Jag pratade med en kollega på jobbet i dag och vi kom ganska snart in på båtar, trä och verktyg. Han är egentligen båtbyggare och har byggt båtar sedan barnsben. Det är därför han inte har träbåt, för han har familj och skulle ha alltför höga ambitioner för att kunna kombinera de båda. Då är plastbåt ett klokt val.

Jag frågade lite om ditt och datt, om vilka verktyg som är bra att ha och lite om min brutna mast. Han visade några Stanley-sågar som hette JetCut och som hade någon slags Japan-tandning som är bra, och han tyckte jag skulle hålla koll på Jula, de har rea ibland och kan sälja bra verktyg till schyssta priser. Han föreslog att jag kunde limma ihop masten själv och beskrev lite hur jag kunde gå tillväga. Det känns hoppingivande. Sådant gör mig på gott humör! Men i sådana fall gör jag det i sommar efter sjösättningen när det finns plats på båtplan och jag har mer tid.

För mig som ny känns det förnämligt, och det är oerhört värdefullt, att få prata med en båtbyggare och ställa lite dumma frågor och ta del av en kompetens jag bara kan ana mig till. Men det kanske roligaste med samtalet var att det framgick att han som liten har träffat mannen som byggde min båt. Carl-Ivar William jobbade ett tag i Stockholm och kände tydligen min kollegas pappa på något sätt.

Kul! Världen är härligt liten ibland.