
Tvätt

Jag anlände hemmahamnen strax efter 22 i går kväll. Det var varmt, stilla och nästan beckmörkt. Sista natten i båten i vatten för den här säsongen. Fem i morse ringde mobilen. Frukost, kaffe och förbereda: ta bort storsegel, montera bort bommen, lossa vant och stag, gå bort till bryggan där vi mastar av och lyfter upp båtarna.
Det gick smidigt och snabbt i år också, inga incidenter. Jag passade på att ta bort den där tvärslån i sittbrunnen, det har jag velat göra sedan första säsongen, för att gelcoat:a några små skador som man inte kommer åt på annat sätt, och för att det har läckt in vatten via skruvarna och jag tror det är bra om plasten kring skruvhålen får torka upp under vintern.
Jag hade en tanke om att skruva bort den där gamla distansen i trä till motorfästet på akterspegeln och ersätta den med en annan konstruktion i aluminium. Men jag orkar inte. Jag är helt slut i kroppen efter en hel dags lyftande, bärande och upp och ned i båten. Jag behöver de sista krafterna för att lyfta över batteriet till bilen. Jajustdetja, jag måste montera ihop täckställningen också. Presenningen drar jag på i morgon efter frukost. Sedan är det bara tyngder utmed sidorna, sedan är det klart – igen.
Det är fint väder och vattnet känns fortfarande badbart. Jag skulle inte tacka nej till två veckors semester nu och segling en vecka in i oktober. Men det känns ändå passande att ha upptagning omkring höstdagjämningen. Nu står hon på land igen. Om sådär en sju månader är det dags för sjösättning igen.
Jag gick på de släta och varma klipporna en bit bort och gjorde qigong på en hög klippa med utsikt söderut över himmel, hav och skär.
Det är nästan vindstilla och det har inte blåst särskilt mycket i dag, ändå rör sig havet här ute hela tiden och slår och skummar vid bränningarna utanför Storstångskär.
Om två veckor är det upptagning. Och höstdagjämning. Båtarna ska upp på land, dag och natt är lika långa. Igen. Den här helgen är sommarvarm men det syns och känns att hösten är på ingång. Naturen skiftar i färger, dofter, ljud och ljus.
Jag går och ställer mig på en annan klippa med utsikt mot norr och ser hur färgerna sakta skiftar när solen går ned. Det är stilla och lugnt. Och mycket tyst. En kråka kraxar någonstans, en annan svarar på en annan ö. Vad säger de till varandra, ”Godnatt, ses i morgon”? Kanske. Det är vackert och lite vemodigt. Om det fanns en kvinna som också föredrar att låta naturen prata och som kan dela tystnaden med en man, skulle jag vilja ha henne här nu.
Jag hade plan på att segla bort till Gubbön i dag, det är fint och jag har inte varit där i år. Men efter ett par timmar i den svaga S-brisen kände jag mig nöjd och gick in vid Birkskär i stället – igen. Jag låg på samma plats tidigare i år, om jag inte missminner mig. Det är fint här också. Och jag har fått några timmar extra till att bara sola, bada och bara vara. Det lär bli 4-6 timmar segling i morgon när jag ska hem.
Det var dimma i morse och jag kom inte iväg förrän vid elva. Då fick jag gå för motor ut på en spegelblank fjärd. Vinden kom igång framåt ett. Då låg den mer på ost än på syd.
Är det något segling lär en, är det: 1) att en prognos för när det ska börja blåsa, hur mycket och i vilken riktning är just bara en prognos, 2) att planera om och välja en annan hamn.
Efter fem timmars kryssande österut gick jag in vid norra Håskö. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det är fint här också och jag ville ha tid för middag och ett dopp innan det börjar bli dags att stänga för myggen och tänka på refrängen. Mitt i sommaren kan man gå iväg mitt på dagen och segla fram till sju-åtta på kvällen, men såhär års mörknar det mycket tidigare.
Jag anlände hemmahamnen för ett par timmar sedan. Det är varmt, stilla och mörkt. Och alldeles tyst, inte en krusning på vattnet. Träden står som tysta skuggor runt parkeringen, båtarna ligger som sovande djur vid sina platser utmed bryggorna.
Jag sparade mörkerseendet och lät ficklampan vara när jag tog packningen och gick bort till min båt och låste upp. Men nu är det verkligen helt svart utanför. Bryggsegling i natt, avgång i morgon när det är tillräckligt med vind.
Det här blir med största sannolikhet säsongens sista segling, nästnästa helg är det upptagning. Prognosen lovar sydlig vind mest hela helgen, runt 6 sm i byarna. Det känns som perfekt seglingsväder. Vart jag än ska någonstans i morgon, tar jag nog en lång omväg, så jag får segla mycket.
Månen var fantastiskt vacker i går kväll när den steg upp ur havet i öster, stor och röd som en blodapelsin. Nu på morgonen var det klart och vackert, solen sken i öster och månen syntes fortfarande i väster som ett vattenmärke i den blå himlen. En sval bris låg på västerifrån eller kanske sydväst. Jag stannade för lite sol och bad, qigong och lunch. Sedan drev jag hemåt i den svaga till obefintliga vinden. Förra gången jag seglade hem blåste det 10 sm, i dag knappt 4 som bäst. Jag fick kryssa i dag också, men jag kunde gå mycket högre upp mot vinden. Jag seglade med genuan och det var helt okej att kryssa med den i svag vind. Relativt fort gick det också, det hade gått outhärdligt långsamt med den vanliga kryssfocken. Efter 5,5 timmar och några hundra meter från hemmahamnen dog den lilla vind som var och fjärden lade sig spegelblank. Jag revade, vek ihop seglen, drog på bomkapellet och gick för motor sista biten. Nu är det alldeles stilla, tyst och mörkt. Klockan är strax efter nio och jag ser inte konturerna av båten som ligger bredvid min. Jag kör hem tidigt i morgon bitti.
Jag bestämde mig hastigt i går, gick upp strax före fem i morse, kom i väg någon timma senare, anlände hemmahamnen vid tolv, åt lunch, gjorde loss, hissade storen och genuan, seglade några timmar i den avtagande NV-brisen och hittade förtöjning i lä bakom en holme som jag aldrig har varit på tidigare. Det är en av alla de där små holmarna som ligger utmed farleden och som man vanligtvis bara seglar förbi. Den erbjuder ingen vidare naturhamn, åtminstone inte mot farleden till, men på andra sidan är det okej att ligga en natt. Klipporna är lite otillgängliga, men annars är det en fin liten ö. Utsikten är vacker från dess högsta punkt. Det märks på färgerna och ljuset att hösten är på ingång. Och det är mycket tyst.