Jag har alltid känt att jag kommer att bli med träfolka igen, frågan är bara när. Men en träbåt kräver en hel del uppmärksamhet, kärlek och jobb. Det passar inte i mitt liv nu. Samtidigt har jag känt en växande längtan de senaste åren att sätta segel och ge mig ut på sjön – att bli med båt igen. Då är en liten plastbalja ett bra alternativ, den kräver inte samma underhåll och kan till nöds stå kvar på land en säsong om livet skulle vara så hektiskt att man inte hinner segla just den sommaren. Jag öppnade upp för att bli med båt igen förra året efter att ha varit ute och seglat med en god vän: ”Om du snubblar över en bra, liten segelbåt i plast för max 30 000 kr, säg till, för då är jag intresserad.” Jag har inte hört något från det hållet, men nu i sommar framkom det att en bekant till min mamma ville sälja sin J17 med vagn till ett bra pris. Det är en segelbåt i plast som påminner om träfolkan med sitt klinkbyggda skrov och långa köl, men den är lite mindre: 6m lång, 2,2 m bred och ca. 1m djupgående. Båten såg bra ut, priset var bra och det kändes bra att säljaren är någon jag känner. Efter att ha kollat upp att jag kan få båtplats på ostkusten i höjd med St Anna skärgård slog jag till och köpte båten. Jag är med båt igen! Den får stå kvar hos säljaren över vintern, så tar jag vårrustning, sjösättning och segling nästa sommar. Men det är en annan historia, jag får se om jag delar den här eller i en annan blogg. Men kul är det, att vara med båt igen. Liten? Jo, det är den – det är som att campa men till sjöss: i stället för att krypa ned i ett tält efter att ha vandrat hela dagen, kryper man ned och lägger sig i en båt efter att ha seglat hela dagen. Liten båt – lite bekymmer 🙂