När jag ligger tryggt förtöjd vid en brygga eller en klippa eller bara vid tangentbordet. Och skriver något som har med båtar, segel, vind och vatten att göra. Eller bara funderingar.
Jag borde vänta tills Dave har dragit förbi med att kolla till båten, men jag bor långtifrån och får ta de tillfällen som ges under vintern och hoppas att presenningen ligger kvar även efter hans framfart. Eftersom den ligger löst ovanpå täckställningen är väl det värsta som kan hända att den blåser av, inte välter hela båten som för några år sedan, och jag ska ändå ta av den om några veckor. Annars såg allt bra ut. Stöttorna har satt sig djupt i marken, masten ligger på sina bockar och väntar på segel och båten har vaknat och börjar bli obekväm med att stå på land. Det stod några bilar på parkeringen men det var tyst i hamnen och jag träffade inte på någon.
Bryggorna ser små ut utan båtar. Ett par minusgrader och marken är hård, men ingen snö eller is. Vattnet är klart och ser inbjudande ut, tills man tänker på hur kallt det är. Jag är ingen vinterbadare. Båten står kvar där den stod senast jag var och tittade till den. Täckställningen har makat lite på sig men presenningen ligger som den ska. De andra båtarna omkring ser också bra ut, ingen uppenbar anledning att höra av mig till någon båtgranne. Hamnen andas stillhet och vintervila. Drygt fyra månader till sjösättning.
I går kväll vid halv nio var det helt stilla och tyst. De stora regnmolnen tornade upp sig i fjärran och såg ut att ha stannat på sin bana norrut. Då och då hördes ett svagt ljud som kanske var åskan långt borta eller bara minnet av hur den lät tidigare under dagen. Jag satt och tittade på myggorna på andra sidan myggnätet till ruffen och väntade på NV-vinden som skulle bya i 9-13 sm hela natten. Jag tänkte att prognosen kanske har fel för en gångs skull, tänk om det bara blir stilla och lugnt i natt?
Men så blåste det upp, på bara några minuter. Det började inte sådär försiktigt med att löven på träden rör lite på sig och man känner en försiktig rörelse i luften och den blygsamma brisen ökar sedan sakta i styrka. Nej, det här var mer som en vägg av vind, som redan var uppe i styrka, kom rullande över fjärdarna och träffade ön. En knapp halvtimma senare blåste det 9 sm på Harstena (ca. 8 km S-SO härifrån) och vinden fortsatte att öka i styrka. Från kav lugnt till halv kuling – på en halvtimma.
Skärgården är så: full av växlingar, och ibland tvära och lite farliga kast. Mina båtgrannar som kom nu på förmiddagen låg på Harstena i natt och berättade att Sjöräddningen hade varit där och undsatt en båt som hade legat på svaj men vars ankare hade släppt och båten hade drivit in mot klipporna. Och när det blåser 14 sm rakt mot båten mitt i natten (och i augusti när det verkligen är mörkt på natten) – då har man inte mycket att säga till om. Då är det bara att ringa Sjöräddningen.
Man jag har bra skydd mot både V- och NV-vinden här och sov gott i natt. Det var lite skvalp mot aktern och en och annan vindby som blåste igenom och drog lite försynt i båten och testade ankarfästet, annars var det helt lugnt. Myggen var det största besväret i går kväll.
Efter den vanliga morgonrutinen gjorde jag loss och gick för motor över till Mansö. Det är en vacker ö med en stor vik på västra sidan med fina klippor som säkert lämpar sig väl för förtöjning, bad och beundran av kvällssolen. Jag ligger i en liten vik på andra sidan med morgonsol, nära till faciliteterna och i skydd mot N-vinden senare i kväll och i natt. Vädret är ostadigt men varmt och vackert när solen skiner. Vinden ligger på från S och kommer och går, regnmolnen likaså. Med undantag för en rejäl skur vid lunch går det mesta förbi i nordlig riktning antingen öster eller väster om mig. Jag såg några blixtar och hörde lite åska på långt håll på förmiddagen, före regnskuren. För en stund sedan drog mörka moln förbi öster om ön med regn och åska. Det droppade en stund och mullrade på avstånd hela tiden. Jag såg ingen blixt och det lät som att åskan gick runt, runt högt däruppe i själva molnet. Det lät lika olycksbådande som det var vackert. Vanligtvis är jag inte rädd för åskan, men när man sitter i en båt med en mast i metall som sticker 8 meter rakt upp i luften är man inte så kaxig.
Utsikt NO från Laxvarp strax efter 6 en morgon en bit in i augusti 2025.
Jag vaknar runt fem och startar dagen strax före sex. Morgonen är tyst och stilla. Svalorna svärmar över vattnet, deras kvillrande och knirrande fyller tystnaden utan att störa. En kort morgonbön, frukost och sedan qigong följt av ett dopp i det friska vattnet. Solen skiner men värmer inte alls lika intensivt som för bara några veckor sedan, eller så är det luften – vinden – och vattnet som är svalare. Sommaren är kort. Jag är fortfarande kall efter doppet och det tar lång tid att bli varm igen, men jag gillar det hundra gånger bättre än den där tryckande värmen när allt är kväljande varmt. I eftermiddag är det dags att gå tillbaka till hemmahamnen, för att proviantera lite och plocka upp en gäst som ska följa med och segla några dagar.
