Hemgång

Det blåste ordentligt i natt, 11 sm i byarna enligt prognosen. Jag hade bra förtöjning men låg inte helt i lä. Vinden kom farande över fjärden, in över de flacka klipporna och tjöt i riggen och slet i förtöjningarna. Men allt höll och framåt midnatt lugnade det ned sig lite och jag somnade. Nu på morgonen blåste det inte fullt lika mycket, kanske snarare 8 sm i byarna, men fullt tillräckligt. Skönt att ha medvind. Upp med tygen, storseglet åt ena hållet, focken åt andra. Hemma på drygt 2 timmar – wow! Dubbelt så snabbt som vanligt.* Ett snabbt slut på en fin helg där allt har fungerat och gått bra, förutom att jag satte fast en blyplätt i botten ute vid Vatingarna (men det var lika bra att jag inte blev kvar över natten där, det hade varit ännu blåsigare).

Tack för en fin helg, dags att gå hem, lite grått och småkallt och 8 sm i byarna (men medvind).

* Jag mätte distansen på Länsstyrelsens karta och den var knappt 10 nautiska mil, på lite drygt 2h, vilket borde bli ungefär, typ, cirka… 4,5 knop. Om jag inte räknar alldeles fel.

Bergfast

St Utterklabben om babord.

Jag gick bort till Vatingarna i dag. Det är två små, flacka kobbar långt ut med massor av fåglar på. Det borde vara fågelskyddsområde, men det är det inte. Jag gick in mot en liten vik, revade och slängde i blyplätten. Jag åt lite mellanmål och konstaterade att jag verkade ha fäste. Bra, då blir det Vatingarna i natt.

Jag behövde ta upp ankaret och kolla lite mer precis var jag skulle förtöja. Botten kändes stenig. Rätt som det var, var det som att ankaret släppte, eller kanske föll, sedan satt det stenhårt. Bergfast! Man känner det i ankarlinan, den är helt stum. Hur jag än slet och drog, framåt och bakåt, satt ankaret som berget där nere, 7-8 meter under vattenytan. Jag vet, för det var bara 23 meter kvar av ankarlinan som var 30 meter från början som jag var tvungen att kapa.

Det blåste mycket och jag fick bara upp focken när jag seglade vidare. Jag gick för motor sista biten in mot Lilla Svensö. Nu ligger jag i en annan vik med mitt andra ankare i stället. Ett ankare är inget ankare, två är åtminstone ett. Jag hoppas det är en bättre botten här, så jag får upp det när jag ska hem i morgon.

Första seglatsen 2022

Jag anlände hamnen strax före midnatt i går. Det var precis så ljust så att jag såg att ta mig ned i båten utan att plurra. Bryggsegling. Lite kyligt man inte alls så kallt om det var senast. Förra helgen blev det ingen segling på grund av att motorn lade av precis när jag skulle lägga ut från bryggan. Den här gången hade jag med mig verktyg, så jag kunde skruva bort och rengöra tändstiftet, sedan gick motorn hur bra som helst. Vinden var svag till måttlig, NV vridandes till S. Jag fick kryssa lite på slutet men efter ca. 3,5 h angjorde jag land i en fin vik. Jag hade plan på en ö längre ut, men det här får räcka för säsongens första seglats.

Segelbåt J17 i vacker vik efter säsongens (2022) första seglats.

Septembersegling

Det är lite speciellt att segla i september. Är det fint väder kan det vara varmt som högsommar på dagen, men så fort solen går ned biter hösten och under natten kan det vara frost. Min dunsäck håller mig varm då.

Jag hade sällskap av en god vän i går och vi gjorde en dagsetapp till en liten klippa i närheten och solade, smakade på det kalla vattnet och myste. Njutbart och kul.

I dag har jag seglat i sex timmar. Vinden stod stilla de två första timmarna och jag drev mer än seglade, de tre sista fick jag kryssa i S-vinden, på det där sättet när det känns som att vinden ändrar riktning vid varje slag och man ibland seglar baklänges. Men nu är jag framme och förtöjd.

Stilla, solig seglats i september.

Prognoser

Vinden har stämt med prognosen i dag. Det har blåst mycket. Mitt plättankare orkade till slut inte hålla emot byarna och jag fick lossa förtöjningarna, gå ut och lägga i treudden i stället.

Nederbörden har inte stämt lika bra med prognosen. Det drog förbi ett rejält åskväder i natt (närmsta nedslaget ca. 2 km bort) som gav mycket regn. Och i dag på eftermiddagen kom en ordentlig skur.

När regnet hade dragit förbi mojnade plötsligt vinden. Det blev helt stilla, från 14 sm till 0. Mina grannar längre bort i viken lossade förtöjningarna och gick iväg. ”That’s not a bad idea!” Jag passar på att gå nu i den svaga vinden i stället för i morgon med motor (eftersom det ska blåsa lika mycket då, enligt prognosen).

Segling i ett stilla och blött gråväder.

Jag gjorde loss förtöjningarna, lättade ankar, gick en bit ut och hissade mitt revade storsegel. Det gick sakta eftersom det var fortfarande nästan vindstilla. Även när vinden tog lite fart var det som att segla med handbromsen i. Men det kändes tryggt och kontrollerat.

Halvvägs in på Finnfjärden tog jag bort revningen och hissade hela storseglet. Jag trodde vinden skulle återgå till 14 sm i byarna ganska omgående, det var därför jag gick med revat storsegel, men vinden fortsatte att vara omkring 3-4 sm med kanske 6 sm i byarna. Efter ytterligare en bit tog jag fram focken och hissade den. Det rullade på riktigt bra och det kändes stabilt och säkert, även när det byade på i något som kändes som runt 8 sm.

Vacker regnbåge.

Jag prickade in tre rejäla regnskurar på vägen till hemmahamnen. Det var intressant att segla med revat storsegel, men det samlades mycket regnvatten i vecken mot bommen. Det kanske finns någon speciell teknik för hur man viker seglet när man revar. Jag hade säkert kunnat göra det bättre, men någon gång måste vara första gången.

Prognoserna för i dag stämde inte nu på eftermiddagen och kvällen. Det blev inte så blåsigt hela tiden, vilket var bra för då kunde jag segla hem istf att gå för motor, men det blev mycket mer regn, vilket inte var lika kul. Men jag såg en vacker, hel regnbåge över hamnen när jag hade lagt till vid min bryggplats.

Revat

A red sky in the night is a sailor’s delight, a red sky in the morning is a sailor’s warning.

Det såg lite olycksbådande ut i morse med morgonrodnaden i öster. Men jag kom i väg halv åtta och fick en odramatisk seglats på två timmar i den lugna S-brisen. Det var först framåt tvåtiden som det började riva ordentligt i byarna, men då låg jag tryggt förtöjd i en lugn vik, och vid fyratiden var jag glad över att jag inte var ute på en fjärd med seglen uppe.

Revat storsegel.

När jag hade förtöjt och låg i lä passade jag på att reva storseglet. Jag har suttit och tittat på de där hålen i seglet länge och undrat hur det funkar egentligen: ska det löpa en lina i hålen och runt bommen, så man kan reva under segling? Nej, det stämmer inte riktigt, då skulle den där tampen som går längs bommen och som säkert har något med revningen att göra vara mycket längre. Och det kanske inte skulle fungera i alla fall, att släppa lite på storseglet efter man har hissat det för att reva det en bit. Nej, det verkar konstigt.

Efter lite dragande av olika tampar hit och dit landade jag i att man måste reva innan man seglar. Man måste välja om man ska gå med revat eller inte, innan man hissar seglet. Ja, varför inte? Man ska ju ändå ha en sådan koll på prognoserna att man vet vilken dag man kan behöva gå med revat.

Sträckt revat storsegel.

Jag knöt en tamp i varje hål i storseglet och runt bommen. Det stora hålet i bakänden av seglet antog jag var till för att sträcka seglet bakåt. Det stora hålet in mot masten satte jag i ena armen på den där kroken som sitter där bommen möter masten. Jag hade velat vika seglet snyggare under tamparna som går genom hålen och runt bommen, men väl ute i vinden kanske det inte spelar någon roll.

I övrigt har jag spacklat lite med gelcoat (nu är det inte många skador kvar i plasten som behöver lagas), spänt vanten och sträckt backstaget samt pimpat kåpan till utombordaren med hjälp av sprittuschpennor i grönt och rött. Och badat.

Pimpad utombordskåpa, spända vant och gelcoat:at däck.

Laxvarp

J17 vid liten kobbe väster om Laxvarp.

Avgång vid kvart i tio. V-NV-brisen var perfekt och det var en fest att segla i dag; enkelt, bekvämt och lagom snabbt.

Efter lite drygt 2h var jag framme vid en liten kobbe väster om Laxvarp. Här har jag gott ankarfäste och bra förtöjning vid brant klippa. Och fina klippor att sola på. Jag ligger inte optimalt med tanke på NV-vinden men när det vrider till S i kväll blir det bra.

Jag skulle vilja ligga kvar här två nätter men enligt prognosen ska det blåsa omkring V under lördag och söndag med upp till 12-14 sm i byarna. Det är lite väl styvt för mig. Jag tar S-vinden i morgon fredag och går så långt och länge jag orkar mot hemmahamnen och hittar nattkvarter i närheten, så kan jag gå för motor sista biten hem sedan, lördag eller söndag.

När jag gick förbi Gubbön såg jag inga båtar där, så jag trodde att det skulle vara tomt bland de här små kobbarna, men vi ligger två båtar vid den här lilla ön, en vid nästa kobbe ett stenkast längre bort, en segelbåt ligger på svaj här utanför och det är gott om båtar som går förbi lite längre ut.

Håskö

Det här börjar bli en klar favorit. Det är en vacker naturhamn, ganska enkel att lägga till i, skyddad för de flesta vindar utom NV och N och den är på lagom avstånd för att vara den första etappen från hemmahamnen. Härifrån kan jag gå söder- eller norrut sedan. Jag har inte riktigt bestämt det för morgondagen.

Det var vindstilla till en början i dag, sedan byade det runt ett par små regnmoln, så jag fick både vind och lite regn. Det gick bra att segla. Ordet ’vindstilla’ är lite märkligt, förresten. Som om det alltid finns vind men ibland rör den sig inte, vinden är stilla. Jag gillar det ordet: vindstilla. Men inte när jag ska segla.

Motorn: backen är trög att få i, annars fungerar den bra.

J17 vid Håskö, 2021-08.

Ny motor

Kvällssolen i all ära men energin, kvaliteten, känslan i den uppgående morgonsolen och den annalkande dagen tilltalar mig mer.

Jag vaknade strax före sex i morse. Det var lugnt och tyst. Gårdagens och nattens frenetiska byvindar verkade avlägsna, nästan overkliga. Jag åt frukost, tog en kaffe, gjorde ordning båten, tog ett par dopp och satt i solen och torkade innan jag fick upp ankaret och gick iväg strax före nio. Det var nästan vindstilla och efter två timmar tog jag ned seglen och gick för motor i stället. Jag körde igenom en regnskur och blev lite blöt, annars var det en ganska fin tur hem till hemmahamnen.

Motorn gick bra hela vägen men när jag hade landat på min plats vid bryggan och drog upp motorn rann det ut motorolja. Mycket! Motor, kätting, lås, upphängningsanordning – allt kladdigt av den där jävla motoroljan. För att inte tala om hur det såg ut i vattnet runt min båt och de båtar som låg närmast. Jag skämdes som en hund när jag såg vad jag hade ställt till med och bestämde mig för att ersätta min Selva utombordare med en ny motor.

Jag körde in till Hjertmans i Norrköping och de hade en (1) långriggad Mercury 3,5 hästars motor kvar i hela landet. Jag hade sett den på hemsidan för ett par veckor sedan och nästan klickat på ’Lägg i kundvagn’. Tyvärr hade den blivit reserverad – tidigare i dag!

Jag fick tips om att Interboat/SeaSea kanske hade någon kvar, de hade fått fler Mercury-motorer i våras än vad Hjertmans fick. En av säljarna ringde men fick inget svar. Jag tackade för deras trevliga bemötande och service och körde bort till Interboat/SeaSea och frågade om de kunde sälja mig en 3,5-hästars Mercury-motor med lång rigg. ”Ja, nästa år.” Däremot hade de en begagnad, långriggad motor. Jag tittade som hastigast på den och frågade om den var servad (ja), oljeblandad bensin (ja, det är en 2-taktare), om det rinner ut grejer ur den om man råkar lägga den på fel sida (nej, bara om du ställer den uppochned) och hur mycket den väger: 21 kg.

Taget! Nästa vecka köper jag en begagnad, 4-hästars, 2-taktare med lång rigg av märket Mercury från 1996. Om jag inte får låna hamnfogdens bil tar jag den på hojen. Och när jag har bytt motor vill jag aldrig mer se den där jävla Selva-motorn.

Jag vet, gamla 2-taktsmotorer är ju inte heller särskilt bra för miljön. Men så lite som jag kör kan den knappast ställa till med mer skada än vad min nya Selva-motor redan har gjort, och jag utgår ifrån att en stor båthandlare inte säljer vad skit som helst. Och jag kan köra den på alkylatbensin och biologiskt nedbrytbar motorolja.

Säljarna på både Hjertmans och Interboat/SeaSea tyckte att jag skulle lämna tillbaka min nya Selva utombordare och kräva pengarna tillbaka med stöd av Konsumentköpslagen. Jag har hela tiden tänkt ’garanti’ och eftersom jag missade att serva motorn inom ett år, att den inte gäller.

Men säljarna har nog rätt, att motorn läcker både bensin och olja har inget att göra med något handhavandefel. Det är uppenbart fel på motorn från fabrik, då borde jag kunna lämna tillbaka den och få pengarna tillbaka inom två år.

Läckande skruv på oljebehållare.

T.ex. läcker det olja från en av skruvarna som håller behållaren med motorolja på plats. Hur det kan läcka olja där? Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det är en spricka i själva behållaren, kanske för att skruven dragits åt för hårt vid monteringen. Hursomhelst är det inget som har uppstått under mitt handhavande. Samma sak med bensinläckaget, det ska inte kunna uppstå såvida man inte behandlar motorn mycket oförsiktigt.

Hursomhelst, jag har en ny – begagnad – motor till nästa vecka då jag ska ut och segla igen. Jag kan ta bort den där kladdiga, jävla skit-Selva-utombordaren och aldrig mer behöva ha med den att göra. Om jag får pengarna tillbaka eller säljer den billigt struntar jag i, jag vill aldrig mer se den.

Jag förstår att min motor inte är representativ för alla Selva-motorer, men det ska bli så skönt att slippa skiten! Och jag kan inte låta bli att tänka: ”Hur kan man släppa igenom ett sådant måndagsexemplar?”

Där fick jag för att jag vågade köpa Europeiskt.

St Svensö

Gubbön – St Svensö.

Mina närmsta båtgrannar på Gubbön var två segelbåtar som låg bredvid varandra längst in i viken. Den ena båten seglades av ett yngre par som jag tror var nya på sjön. När de skulle gå iväg drog de upp ankaret, drog igång motorn, gick ut en bit, ställde sig mot vinden, fick upp storseglet med viss möda och gick därifrån. Precis enligt instruktionsboken. Jag brukar hissa seglen direkt efter jag tagit upp ankaret, om jag inte riskerar att driva in i något, och sedan driva/segla sakta ut ur viken. Inte lika snyggt men mycket bekvämare och jag kan oftast göra det utan hjälp av motorn.

Den andra båten seglades av två par som var lite väl högljudda på det där sättet som kan få en att titta lite snett. Det blev inte bättre när de två männen kom paddlande på en S.U.P. med en varsin öl och till synes redan varma i badbyxorna efter att ha sett Ståhl kasta hem ett OS-guld i diskus. På de 50 meter de hade att göra innan de kom ut ur viken välte de säkert tio gånger. De skrattade, skrek och försvann så småningom runt udden till vänster.

Det blev tyst och lugnt. Det mulnade på, blåste upp, blev lite kyligt och regnade ordentligt. Två timmar senare kom de paddlande igen, nu runt andra udden. De hade paddlat runt hela Gubbön på den där lilla surfbrädan, iförda badbyxor och varsin bärs. När de fick syn på sin båt ökade de takten och började skandera ”Fram med biran! Fram med biran! Fram med biran!” Jag kunde inte låta bli att imponeras av deras energi och smittas av deras glädje. Tack, jag tar det med mig!

Jag kom iväg strax efter halv nio och gick NO i SV-vinden. Focken fladdrade hit och dit i medvinden och efter ett tag tänkte jag ”Fock that!” och tog ned den. På utsidan av Lökskären gick vågorna höga men vinden var stabil och jag skotade hem ordentligt innan jag gjorde en liten gipp och började gå norrut mot Harstena. Där tog jag en liten omväg runt Birkskär. När jag kom ut på Turmulefjärden blåste det så intensivt att jag till slut revade storseglet och gick för motor resten av vägen. Jag vet inte hur hårt det blåste men säkert minst 12 sm och det kändes inte okej. Nu ligger jag i tryggt och ganska stilla förvar på östra sidan av St Svensö.

Det är konstigt att det kan blåsa så hårt i dag men enligt prognosen ska det nästan inte blåsa något alls i morgon. Det kan blåsa upp snabbt på sjön och ibland mojnar det nästan lika snabbt.

Söder om Ytterö, på väg mot Lökskären.