H som i horisont (och Håskö)

Vaknade halv sex i morse, kom i väg kvart över åtta. Vädret var fint, god sikt, vinden låg på från SV som mest och byarna blåste nog inte mer än 6 sm som prognosen sade. Jag tog en omväg runt Reskär och Gubbön, utmed Laxvarp, öster om Fångö, sedan norrut i farleden en bit och till sist utmed östra Håskö för att hitta en grund vik där jag ligger på svaj med 5 kg treuddsankare framför en liten vassrugg. Distansen i dag blev 11,5 nm på 3,5 h vilket ger en snitthastighet på… 3,3 knop, om jag inte räknar helt fel (vilket jag mycket väl kan göra). I dag var det som mjukglass att segla: mjukt och sött med en smak av vanilj. Nu brallar det nog på med nästan det dubbla i byarna, drygt 10 sm, där ute på fjärden. Inte så mycket ’vanilj’ längre. Det blåser igenom även i den här lilla viken. Men när det har blåst klart och regnet dragit förbi senare i kväll och det har lugnat ned sig kanske jag ordnar landförtöjning.

St Skällö

Skam till sägandes har jag ingen flagga till min lilla båt. Men dagen till ära – Sveriges Nationaldag 6 juni – hissar jag den svenska tuben i stället. Den påminner om en sådan där strutliknande sak som brukar finnas vid flygplatser och som jag tror visar vindriktning och -styrka. Men jag klippte av de långa ”svansarna” på min, så att de inte fastnar i något under segling.

Jag lossade förtöjningarna vid bryggan kl. 10 i förmiddags och strax före halv tre var jag ankrad, förtöjd och färdig med segel och bomkapell i en vik på St Skällö, ca. 12 distans från hemmahamn. Växlande molnighet, några avlägsna regnskurar som drog förbi på håll, sval och byig vind uppåt 8-9 sm (skulle jag tro, jag har ingen vindmätare). Det var lite råddigt att segla i byvindarna som ibland kom från SO till skillnad från grundvinden som mer låg på SV, och runt de förbigående regnskurarna kan det blåsa hårt och från ett helt annat håll, men allt gick bra och på det stora hela var det en fin seglats med god fart.

Pingstsegling

Vad jag framför allt ville göra i helgen var att segla, långt och länge. För att jag tycker om att segla, och för att kolla om jag orkar sitta och segla en hel dag. Inga 12-14 h-dagar men väl ett par fina 6-8 h-dagar har det blivit i helgen. Och typ 35 distans. Eller kanske drygt 40 med tanke på hur mycket jag har kryssat.

Dagen började kav lugnt och det tog en dryg timma innan vinden kom. Jag kryssade sydost mellan kobbar och grynnor innan jag svängde av mera rakt söderut norr om ett kummel och bytte lilla kryssfocken mot genuan som fungerade bra i syd-sydost-vinden. Färden började 6:40 och slutade i hemmahamn ca. 13:40. Jag hade god medvind (ca. 8 sm) på sista fjärden och behövde inte dra igång aktersnurran, utan tog bara ned seglen när det var dags, drev sista biten och svängde in på min bryggplats. Snyggt och tyst.

Att navigera med hjälp av sjökort, kompass och sjömärken med en svag till måttlig bris i seglen och det porlande vattnet om fören och aktern. Jag fattar inte hur man kan vilja färdas på något annat sätt i skärgården. Framför allt fattar jag inte hur man vill åka motorbåt, åtminstone inte de moderna. Med sina platta bottnar är de inte ens designade för att köras tyst och långsamt, i samklang med den omgivande naturen, utan så fort och högljutt som möjligt. Det är som att de egentligen inte tycker om att vara på sjön, utan tvingar sig fram genom att vräka undan vattnet i stora svallvågor under högljudd klagan. Jag tror deras ägare i mångt och mycket är likadana.

Mot Marö kupa

Om en kyrka inte är en byggnad, utan varhelst människan möter Gud, är det här min kyrka. Och att sätta segel och kryssa fram mellan kobbar och skär är min tacksägelsebön. Jag seglade med genuan i dag vilket var både och. Bra för att det var mest svag vind och den lilla kryssfocken hade varit hopplös, dåligt för att jag fick kryssa ganska mycket och det är lite råddigt med ett så stort segel. Kryssfocken kommer till heders i morgon igen, åtminstone första etappen som kommer att gå nästan rakt söderut mot en syd-sydost-vind, så det lär bli mycket kryssa av. Natten tillbringas på Marö kupa.

Svensmarö

De tre föregående åren har jag inte seglat samma helg som sjösättningen. Det har varit för kallt, jag hann inte eller så har jag prioriterat vidare pyssel och städning i båten. Men i år blev jag sjösatt och klar tidigt, jag har bättre rutin på vad som behöver göras och även om jag hade kunnat ligga kvar vid bryggan och fortsätta pyssla och städa båten, inbjöd vädret till säsongens första seglats: klarblå himmel, sol, varmt och en måttlig till svag vind på sydost. Jag kryssar bort till en vik med kvällssol på östra Svensmarö och lägger mig på svaj. När solen går ned blir det kallt. Det är tyst och oerhört vackert.

Dimma

Dimma i morse. Sikt, några hundra meter. Men svag vind. Och förvånansvärt enkelt att navigera. Fördelen med att segla i dimma är att man tydligt ser vilken kobbe eller ö som kommer först: den som syns. I vanliga fall smälter de ihop till en enda horisontlinje av land, där det är svårt att se vilken ö som ligger framför en annan. Efter några timmar lättade dimman och solen sken från en nästan klarblå himmel. En varm och skön avslutning på en fin helg.

Håskö

Morgonrodnad.

Det var dimma i morse och jag kom inte iväg förrän vid elva. Då fick jag gå för motor ut på en spegelblank fjärd. Vinden kom igång framåt ett. Då låg den mer på ost än på syd.

Är det något segling lär en, är det: 1) att en prognos för när det ska börja blåsa, hur mycket och i vilken riktning är just bara en prognos, 2) att planera om och välja en annan hamn.

Efter fem timmars kryssande österut gick jag in vid norra Håskö. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det är fint här också och jag ville ha tid för middag och ett dopp innan det börjar bli dags att stänga för myggen och tänka på refrängen. Mitt i sommaren kan man gå iväg mitt på dagen och segla fram till sju-åtta på kvällen, men såhär års mörknar det mycket tidigare.

Stilla vind

Månen var fantastiskt vacker i går kväll när den steg upp ur havet i öster, stor och röd som en blodapelsin. Nu på morgonen var det klart och vackert, solen sken i öster och månen syntes fortfarande i väster som ett vattenmärke i den blå himlen. En sval bris låg på västerifrån eller kanske sydväst. Jag stannade för lite sol och bad, qigong och lunch. Sedan drev jag hemåt i den svaga till obefintliga vinden. Förra gången jag seglade hem blåste det 10 sm, i dag knappt 4 som bäst. Jag fick kryssa i dag också, men jag kunde gå mycket högre upp mot vinden. Jag seglade med genuan och det var helt okej att kryssa med den i svag vind. Relativt fort gick det också, det hade gått outhärdligt långsamt med den vanliga kryssfocken. Efter 5,5 timmar och några hundra meter från hemmahamnen dog den lilla vind som var och fjärden lade sig spegelblank. Jag revade, vek ihop seglen, drog på bomkapellet och gick för motor sista biten. Nu är det alldeles stilla, tyst och mörkt. Klockan är strax efter nio och jag ser inte konturerna av båten som ligger bredvid min. Jag kör hem tidigt i morgon bitti.

September

Jag bestämde mig hastigt i går, gick upp strax före fem i morse, kom i väg någon timma senare, anlände hemmahamnen vid tolv, åt lunch, gjorde loss, hissade storen och genuan, seglade några timmar i den avtagande NV-brisen och hittade förtöjning i lä bakom en holme som jag aldrig har varit på tidigare. Det är en av alla de där små holmarna som ligger utmed farleden och som man vanligtvis bara seglar förbi. Den erbjuder ingen vidare naturhamn, åtminstone inte mot farleden till, men på andra sidan är det okej att ligga en natt. Klipporna är lite otillgängliga, men annars är det en fin liten ö. Utsikten är vacker från dess högsta punkt. Det märks på färgerna och ljuset att hösten är på ingång. Och det är mycket tyst.

Sista dagen

Så kom den till slut, efter en lång ledighet fylld av fantastiska upplevelser på egen hand och tillsammans med nära och kära: sista dagen på semestern. Dags att packa ihop för den här gången, börja hålla ordning på dagarna igen, passa tider och börja jobba. Jag trivs bra med mitt jobb och känner mig privilegierad varje dag jag går dit – jag känner mig som rätt man på rätt plats i en ambitiös och stimulerande miljö – men fick jag sponsring, skulle jag fortsätta att segla tills isen började lägga sig.

Jag vet inte, jag kanske såg fel någonstans, men jag har för mig att enligt prognosen skulle det inte blåsa lika friskt som i går. Men jag tyckte det brallade på minst lika mycket i dag som i går. Om inte mer. Jag upplevde samma sak som i går, att grundvinden kom från ett väderstreck, V, medan byvindarna kom från ett annat, SV. Det gjorde det svårt att kryssa, men bitvis kunde jag gå ganska högt upp mot vinden ändå, vilket jag inte alls kunde i går, och jag var bättre på att falla av och undvika vibrationer i förseglet i dag. Slagen blev lite snyggare också.

Det var ganska många segelbåtar ute i dag, de flesta gick för segel i den friska vinden och hälften av dem kryssade västerut som jag. En som gick för motor korsade min väg och jag tänkte att han borde ge företräde åt mig, eftersom jag seglar och dessutom ligger på kryss, men om jag är upphinnande båt är det jag som ska väja för honom. Jag skulle just falla av och gå mot hans akter när en extra stark byvind kom farande och liksom sög upp båten åt andra hållet i stället. Jag försökte styra men det gjorde ingen skillnad. I det ögonblicket – det varade inte längre – bestämde vinden vart jag skulle någonstans. Som tur var, var skepparn i andra båten med på vad som hände och väjde i god tid för min skull. Det tackar jag för.

Det tog bortåt fem timmar av intensivt kryssande i friska byvindar för att komma hem i dag. I hemmahamnen är det lugnt; svalorna kvirrar och förtöjningarna knirrar i den svaga brisen som blåser genom båten, i övrigt är det tyst, lugnt och varmt. Jag känner mig mätt efter en dags seglande och kör inte hem i kväll, utan bryggseglar sista dagen på semestern och kör hem tidigt i morgon bitti i stället. Det blir fint.