När Bråviken ligger som en spegel passar jag på att olja ruffluckorna. Jag brukar göra det i början av säsongen men det här året blev det inte av och sedan har det regnat var och varannan dag. Men nu har vi haft ett par, tre torra och varma dagar i rad (bortsett från några droppar regn i natt). Jag tog utsidorna i går kväll, nu blir det insidorna. Det hinner kanske inte torka helt och hållet innan det är dags att bege sig, men det är gott nog och att olja in dem känns bättre än att inte göra det. Jag borde fuktspärra luckorna och fernissa dem, men jag har lärt mig att fernissa är egentligen inget mer än linolja med några tillsatser för att få den att härda snabbare, så att slipa och olja in luckorna varje säsong är gott nog (och enklare, tycker jag).Jag är ingen nattuggla längre och går gärna upp tidigt och ser solen gå upp i stället. Men i går kväll satt jag uppe i sittbrunnen en god stund och bara lyssnade på stillheten och tittade på solen som sakta gick ned bakom några stora moln över Bråviken. Den kvarvarande dagen i ena halvan av bilden, den annalkande natten i den andra, lite som Yin och Yang kanske.
