Jag håller med om att masspolitiken är mest ett skådespel, och det räcker inte med att gå till valurnorna vart 4:e år och tro att det gör någon avgörande skillnad. Är det någon som tycker att det gör det? Nej, det är alla de där små, vardagliga besluten man gör mellan valen som till slut gör skillnad. Vad är det man säger, politiken är nedströms kulturen: politiken skapar egentligen inga djupgående förändringar eller går helt nya vägar, den återspeglar de (kulturella) förändringar som redan har skett – underifrån – och agerar inom det som redan är accepterat. Men jag håller valdagen som en högtidsdag i alla fall och röstar såklart. Vilka som styr gör skillnad i vardagen och man ska inte bara skolka och kasta bort sin röst och sin möjlighet att påverka. Men just den söndagen kanske jag vill vara ute och segla, så jag förtidsröstade i dag, så kan jag sitta lugnt i båten den 13:e. Jag tycker Tidö har gjort ett bra och viktigt arbete de här fyra åren och jag vill se ytterligare fyra år, så jag röstar Tidö 2.0.
Jag kom iväg vid 10-tiden och seglade hemåt med storsegel och genua. Jag trodde prognosen skulle stämma och väntade mig en SV-bris på 4-6 sm som skulle vrida över på S efter ett par timmar. Men den tveksamma bris som överhuvudtaget blåste, mellan stunderna av bleke, verkade inte kunna bestämma sig om den skulle komma från SV, V eller ibland NV. Bitvis gick det riktigt bra att segla, men ibland fick jag falla av från vinden tills jag nästan seglade tillbaka till dit jag kom ifrån. Och med jämna mellanrum dog vinden helt och hållet och rörde sig inte alls. Jag drog igång motorn och då kom det lite vind, det brukar det göra, men den räckte inte länge och efter ytterligare någon timma gav jag upp och tog ned seglen och satte på bomkapellet. Då kom vinden, en stadig bris på S, så klart. Jag hade sett fram emot en fin dag av genuasegling i lagom vind, men det blev inte riktigt den styva avslutning av den här seglatsen jag hade tänkt mig.
När jag kom in i hemmahamn och lade till vid min plats såg jag att min båtgranne hade motorn på plats igen; den där Selva-motorn som jag sålde till honom förra året. Jag har varit orolig för att det var något ytterligare strukturellt fel på den, än dem jag råkade ut för och lät reparera, och att min båtgranne skulle tycka att det var ett riktigt måndagsexemplar jag sålde till honom. Men det var tydligen bara skit i förgasar’n av gammal bensin, och det kan ju hända vem som helst.
Jag har haft fina dagar i skärgården de senaste par veckorna; seglat till helt nya ställen och legat vid gamla favoriter. Och jag har haft sällskap en helg också, det var mycket trevligt. På måndag börjar rutinerna igen, men jag hoppas få till åtminstone ett par helgseglingar före upptagningen i slutet av september. Den går fort, båtsäsongen.
Ikväll ligger fjärden blank som en spegel. Det är stilla och tyst, inte ett ljud hörs, mer än vingslagen från en skarv som flyger förbi mot sydost. Att så stora fjärdar, där vågorna ibland går meterhöga och den rasande vinden trasar sönder varje vågtopp, kan vara så fullständigt stilla. Jag sitter på den varma klippan, röker sakta en pipa och ser solen gå ned i nordväst. Molnen rör sig sakta över himlen och ändrar form som lätta penseldrag av akvarell på ett fuktigt papper. Jag ser ett sträck gå mot söder högt, högt uppe i himlen. Det syns knappt, som ett tunt hårstrå svävar det högt i luften. Värmen följer med solen och jag tar på mig en extra tröja när det börjar bli mörkt. Sådana här kvällar vill man stanna där man är och bara fortsätta segla från ö till ö. Jag tittar ut över viken och påminns om att närvaro är, förutom att vara här och nu, den där känslan av att det är samma förmåga för att förnimma som för att skapa det jag förnimmer. När de första myggen kommer kratsar jag ur pipan och går ned i båten.
J17 förtöjd i naturhamn i Äppelkrok på norra Håskö, augusti 2026.
Det är inte dags att börja jobba igen förrän på måndag, men det börjar bli dags att dra sig hemåt, och jag avslutar den här seglatsen på samma sätt som jag oftast börjar dem, i Äppelkrok på norra Håskö. Ankaret ligger 20 m ut och verkar ha sugit sig fast i sand- och lerbottnen. Man ligger relativt väl skyddad mot vindar på syd här. NV-vinden kommer att blåsa rakt in i aktern senare i kväll, men enligt prognos bara ett par timmar, sedan ska vinden lägga sig på SV igen, så det bör gå bra. Under natten förväntas det bli mer eller mindre vindstilla.
Jag hade sällskap av en ny, stor tyskflaggad segelbåt på Birkskär, en 42-fotare – minst – som väl kostar lika många miljoner som den är meter lång. Jag var uppe vid 6 i morse och åt frukost, tog ett dopp och gjorde lite qigong. Jag vet inte när tyskarna var uppe, men jag hörde något som lät som en sådan där maskin som maler kaffebönor när de gjorde frukost. Självklart, har man en sådan båt dricker man espresso på nymalda kaffebönor till frukost. Som hemma. Men om det är likadant i båten som hemma, vad är då poängen? Är det inte bättre att stanna hemma och bara byta skrivbordsbakgrund i Windows? För det blir lite resultatet när man har nästan samma mått av bekvämlighet i båten som hemma, att man mest bara byter vy. Man får en annan utsikt att titta på. Själv har jag campingstandard i min lilla båt och får en helt igenom annan upplevelse än att vara hemma. Och allt kommer närmare i en liten båt: vattnet, vinden, vågorna.
Jag gick från Birkskär vid 10-tiden och gjorde några slag för att ta mig norrut förbi Öster udd och Flisö. Det var egentligen genua-vind men jag gick med vanliga uppsättningen storsegel och det lite mindre förseglet. Vinden brisade behagligt från väst, ibland från sydväst, och jag gick norrut över Turmulefjärden, gick upp mot vinden och västerut förbi St och L Gråskär, över Kullskärsdjupet och bort mot Sporrholmen. Där fick jag kryssa lite innan vinden lade sig på väst igen och jag kunde gå söderut förbi N och S Stensholmen, väster om L Fläsan och till sist kryssa mig in till Äppelkrok på norra Håskö. Det blev en skön dagsetapp och lika bra att jag inte tog genuan med tanke på hur mycket jag fick kryssa.
Jag kom i väg strax före 10 i förmiddags och gick norrut i den svaga SO-brisen: genom de små öarna mellan Laxvarp och Gubbön, förbi Reskär och Sandskären och vidare upp till Lökskären som såg fint ut. Jag funderade ett tag på om jag skulle tillbringa natten där. Jag har aldrig varit där, men det finns en vik som verkar ge skydd mot SO-vinden. Men den kanske inte skyddar mot så så mycket mer, och jag hade för mig att vinden skulle vrida över på S under dagen. Jag väntar med Lökskären till en annan gång, när vinden ligger kvar på SO över natten.
Jag fortsatte norrut mellan Krutklabben och Lortbåden och gick mot Birkskär utanför Harstena. Efter lite om och men förtöjde jag på en klippig holme vid Strupskär, söder om Birkskär. Där låg jag skyddad mot S-vinden och ankaret verkade ha satt sig mellan ett par stenar, så det kommer inte att släppa i första taget. Jag kollade prognosen och såg att vinden förväntas vrida från S till V och vidare till NV under natten och morgonen. Då får jag vinden nästan rakt in i aktern i natt. Det ska inte blåsa mycket, men båten är något av en resonanslåda och 2 sm räcker för att totalt sabba min nattsömn med det där högljudda kluckandet. Jag gjorde loss för att gå över till Birkskär i stället.
Ankaret satt mycket riktigt fast, kanske mellan två stenar. Jag slet och drog i det från alla möjliga håll, men det ville inte lossna. ”Fan, jag ser ju ankaret där nere!”, sade jag när blicken följde repet ned i djupet och precis urskiljde början av ankarkättingen någon meter ovanför botten. Jag ryckte rakt upp i repet, ungefär som jag pimplade, och kunde höra hur kättingen rasslade där nere på botten, men ankaret satt där det satt. Jag tog fram kniven och skulle just kapa av repet när jag ryckte en sista gång – och ankaret lossnade och jag kunde ta upp det.
Det ytterskärgårdsliknande landskapet med kala klippor, himmel och hav utgör en ständig lockelse, och det är inte omöjligt att hitta en förtöjning på en sådan plats, men det kan mycket väl ske till priset av en plätt.
Nu ligger jag förtöjd vid Birkskär. Här har jag varit några gånger tidigare. S-brisen ligger på rakt in i aktern: kluck, kluck, kluck, kluck, kluck! Men framåt 21-tiden ska det lägga sig och bli närmast vindstilla, för att under natten vrida över till NV, och då ligger jag förhoppningsvis i lä här och störs inte.
