Jag vaknade vid 3-tiden i går morse. Träden stod utanför fönstret och dansade frenetiskt i den hårda vinden. Jag försökte somna om men 4:19 gav jag upp och började dagen. Vid 6-tiden kom jag iväg och körde de dryga 42 milen upp till båten för att kolla hur den hade klarat de senaste dagarnas hårda blåst.

Jag kom fram vid lunch, några av mina båtgrannar var där också. De sade att det hade varit närmast storm under den gångna natten, men nu under dagen hade det mojnat. Vädret var soligt, vinden avtagande och temperaturen runt 10 grader.

Båten stod kvar där vi ställde den vid upptagningen för några veckor sedan. Täckställningen hade rört lite på sig, presenningen hade glidit över någon dm på andra sidan och en av flaskorna som tynger ned pressen utmed sidorna hade ställt sig i sittbrunnen, annars såg allting bra ut. Lättnad!

Jag åt medhavd lunch och fick lite varmt kaffe av en båtgranne som bytte ett fall i masten och plockade hem utombordaren. Jag gjorde en sista koll runt båten, skruvade åt stöttorna, sedan körde jag hem igen. 85 mil, drygt 14 timmar och ca. 700 kr för bensin. En lång dag genom vårt vackra, höst-skrudade land. Det var det värt, för att konstatera att båten står bra där den står och täckställningen tycks klara av rejält mycket blåst. Det värsta som kan hända är att pressen blåser av, men hellre det än att den blir som ett segel och välter hela båten som den gjorde förrförra vintern.