjd.

Stilla, solig seglats i september.

Sakta

plockar jag ihop mina saker, öppnar luckor för att vädra ut och torkar seglen från gårdagens regn. Med ett par korta avbrott har jag varit i den här lilla båten 3-4 veckor. En del av mig ser fram emot att komma hem till lägenheten, en annan del vill fortsätta segla och vara i båten. Fortsätta leva det lilla, enkla livet med de stora upplevelserna. Det känns vemodigt att åka hem och jag drar mig för det. Men säsongen är inte slut, det blir säkert några fina helgseglingar och det finns semester att ta ut, innan det är dags för upptagning igen.

I dag känns det som att prognosen stämmer bättre med vädret: växlande molnighet och frisk vind. Det byar på riktigt ordentligt, t.o.m. här i hamnen. Vore inte båten förtöjd slet hon sig och gick iväg på egen hand. Jag avundas inte dem som sitter i små (segel-) båtar på stora, blåsiga fjärdar i dag.

Prognoser

Vinden har stämt med prognosen i dag. Det har blåst mycket. Mitt plättankare orkade till slut inte hålla emot byarna och jag fick lossa förtöjningarna, gå ut och lägga i treudden i stället.

Nederbörden har inte stämt lika bra med prognosen. Det drog förbi ett rejält åskväder i natt (närmsta nedslaget ca. 2 km bort) som gav mycket regn. Och i dag på eftermiddagen kom en ordentlig skur.

När regnet hade dragit förbi mojnade plötsligt vinden. Det blev helt stilla, från 14 sm till 0. Mina grannar längre bort i viken lossade förtöjningarna och gick iväg. ”That’s not a bad idea!” Jag passar på att gå nu i den svaga vinden i stället för i morgon med motor (eftersom det ska blåsa lika mycket då, enligt prognosen).

Segling i ett stilla och blött gråväder.

Jag gjorde loss förtöjningarna, lättade ankar, gick en bit ut och hissade mitt revade storsegel. Det gick sakta eftersom det var fortfarande nästan vindstilla. Även när vinden tog lite fart var det som att segla med handbromsen i. Men det kändes tryggt och kontrollerat.

Halvvägs in på Finnfjärden tog jag bort revningen och hissade hela storseglet. Jag trodde vinden skulle återgå till 14 sm i byarna ganska omgående, det var därför jag gick med revat storsegel, men vinden fortsatte att vara omkring 3-4 sm med kanske 6 sm i byarna. Efter ytterligare en bit tog jag fram focken och hissade den. Det rullade på riktigt bra och det kändes stabilt och säkert, även när det byade på i något som kändes som runt 8 sm.

Vacker regnbåge.

Jag prickade in tre rejäla regnskurar på vägen till hemmahamnen. Det var intressant att segla med revat storsegel, men det samlades mycket regnvatten i vecken mot bommen. Det kanske finns någon speciell teknik för hur man viker seglet när man revar. Jag hade säkert kunnat göra det bättre, men någon gång måste vara första gången.

Prognoserna för i dag stämde inte nu på eftermiddagen och kvällen. Det blev inte så blåsigt hela tiden, vilket var bra för då kunde jag segla hem istf att gå för motor, men det blev mycket mer regn, vilket inte var lika kul. Men jag såg en vacker, hel regnbåge över hamnen när jag hade lagt till vid min bryggplats.