Jag kom iväg strax efter 6 i morse och kryssade mig NV i den lite ettriga V-vinden. Eller håller den på att vrida mot NV? Vindexen kunde inte riktigt bestämma sig där uppe i masttoppen. Det kanske är byvindarna som kommer mer från NV än grundvinden som verkar ligga stadigt på V? Någon sade, eller skrev, någonstans, att när vinden tar sats ändrar den alltid riktning lite. Det kan förklara saken.
Prognosen verkade stämma och byvindarna kom farande i en hastighet och styrka som jag uppskattade till uppåt 8 sm. Fjärden var inte prickig av dem men visst gick det gäss. När jag ser ordet ’vindby’ tänker jag på något tillfälligt, att det t.ex. kommer att blåsa 4 sm oftast och mest, men stundtals blåser det upp till 8 sm. Och så kan det vara, men det kan också vara tvärtom. Då är det mer rättvisande att tänka att jag ska oftast och mest segla i 8 sm, men ibland mojnar det en stund till 4 sm. Innan det tar fart upp till 8 sm igen.
Så var det i dag. Förseglet fladdrade en del i motvinden och jag fick falla av ganska rejält i vissa vindbyar. Det är jag iofs van vid, men i dag kändes kryssvinkeln extra dålig. Rätt som det var hörde jag det där ljudet som man absolut inte vill höra: Snapp! Något gick sönder. Något som ska hålla något annat i riggen brast. Och nu är något löst. När jag sitter och kryssar över en stor fjärd i 8 sm. I nästa tiondels sekund såg jag var det var: storseglet fladdrade och var löst. Det var inte löst i masten, utan i bommen. Det tog ytterligare någon sekund eller två innan jag insåg att det INTE var ett vant eller stag som hade brustit. Jag kom snabbt upp på fötter, tog ned storseglet och drog ett par bagagestroppar runt det och bommen, så inte seglet skulle ta vind och falla ned i vattnet.
Jag fortsatte att segla med bara förseglet. Jag ville komma i lä och inspektera lite närmare vad som hade hänt och ev. fixa det temporärt, eller bara för att bara ta ned förseglet i lugn och ro och gå vidare för motor. Efter en stund såg jag att det var den där segeltravaren i slutet av bommen, som håller storseglet på plats, som hade brustit och gått av. Den har jag tittat på många gånger och undrat över hur länge den kommer att hålla. Klantigt att inte ha bytt ut den tidigare. Jaja, jag har några extra travare någonstans, det där fixar jag lätt.
Sedan upptäckte jag att det går alldeles utmärkt att kryssa med bara förseglet, eller ’kryssfocken’ som jag tror det kallas. Det kanske ligger något i det namnet? Det gick inte riktigt lika snabbt som med båda seglen, å andra sidan hade jag en klart bättre kryssvinkel och inget fladder i förseglet, som det brukar vara på kryss i hård vind. Då borde fladdret bero på luftspalten mellan försegel och storsegel, inte på varken vind, byvind eller kryssvinkel.
Jag antar att det är en sådan sak de gör på seglarläger, kryssar med enbart förseglet först och sedan lägger till storseglet för att konkret se, känna och märka hur seglen fungerar som en sammansatt helhet tillsammans med vinden. Jag har aldrig varit på seglarläger, men jag lär mig med hjälp av gratiskurser på webben och egen erfarenhet. Det går det med. Nästa gång jag kryssar och det börjar fladdra i förseglet behöver jag experimentera med hur jag ska ställa storseglet i förhållande till förseglet, i stället för att sitta och gnälla över taskig kryssvinkel 🙂
Jag gick resten av vägen för motor, stannade och låg en stund på svaj i en vik medan en regnskur drog förbi och nu är jag förtöjd i hemmahamn igen. Storseglets fäste i bommen är fixat och nu väntar lite proviantering och lunch innan gasten anländer i kväll och vi går ut igen. Det ser ut att bli Håskö i natt och sedan vidare söderut innan det är dags att vända hemåt på söndag.
