Hemma

har jag aldrig riktigt ro till att göra ingenting. Jag känner värdet av att bryta görandet med ingenting, men det är som att hemmamiljön är så inpyrd med att göra, hinna, prestera, så det är vad man gör. Att ha båt och segla kan ibland vara samma sak: man kan kidnappas av tanken att man måste segla någon (ny) stans varje dag, vad har man annars en båt till? Men i den här lilla viken stannar jag upp och blir så stilla att jag börjar lägga märke till de små sakerna, se de små skiftningarna, höra de små ljuden: en trollslända som fångar en fjäril i flykten, vindens lekfulla rörelse genom vassen, solens gång över klipporna, vingarnas ljud från en flock gäss som tyst flyger förbi, en fågel någonstans som har ett läte som påminner om Ljungpiparen på kalfjället. Det är skönt och välgörande. Att stanna upp och bara sitta och betrakta. Och göra ingenting. Så, jag blir kvar här några dagar.

Hemmavik för några dagar.