i båten igen, efter en fin Midsommar på land och en veckas vacker vandring i höglänt terräng många meter över havet. Det var nästan en månad sedan jag var här i båten senast. Det känns bra att vara tillbaka. Nu längtar jag efter att segla igen.

Jag vet inte vad som skulle kunna hända egentligen – det är väl bara min fantastiska hjärna som är duktig på att föreställa sig den ena katastrofen värre än den andra – men jag kan inte låta bli att förvånas över att båten är kvar och hel och flytande när jag kommer tillbaka efter några veckors frånvaro. Den är lite dammig och känner sig kanske lite bortglömd, annars är allt som det var när jag lämnade den.

Det är stilla och lugnt, alldeles tyst i hamnen, långt ifrån den febrila aktivitet som rådde för knappt en månad sedan, när folk sprang fram och tillbaka på bryggorna med färskvatten, diesel, grillkol, korv, öl och allt annat de lastade båtarna fulla med dagen före Midsommarafton. I kväll hörs bara enstaka plask från småfisken som leker i vattnet.