Det är upptagning om knappt två veckor. Jag hade hoppats på att det skulle bli den 28e, då hade jag hunnit bli tillräckligt frisk i fingret för att segla en sista helg den 21a (nu i helgen är jag upptagen med annat), men nu blev 24 juli sista seglatsen den här säsongen. Trist, men ett skadat finger jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag får ta igen det nästa säsong.
The True History
En historiker som vågar se, även de fakta som inte passar in i det tillåtna narrativet, har mycket intressant att säga om t.ex. Andra Världskriget, Winston Churchill och massinvandringen till Europa. Vågar du lyssna? https://tuckercarlson.com/tucker-show-darryl-cooper
“[Darryl Cooper] You go to a place, like… any European nation where, this is a peoples’ ancient homeland. And there’s actually such thing as an ‘Englishman’. An ‘American’, again, the definition of it changes with every generation and it’s always been that way, but the definition of an ‘Englishman’ has never changed and never will change. And those people, the English people… are in the process right now of forever losing the only spot of land they have on this earth that is dedicated to the flowering and preservation of the English people. And it’s a tiny little spot… [Tucker Carlson]: It’s true for the Dutch, it’s true for the Spanish, it’s true for the Germans, it’s true for the Belgians – it’s true for every western European nation. /…/ [Darryl Cooper]: If you go back to Louis XIV or any powerful monarch, they never would have dared imagine that they could do that [mass immigration] to their people without getting their head cut off. They wouldn’t have dared imagined that they could just replace their people with people from a different continent, different religion, different languages – to overwhelm them; to make their own people a minority in that country for whatever reason. /…/ One generation [the post-war generation] decided that they had no responsibility to any of the people that came before them, and they have no responsibility to any of the people who are coming after them, they are going to permanently, radically, irreparably transform their society in ways that they know hurt the majority of the population.”
Strandsatt
Vad kan man hitta på för skojigt om man har fobi för sjukhus och blod? Jo, man kan få totalt hjärnsläpp när man klipper gräsmattan och stoppa in ett finger i gräsklipparen för att ta bort lite gräs som har klumpat ihop sig och fastnat. Ja, när den är igång. Tjong! Det blev till att åka akut till akuten för att sys och plåstras om. Jag fick mitt livs brutal-KBT-session – helt gratis. Jag vet inte riktigt hur det gick, jag blundade hela tiden och hade fullt upp med att bara andas långsamma andetag djupt ned i magen för att hålla mig vid medvetande. Vilket jag gjorde. Det är jag ganska imponerad av. Och med tanke på vad som kunde ha hänt gick det ändå ganska bra. Jag har alla fingrar i behåll, känseln verkar vara intakt och jag tar bort styngen om någon vecka. Men det dröjer ett tag innan jag seglar igen. Förhoppningsvis kan jag ta igen den sista semesterveckan i september i stället och ge mig ut på en kortare höstsegling.
Bleke
En sådan där dag igen, när den lilla vind som är, inte räcker mer än halvvägs. Knappt det ens. Sedan ligger fjärden där, spegelblank och stilla, igen. Ned med seglen och dra igång motorn, igen. Så jag kommer hem i dag åtminstone. Jag kanske bara inbillar mig men jag har svårt att dra mig till minnes en tidigare period med så här lite vind. Jag älskar att ha båt, segla och vara ute i skärgården, och de här tre veckorna har inte varit desamma hela tiden, men det ska ändå bli ganska skönt med ett miljöombyte och byta de här bleka dagarna, stilla fjärdarna och algblomningen mot lite andra saker de närmsta dagarna.
Halvvägs
St Gröskär
Det blev en kort seglats i dag. Jag kom i väg vid halv tio och vid två var jag förtöjd och åt lunch. Jag ligger nästan längst in i viken på St Gröskär, inte helt i lä men väl skyddad. Och jag räknar med att det kommer att vara mer eller mindre vindstilla i natt. Botten känns stenig men plätten hittade fäste mellan några stenar och verkar hålla. Det är ganska myggigt (det finns några rejäla ansamlingar stilla sötvatten mellan björkarna, ser jag) men så länge solen håller sig uppe och brisen blåser i den lilla viken håller de sig på behörigt avstånd och väntar.
Det är också någon eller något som drar i min ankarlina, den rör sig på samma sätt som ett flöte när man sitter och metar och har napp. En utter eller säl eller rysk attackdykare kanske.
Det blåser fint på O och en del av mig vill bara ut igen och segla, segla, segla – hela dagen. En annan del av mig är ganska mätt på det och påminner om att visst tycker jag om att segla men det primära skälet till att jag blev med båt igen var att komma ut i skärgården och bara vara i den här miljön. Jag vill ha tid att gå runt på klipporna, titta ut över en fjärd, ta ett dopp i det blå, sitta i sittbrunnen och bara titta och inte tänka något alls, sova middag efter maten, läsa en bok – bara vara. Stanna upp och uppleva hur det stillar sig, inte bara på sjön utan också inom en själv. Det är kul att segla hela dagen och gå 30 distans, särskilt när det är fint väder och man slipper kryssa hela tiden, men jag orkar inte göra det tre dagar i sträck. Hälften är lagom om jag ska segla varje dag.
Marö kupa
I väntan på vind
Stångskären
Lilla Trässö
En sådan där fantastisk seglingsdag igen. Det blir så när det är varannandagsväder med en del regn och hårda vindar, att de dagar då det är riktigt fint med lagom vind har man svårt att ligga still och bara ta det lugnt, man vill gärna ta tillfället i akt och segla hela dagen.
Jag kom i väg 08:12 och gick norrut. Vanligtvis brukar jag gå österut och sedan vika av mer eller mindre söderut. Jag går sällan norrut, kanske för att det blåser ofta på S och då blir det jobbigt att sitta och kryssa tillbaka. Men i dag har kompassnålen rört sig runt N hela dagen.
Det blev en lång och fin seglats: ca. 30 distans på 7,67h. Det är nästan 4 knop. Det tycker jag är helt okej med tanke på måttliga vindar och att jag började med lilla focken och bytte till genuan först mitt ute på Bråviken när jag tyckte det gick för långsamt. Jag tog yttre farleden över Bråviken: mellan Arkö och Lunda och sedan förbi Logen, L Alen och Karthällen innan man håller någonstans mellan N och NO och hoppas på att man hamnar ungefär på Vinterklasen. Är det någon dag man ska ta den rutten över Bråviken är det en sådan här dag. Och många andra gjorde samma sak, segelbåtarna låg som ett pärlband in mot Oxelösund.
Det roligaste som hände i dag var att jag seglade om en annan båt. Det är andra (2:a) gången jag gör det. Och den här gången var det inte en ombyggd, gammal fiskeskuta i ek med trötta segel, utan en helt vanlig segelbåt (lite större än en IF, typ) och med mer segelyta än vad jag hade. Han hade förvisso en jolle på släp, men ändå 🙂