Galtholmen

Jag seglade med brorsan i helgen. Det var kul och fungerade bra, vi skulle nog kunna vara ett bra team på en kappseglare. Den här gången blev det inte mycket kappsegla av, trots att jag fick upp storseglet hela vägen och blev av med den där bukigheten nere vid bommen – med hjälp av silikonsprej, det var så enkelt – men vi var tvungna att kryssa mest hela tiden och de andra båtarna seglade i åttor omkring oss. Efter lite om och men hittade vi en fin, men myggig, natthamn på nordöstra sidan av Galtholmen. Dagen efter fortsatte vi att kryssa ut över Finnfjärden och rundade Segelskär innan vi vände tillbaka igen. Det var fint men alldeles för varmt. En “värmebölja” för mig är 26-27 grader, inte uppåt 30.

Jungfruturen

Jag räknar inte seglatsen över till sommarhamnen från Nävekvarn för några veckor sedan, så morgonens seglats var min jungfrutur med den här båten. Jag anlände hamnen redan i går kväll men det var kav lugnt, så det fick bli en natts bryggsegling. Jag vaknade efter fem i morse, tog ett dopp, spände vanten lite (nu börjar de kännas ‘stumma’, tycker jag), tog bort bomkapellet och hektade på focken i förstaget, drog i gång motorn (ett drag), lossade förtöjningarna och backade sakta ut från min bryggplats.

Det var mer kav lugnt än att det fanns någon rörelse i luften att segla med, men det var enkelt och odramatiskt att hissa seglen. Jag seglade ett par timmar, det friskade i lite ute på fjärden, vinden vände lite och jag fick göra några slag och kryssa en bit, sedan revade jag och lade till vid en liten kobbe för frukost och ett dopp i det blå.

Det märktes att det var länge sedan jag lade till med egen båt själv, det blev mycket spring fram och tillbaka mellan förtöjningslina och ankarlina för att dra in och släppa efter, dra in och släppa efter, så att båten låg bra till. Till slut fäste ankaret och det gick att dra in båten tillräckligt nära land för att komma av och ombord.

Förtöjningen var nog bra men platsen inte helt optimal. Farleden går förbi utanför och när vågorna efter en större motorbåt rullade in och båten låg och sträckte sig mot klipporna, var jag glad att det var brant och djupt och att ankaret höll båten på plats, annars hade det kunnat sluta i katastrof. Men jag låg kvar på platsen, jag skulle inte stanna länge och det borde vara lugnt på Midsommarafton. Nästa gång jag söker en plats att lägga till på, ska jag ta hänsyn till vart farleden och eventuell passerande trafik går.

Bukigt storsegel.

På vägen hem bytte jag lösningen för fockens fäste mot båten – en karbinhake i fästet på båten och ett schackel i seglet – mot ett nyckelschackel i seglet i stället. Enklare, snyggare och verkar fungera lika bra, eller bättre: seglet sitter närmare båten och den där lilla bukigheten längst ned i focken försvann.

Bukigheten i storseglet kvarstår dock. Fallet löper fritt och kan hissas hela vägen upp, men seglet stannar någon eller två dm längre ned. Spontant tänker jag att segel ska väl hissas upp hela vägen, men det kanske alltid är ett par dm kvar till själva masttoppen? Jag har inte tänkt på det. Vad jag däremot vet, är att i andra änden ska seglets nedersta hörn in mot masten sitta i den där konstiga kroken med två små “armar”, vilket det inte gör nu.

Bommen kanske ska sänkas för att sträcka seglet? Men då hamnar bommen i “hålet” där man trär in den i masten, och då ramlar den ur masten. Bommen kanske ska sitta under hålet, inte ovanför? Men det verkar konstigt. Det finns ett litet beslag som skruvas fast i likrännan för att hålla bommen uppe, men det kanske ska sitta åt andra hållet och hålla bommen nere? Eller så är riggen felstagad på något sätt och beter sig inte som den ska vid segling och slätar inte ut seglet. Eller så är seglet bara gammalt. Eller…

Det är mycket med segelbåtar, riggar och segel. När jag söker på webben hittar jag mycket info i olika forum och manualer om hur man mastar av och på, hur man spänner vant och trimmar en rigg, men inte en rad om hur bommen fästes i masten. Det är väl en sådan där självklar sak som alla vet. Bra, då kommer jag snart att springa på någon som kan berätta för mig 🙂

Ny fixarhelg

Helgens todo-list.

Hemma igen efter ytterligare några dagar i båten med fixande och donande, utan att segla. Från början hade jag tänkt vara hemma den här helgen, jag behövde vilan. Men senast jag var i båten blev det uppenbart att utombordarfästet måste bytas – omgående. Och jag hade en del annat också som jag ville bli klar med före jungfruturen (jag räknar inte seglatsen över från Nävekvarn, “det var transport” som båtgrannen sade). När jag listade alla saker kändes det bättre att åka ut till båten och fixa dem än att vara hemma och försöka vila. Så är det ibland.

Storfallet var enkelt åtgärdat. Det hade bara lagt sig om bomfallet (eller “dirken” tror jag det också kallas). Det var nog därför jag inte fick upp seglet hela vägen under transportseglingen till sommarhamnen.

Kolla samtliga fästen för vant, stag, pollare, etc. under däck var också enkelt åtgärdat. Och skönt att göra. Allt såg okej ut och kändes bra.

Spänna vant och stag. Att de var för sladdriga visste jag, men hur mycket skulle jag spänna? En god vän till mig tyckte att jag skulle sträcka dem “inte alltför hårt, men de ska vara stumma”. Okej, hur känns det när vanten är ‘stumma’ då? När jag sökte i ämnet på webben (på duckduckgo.com), förstod jag det som att det i huvudsak finns tre olika sätt att få till rätt spänning i vant och stag:

  • ett instrument som utifrån vajerns tjocklek anger spänningen,
  • tejpa fast en 2 m lång tumstock på vajern och spänna tills vajern sträcks ca. 2-3 mm,
  • gå på känn.

Mitt samlade intryck utifrån den information jag tog del av, var att de flesta seglar omkring med alldeles för löst spända riggar. Eller som en seglare skrev, att det ska göra lite ont i själen när man spänner det sista i ett vant. Det låter väldigt hårt i mina öron, men det verkar finnas utrymme för att dra åt utan att jag behöver oroa mig alltför mycket. Jag spände förstaget och drog åt backstaget, klev av och kollade att masten inte lutade framåt, justerade ett par vant på babords sida och kände efter att det var ungefär samma spänning i motsvarande vant/stag på andra sidan. Det kändes bra. Om de är ‘stumma’ vet jag inte, men mer spända.

På natten vaknade jag runt halv tre för att gå ut och kasta vatten. Det var stilla, tyst och magiskt vackert. Båtarna låg som sovande djur vid bryggorna och månen stod vackert i den ljusa sommarnattshimlen i en rigg några båtar längre bort. Även bryggsegling har sina sidor.

02:39 en natt i mitten av juni i detta vackra land.
Gammalt utombordarfäste.

Helgens stora projekt var att byta utombordarfästet. Fjädrarna fungerade inte (när man lyfte motorn, lyfte man hela motorns tyngd), det låstes i läge genom ett par aluminiumbrickor (markerade med rött i bild) och i allt övrigt var det rostigt och murket. Ingenting man vill hänga en ny utombordare på.

Jag började med att vända på båten och parkera med aktern mot bryggan och häkta av motorn – utan att tappa den i vattnet. Jag upptäckte att anordningen var fäst med fyra skruvar, trots att det är åtta hål i den, men läste i manualen till den nya anordningen att det räcker med fyra skruvar. Det finns åtta hål för att man ska kunna justera positionen i höjdled. Skönt, då slipper jag borra nya hål.

Not a pretty sigth!

Att skruva bort det gamla fästet gick utan problem. Skruvar och brickor var kanske inte så genomrostade och förstörda som jag först hade befarat, men för att vara ett fäste för en utombordare på en segelbåt var de i ett bedrövligt skick. Det kändes skönt att få bort dem och att bära bort det gamla fästet till metallåtervinningen.

Träbiten som satt som en distans mellan fästet och akterspegeln, för att kompensera för att aktern är sned (positiv/negativ, jag vet inte vilket), var lite kinkig att få bort, men med en kniv och en hammare gick det bra. Både träbiten och ytan på akterspegeln under såg fräscha ut.

Till det nya utombordarstället hade jag köpt en konstruktion i aluminium med samma funktion som träbiten. Men jag upptäckte snart att den inte fungerar om det finns förborrade hål i akterspegeln. Hur jag än vände och vred på bitarna, hamnade hålen lika långt till vänster eller höger om de befintliga hålen som bitarna var breda, antingen gentemot akterspegeln eller det nya fästet.

Tur att jag inte hade bränt upp den gamla träbiten i min iver att bli av med det gamla och skruva dit det nya. Det nya fästet fick sitta på den gamla träbiten. Jag testade först att skruva dit hela konstruktionen utan sikaflex och låsmuttrar, för att kolla att allt satt som det ska. Jag fick borra upp ett par hål med någon mm eller två, annars gick det bra att återanvända träbiten och de gamla hålen för det nya fästet.

Skärbräda i plast för att fördela påfrestningen från utombordarfästet i akterspegeln.

Den tunna skärbrädan i plast som jag hade tagit med mig för att ha på insidan av akterspegeln fungerade mycket bra. Med en liten japansk multisåg, som är bra att ha i båten, sågade jag till skärbrädan i lagom storlek. Jag borrade hålen lite fel första gången, men det fanns plats att vända på skivan och försöka en gång till. Resultatet kändes mycket bättre än de rostiga skruvar, muttrar och brickor som satt där förut. De nya skruvarna var tyvärr inte tillräckligt långa. De räckte i de två övre hålen men var för korta för de två undre. Jag hade inte tänkt hela vägen utan köpt åtta skruvar i samma längd. Men jag slapp köra in till Biltema i närmsta stad, i stället fick jag ett par skruvar i rätt dimension och tillräckligt långa av ägaren till marinan. Tyvärr är de inte rostfria, så jag måste byta dem inför nästa säsong.

Nytt utombordarfäste.

Till sist fick jag hjälp av min båtgranne att hänga dit utombordaren på nya fästet. Tur var nog det, för efter en hel dags skruvande i sittbrunnen var jag så trött att jag mycket väl hade kunnat tappa motorn i vattnet om jag gjort det själv. Det var väl det han såg på mig och ryckte in för att undvika en katastrof 🙂

Slutresultatet blev snyggt och bra på flera olika sätt. På det gamla fästet var jag tvungen att ha med låskedjan när jag hängde på motorn, nu kunde jag dra dit den i efterhand. Det var fantastiskt skönt att hantera motorn i höjdled med hjälp av fjädrarna och slippa lyfta motorns hela tyngd. Och det var skönt att slänga de där fåniga aluminium-bitarna som användes för att låsa det gamla fästet i rätt läge. Jag betraktade det nya utombordarfästet och kunde konstatera att det hela blev snyggt, säkert och mycket bättre! Och värt en hel dags slit och skruvande.

Jag fick också dit de nya gångjärnen på luckan i aktern. Tyvärr passade inte gångjärnen med tre hål i de gamla hålen, så jag fick krångla dit gångjärn med två hål i stället. Det är en tung lucka, så det återstår att se om de gångjärnen räcker. Annars får jag spackla igen och borra nya hål, eller hitta andra gångjärn med exakt rätt mått. Nuvarande lösning håller förhoppningsvis den här säsongen.

Utsikt från kojen i en J17 en vacker sommardag.

Söndagen tillbringade jag mest i båten iklädd långbyxor och långärmad tröja. Jag brukar vara väldigt försiktig med solen och undvika den helt och hållet mellan kl. 10 och 14 normaltid (kl. 11 och 15 sommartid) fram till Midsommar, men den här gången tänkte jag inte på solen som gassade hela dagen. Keps hade jag, men annars satt jag i kortärmad tröja och shorts. Benen klarade sig bra men armarna var brända och jag kände mig trött och sol-frossig och låg mest och slumrade hela dagen och summerade en mycket bra helg då jag kunde bocka av allt på min todo-list (utom det där med att kolla och mäta var jag kan ha ett batteri någonstans, men jag har nog bestämt det ändå).

Nu finns det inga ursäkter längre för att inte segla. Visst finns det mer saker i båten att göra – det finns det alltid – men jag har definitivt nått nivån ‘good enough’ och nästa gång jag är i båten är det segling som gäller.

Nytt utombordarställ, eller: Poängen med butik IRL

Jag var inne på watski.se häromdagen och hittade en adress och tog för givet att den gick till en affär, så jag tog en buss till närmsta hållplats och gick långt och länge genom något som är tråkigare än tråkigt och helt livlöst: ett industriområde efter fyra på e.m. När jag väl kom fram upptäckte jag ett kontor, som inte ens hette Watski, och ingen affär. Att promenera är den bästa motionsformen, men det kändes som att jag hade kunnat göra något annat med de där två timmarna. Och Watski kan förtydliga sin hemsida genom att skriva: “Kontor: Kantyxegatan 14, Malmö”.

Utombordarställ och tillsats för negativ/positiv akter.

I går gick jag till Hjertmans nere i Limhamn i stället. Det är fint att sitta hemma och klicka på webben och beställa varor – om man vet precis vad man ska ha. Eller har tid att springa fram och tillbaka till närmsta utlämningsställe med ev. returer utifallatt man får hem något som inte passar eller inte blev som man tänkt sig. Men om man vill känna och klämma lite på saker och ting, prata med någon som kan, bolla lite funderingar för att man är ny, få ett tips om något som kanske inte ingår men som behövs – “Jaha, men då behöver du några brickor och ett par maskinskruv 8 mm med muttrar också.” – eller bara känna in vibbarna och ta ställning till om det här är en affär jag vill handla med (på webben eller i butik), då behöver man en butik IRL att gå till.

Jag blev trevligt bemött på Hjertmans, trots att jag själv var något av en “grumpy old man” när jag klev in genom entrén, och ganska snart hade jag köpt ett nytt utombordarställ, en tillsats för justering gentemot positiv/negativ akter, en liten tub sikaflex och tillhörande skruvar, brickor och muttrar. Planen var att bara känna lite på ett ställ för utombordare, för att få en uppfattning om hur mycket det väger och om skruvhålen kan tänkas sitta på samma ställe som mitt nuvarande och sådant, men väl där i butiken var det inte så mycket att fundera över. Jag måste ha ett nytt utombordarställ i vilket fall som helst, det nuvarande sitter i skruvar som håller på att rosta sönder (och jag trodde att ALLA visste att ALLT på en båt ALLTID ska vara rostfritt?!).

Fördelen med att gå till en butik IRL, är att jag kan ställa relaterade frågor som jag inte har svar på – ännu. Som varför man har brickor när man skruvar med skruv och mutter? Det har jag faktiskt aldrig fattat. För att det ser snyggt ut? Nja, inte riktigt, brickorna är till för att fördela tyngden/påfrestningen bredare i materialet man skruvar i (akterspegeln i det här fallet). Försäljaren tyckte att en hel bit plywood på insidan av akterspegeln vore att föredra för att riktigt sprida påfrestningen från utombordarstället ut i hela akterspegeln, men han köpte min idé om att använda en skärbräda i plast (ca. 6 mm tjock) i stället. Jag använder den nästan aldrig i alla fall.

Jag var nära att komma hem med en solpanel och en regulator också. Men J-17 är en liten båt och den där lilla ytan (typ 70*30 cm) mellan mast och sprayhood är nog det enda rimliga stället att ha en fast monterad solpanel på, men de flesta paneler är större än så. Jag har hittat en solpanel som är tillräckligt liten för att passa men hos en annan återförsäljare. Jag mejlade dem och frågade vilken regulator som passar till och fick ett snabbt, kunnigt och tillmötesgående svar. Jag lägger nog en order – i deras webbutik – på en solpanel och regulator så snart jag har kontrollmätt båten och ser att panelen verkligen får plats. Så jag kan ladda mobilen i sommar.

Båthelg

Byte av gångjärn. Varför snurrar den åt ena hållet på styrbords sida och åt andra på babords? Jag måste ha en ny upphängningsanordning till utombordaren.

Hemma igen efter en helg i båten, dock endast bryggsegling. Jag hade fullt upp med att fixa och dona från morgon till kväll men hann bara hälften av det jag ville. Det var likadant med träfolkan. Antingen är jag alltför optimistisk i min planering eller dålig i mitt genomförande. Jag är ingen vidare list-människa. Jag undviker helst att skriva upp en lista med saker att göra och genomföra dem systematiskt, jag fnular hellre omkring utan en uttalad plan och om jag får göra det tillräckligt många varv/gånger brukar jag få med alltihop. Intuitivt och behagligt. Men det kräver tid, vilket jag inte hade särskilt mycket av i helgen, därför hade jag för en gångs skull en lista med saker att göra. Jag fick träna på att systematiskt gå igenom den och pricka av allteftersom (det är skönt!) och t.o.m. prioritera (om) och stryka vissa saker som får vänta till nästa gång. Bra träning!

Det viktigaste var att få dit nya motorn och ta hand om gamla, det hann jag. Det var ett meck att först vända och backa in båten med aktern mot bryggan, säkra motorn med ett rep utifallatt, lossa försiktigt och lirka av motorn från fästet och lyfta upp den på bryggan utan att tappa den i vattnet eller få ryggskott. Sedan det omvända för att få dit nya motorn. Och klura ut hur den ska sitta och hur jag fäller upp den (på sidan, annars tar den i) och hur allt annat fungerar. I den processen insåg jag att motorfästet måste bytas. Den där träbiten som motorn skruvas fast på är mer eller mindre rutten (liksom rorkulten var) och skruvarna som anordningen sitter fast i båten med, är rostiga. Det känns särskilt viktigt att byta motorfästet nu när jag har en enstånka som vibrerar därefter.

Fin J-17 i sommarhamn, snart redo för segling.

Jag hade med mig borrmaskin för att borra bort några popnitar på ett par trasiga gångjärn till en lucka i aktern. Jag har alltid haft borrmaskin med sladd tidigare, men den här har batteri och det kändes mycket smidigt. Det var svårare än jag trodde att borra bort popnitarna, men när jag hittade rätt dimension på borren (5 mm) gick det lätt. Jag hittade ett gångjärn som passade i de gamla hålen, tyvärr inte två, men jag hade ändå inga skruvar och muttrar som passade till. Jag rengjorde med lite aceton och täckte hålen med silvertejp. Jag får ha med mig två gångjärn och passande skruv+mutter till nästa gång.

Jag hann inte undersöka varför jag inte får upp storseglet hela vägen upp: är det fallet som snor ihop sig på något sätt där uppe, eller är det seglet som kärvar? Jag har inte tillgång till mastkran men har en idé om att lossa seglet och fästa en lina där i stället och bit för bit pröva att hissa och dra ned storfallet och se om det löper som det ska. Om så är fallet är det kanske seglet som strular. Ev. att bommen sitter för högt, men jag har tittat på bilder av andra J-17 och jag tycker att bommen verkar sitta som den ska. Jag får fördjupa mig i det där nästa gång. Hursomhelst vill jag lösa det innan jag ger mig ut och seglar igen.

Annars: jag bytte den tunga draggen på 10 kg mot ett Bruce-ankare på 5 kg, kompletterade verktygslådan med en tång och några schackel och låsringar, möblerade om lite mer för att försöka hitta en bra plats till allting och i övrigt fortsatte att bara bekanta mig med båten. Det kändes värdefullt, men vädret var strålande och vinden frisk och jag hade gärna varit ute och seglat i stället. Nästa gång.

Första seglatsen

Jag vaknade tidigt, vid halv fem. Det var råkallt och alldeles vitt utanför. När dimman lättade var vädret strålande, men fjärden låg blank som en spegel. Jag vankade av och an i hamnen: segla eller inte segla? Jag måste ju ha vind för att kunna segla, men det är kav lugnt! Det är kanske bäst att segla över till sommarplatsen en annan helg. Fast det känns ju trist att vara i båten en hel långhelg utan att segla, det är ju det jag är här för. Hursomhelst, i hamnen blåser det inte. Om det överhuvudtaget finns någon vind finns den där ute. Jo, jag måste ut och pröva i alla fall, jag kan inte åka hem utan att ha seglat.

När jag kom ut på fjärden hissade jag storsegel och fock. Det blåste knappt men det rörde sig i alla fall framåt. Efter någon timma började det friska i lite och porlet från aktern övergick i ett mer fräsande ljud. Härligt! Vädret var fortfarande bra men det började mulna på. Och med det ännu mera vind. Att vända tillbaka till hamnen och segla över till sommarplatsen en annan helg var fortfarande ett alternativ, men vid någon punkt övergav jag det och bestämde mig för att nu får det bära eller brista: jag seglar över henne hela vägen.

Jag fick fick kryssa mycket i en alltmer tilltagande vind med några regnstänk här och där. Mina slag blev väl sådär, jag har en del att jobba på. Vid några tillfällen lade sig båten så kraftigt att jag släppte rodret lite och lät henne gå upp mot vinden och lugna ner sig lite (eller om det var jag som behövde göra det) annars kändes det stabilt och tryggt. Tyvärr fick jag inte upp storseglet hela vägen upp, så det var lite bukigt, annars hade vi nog seglat snabbare.

Sista delen av seglatsen gick jag för motor. Vädret blev sämre och regnet övergick från kortare skurar till mer ihållande. Vinden rev och slet i allt den kunde få tag i och kom från helt fel håll. Regnet hade gjort allting blött och kallt. Då ångrade jag lite att jag inte hade seglat över en annan helg i stället. Det kändes skönt att komma fram till slut och få lägga till på sommarplatsen. Jag fick hjälp av min mamma som dirigerade mig till rätt plats och som sedan gav mig skjuts in till Linköping för vidare färd hem.

En intressant helg med många lärdomar. Jag vill ha ett inplastat båtsportkort som vinden inte kan bläddra i och som tål inte bara lite stänk utan även ihållande regn. Tyvärr finns de inte kvar längre, de tillverkas bara i vattentåligt papper numera, vilket inte fungerade särskilt bra i dag. Jag behöver en utombordare med lång rigg och trycktank på 10 liter (och som startar när jag vill, inte bara när den själv vill). Jag behöver klättra upp i en mastkran och försöka kolla varför storseglet inte går hela vägen upp. Jag behöver fundera på hur jag kan säkra vattendunkarna nere i ruffen, så de inte far omkring så mycket under färd. Jag behöver ett Bruce-ankare på några kilo i stället för den dragg på 10 kg jag har nu. Jag behöver en hammare om jag vill kunna använda klippjärnen. Jag behöver en del andra grejer för att känna att jag har allt som en liten båt kan behöva.

På det stora hela: det känns skönt med en liten båt i plast som har en självlänsande sittbrunn, jag har mycket bättre koll på vant och stag och dess fästen och schackel och alla andra små grejer än vad jag hade när jag gav mig ut i träfolkan sommaren 2007, och det känns fantastiskt skönt och häftigt och spännande att vara ute och segla igen!

Mer båtpyssel

Natten kändes mildare än föregående och jag sov mycket bättre, kanske framför allt för att tricket med att hålla undan fallen från masten fungerar och jag slipper det ljudet. Det känns lite proffsigt att min båt är tyst och inte har det där karaktäristiska klackande ljudet från fallen som slår mot masten, som om jag vet vad jag håller på med 🙂

Vädret är mulet, kallt, regnigt och blåsigt. Det blir ingen segling i dag. Det får bli en natts bryggsegling till och sedan hem. Seglatsen får vänta till en annan helg när vädret är mer stabilt och varmare och jag vet att allt på båten fungerar som det ska.

Det finns mer pyssel att göra i båten. Jag börjar med att städa och rengöra den lilla verktygslådan, så jag vet vad jag har i den och slipper bli sådär kladdig och fnasig om händerna varenda gång jag tar i den. Sedan myggsäkrar jag båten genom att klippa till ett par bitar myggnät och limma för dem i luftintagen i luckan på fördäck och ut till sittbrunnen. Jag minns en hemsk natt i träfolkan när myggen strömmade in via samma två luftintag och höll mig vaken en hel natt. Bland det första jag skrev upp på listan över grejer till den här båten var myggnät och kontaktlim.

Det är tre vant på varje sida på den här båten, till skillnad mot träfolkan som bara hade ett på vardera sida. Spontant ville jag spänna vanten ganska hårt när vi mastade på, inte som fiolsträngar men inte alltför sladdriga heller. I torsdags nöjde jag mig med svaret ”Nej, de är bra som de är.” Men i dag fick jag besök av en god vän som har seglat och haft båt i hela sitt liv och som klev ombord och faktiskt kände på vanten och sade att de måste spännas: ”De ska inte vara jättehårda men de ska vara stumma. Såhär sladdriga ska de inte vara, då kan du få masthaveri.” Tack, vilken gåva det är med vänner som vill dela med sig av sin erfarenhet och sitt kunnande!

Prognosen för i morgon ser sådär ut, lite mulet men kanske inte så mycket regn och framför allt svagare vind. Nu när jag vet att focken fungerar och vanten är spända som de ska vara (hoppas jag, åtminstone bättre än tidigare) kanske jag gör ett försök att segla över båten till sommarhamnen i alla fall. Det beror på när jag vaknar och hur modig jag känner mig.

Felstagat

Natten var mycket kall och jag sov dåligt. Sovsäcken höll mig varm och det är gott om plats på britsen, men det knirrade, knarrade, kluckade och knakade hela tiden. Men det ljud som höll mig vaken var fallen som slog mot masten. I träfolkan lät det ganska charmigt, för de slog mot en mast av trä, men när en stålvajer slår mot en aluminium-mast (jag tror det är aluminium, det kan knappast vara stål, järn eller plåt) som är ihålig och står på båtens skrov, då blir båten som en resonanslåda och ruffen fylls av det där klang-klang-klang-ljudet.

Solen strålade från en klarblå himmel, fjärden glittrade och vinden var kall och frisk (enligt prognosen 5–6 sekundmeter med 9–10 i byarna). Jag borde ha varit ivrig på att komma i väg men upptäckte att min senaste erfarenhet av att segla själv i egen båt – masthaveriet i träfolkan september 2007 – påverkade mig och gjorde mig nervös. Oväntat, det har jag inte haft en tanke på. Jag hade svårt att komma i väg och en del av mig ville fortsätta bryggsegla hela helgen och vänta med första seglatsen till en annan gång.

Felmonterat förstag

Efter en del tvekan krånglade jag mig ändå ut ur hamnen. Det blåste ordentligt på fjärden och vågorna rullade stora. Båten ville inte stå upp mot vinden, utan vände sig med sidan emot och drev. Storseglet vågade jag inte försöka få upp, utan försökte med focken i stället, den känns enklare och mer hanterlig. Jag fiskade upp den ur förpiken, fäste den i fockfallet och började haka fast seglet i förstaget. När jag kom till nedersta hörnan av seglet upptäckte jag att det inte gick att fästa någonstans eftersom förstaget satt fel monterat: i det inre av de två hålen längst ute på fördäck. Jag borde ha kollat focken i hamn, då hade jag upptäckt misstaget i tid.

Jag slet och drog i utombordaren men den ville inte starta. Jag gav upp och drev bort in i en liten vik där jag försökte ligga för ankar, som aldrig riktigt fick fäste, medan jag försökte lösa problemet tillfälligt eller på något annat sätt än det rätta. Jag funderade på en liten bit rep som kunde löpa runt nedre delen av förstaget för att fästa focken i, men repet riskerar att nötas sönder av fästet till förstaget. En sådan där liten avlång ögla med en rak skruv i ena änden, då? Det skulle kunna fungera, om den är tillräckligt lång och når runt om förstaget. Nej, det riskerar bara att nöta sönder fästet till förstaget och då har jag ett masthaveri igen.

Korrekt monterat förstag med plats för fock

Till slut fick jag igång utombordaren och kunde köra tillbaka i hamn. Jag SMS:ade förre ägaren och berättade om misstaget och frågade om han hade några goda idéer om hur jag kunde rätta till det. Jag såg framför mig ytterligare en tur till mastkran och någon manöver jag inte skulle klara av själv. Men efter lite funderande kom jag fram till att jag borde kunna slacka backstaget lite, lossa förstaget och montera det i rätt hål, och spänna tillbaka backstaget igen. Det borde jag kunna göra själv utan att lägga mig vid mastkran. Jag SMS:ade H och frågade vad han trodde om det. Ja, tyckte han, och kom ned till hamnen för att hjälpa till. Det var skönt med assistans och någon som trodde på en, och det gick snabbt och smidigt att byta plats på förstaget.

Efter dagens misslyckade försök till segling och justering av förstaget är jag för trött för att segla, jag ligger kvar för ytterligare en natt vid bryggan. Jag försöker igen i morgon. Kvällen har ägnats åt mer pyssel och lära känna båten, och jag har bl.a. kommit på hur jag ska slippa att fallen slår mot masten, genom att fästa en sådan där gummistropp runt ett av vanten och dra ut fallen från masten lite. Nu är även min båt tyst.

Påmastning och ny rorkult

Förra helgen sjösättning, den här helgen påmastning och planerad första seglats till sommarbryggan som ligger på andra sidan Bråviken, en ordentlig dagstur på uppåt 8h. Utsikten från mastkran var hänförande som vanligt, särskilt en vacker dag med sol och blå himmel, och påmastningen gick bra med hjälp av den förre ägaren och H som bor i närheten och vars båtplats jag får låna några dagar.

Att rorkulten var dålig såg jag redan förra helgen. När vi mastade på i dag gick den av på mitten, den var genomrutten. En båt utan rorkult är som en bil utan ratt. Till nöds kanske man kan styra med ett kvastskaft, men om jag ska segla en för mig ny båt en hel dag i okända vatten med vindar som kan bli uppåt 10 sekundmeter i byarna, då vill jag ha en bra rorkult.

H ringde sin hyresvärd L och frågade om han hade en planka vi kunde såga till en ny rorkult av. Jo, han hade nog en bit som kunde passa. Sagt och gjort. Vi åkte hem till H och under några intensiva timmar jobbade han och hans hyresvärd (med viss assistans av mig) skickligt med att såga ut, anpassa, borra, hyvla till och slipa fram en ny rorkult. Min främsta insats var det sista momentet, att finjustera infästningen för rodret med en rasp. Till kvällen hade jag hamnens finaste rorkult, i gedigen och kvistfri ek! Tack H och L <3

Ny rorkult

Resten av kvällen har gått åt till att städa båten, kolla rep och ankare, fixa några grejer, slänga några saker som jag vid närmare eftertanke inte vill ha, försöka hitta en plats för allting och i det stora hela bara bekanta mig med båten och lära kroppen var båten börjar och slutar någonstans på längden och tvären och framför allt på höjden nere i ruffen, så jag inte ramlar i sjön eller slår i huvudet hela tiden.

I morgon är det dags att börja seglatsen söderut till sommarbryggan. Men i natt blir det bryggsegling, min första natt i båten.

Sjösättning

Min första sjösättning med den här båten. Det kändes spännande och lite förvirrande. Jag har sjösatt ett antal gånger tidigare men det var tio år sedan och jag glömmer saker. Men allt gick bra tack vare den tidigare ägaren och en god vän som ryckte in och hjälpte till när jag inte visste eller var upptagen med att ta en bild. Nu ligger båten i sjön, det känns skönt. Men det blåste för mycket för att masta på, det får vi ta nästa gång.

När jag hade träfolka var sjösättningen mer av en process. Att lägga båten i sjön och förtöja den på rätt plats är början, sedan följer dagliga besök för att kolla att länspumpen fungerar och att träet sväller och går igen, efter några dagar brukar båten vara tät och då känns det som att sjösättningen är klar. Med en plastbåt… Man lägger den i sjön, konstaterar att dyvikan sitter där den ska eftersom båten inte sjunker, förtöjer den på rätt bryggplats, låser och sedan är det klart.

Sjösättning av J-17 med sublift.