Det blev en kort seglats i dag. Jag kom i väg vid halv tio och vid två var jag förtöjd och åt lunch. Jag ligger nästan längst in i viken på St Gröskär, inte helt i lä men väl skyddad. Och jag räknar med att det kommer att vara mer eller mindre vindstilla i natt. Botten känns stenig men plätten hittade fäste mellan några stenar och verkar hålla. Det är ganska myggigt (det finns några rejäla ansamlingar stilla sötvatten mellan björkarna, ser jag) men så länge solen håller sig uppe och brisen blåser i den lilla viken håller de sig på behörigt avstånd och väntar.

Det är också någon eller något som drar i min ankarlina, den rör sig på samma sätt som ett flöte när man sitter och metar och har napp. En utter eller säl eller rysk attackdykare kanske.

Det blåser fint på O och en del av mig vill bara ut igen och segla, segla, segla – hela dagen. En annan del av mig är ganska mätt på det och påminner om att visst tycker jag om att segla men det primära skälet till att jag blev med båt igen var att komma ut i skärgården och bara vara i den här miljön. Jag vill ha tid att gå runt på klipporna, titta ut över en fjärd, ta ett dopp i det blå, sitta i sittbrunnen och bara titta och inte tänka något alls, sova middag efter maten, läsa en bok – bara vara. Stanna upp och uppleva hur det stillar sig, inte bara på sjön utan också inom en själv. Det är kul att segla hela dagen och gå 30 distans, särskilt när det är fint väder och man slipper kryssa hela tiden, men jag orkar inte göra det tre dagar i sträck. Hälften är lagom om jag ska segla varje dag.