Kapell-fix

Vackert och kallt väder. Perfekt för en termos med nybryggt kaffe och några korvmackor i smörgåspapper och en promenad till närmsta park. Sedan hem för lite mer båt-fix. I dag blir det syslöjd. Sömmarna i kapellet börjar släppa lite överallt och i stället för att vänta på att vinden sliter sönder det och segla utan, försöker jag laga.

När jag klev in på sybehörsbutiken var jag inställd på att köpa ”björn-tråd” eller nå’t, men det visade sig att det finns en s.k. kapell-tråd som är ungefär lika tunn som vanlig tråd men bra mycket starkare och som tål ultraviolett strålning. Wow, I didn’t know that. Jag visste inte heller att det blir fnurror på tråden beroende på vilket håll man drar ut den från spolen. Saker man kan lära sig när man köper sytråd, om man frågar.

Jag syr med en helt vanlig nål, kanske något grövre och kortare, med dubbel tråd i hålen där den gamla tråden har suttit. Det är förvånansvärt lätt att sy i plasten, lättare än i tyget (åtminstone när det är dubbelt). Fingerborg kan vara bra att ha men jag har inte behövt den hittills.

– Varför håller du på med den där lilla, gamla båten? Köp en ny i stället!

– Köpa nytt kan vem som helst göra, det finns en kärlek i att ta hand om det man har i stället. Dessutom är det djupt tillfredsställande att laga något; anstränga sig lite och förvandla något trasigt till helt och fungerande igen. Gör man det bra kan det bli starkare och bättre än vad det var från början.

Babords dyna

Den nya madrassen har stått och svällt ut i en vecka, dags att skära ut en ny båtdyna av den. Jag börjar med dynan på babords sida, gast-dynan.

När jag var ny med båten och skulle välja sida att sova på den första natten, valde jag av någon anledning styrbords sida. Den bara kändes rätt. Jag hade kunnat byta sida och prövat babords sida sedan, men jag blev kvar på min sida. Först långt senare läste jag någonstans att kapten brukar ligga på styrbords sida.

Eftersom jag inte har någon plan för överblivna delar av madrassen, lägger jag den gamla mitt på den nya och ritar av den, så jag vet var jag ska skära någonstans.

Kniven är en slags rakbladskniv som följde med ett set med borrar. Det är en sådan där liten väska med mängder av olika borrar för trä, metall, betong och skruv-bitar och andra tillsatser till en borrmaskin. Och en… mattkniv? Varför har jag aldrig förstått. Men den är ju bra att ha när man ska skära ut en ny båtdyna i en madrass. Den är lite för kort och når inte genom hela vägen, men det går bra i alla fall. Viktigast är att vara tålmodig, skära rakt och vara stadig på handen.

Ny dyna (vit) till vänster i bild, den gamla (gul) till höger. Den nya är kanske lite större och kantigare än den gamla, men hellre det än att den är för liten. Det är väl inte omöjligt att klistra på lite extra skumgummi på en madrass om den blev för liten, men snyggt blir det nog inte, och det är enklare att hyvla bort lite i stället om madrassen är för stor någonstans.

Det är svårt att skära ut en exakt kopia av en gammal madrass som kanske ändå inte har exakt passform längre. Man får sikta på något som ligger tillräckligt nära, pröva hur den passar i överdraget och ev. justera i efterhand.

Det är svårt att tvinga in en motsträvig skummadrass i ett trångt textilöverdrag. Och det ska nog vara svårt. Skar jag madrassen så liten att den gick in enkelt, blev den alldeles för liten. Det är en balansgång mellan att överdraget ska sitta tajt och risken för att det spricker någonstans om madrassen är alltför bred eller lång eller bådadera.

Jag kapade madrassen ett par cm på längden och kanske någon cm på bredden, sedan passade den fint i överdraget. Den nya dynan är kantigare än den gamla och det återstår att se hur den passar i båten tillsammans med de andra dynorna, men (tillräckligt) snyggt blev det. Och vilken skillnad att ligga på.

Den gamla dynan, de överblivna bitarna av den ny madrassen (+ överdraget) slänger jag inte i de vanliga soporna, utan jag tar det till närmsta återvinningsstation i stället. Jag är ju svensk, så jag sopsorterar och lägger saker där de ska vara. I Malmö Persborg däremot, där stod delar av ett helt bohag (sängar, bokhyllor, fåtöljer, etc.) utanför miljöhuset i stort sett varje vecka, och behållarna var överfulla av förpackningar, matrester och skräp som såg ut att komma från närmsta kebab-restaurang. Man fick slå i dörren för att jaga bort råttorna när man skulle slänga soporna där.

Söndag

Yann Tiersens ’Comptine d’un autre été (l’après-midi) (Portrait Version)’ går på ständig repeat medan potatisen kokar stilla och den gråkalla blåsten river i träden utanför köksfönstret. Båtdynor. Nya dynor till båten. Den stora i förpiken är okej, likaså de som går in i stickkojerna, men dynorna emellan, som man vilar det mesta av kroppen på när man sover i båten, skulle behöva nytt innanmäte. Jysk har enkla skumgummi-madrasser i lämplig storlek, 7 eller 9 cm tjocka. Måttet på överdraget antyder att innehållet borde vara 6 cm tjockt, men den nuvarande madrassen verkar vara bortåt 10 cm, vilket syns i jämförelse med 7 cm-madrassen från Jysk. Då behåller jag den som gästsäng och köper en ny 9 cm till båten.

Om Nato

Jävla skitdag. Om jag fick bestämma skulle vi aldrig gå med i krigsalliansen Nato och skruva upp tonläget mot Ryssland ännu mer. Vi skulle aldrig upplåta vårt eget land – vår egen jord – till främmande makts soldater med sin egen jurisdiktion. Jag tänker på det där vansinniga kontraktet med USA som låter dem förvara vapen, materiel och soldater på ett antal av våra militärförläggningar – utan vår insyn. Jag kan inte se hur vi ligger bättre till i ryska ögon nu när vi är Nato-medlemmar med amerikanska soldater och vapen inom våra gränser, än när vi var en självständig och alliansfri nation.

Swexit och utträde ur Nato, tack!

The bottom is nådd

Jag var till Jula i dag och köpte bottenfärg, International ’Fabi One’, 0,75 liter. Med lite thinner brukar det räcka. Jag klämde lite på en Ryobi oscillerande polermaskin också. Priset avskräcker inte så mycket som vikten: 1,8 kg. Det blir tungt att stå och hålla i mot skrovet, men jag får se det som träning. Jag har hört att man kan polera för hand, vilket jag har provat, men det blev inte bra. Jag kommer nog inte undan att köpa någon slags polermaskin om jag vill polera båten i vår, men det blev inte att jag köpte någon i dag. Däremot blev det ett par nya byxor. Jag kan rekommendera Bluewears ’servicebyxa’. Passformen är helt okej för 299 kr, benen kanske är något korta men med lite syslöjd finns det nog någon cm att fålla ned, och de kan passera som ett par vanliga svarta jeans (i alla fall med min klädstil i övrigt 🙂

Sjösättning

Jag hade hoppats på sjösättning den 4:e maj men tyvärr blir det helgen efter, när det är Kristi flygare. Synd, det hade varit fint att ha båten i sjön när man har ett par extra dagar ledigt. Men det är inget att göra, det är bara att infinna sig när det är dags. Apropå det, det är dags att välja framtid för Sverige. Det är en välskriven, viktig och relevant (och lagom lång) text om mångkultur eller folkgemenskap – rekommenderas!

Vinterhamn

Så fascinerande annorlunda en båthamn är på vintern till skillnad mot sommaren.

Nu var det ett tag sedan jag var upp till båten och tittade till. Så, det blev en hyrbil i 24 h i helgen och köra upp över dagen och kolla till henne, att hon står stadigt och mår bra under täckställningen. Förutom lite snö på presenningen såg allt bra ut. Skönt. Det blåste kraftigt i söder men uppe vid båten var det vindstilla. Apropå vind hittade jag en mycket intressant film om vindkraft häromdagen: https://youtu.be/woBYX-7-4d4

Många bäckar små

Hundra kronor är inte mycket, inte ens i månaden. Men om vi är tusen stycken som skänker en hundring var i månaden till t.ex. doku, Samnytt och Det fria Sverige, skulle de ha 100 000 kr. var i månaden för att fortsätta granska den islamistiska miljön i Sverige, förmedla ocensurerade nyheter, och bygga vidare för en bättre framtid för oss svenskar och våra barn. Delar jag deras åsikter och uppskattar deras arbete, lägger jag lite plånbok bakom orden.

Vintervila

Jag hinner knappt förbi vintersolståndet förrän jag börjar tänka på sjösättningen. Det är några månader dit ännu, men jag var och kollade till båten i dag. Jag drog åt stöttorna i aktern lite och tog bort snön från presenningen, sedan såg allt bra ut. Skönt. Vädret slog om under dagen från -2 grader och snö till +2 grader o regn. Det gick bra att köra till båten, men hem… Väglaget blev snabbt en utmaning utöver det vanliga: regn på packad snö. På de mindre vägarna var det lite som att köra på en nyspolad ishockeyrink. Med snömodd. Men det gick bra. Några sladdar men inga incidenter.

Kolla fakta

Vi pratade om den där teorin om att beroende på vilken blodgrupp man har, äter man olika och har olika matallergier. Den skulle kunna förklara varför vissa är allergiska mot gluten och mjölk medan andra inte; för att man härstammar från bönder eller jägare. ”Men de har visat att den teorin inte stämmer.” Min spontana reaktion blev: ”Nej, jag som så gärna ville tro på den! Vad ska jag nu tro på?”

Det är väl så vi människor är: vi tror gärna på det vi vill tro på än vad fakta faktiskt pekar på. Upplysningen och hela den revolutionen med ett helt annat fokus än tidigare på mät-, väg- och räknebar kunskap, innebär en ständig utmaning för oss. Vi tenderar att först välja på emotionell basis vad vi ska tro på, sedan gå ut och mäta, väga och räkna för att bekräfta det vi vill tro på. Och den som har flest referenser vinner, liksom.

Men det är inte så vetenskap fungerar, har jag lärt mig. Man börjar med ett antagande om något i verkligheten, och så försöker man motbevisa det antagandet (inte bevisa det), och hittar man ett (1) undantag från antagandet, måste man landa i slutsatsen att antagandet är fel. Och så fortsätter man med ett justerat antagande och gör om samma sak tills man hittar ett som man inte kan falsifiera.

Vetenskap på det sättet fungerar bra inom naturvetenskaperna, men kanske inte lika bra inom t.ex. humaniora, samhällsvetenskap och psykologi. Vi människor är ju inte som naturlagar och det finns alltid något undantag från regeln, vilket inte behöver falsifiera riktigheten i ett antagande om människan och hennes beteende, vilket gör ’flest referenser vinner’ lite relevant ändå. Problemet blir när man tillmäter de humanistiska, samhälleliga och sociala vetenskaperna samma exakthet som de naturvetenskapliga.

Ett bra exempel på vad människor vill tro på men som det kanske inte finns särskilt mycket fakta för, är myten om den strukturella rasismen i Sverige. Vi har alla hört det där, särskilt de senaste åren; decennierna, och kanske reagerat på samma sätt: ”Mja, fördomsfull kanske jag är, som folk är mest, men strukturellt rasistisk? Nej.”

Om man med ’strukturell’ menar ’inbyggd i strukturen; systemet via beslut, regleringar och fastställda rutiner’, är strukturell snällhet och välvillighet det som mest präglar detta fina land. Se på vår asylrätt, invandringspolitik, fri sjukvård, fri utbildning och reglerna för A-kassa, sjukstöd och socialbidrag. De är konkreta – strukturella – uttryck för en genuin välvillighet och godvillig tro på att alla andra människor är lika bra, strävsamma, snälla och schyssta som vi själva är. En snällhet vi tyvärr inte längre har råd med.

Och tittar man på ännu fler fakta, visar t.ex. en undersökning på ’World Population Review’ att Sverige är världens 2:a minst rasistiska land: https://worldpopulationreview.com/country-rankings/least-racist-countries

Så, om du möter någon som talar mycket om den ”strukturella rasismen i Sverige” är det nog läge att fråga varför vill han/hon tro på det? För, som jag ser det, finns det inte mycket fakta som talar för det.