Kristi himmelfärdshelgen tor-sön har inte direkt inbjudit till segling i liten båt, men någon dag vill jag åtminstone segla. Jag anlände hamnen i går kväll, lördag, med tanken att gå ut och segla österut några timmar, men ett regn drog förbi och i samband med det föll temperaturen ned till kylskåpskallt, så jag bryggseglade i natt. I dag ser det bättre ut med växlande molnighet och en fin bris på SV. Det får bli en dagstur till en lugn vik i närheten, en burk Bullens och sedan kryssa hem. J17 är ju en dagseglare. Och det är riktigt trevligt att segla någon timma, styra in mot lite stiltje, dra ned seglen, i med ankaret, en lunch på svaj och sedan hem igen. Jag borde göra det oftare. Dagsegling är inte lika pretentiöst som längre seglingar med övernattning/ar.

Jag vaknade till en svag sydlig bris i morse. För fint för att segla hem direkt, så jag satte kursen österut i stället och gick ut på närmsta fjärd för att runda ett kalt grund. För att himlen var blå, båten nyligen sjösatt och när man seglar är resan målet. Det kändes skönt att sitta i sittbrunnen igen med seglen fulla med den friska brisen och ha koll på windexen som velade lite mellan SO och S. Inget av vanten svajade på läsidan, inget lät eller kändes konstigt, allt kändes stabilt och bra. På väg hem hade jag den ökande vinden in i aktern och seglen åt varsitt håll. Gässen gick överallt omkring och när jag tog ned seglen blåste det nog 8-10 sm.

En del av mig vill vara kvar en natt till och gå vidare först i morgon. Jag har gott skydd mot S-vinden, bra ankarfäste, en egen klippa samt morgon- och kvällssol. Vädret är fantastiskt och jag kan ägna hela dagen åt att bara sola, bada, gelcoat:a båten lite och bara vara. Man behöver sådana dagar också. Men det är synd att inte segla en sådan här vacker dag.

Jag kom iväg efter morgonbön, qigong, frukost och kaffe och gick NO förbi Ytterö (där jag seglade ikapp och förbi två andra båtar varav den ena hade mer segelyta än jag), Lortbåden och Krutklabben innan jag vek av mer norrut och gick förbi Harstena och Birkskär ut på Turmulefjärden. Det byade 6-7 sm och jag gick N-NV mot Ässkären, rundade Ålänningsskär, tog ned focken och gick upp till St Svensö.

Här ligger jag bra mot S-vinden i kväll och i natt. I morgon ska det dra förbi en del regn och i samband med det kommer vinden att vrida sig runt samtliga väderstreck, så jag får nog byta ankare till treudden i morgon bitti om jag inte vill ut och bråka med hetsiga byvindar i regnet när plätten släpper. På kvällen sedan förväntas vinden vrida över till NV, men jag har bara några 100 m över till Mansö som ger gott skydd mot N-vindar.

Jag kunde inte släppa tanken på den där lilla viken på Norrmålan och om den ger ett bra skydd vid vindar på syd, så jag kryssade dit i dag i den stadiga SO-brisen. Norra delen av Norrmålan var precis sådär karg och vacker man kunde tänka sig med släta, svarta ytterskärgårdsklippor, klart vatten och en hänförande utsikt mot öppet hav. Den lilla viken verkade ge ett tillräckligt skydd mot rak S-vind som inte är alltför frisk. Tyvärr såg det likadant ut under vattnet som ovanför, dvs. ingen lera, sand eller ens grus- och stenbotten för ankaret att sätta sig i, bara slät klippa. Vattnet var så klart att jag kunde se de stora klipphällarna där nere på fyra, fem meters djup. För att vara på säkra sidan släppte jag ned plätten och testade: klink, klonk. Jag kunde se och höra hur ankaret slog i klippan där nere. Om ankaret fastnar här är det för att det har satt sig i en skreva eller spricka och då får man aldrig loss det. Jag testade att förtöja längs med sidan av en brant klippa med hjälp av två klippjärn i vardera ände, ett virrvarr av tampar hit och dit och fyra fendrar längs med sidan. ”Okej, det här verkar fungera, men vad händer om en stor båt går förbi här utanför och drar upp stora svallvågor?” Jag gav upp, gjorde loss och gick en bit SV i stället där det finns gott ankarfäste. Jag lämnar Norrmålan åt fåglarna och kajakpaddlarna.