Inför vintern
Upptagning 2025
Båten står på land igen, tömd men inte täckt. Jag behöver köpa en ny presenning och kör upp med den om ett par veckor, då kan jag passa på att skruva åt stöttorna också.
Årets upptagning bjöd som vanligt på god stämning och alla hjälptes åt med avmastning, köra bort master, lotsa båtar fram till kranbilen, föra in stöttor under båten när den ställs på plats, etc. En av de viktigaste sakerna man kan göra är att hålla i mastfoten när kranföraren lyfter upp masten från båten och bort till mastvagnen. Slingan i kranen sitter om spridarna och det är oftast inte där tyngdpunkten ligger, utan högre upp. Om man inte håller ned mastfoten faller masten ned till marken med toppen före. Med ett jävla brak. Och en mast är tung. Får man en masttopp i huvudet är det väl tveksamt om man överlever.
Den första upptagningen var jag mer av åskådare än deltagare. Det är självklart, man vet inte riktigt vad man kan hjälpa till med och de andra vet inte om man duger något till. Men för varje upptagning har jag haft lättare att se var och när jag kan göra något och hjälpa till och blivit mer av deltagare. Och det här året var det dags för mig att hålla i en mastfot. Det bara blev så att jag stod på rätt ställe och tog emot masten från båten och höll i och ned mastfoten när den seglade genom luften den korta biten till mastvagnen. Allt gick bra och det var ingenting märkvärdigt egentligen, men jag kände mig som en elvaåring som fick bära pappas gevär till älgjakten – och jag växte av det på samma sätt.
Vädret var lite mulet till att börja med, men ovanligt varmt, och på eftermiddagen gassade solen som om det var sommar. Jag tog ett dopp senare på kvällen i det svala och sköna vattnet. Luften var varm och jag satt och tittade på den mojnande kvällsbrisen medan jag torkade.
Säsongens sista
Jag hade inte tänkt segla i helgen, det såg ut att bli alltför mycket regn, men så hyfsade prognosen till sig och jag körde upp till båten efter jobbet på fredagen. Det är upptagning nästa helg, så det här är sista chansen att komma ut och segla innan vi ställer båtarna på land igen. Jag kom fram vid halv tio på kvällen och gick iväg på lördag f.m. Vinden låg på SO med byvindar på S. Bökig att kryssa i m.a.o. På slutet blåste det uppåt 8 sm, vilket var mer jobbigt än kul, men det gick bra. Solen sken från en klarblå himmel och det var gott att vara ute och vädra seglen.
Det kom lite regn när jag var framme och förtöjd, sedan sken solen igen. Jag satt på en flack klippa nere vid vattnet en god stund och gjorde inte så mycket mer än tittade på molnen som rörde sig sakta borta vid horisonten. När det blev mörkt tände jag en liten eld vid vattenbrynet, för att känna röken sticka i ögonen och lågornas värme mot ansiktet. Senare på kvällen gick månen upp i NO bakom tunna molnslöjor och kastade ett matt silver i det mörka vattnet. Strax före fyra vaknade jag av att kölen stod och skrapade mot en sten. Det var becksvart och blåste 12 sm från fel håll och ankaret hade lossnat ett par meter. Upp ur sovsäcken, på med pannlampan och ut och dra i ankarlinan. Pyjamassegling. Ett åskväder gick förbi längre in över land, det förklarade den plötsliga blåsten, och blixtarna som tyst lyste upp natthimlen. Det kom lite regn, sedan blev det stilla och jag tog upp ankaret och kastade ut det där jag vill ha det och gjorde fast. På morgonen tog jag ett dopp i det klara vattnet innan jag hissade segel igen och gick hemåt i den friska medvinden.
Det är speciellt att vara ute i skärgården på höstkanten. Färgerna bleknar och vassruggarna tappar sin mustiga gröna färg när de börjar vissna, men vattnet får en djupare blå färg och ser kallare ut. Dagarna är kortare, solen står lägre. Det låter annorlunda – mindre. Färre båtar. Det är stilla, samtidigt är hela naturen i full färd med att förbereda sig inför vintervilan. Nätterna är alldeles mörka. Jag skulle vilja segla mer på hösten.
Växlingar
I går kväll vid halv nio var det helt stilla och tyst. De stora regnmolnen tornade upp sig i fjärran och såg ut att ha stannat på sin bana norrut. Då och då hördes ett svagt ljud som kanske var åskan långt borta eller bara minnet av hur den lät tidigare under dagen. Jag satt och tittade på myggorna på andra sidan myggnätet till ruffen och väntade på NV-vinden som skulle bya i 9-13 sm hela natten. Jag tänkte att prognosen kanske har fel för en gångs skull, tänk om det bara blir stilla och lugnt i natt?
Men så blåste det upp, på bara några minuter. Det började inte sådär försiktigt med att löven på träden rör lite på sig och man känner en försiktig rörelse i luften och den blygsamma brisen ökar sedan sakta i styrka. Nej, det här var mer som en vägg av vind, som redan var uppe i styrka, kom rullande över fjärdarna och träffade ön. En knapp halvtimma senare blåste det 9 sm på Harstena (ca. 8 km S-SO härifrån) och vinden fortsatte att öka i styrka. Från kav lugnt till halv kuling – på en halvtimma.
Skärgården är så: full av växlingar, och ibland tvära och lite farliga kast. Mina båtgrannar som kom nu på förmiddagen låg på Harstena i natt och berättade att Sjöräddningen hade varit där och undsatt en båt som hade legat på svaj men vars ankare hade släppt och båten hade drivit in mot klipporna. Och när det blåser 14 sm rakt mot båten mitt i natten (och i augusti när det verkligen är mörkt på natten) – då har man inte mycket att säga till om. Då är det bara att ringa Sjöräddningen.
Man jag har bra skydd mot både V- och NV-vinden här och sov gott i natt. Det var lite skvalp mot aktern och en och annan vindby som blåste igenom och drog lite försynt i båten och testade ankarfästet, annars var det helt lugnt. Myggen var det största besväret i går kväll.
Mansö
Efter den vanliga morgonrutinen gjorde jag loss och gick för motor över till Mansö. Det är en vacker ö med en stor vik på västra sidan med fina klippor som säkert lämpar sig väl för förtöjning, bad och beundran av kvällssolen. Jag ligger i en liten vik på andra sidan med morgonsol, nära till faciliteterna och i skydd mot N-vinden senare i kväll och i natt. Vädret är ostadigt men varmt och vackert när solen skiner. Vinden ligger på från S och kommer och går, regnmolnen likaså. Med undantag för en rejäl skur vid lunch går det mesta förbi i nordlig riktning antingen öster eller väster om mig. Jag såg några blixtar och hörde lite åska på långt håll på förmiddagen, före regnskuren. För en stund sedan drog mörka moln förbi öster om ön med regn och åska. Det droppade en stund och mullrade på avstånd hela tiden. Jag såg ingen blixt och det lät som att åskan gick runt, runt högt däruppe i själva molnet. Det lät lika olycksbådande som det var vackert. Vanligtvis är jag inte rädd för åskan, men när man sitter i en båt med en mast i metall som sticker 8 meter rakt upp i luften är man inte så kaxig.
St Svensö
En del av mig vill vara kvar en natt till och gå vidare först i morgon. Jag har gott skydd mot S-vinden, bra ankarfäste, en egen klippa samt morgon- och kvällssol. Vädret är fantastiskt och jag kan ägna hela dagen åt att bara sola, bada, gelcoat:a båten lite och bara vara. Man behöver sådana dagar också. Men det är synd att inte segla en sådan här vacker dag.
Jag kom iväg efter morgonbön, qigong, frukost och kaffe och gick NO förbi Ytterö (där jag seglade ikapp och förbi två andra båtar varav den ena hade mer segelyta än jag), Lortbåden och Krutklabben innan jag vek av mer norrut och gick förbi Harstena och Birkskär ut på Turmulefjärden. Det byade 6-7 sm och jag gick N-NV mot Ässkären, rundade Ålänningsskär, tog ned focken och gick upp till St Svensö.
Här ligger jag bra mot S-vinden i kväll och i natt. I morgon ska det dra förbi en del regn och i samband med det kommer vinden att vrida sig runt samtliga väderstreck, så jag får nog byta ankare till treudden i morgon bitti om jag inte vill ut och bråka med hetsiga byvindar i regnet när plätten släpper. På kvällen sedan förväntas vinden vrida över till NV, men jag har bara några 100 m över till Mansö som ger gott skydd mot N-vindar.
Norrmålan
Jag kunde inte släppa tanken på den där lilla viken på Norrmålan och om den ger ett bra skydd vid vindar på syd, så jag kryssade dit i dag i den stadiga SO-brisen. Norra delen av Norrmålan var precis sådär karg och vacker man kunde tänka sig med släta, svarta ytterskärgårdsklippor, klart vatten och en hänförande utsikt mot öppet hav. Den lilla viken verkade ge ett tillräckligt skydd mot rak S-vind som inte är alltför frisk. Tyvärr såg det likadant ut under vattnet som ovanför, dvs. ingen lera, sand eller ens grus- och stenbotten för ankaret att sätta sig i, bara slät klippa. Vattnet var så klart att jag kunde se de stora klipphällarna där nere på fyra, fem meters djup. För att vara på säkra sidan släppte jag ned plätten och testade: klink, klonk. Jag kunde se och höra hur ankaret slog i klippan där nere. Om ankaret fastnar här är det för att det har satt sig i en skreva eller spricka och då får man aldrig loss det. Jag testade att förtöja längs med sidan av en brant klippa med hjälp av två klippjärn i vardera ände, ett virrvarr av tampar hit och dit och fyra fendrar längs med sidan. ”Okej, det här verkar fungera, men vad händer om en stor båt går förbi här utanför och drar upp stora svallvågor?” Jag gav upp, gjorde loss och gick en bit SV i stället där det finns gott ankarfäste. Jag lämnar Norrmålan åt fåglarna och kajakpaddlarna.
N Stenholmen
Måttlig och ganska stabil bris från NV i dag. Vi gick iväg från Gubbön vid 10 på förmiddagen, kryssade för att ta oss förbi St Skällö och Grönsö, höll en bra nordlig kurs när vi gick öster om Håskö och sedan var det mest nordväst som gällde – mycket kryssande rakt mot vinden, m.a.o. Men vi kom fram till slut, dock med hjälp av motorn den sista biten.
Det var kul att ha sällskap med i båten och jag hoppas det blir fler gånger. När vi hade tagit adjö gick jag ut igen, trots att en del av mig var mätt på segling och ville bryggsegla, men prognosen för i morgon (förmiddag och dag) pekar på en obefintlig vind från fel håll, så jag ville passa på medan jag hade medvind. I natt ligger jag på N Stenholmen. Det är stilla och tyst, jag hör inte ens myggorna längre. Månen är vacker i kväll.
Gubbön igen
Jag var här för bara några dagar sedan, men Gubbön är fin och väl värd åtminstone två besök samma sommar. Den här gången med gäst. Vi seglade via Harstena i den mojnande vinden som inte bestämde sig och tog riktig fart förrän jag tröttnade och tog ned seglen och drog i gång motorn. Efter förtöjning och stadig lunch med siesta tog vi oss upp till kupan och tittade en stund på den vackra utsikten. Den var värd promenaden. I morgon hemgång igen.
Håskö
Det gick snabbt att segla hem i går. Jag gick norrut i S-vinden och hade focken åt ena hållet, storseglet åt andra och minst 10 sm i aktern. Det kändes som att båten planade och bottenfärgen åkte av när jag gick öster om Håskö, svängde av NV och kom ut på Finnfjärden som en champagnekork. Kändes det som iaf. Efter att ha provianterat och plockat upp en gäst tidigare i dag var det dags att gå ut igen: österut i V-vinden. Det gick nog lika snabbt i dag, fast i en annan riktning. Jag har nog aldrig seglat till Håskö så snabbt. Kul, men jag ser fram emot lite mer sansad segling i morgon.