Vad jag framför allt ville göra i helgen var att segla, långt och länge. För att jag tycker om att segla, och för att kolla om jag orkar sitta och segla en hel dag. Inga 12-14 h-dagar men väl ett par fina 6-8 h-dagar har det blivit i helgen. Och typ 35 distans. Eller kanske drygt 40 med tanke på hur mycket jag har kryssat.

Dagen började kav lugnt och det tog en dryg timma innan vinden kom. Jag kryssade sydost mellan kobbar och grynnor innan jag svängde av mera rakt söderut norr om ett kummel och bytte lilla kryssfocken mot genuan som fungerade bra i syd-sydost-vinden. Färden började 6:40 och slutade i hemmahamn ca. 13:40. Jag hade god medvind (ca. 8 sm) på sista fjärden och behövde inte dra igång aktersnurran, utan tog bara ned seglen när det var dags, drev sista biten och svängde in på min bryggplats. Snyggt och tyst.

Att navigera med hjälp av sjökort, kompass och sjömärken med en svag till måttlig bris i seglen och det porlande vattnet om fören och aktern. Jag fattar inte hur man kan vilja färdas på något annat sätt i skärgården. Framför allt fattar jag inte hur man vill åka motorbåt, åtminstone inte de moderna. Med sina platta bottnar är de inte ens designade för att köras tyst och långsamt, i samklang med den omgivande naturen, utan så fort och högljutt som möjligt. Det är som att de egentligen inte tycker om att vara på sjön, utan tvingar sig fram genom att vräka undan vattnet i stora svallvågor under högljudd klagan. Jag tror deras ägare i mångt och mycket är likadana.