Nu är båten uppe på land. Det känns skönt. Vädret var hemskt i dag: jämngrått, blåsigt och regnigt. Jag var blöt in till underkläderna när jag kom hem. Men upptagningen, torrsättningen, torrläggningen eller vad det nu än heter gick bra. För mig var allting nytt och jag visste inte riktigt vad jag skulle eller kunde göra, men jag försökte hjälpa till så gott jag kunde och det var kul att se båtarna komma glidande i den stora kranen över grusplanen där alla båtarna står under sin vintervila. Jag filmade när min båt kom.

Jag borde ha tvättat av båten mer ordentligt och skrubbat bort allt skägg från botten, och kanske monterat båtskjulet också, men jag orkade bara inte. Jag får ta det i morgon om väder och ork tillåter. Det skulle vara skönt att ha det gjort och bara släppa båten och allt som hör till för ett par månader, bara låta henne stå där och torka upp lite.

Jag tittade på de andra folkbåtarna i går som låg vid bryggan. De flesta hade mastat av men några hade sina master kvar. De såg likadana ut, och alla var olika min. Slutsats: min havererade mast är inte ens en riktig folkbåtsmast från början, eller så är alla andra folkbåtar i klubben utrustade med icke-folkbåtsmaster. Vad är mest rimligt?

Då är det ju ingen större idé att laga min mast. Då är det bättre att försöka hitta en bättre begagnad, och riktig, folkbåtsmast. Eller kanske låta tillverka en helt ny. Jag vill helst ha en trämast. Det kommer hursomhelst kosta en del, en hel del antagligen. Jag vet inte om jag har de pengarna till nästa sommar. I sådana fall får jag nog betrakta båten som ett slags slöjdprojekt i första hand och kanske låta henne stå kvar på land en säsong och bara renovera i stället. Det finns en hel del jag skulle vilja göra, och att skrapa och slipa kostar inget annat än tid och energi.