Upptagning 2020

Båtupptagning i helgen. Och avmastning. Jag har faktiskt aldrig mastat av min egen båt tidigare. Jag hade träfolka 2007 men den mastade ju av sig själv i.o.m. masthaveriet i slutet av säsongen och sedan fick jag aldrig ihop masten mer.

Upptagning av J17 segelbåt.

Vädret var fantastiskt fint, varmt och stilla. Det var nästan synd att ta upp båtarna, det hade varit fint att segla i helgen. Men hellre båtupptagning när det är vackert och varmt än när det är kallt, blåsigt och regnigt. Det var ett 15-tal båtar som skulle upp på land, kranföraren var på plats vid 6-tiden på morgonen och strax efter lunch var vi klara. Jag gillade att vi jobbade med upptagningarna som det vore allas båtar, det fanns inget ‘min båt – din båt’-tänk, utan alla hjälptes åt så gott man kunde, hann och orkade med samtliga båtar. Man bara tog tag i en tamp och högg i där det behövdes. Fantastiskt <3

Glöm inte dyvikan!

Resten av dagen ägnades åt att tömma båten och montera ihop täckställningen. Det första jag gjorde var att skruva ut dyvikan, så jag inte skulle glömma den. Det rann ut några deciliter missfärgat vatten, kanske från den där gången jag var tvungen att reva för att det blåste så mycket och en vattendunk välte och tömdes i ruffen och ett par liter vatten bara “försvann” ned i båten. Jag vet inte, hade det varit mycket vatten ur dyvikan hade jag varit orolig, men några deciliter sådär kanske bara är helt normalt.

På båtklubben i Stockholm mätte de avståndet mellan båtarna vid upptagningen, så att alla skulle få plats. Det finns inte obegränsat med mark och kön till en båtplats i Stockholm är alltid lång. Man kunde få 30 cm extra runt båten på sidorna, men det kostade extra. Där jag ligger nu går ingen omkring med mätsticka, det behövs inte, man ställer bara upp båtarna bredvid varandra med typ ett par meter mellan. Det är skönt. Och jag ligger bra till – i lä bredvid de andra båtarna.

Det är inte båten bredvid som är väldigt stor, det är min J17 som är liten 🙂

Jag tömde båten på dynor, rep, motor, sjökort, handduk, flytväst, konserver, diskmedel, gas till Trangiaköket, lilla “kemilådan” med gelcoat och lim och sådant, batteriet samt allt annat som kan dra åt sig fukt eller inte tål vinterkylan. Bensinen som blev över (vanlig 95-oktanig utan olja, eftersom motorn är en 4-taktare) fick båtgrannen till bilen.

J17 upptagen, tömd, täckt och klar för vintervilan.

När jag började känna att jag hade jobbat hela dagen och lyft och burit tillräckligt – när den där känslan av att “Jag är trött och orkar inte mer!” började bli högljudd – då var det dags att börja montera ihop täckställningen. Presenningen är 7 m lång och 5 m bred, men det hade inte varit fel med 7*7 m. Jag hoppas det håller ändå.

Strax efter 19 kände jag mig helt färdig, i dubbel bemärkelse. Jag hade kunnat tillbringa natten i båten och köra hemåt nästa morgon, men jag ville komma i väg och längtade efter en riktig säng. Jag gick igenom allt en sista gång: båten står stadigt på fyra stöttor (mot vattenlinjen), förtöjningslinorna i bryggan har jag tagit bort, stöttorna är säkrade med kedja så att de inte kan glida isär, båten är tömd och täckt och låst, ventilationen är öppen (men jag har tyvärr inga avfuktare), allt som inte tål vinterkylan eller drar till sig fukt ligger i bilen. Okej, allt verkar vara klart för den långa vintervilan. Jag hoppas presenningen håller sig på plats tills våren. Tack för en fantastisk sommar, båten <3 Jag ser redan fram mot nästa. Och tack för att jag har hittat en så bra marina att ha båten på.

Filmtips

En solitaire‘, en fransk film om en ensamseglare och en objuden gäst. Jag har inte sett hela filmen än (jo, ja, jag bloggar och ser på film samtidigt) men en halvtimma in i filmen har det mesta utspelat sig på en stor kappseglare. Man blir bra sugen på att mönstra på en sådan där båt och segla jorden runt, kanske inte ensam men det ser häftigt ut.

Ljus i mörker

I väntan på månen.

Det är fint att ligga nästan i lä, man besväras inte av vinden men den är där hela tiden; vågorna brusar ute på fjärden, trädkronorna susar uppe på ön och en och annan vindby letar sig ned i sittbrunnen på båten. Fotogenlampan hänger i bommen och svajar i vinden, lågan flämtar i byvindarna men slocknar inte. Den hänger där som en lanterna och signalerar min existens – att jag finns. Jag undrar om någon ser mitt ljus i mörkret eller om jag är ensam här ute i kväll. Det är stjärnklart och jag vill se månen gå upp men orkar inte vänta utan går och lägger mig i stället.

St Svensö

J 17 vid St Svensö.

Jag kom i väg vid nio i morse. Det var lite byigt, sådär som det brukar kunna vara på hösten, men det gick fint att segla i SV-vinden, bara att hissa seglen och styra dit jag skulle. Jag tror jag gjorde ungefär 3,5 knop. Jag gör väl 1,5 när jag måste kryssa.

Det blev St Svensö den här gången. Jag hade plan på att gå längre bort, längre ut, men prognosen lovade lite regn runt 15 och jag ville vara framme och förtöjd till dess. Dessutom är jag alltid extra nervös när jag seglar i främmande vatten och det tar energi att ha det där påslaget hela tiden, jag orkade inte segla längre.

Botten kändes stenigt men jag fick bra ankarfäste efter några meter. Jag lade till utan missöden vid en fin liten klippa som verkar vara gjord för ändamålet. Jag ligger vackert förtöjd snarare än i lä, men det går bra. Jag har morgonsol och det är fint att bada här. Det lite höstkalla vattnet svalkar skönt och solen värmer när jag sitter på klippan och torkar.

Regnskuren kom vid 15, helt enligt SMHI:s prognos. Nästa regnskur går lite längre österut och berör inte mig. Det blåser hårt och byigt omkring den och jag är glad att jag inte är ute och seglar i den.

Regnskur i förbigående.

Vid bryggan

Vacker lanterna i varm septemberkväll.

Det mörknar snabbt nu, redan vid åtta. Jag sätter mig i sittbrunnen och hänger upp fotogenlampan i bommen som en lanterna. Det klarnar sakta upp och månen hänger full i den stjärnklara himlen. Det är stilla och fortfarande varmt. Jag hör skratten och pratet från en fest i närheten, kanske en kräftskiva. En magisk kväll. Det var fint att köra hit i kväll, ännu finare att vara här bland bryggor och båtar. Jag skulle kunna bryggsegla hela helgen och vara fullt nöjd med det, bara ligga i båten och läsa eller titta på film, men jag går iväg tidigt i morgon med SV-vinden för en övernattning vid en klippa någonstans.

Hemmaförtöjd

Det tog 3,5 h att komma hem till hemmahamnen i dag. Vinden hade rätt riktning men var mestadels svag och stundtals obefintlig. Och ändå gjorde vi drygt 2,5 knop. Det tycker jag är bra. Det känns lovande.

Vad smidigt det är att lägga till vid sin egen bryggplats, förresten – bara att fånga in fyra tampar och lägga dit dem där de ska vara – jämfört med att lägga till i naturhamn och joxa med ankare och förtöjning och allt annat. Och jag gjorde en sådan där snygg landning utan motor i dag igen: jag revade i tid och gled tyst och snyggt in på min plats med precis så mycket fart att jag nästan tog i bryggan.

En dryg vecka har jag varit ute och seglat. Det har varit fantastiska dagar med min kompetenta lilla campingbåt som rymmer allt jag behöver, och jag skulle gärna vara ute i ytterligare en vecka, men semestern är slut och jobbet börjar igen på måndag och det ska bli skönt att komma hem trots allt.

Förtöjd i hemmahamn.

Arla om knop

Helt tyst, helt stilla och mycket vackert när jag vaknade i morse. En stund att bara andas, känna sin egen kropp och ligga i sovsäcken och titta ut genom myggnätet och se hur det långsamt blir ljusare. Göra ingenting. Efter en stund kunde jag inte låta bli att störa min närvaro med att relatera till en teknisk pryl i stället och försöka fånga ögonblicket med en bild, men det blev faktiskt ganska bra.

Morgonrodnad.

Och så det där om knop. Om jag har fått det hela rätt om bakfoten: 1 knop = att man färdas 1 distansminut / h = 1852 m / h. Sjökortet är i skala 1:50 000, 1852 m = 1852 000 mm, 1852 000 / 50 000 = 37 mm. De där rutorna på sjökortet är 7,4 cm stora, dvs. 2 distansminuter. Varför just två? Vore det inte mer logiskt att ha rutor som är en (1) distansminut breda? Är det för att 2 knop är någon slags optimal hastighet på sjön?

Hursomhelst, det är cirka 10 distansminuter till mitt mål i dag. Givet att vinden är god, dvs. i alla fall inte vindstilla, och att jag slipper kryssa, ska det bli intressant att se hur lång tid det tar. Dvs. i vilken hastighet jag segar. Jag gissar på 3-4 h.

Norra Håskö

Svag vind i dag igen. But I don’t mind. Jag har inte bråttom någonstans och gillar att smörsegla. Det är lugnt nog för att ta en bild om man ser något snyggt, kissa i öskaret om man behöver eller hämta något att äta nere i ruffen. I dag tog det 2,5 h från Krokhalsskär till viken som ligger på norra Håskö. Jag tror det gör lite drygt 1 knop, men då var det nästan vindstilla den första timman.

J 17 förtöjd vid norra Håskö.

Jag lade till utan motor och lyckades med allt utom att jag råkade grensla ett av de där handtagen som sitter längst fram i fören när jag skulle hoppa i land. Ouch! Det var sådär lagom skönt, tur att man har vältränad PC-muskel 🙂 Annars var det en lyckad landstigning och förtöjning. Man kan gå längre in i viken men jag stannade ganska långt ut. Jag ligger kanske på fel sida också, jag får SO-vinden rakt in i aktern nu, men jag räknar med att prognosen stämmer och enligt den vrider vinden i kväll och under natten till SV och V. Då ligger jag perfekt här, och jag har morgonsol.

Det är en fin vik, kanske inte lika barnvänlig som den stora viken på östsidan, och det finns ingen brygga och bastu, men djupet verkar bra och klipporna branta.

Krokhalsskär

Segla mot horisonten.

En sådan dag igen. Vart tog vinden vägen? Den blåste i alla fall inte bort. Kav lugnt så långt man kan se, men strax utanför Yttre Kampön vid Harstena började det röra på sig. Jag gick mellan Läskär och Krutklabben, på östra sidan om Lökskären, ned till Storkarlen, kollade in Röskär (men det såg grunt ut) och vidare ned till Häradsskär. Jag hade någon tanke om att tillbringa natten i Häradsskär men såg ingen självklar naturhamn, och sjögången med de långa, rullande vågorna inbjöd inte direkt till att gå in och kolla.

Krokhalsskär.

Jag rundade södra udden och gick norrut på västra sidan av Häradsskär. Jag såg en hamn där inne men visste inte om det var en gästhamn eller privat eller vad? Kan man bara gå in och ta en plats där? Orkar jag hissa seglen på nytt och gå vidare om jag inte får eller kan stanna där?

Jag seglade vidare utmed Skräckskär med en diffus intention att kanske gå till Gubbön igen, eller hitta nattkvarter någonstans vid Laxvarp. Krokhalsskär låg på babords sida och såg intressant ut på sjökortet, så jag gick över dit och kollade. Jag gick in i en liten vik på norra delen av ön och på östra sidan av viken var djupet bra och klipporna branta. Jag revade, släppte ankaret, gick sakta sakta in mot klippan, hoppade i land och drog i ett par klippjärn. Här har jag skydd mot alla vindar från NO till V – och kvällssol (men ön är såpass flack att morgonsolen är nog ganska tidig också).

Harstena

J 17 förtöjd vid Harstena.

Efter tre underbara dagar på Gubbön fick jag till slut tummen ur, tog adjö av klipporna med ett morgondopp i solen på andra sidan ön, gick tillbaka till båten och slog bort klippjärnen, monterade focken, tog upp ankaret, hissade segel och stävade NO mot Harstena.

Senast jag var här låg jag dåligt förtöjd på västra sidan av Inre Kampön. Den här gången gick jag in i viken på norra sidan av Harstena, där alla andra också brukar lägga till, och valde en klippa nästan längst in i viken och fick behövlig hjälp med att lägga till av min båtgranne. Nu ligger jag skyddad från allt. Åtminstone vad gäller vindar, en får väl se hur det blir med mygg i kväll.

På vägen hit passade jag på att svänga in vid Ytterön och kolla hur det ser ut där, sjökortet säger ju inte så mycket. Jag seglade in norrifrån på västra sidan, trång passage, vind rakt framifrån, några 3-metersslag och jag undkom undervattenstenarna med någon meter tillgodo. Jag tror Ytterön är ett naturreservat, trots att det låg några stugor där, men det såg fint ut. Man kan säkert hitta någon klippa att ligga vid.

Jag gick också bort mot Norrmålan. Det var mycket vackert med de låga klipporna som gav en känsla av karg ytterskärgård: “Havet, himlen och en sten att stå på.” Jag såg en liten vik där man kanske kan lägga till om det är djupt nog och vindarna de rätta.

Norrmålan.