Flunsan smög sig på i veckan. Natten mot fredag var det dags för fulla ställ med feber, frossa, ledvärk, hosta så jag tappade andan och tinnitus så att grannarna klagade. Män upplever smärta starkare än kvinnor, har jag hört. Det finns tydligen forskning på det. Jag kan tro det. Jag vill tro det. En man med influensa bereder sig för att dö. Varje gång.

Men efter ett par dagar känns det bättre och en man med båt bereder sina vantskruvar inför sjösättning. Det kanske inte behövs, de är ganska rena som de är och det skulle säkert gå bra att bara skruva dit dem igen inför sjösättningen, men jag gillar att sitta en stund i köket och gå igenom skruvarna och kolla att de är hela och ordentliga: skruva isär dem, rengöra, sätta några droppar 5-56 på rätt ställe, skruva ihop dem igen och markera vilken ände jag vill ha ned mot skrovet. Om jag skruvar medsols blir skruven kortare och spänner vantet, och tvärtom. Jag tycker det känns logiskt på något sätt.

Jag rengjorde de vita fendrarna också. De blir snabbt skitiga igen sedan, men det är fint att börja säsongen med att de är så rena och vita de kan bli. Och de blir lite renare för varje år jag rengör dem – who would’ve thought?

40 dagar till sjösättning.

Rengöring av vattendunkarna igen. Jag häller i någon dl klorin och några dl vatten i varje dunk, sedan låter jag dem stå ca. 15-20 minuter på varje sida: botten, toppen och vardera sida runt om. Så att hela insidan blir behandlad av klorinblandningen.

Jag brukar börja med att ställa dunkarna på toppen, sedan som vanligt på botten, sedan på en sida i taget medsols. Till sist sköljer jag väl. Sedan ska dunkarna vara rena och fina för ytterligare en säsong.

De små håller tätt men Donje läcker några droppar klorinblandat vatten vid locket när den står på toppen och det luktar simhall i hela köket, det är bara ljudet av plaskande Addidas-tofflor, klappande hälsningar och främmande språk som saknas.

51 dagar till sjösättning. Min inre båt rister och rycker i förtöjningarna och vill ut på fjärden.

Jag var och kollade till båten i helgen. Den stod kvar där jag lämnade den senast och verkar ha klarat av vintern bra hittills. Och täckställningen stod kvar, den också. En del vatten och is låg i presenningen som en skål ned i sittbrunnen och jag var tvungen att krångla mig ombord och sätta ryggen mot underifrån och trycka allt jag orkade för att baxa vattnet över relingen, annars såg allt bra ut. Skönt.

På vägen ut till båten körde jag förbi Hjertmans i Norrköping och köpte en ny ankarlina till blyplätten, och en burk primer till kölen. Det här året ska jag försöka hinna med att slipa bort lite rost på kölen och grunda med primer, inte bara sandpappra och stryka över med ny bottenfärg.

Visst, en utanpåliggande järnköl rostar, det är oundvikligt och kanske inte så mycket att bry sig om egentligen, men jag vill ändå börja göra något åt det. Jag kommer inte att hinna slipa bort all rost, men tar jag bort några fläckar och kommer igång med att det är något jag gör under vårrustningen, är jag nöjd.

Jag har frågat många hur man går till väga för att få bort rost på en järnköl men får få svar. Har alla inplastade kölar eller målar man generellt bara över rosten? Försäljaren på Hjertmans tyckte i alla fall att jag skulle pröva med en stålborste till skruvdragaren, slipa bort rosten och grunda med primer. Det låter som en bra idé. Jag lärde mig lite om det där med offeranoder också. Det var spännande! Jag kan alltså ta en bit zink och låta den hänga efter kölen i en bit kabel, så länge den har elektrisk kontakt med kölen, angriper rosten zink:en istf järnet, för att zink står lägre i rang än järn i den elektrokemiska spänningsseriens hierarki. Rost är en jävla mobbare mao. Intressant är det hursomhelst och värt att pröva.

På vägen hem från båten slog det mig att det bara är tio (10) veckor kvar till sjösättning, sedan ligger båtarna i sjön igen. Och vi seglar igen.

66 dagar till sjösättning