Jag körde iväg till Hamel Sails i Karlshamn i dag med mina segel (stor, fock, genua) för att beställa en uppsättning nya segel. Jag mejlade en förfrågan om nya segel för en J17 till ett antal segelmakare i somras och fick trevliga och bra och intressanta offerter från dem alla. För mig som har segel från slutet av 1980-talet och seglar en J17 är det nog ingen avgörande skillnad mellan offerterna. Jag får bra segel vilken jag än väljer, och priserna var ungefär desamma. Så, hur väljer man? Jag tror jag gick på en känsla att Hamel Sails verkade ha ett genuint intresse av att sy segel för en J17, medan de andra kändes lite mer som att, okej, det kan vi väl göra vid sidan av de andra stora kevlar-segel vi vanligtvis syr. Och Hamel Sails ligger relativt nära, jag körde dit på ett par timmar. Om 6-8 veckor ska seglen vara färdiga. Jag ser redan fram emot att segla med dem i sommar.
Kategoriarkiv: J17 S-316
Tömd och täckt
Nu är båten är tömd och täckt igen. Jag skulle ha gjort det veckan efter upptagning men en maginfluensa kom i vägen.
Jag anlände hemmahamnen vid 23-tiden i fredags och körde försiktigt mellan de uppställda båtarna på båtplan och parkerade intill min. De flesta båtar var ännu inte täckta. Temperaturen var nere på 5 grader och föll ytterligare ett par under natten. När jag kom upp i båten märkte jag att golvet i sittbrunnen var fullt av vatten och öskaret var fyllt. Det har regnat mycket. Jag brukar ha öskaret stående i sittbrunnen, så jag ser ungefär hur mycket det har regnat när jag kommer tillbaka till båten, men det har aldrig varit fyllt upp till kanten tidigare. Jag fick ösa och torka upp innan jag kunde krypa ned i båten och komma i sovsäcken.
Det var kallt men jag sov ganska bra. Lördagen blev stilla och fin. Kaffe och medhavd macka till frukost. Jag stod nere på den tomma bryggan en stund och såg solen sakta stiga upp bakom trädtopparna på andra sidan vattnet. Solen värmer fortfarande, men eftersom min båt står i lä mellan ett par större båtar står den också i skugga hela morgonen.
Det är femte året i rad jag gör det här: tömmer och täcker båten. Man kan tycka att jag borde ha en plan för det, men den har inte vuxit fram ännu. Jag hade en idé om att jag skulle gå tillbaka till att fästa presenningen under båten, som jag gjorde de två första åren, men upptäckte snabbt att då kan jag inte krångla mig upp i båten om jag skulle behöva, för presenningen sitter för tajt, så jag gick tillbaka till tyngder utmed sidorna i stället. Det har fungerat bra hittills. Efter ungefär 5h var jag klar och redo att köra hem igen.
Med lite kreativ packning lyckades jag få in alla båtgrejer (utombordare, dynor, fendrar, segel, rep, vattendunkar, bensindunkar, överblivna konserver och allt annat som inte riktigt tål kylan och fukten i en uppställd båt under vintern) i en Citroën C4 med fällt baksäte och det där extragolvet i lastutrymmet borttaget. Den undre halvan av sikten bakåt i backspegeln skymdes av förpiksdynan, annars gick det bra.
Jag monterade täckställningen så lågt jag kunde, ytterligare någon dm lägre jämfört med förra året. Nackdelen är att det kan hamna mycket snö på presenningen som inte faller av, men nackdelen med att montera täckställningen för högt (vilket jag gjorde andra året) är att presenningen blir som ett segel och kan välta hela båten om det blåser för mycket en natt. Då åker jag hellre ut till båten en extra gång i vinter och drar bort ev. snö från presenningen.
Upptagning 2024
Det är den tiden på året igen, då vi tar upp båtarna ur vattnet och ställer dem på land. Det är varmt som sommar, men när solen går ned blir det snabbt kallt och det känns att hösten är här – igen.
Väckarklockan i mobilen ringde halv sju i morse, smörgås och kaffe till frukost. Sedan förberedelse: tag bort storsegel, montera bort bommen, lossa undervanten, slacka toppvanten, byt ut låsringar mot gem, dra igång motorn och kolla att den fungerar, lossa förtöjningarna och gå bort till bryggan för upptagning.
Efter avmastning slås jag alltid av hur liten båten ser ut utan rigg. Den ser ut som en större roddbåt med sprayhood. Har jag seglat ut till Harstena, ned till Västervik och över Bråviken (via Penningskärsbåden) med den där?
När jag tog ut lattorna ur storseglet kom jag att tänka på den där filmen ’Så seglar du snabbare’ som jag såg tidigare i somras. Den tar upp bukighet i seglet och att man vill ha bukigheten så nära masten som möjligt och därför är lattan som sitter högst upp i seglet utformad så att den böjs mer i ena änden. Och den gör faktiskt det. Den tunna änden som böjer sig bör vara in mot masten. Det har jag inte haft en aning om. Men förhoppningsvis har den hamnat rätt någon gång under de fem första säsongerna.
Efter att båten har ställts på plats och stöttorna skruvats åt tar jag hand om masten och surrar vant, stag och fall. Jag plockar ned motorn och försöker ta bort den där träbiten på akterspegeln som motorfästet sitter i och som kompenserar för att aktern lutar, för jag vill byta ut den mot en annan konstruktion, men den sitter som berget och det slutar med att jag får skruva på motorfästet igen. Jag glömde: ”If it’s not broken, don’t fucking touch it.” Efter en dag av upp i båten och ned från båten känner jag mig trött, mätt och lite ledbruten. Det ska bli skönt att sova, Men det känns konstigt att vara i båten när den står stilla på land.
Sista natten
Jag anländer hemmahamnen strax före 23 dagen före upptagning. Jag har inte varit här på nästan två månader. Det känns trist, och det var inte alls meningen. Jag hade alla planer på att segla sista veckan på semestern och minst två helgseglingar före upptagning. Men jag får skylla mig själv när jag går och skadar höger finger såpass att jag får sy åtta stygn och varken kan bada eller hissa storsegel på flera veckor. Hursomhelst känns det bra att vara i båten igen och se att allting är (mer eller mindre) som jag lämnade det.
Knappt 2 veckor
Det är upptagning om knappt två veckor. Jag hade hoppats på att det skulle bli den 28e, då hade jag hunnit bli tillräckligt frisk i fingret för att segla en sista helg den 21a (nu i helgen är jag upptagen med annat), men nu blev 24 juli sista seglatsen den här säsongen. Trist, men ett skadat finger jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag får ta igen det nästa säsong.
The True History
En historiker som vågar se, även de fakta som inte passar in i det tillåtna narrativet, har mycket intressant att säga om t.ex. Andra Världskriget, Winston Churchill och massinvandringen till Europa. Vågar du lyssna? https://tuckercarlson.com/tucker-show-darryl-cooper
“[Darryl Cooper] You go to a place, like… any European nation where, this is a peoples’ ancient homeland. And there’s actually such thing as an ‘Englishman’. An ‘American’, again, the definition of it changes with every generation and it’s always been that way, but the definition of an ‘Englishman’ has never changed and never will change. And those people, the English people… are in the process right now of forever losing the only spot of land they have on this earth that is dedicated to the flowering and preservation of the English people. And it’s a tiny little spot… [Tucker Carlson]: It’s true for the Dutch, it’s true for the Spanish, it’s true for the Germans, it’s true for the Belgians – it’s true for every western European nation. /…/ [Darryl Cooper]: If you go back to Louis XIV or any powerful monarch, they never would have dared imagine that they could do that [mass immigration] to their people without getting their head cut off. They wouldn’t have dared imagined that they could just replace their people with people from a different continent, different religion, different languages – to overwhelm them; to make their own people a minority in that country for whatever reason. /…/ One generation [the post-war generation] decided that they had no responsibility to any of the people that came before them, and they have no responsibility to any of the people who are coming after them, they are going to permanently, radically, irreparably transform their society in ways that they know hurt the majority of the population.”
Strandsatt
Vad kan man hitta på för skojigt om man har fobi för sjukhus och blod? Jo, man kan få totalt hjärnsläpp när man klipper gräsmattan och stoppa in ett finger i gräsklipparen för att ta bort lite gräs som har klumpat ihop sig och fastnat. Ja, när den är igång. Tjong! Det blev till att åka akut till akuten för att sys och plåstras om. Jag fick mitt livs brutal-KBT-session – helt gratis. Jag vet inte riktigt hur det gick, jag blundade hela tiden och hade fullt upp med att bara andas långsamma andetag djupt ned i magen för att hålla mig vid medvetande. Vilket jag gjorde. Det är jag ganska imponerad av. Och med tanke på vad som kunde ha hänt gick det ändå ganska bra. Jag har alla fingrar i behåll, känseln verkar vara intakt och jag tar bort styngen om någon vecka. Men det dröjer ett tag innan jag seglar igen. Förhoppningsvis kan jag ta igen den sista semesterveckan i september i stället och ge mig ut på en kortare höstsegling.
Bleke
En sådan där dag igen, när den lilla vind som är, inte räcker mer än halvvägs. Knappt det ens. Sedan ligger fjärden där, spegelblank och stilla, igen. Ned med seglen och dra igång motorn, igen. Så jag kommer hem i dag åtminstone. Jag kanske bara inbillar mig men jag har svårt att dra mig till minnes en tidigare period med så här lite vind. Jag älskar att ha båt, segla och vara ute i skärgården, och de här tre veckorna har inte varit desamma hela tiden, men det ska ändå bli ganska skönt med ett miljöombyte och byta de här bleka dagarna, stilla fjärdarna och algblomningen mot lite andra saker de närmsta dagarna.
Halvvägs
St Gröskär
Det blev en kort seglats i dag. Jag kom i väg vid halv tio och vid två var jag förtöjd och åt lunch. Jag ligger nästan längst in i viken på St Gröskär, inte helt i lä men väl skyddad. Och jag räknar med att det kommer att vara mer eller mindre vindstilla i natt. Botten känns stenig men plätten hittade fäste mellan några stenar och verkar hålla. Det är ganska myggigt (det finns några rejäla ansamlingar stilla sötvatten mellan björkarna, ser jag) men så länge solen håller sig uppe och brisen blåser i den lilla viken håller de sig på behörigt avstånd och väntar.
Det är också någon eller något som drar i min ankarlina, den rör sig på samma sätt som ett flöte när man sitter och metar och har napp. En utter eller säl eller rysk attackdykare kanske.
Det blåser fint på O och en del av mig vill bara ut igen och segla, segla, segla – hela dagen. En annan del av mig är ganska mätt på det och påminner om att visst tycker jag om att segla men det primära skälet till att jag blev med båt igen var att komma ut i skärgården och bara vara i den här miljön. Jag vill ha tid att gå runt på klipporna, titta ut över en fjärd, ta ett dopp i det blå, sitta i sittbrunnen och bara titta och inte tänka något alls, sova middag efter maten, läsa en bok – bara vara. Stanna upp och uppleva hur det stillar sig, inte bara på sjön utan också inom en själv. Det är kul att segla hela dagen och gå 30 distans, särskilt när det är fint väder och man slipper kryssa hela tiden, men jag orkar inte göra det tre dagar i sträck. Hälften är lagom om jag ska segla varje dag.