Den där vinden som snurrar kring nord – NV, N, NO – gör det svårt att hitta lämpliga naturhamnar med bra skydd för vind och vågor. Jag trodde jag låg tillräckligt bra i den där smala, lilla viken som jag anlände till i går kväll, men i morse blåste NO-vinden rakt in på mig och jag hann bara göra lite morgontoalett innan jag fick dra upp ankaret och leta efter ett bättre skydd.
Jag är nog bara otränad – de första två säsongerna blåste det sällan på nord – men även i dag hade jag svårt att hitta en lämplig vik inom rimligt avstånd som skulle kunna ge skydd mot vindar på den nordliga kvadranten (heter det så?).
Gubbön? Nej. Reskär? Nej. Laxvarp? Kanske på sydsidan, men jag har aldrig varit där och det ser grunt ut. Harstena, då? Nja, det skulle vara längst in i den där stora viken men… nej, inte i dag. Den där stora viken på Håskö? Nej, ligga där och trängas med alla stora båtar har jag ingen lust med. Gå norrut och kolla där? Nja, jag har ingen vidare lust att sitta och kryssa i dag, en annan dag.
Till slut hittade jag ett par vikar på södra Väggö som såg intressanta ut och som låg på nära avstånd: liten vik men ändå relativt djup med något som kan vara branta klippor. Sagt och gjort. Upp med storseglet och efter drygt en timma lade jag till nästan längst in i en liten vik mot en klippa. Inte helt optimalt men ankarfästet verkar vara gott och det duger för en natt.