I dag blåser det om möjligt ännu mer. Vinden kommer farande från SV och drar in över kobbar och skär, rullar fritt över fjärdarna och letar sig in i minsta vik. Likt en vredgad gud som söker efter något som stulits från honom. Landförtöjningen övergav jag sent i går kväll och nu räcker knappt treuddsankaret för att ligga på svaj i den här lilla viken. Rodret är ställt rakt fram och snurran nedfälld, utifall att. Ständig vaksamhet på ankarfästet som båten snurrar och vrider sig runt, nästan 180 grader. Genom att sätta allt i rörelse är det som att någon där uppe säger åt mig att vara stilla. Ja, jag blir kvar här tills det mojnar.