I väntan på vind

När Bråviken ligger som en spegel passar jag på att olja ruffluckorna. Jag brukar göra det i början av säsongen men det här året blev det inte av och sedan har det regnat var och varannan dag. Men nu har vi haft ett par, tre torra och varma dagar i rad (bortsett från några droppar regn i natt). Jag tog utsidorna i går kväll, nu blir det insidorna. Det hinner kanske inte torka helt och hållet innan det är dags att bege sig, men det är gott nog och att olja in dem känns bättre än att inte göra det.

Stångskären

Det ser vackert ut på bild, men fan! vad frustrerande det är att försöka segla i det. Det var inte vindstilla hela tiden, luften rörde sig lite mellan varven och jag seglade en bit, men efter några timmar gav jag upp, tog ned seglen och gick för motor sista biten in till en vik på Stångskären som ligger ungefär mitt i Bråviken, NO om Kallhamn. Det fick räcka för i dag. Resten av dagen ägnas åt skugga, återställa vätskebalansen, tvätta några kläder (som torkar fort i den gassande solen) och svalkande dopp. Jag går vidare söderut i morgon, så det lär bli mycket kryss, för vinden ska ligga på SO hela dagen hela vägen.

Lilla Trässö

Bråviken österut.

En sådan där fantastisk seglingsdag igen. Det blir så när det är varannandagsväder med en del regn och hårda vindar, att de dagar då det är riktigt fint med lagom vind har man svårt att ligga still och bara ta det lugnt, man vill gärna ta tillfället i akt och segla hela dagen.

Jag kom i väg 08:12 och gick norrut. Vanligtvis brukar jag gå österut och sedan vika av mer eller mindre söderut. Jag går sällan norrut, kanske för att det blåser ofta på S och då blir det jobbigt att sitta och kryssa tillbaka. Men i dag har kompassnålen rört sig runt N hela dagen.

Det blev en lång och fin seglats: ca. 30 distans på 7,67h. Det är nästan 4 knop. Det tycker jag är helt okej med tanke på måttliga vindar och att jag började med lilla focken och bytte till genuan först mitt ute på Bråviken när jag tyckte det gick för långsamt. Jag tog yttre farleden över Bråviken: mellan Arkö och Lunda och sedan förbi Logen, L Alen och Karthällen innan man håller någonstans mellan N och NO och hoppas på att man hamnar ungefär på Vinterklasen. Är det någon dag man ska ta den rutten över Bråviken är det en sådan här dag. Och många andra gjorde samma sak, segelbåtarna låg som ett pärlband in mot Oxelösund.

Det roligaste som hände i dag var att jag seglade om en annan båt. Det är andra (2:a) gången jag gör det. Och den här gången var det inte en ombyggd, gammal fiskeskuta i ek med trötta segel, utan en helt vanlig segelbåt (lite större än en IF, typ) och med mer segelyta än vad jag hade. Han hade förvisso en jolle på släp, men ändå 🙂

Håskö

Nu byar det sådär brutalt hysteriskt igen. Den här gången rapporterar SMHI 12,7 sm i byarna vid samma tid borta på Harstena som ligger 3 distans fågelvägen härifrån. Man kan anta att det blåser ungefär lika mycket här.

Jag trodde vinden skulle ligga mer på V. Prognosen sade det och att den kanske t.o.m. skulle vrida sig ett par grader mot N. Då har jag medvind hela vägen, tänkte jag, och hissade bara storseglet. I svag medvind gör det inte så mycket om förseglet fladdrar lite och håller på och larvar sig ibland, men med 10 sm i medvind vill jag enbart ha storseglet uppe.

Jag hade mestadels vinden mer eller mindre in rakt bakifrån och putsade lite på personbästa för de första 4 distansen: 48 min. (det gamla rekordet var på 50 min.). Ute på Finnfjärden började vinden vrida sig lite, öka i styrka och efter Väggö kom byarna farande mer från SV och S än från V. Jag såg några modiga båtar som låg och kryssade med båda seglen uppe, annars hade de flesta båtar antingen försegel eller (revat) storsegel uppe och gick mer eller mindre med vinden.

Jag hade tänkt att segla en bit till men orkade inte bråka mer med vinden utan gick in i en liten vik på norra Håskö och förtöjde där i stället. Det blir bra. Jag hoppas på mer hanterbara vindar i morgon. Förtöjningsfjädringarna ’Bungy’ var lätta att montera och verkar fungera bra. Med upp till 12 sm i byarna blåser det igenom i den här lilla viken och man ligger inte helt i lä, men treuddsankaret på 5 kg har grävt ned sig ordentligt och håller stånd.

Dirken

Gammal dirk, ny dirk i Dyneema (endast det bästa är gott nog 🙂

Jag var in till närmaste tätort för att proviantera i går och passade på att köra vidare till närmaste Hjertmans också och köpa bl.a. handskar (när det är kallt, och som skydd mot solen), flatsäkringar, två förtöjningsfjädringar (Bungy, tror jag de heter) och nya linor till dirken (som håller uppe bommen när inte storseglet gör det) och till linan som spänner storseglet horisontellt. Båda linorna var gamla och slitna. Nya linor är bättre och ser mycket trevligare ut.

Jag drog igenom de nya linorna på samma sätt som med storfallet: först en smal tejpbit för att hålla ihop ändarna, sy ihop dem med kapelltråd, täck tråden med ytterligare en (lite bredare) tejpbit och sedan dra igenom den nya linan. Den första, i bommen, gick hur lätt som helst. Dirken var trögare men till slut gick den nya linan igenom och då löpte den lättare genom masten än vad den gamla gjorde (som var något smalare). Jag drog kanske bort något skräp någonstans, för jag hörde inget som lossnade eller skramlade eller så.

Den nya dirken är en Dyneema. När jag köpte den fick jag förmaningar om att jag inte kunde kapa den med en vanlig sax, utan jag var tvungen att köpa en speciell Dyneema-sax för 725 kr. Wow, det är ju inte ens säkert att jag behöver använda den, tänk om den nya linan är precis så lång som den behöver vara? Men jag kunde också hetta upp en kniv och skära igenom linan, som de gör i butiken. Okej, jag försöker med knivtricket. Fungerar det inte kommer jag tillbaka och köper en sax.

Tillbaka i båten hettade jag upp morakniven i lågan på Trangia-köket (jag använder gas) i någon minut, sedan prövade jag att kapa en bit Dyneema. Det fungerade bra. Kniven kapade och smälte ändarna på samma gång. Men, jag kunde inte låta bli att fundera på det där ’kan inte’ kapa med en vanlig sax. Vaddå ’kan inte’? Som i ’är inte möjligt’ eller ’får inte’? Jag tog vanliga saxen och prövade med den. Och det fungerade lika bra som med vilken annan lina som helst.

Faller inte långt från

Nästan före- och efter-bild. Den undre delen visar små skador i färgen vid ett vantfäste på babords sida, den övre samma fäste på styrbords sida med samma typ av skador, men där är de lagade med lite gelcoat.

Ett av mina livligaste minnen från det jag var liten är från landet på sommaren när pappa ligger under SAAB:en och filar bort rostfläckar med en liten rundfil och sedan målar på med en röd färg som stod i bjärt kontrast till den beiga lacken. Han kanske bara gjorde det några gånger en sommar, men som jag minns det gjorde han det nästan varje sommar under några år.

Jag såg inte vitsen med hans sisyfosarbete, utan tyckte säkert att det vore bättre att bara lacka om hela bilen eller köpa en ny, men intuitivt förstod jag kanske att det var bättre att bilen var fläckig av rostskyddsfärg än av rost.

Jag gör samma sak själv nu men med gelcoat och på en liten segelbåt. Det var många ”skador i lacken” på båten när jag köpte henne. Första säsongen spacklade jag igen de stora hålen, de som var stora som 2-kronor ungefär. Jag tror inte jag ens såg de små skadorna då. Men allteftersom lägger jag märke till mindre och mindre skador. Nu är jag nere på skador som är 2-3 mm stora och som jag ”duttar” lite gelcoat i med en tändsticka för att laga.

Varför inte slipa ned den gamla färgen (eller ’topcoat’ som det kanske heter på däcket på en båt) helt och måla nytt? Jag vet, det är den långsiktiga lösningen. Men det är ett ganska stort projekt – för mig – som jag lägger i 10-årsplanen eller nå’t. Tills vidare duttar jag. Hellre en båt prickig av vit gelcoat än de där mörka fläckarna och prickarna som varenda en är en liten skada i topcoat:en.

Äppel Päppel

Natten blev precis så regnig och blåsig som prognosen lovade. Regnet och vinden kastade sig mot aktern och ruffluckorna men allt höll tätt. Morgonen och förmiddagen har ägnats åt att vädra ur och torka upp den fukt som ändå blir. Vädret var fint med växlande molnighet och en byig vind på S. Prognosen lovade avtagande vindar runt 15-16-tiden från ca. 10 sm ned till 5-6 sm. Perfekt. Jag kom iväg vid 15 och seglade de första 4 distansen på 50 minuter. Vinden låg på från S och var byig och svårseglad. Det gick bra i början av Finnfjärden men efter Segelskär tog vinden i ännu mer och tycktes vrida sig. Jag försökte hålla kursen ett tag men blev snart tvungen att falla av och gå upp mot Missjö i stället. Vinden mojnade lite efter en stund, så jag gjorde ett slag och gick tillbaka söderut en bit. Jag slog igen och satte kurs mot norra Väggö, åt det håll jag skulle. Då började det verkligen att blåsa – hysteriskt. Jag vet inte hur mycket men några 6 sm var det i alla fall inte, snarare det dubbla (Harstena hade byvindar på 10,2 sm vid samma tid enligt SMHI). Jag fick falla av igen, gå upp mot Missjö, in i lä bakom en holme, ta ned seglen och dra igång motorn i stället. Nu har det mojnat. Det har lagt sig. Allt är tyst och stilla, så olikt det raseri som rådde där ute på fjärden för bara ett par timmar sedan. Koltrasten drillar lojt i en trädtopp någonstans. Jag är förtöjd i en av mina favoritvikar på norra Håskö.

Gråväder

Vaknade 06:19. Först frukost och sedan svalkande bad. Svag och lite byig vind från NO, mulet men uppehåll. Jag passade på att skrubba däck – igen. Andra gången på ett par veckor. Och jag skrapade bort ytterligare mer av de där små svarta prickarna (när de är fuktiga, de är ljusgråa och syns knappt när det är torrt) som sitter i halkskyddet. De blir gröna när man skrapar bort dem. Vad är det för något: pollen, lavar eller någon form av alger? Efter en sen lunch började de första regndropparna att knäppa på rufftaket. Sedan dess har det regnat mer eller mindre hela tiden. Jag har hållit mig inombords och eldat lampolja. När vattnet är såpass varmt fungerar en fotogenlykta som värmekälla i en liten båt.

Lång dags färd

Hade jag seglat kortaste vägen hem hade jag varit hemma på 3-4h. Men en sådan här dag är till för att segla. Upp med storen och genuan och ta den vackra vägen i stället. Jag kom i väg kl. 11 och gick söderut över Orren, österut över Reskärsdjupet, förbi Harstena och Birkskär, mellan stora och lilla Utterklabben, förbi Gräsmarö, bort mot Äppelkrok vid Håskö, över Finnfjärden och vidare hem till hemmahamnen. Det blev drygt 25 distans på ganska precis 8h, vilket ger en snitthastighet på drygt 3 knop. Det är helt okej, med tanke på att det var stiltje i ca. 1h och i övrigt en svag till måttlig bris med enstaka byar på kanske 7 sm (men de var varken många eller långa). En härlig segeldag!

St Björkh

I dag blev det ingen segling. Jag hade seglen uppe men drev mer än jag seglade. Efter ett par timmar gav jag upp och gick för motor över Orren och ligger på svaj i en vik på St Björkh (-holmen?). Enligt prognosen ska det vara lika lugnt under natten: i stort sett vindstilla. Jag hoppas på lite vind i morgon. På lördag ska det tydligen dra förbi ett rejält regnväder med dryga 15 sm i byarna. Regnet är inget problem och inte vinden heller egentligen men riktningen: NO. Och vinden ska tydligen vrida under natten och tidiga morgonen över O och S till SV. Jag känner inte till någon bra vik som kan skydda mot sådana vindar. Hittar jag ingen i morgon går jag till hemmahamnen eller närmsta gästhamn.