Håskö

Nu byar det sådär brutalt hysteriskt igen. Den här gången rapporterar SMHI 12,7 sm i byarna vid samma tid borta på Harstena som ligger 3 distans fågelvägen härifrån. Man kan anta att det blåser ungefär lika mycket här.

Jag trodde vinden skulle ligga mer på V. Prognosen sade det och att den kanske t.o.m. skulle vrida sig ett par grader mot N. Då har jag medvind hela vägen, tänkte jag, och hissade bara storseglet. I svag medvind gör det inte så mycket om förseglet fladdrar lite och håller på och larvar sig ibland, men med 10 sm i medvind vill jag enbart ha storseglet uppe.

Jag hade mestadels vinden mer eller mindre in rakt bakifrån och putsade lite på personbästa för de första 4 distansen: 48 min. (det gamla rekordet var på 50 min.). Ute på Finnfjärden började vinden vrida sig lite, öka i styrka och efter Väggö kom byarna farande mer från SV och S än från V. Jag såg några modiga båtar som låg och kryssade med båda seglen uppe, annars hade de flesta båtar antingen försegel eller (revat) storsegel uppe och gick mer eller mindre med vinden.

Jag hade tänkt att segla en bit till men orkade inte bråka mer med vinden utan gick in i en liten vik på norra Håskö och förtöjde där i stället. Det blir bra. Jag hoppas på mer hanterbara vindar i morgon. Förtöjningsfjädringarna ’Bungy’ var lätta att montera och verkar fungera bra. Med upp till 12 sm i byarna blåser det igenom i den här lilla viken och man ligger inte helt i lä, men treuddsankaret på 5 kg har grävt ned sig ordentligt och håller stånd.

Äppel Päppel

Natten blev precis så regnig och blåsig som prognosen lovade. Regnet och vinden kastade sig mot aktern och ruffluckorna men allt höll tätt. Morgonen och förmiddagen har ägnats åt att vädra ur och torka upp den fukt som ändå blir. Vädret var fint med växlande molnighet och en byig vind på S. Prognosen lovade avtagande vindar runt 15-16-tiden från ca. 10 sm ned till 5-6 sm. Perfekt. Jag kom iväg vid 15 och seglade de första 4 distansen på 50 minuter. Vinden låg på från S och var byig och svårseglad. Det gick bra i början av Finnfjärden men efter Segelskär tog vinden i ännu mer och tycktes vrida sig. Jag försökte hålla kursen ett tag men blev snart tvungen att falla av och gå upp mot Missjö i stället. Vinden mojnade lite efter en stund, så jag gjorde ett slag och gick tillbaka söderut en bit. Jag slog igen och satte kurs mot norra Väggö, åt det håll jag skulle. Då började det verkligen att blåsa – hysteriskt. Jag vet inte hur mycket men några 6 sm var det i alla fall inte, snarare det dubbla (Harstena hade byvindar på 10,2 sm vid samma tid enligt SMHI). Jag fick falla av igen, gå upp mot Missjö, in i lä bakom en holme, ta ned seglen och dra igång motorn i stället. Nu har det mojnat. Det har lagt sig. Allt är tyst och stilla, så olikt det raseri som rådde där ute på fjärden för bara ett par timmar sedan. Koltrasten drillar lojt i en trädtopp någonstans. Jag är förtöjd i en av mina favoritvikar på norra Håskö.

St Björkh

I dag blev det ingen segling. Jag hade seglen uppe men drev mer än jag seglade. Efter ett par timmar gav jag upp och gick för motor över Orren och ligger på svaj i en vik på St Björkh (-holmen?). Enligt prognosen ska det vara lika lugnt under natten: i stort sett vindstilla. Jag hoppas på lite vind i morgon. På lördag ska det tydligen dra förbi ett rejält regnväder med dryga 15 sm i byarna. Regnet är inget problem och inte vinden heller egentligen men riktningen: NO. Och vinden ska tydligen vrida under natten och tidiga morgonen över O och S till SV. Jag känner inte till någon bra vik som kan skydda mot sådana vindar. Hittar jag ingen i morgon går jag till hemmahamnen eller närmsta gästhamn.

Kvar

Sänk volymen – var rädd om din hörsel.

Jag blev kvar vid bryggan i dag också, för att skrubba resten av däck och göra en liten översyn av utombordaren. Vädret är det klassiskt svenska sommarvädret: vacker morgon, växlande molnighet under förmiddagen, ökande vind och lite mörka moln vid lunch och under eftermiddagen blåser det ordentligt i byarna när regnskurarna drar förbi. Nu är det kväll, vinden har mojnat och regnet knäpper ihärdigt mot rufftaket.

Etta, kryss, tvåa

I första hand hade jag velat gå till Harstena i dag, men det blev lika mycket kryssande i dag som i går fast i mycket hårdare vind, så till slut tog jag ned seglen och gick sista biten för motor till andrahandsalternativet som ligger närmare i stället. Dels är det drygt att sitta och kryssa alltför länge i hård vind, dels var det extra svårt i dag: enligt windex:en hade jag många gånger en bra vinkel mot vinden, men vibrationerna i förseglet tvingade mig att falla av så mycket att jag till slut hade vinden in i seglet i mer eller mindre rakt från sidan och då kommer man inte långt på varje slag. Det kändes – återigen – som att vinden kom från två håll samtidigt: S och SO. Kanske var det faktiskt så; att när vinden vrider från ett väderstreck till ett annat, kommer den omväxlande från båda tills den stabiliserar sig. Eller så är det en egenskap i seglen; de är från 80-talet och snart 40 år gamla och kanske helt enkelt inte fungerar bättre än så i frisk vind. Det lär bli en massa kryss i morgon också, men i svag vind, och då brukar jag kunna gå lite högre upp mot vinden.

Klassisk camping-lunch på liten båt: pasta med tomatsås och ölkorv.

Vän med vinden

Jag hade tänkt gå ned till Väggö i dag, ligga där ett par nätter och gå hem på fredag. Men prognosen lovade regn under i stort sett hela morgondagen och det är inte kul att ligga i en liten båt när det regnar från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag bestämde mig för att gå hem i dag i stället.

Prognosen, återigen – allting kretsar kring SMHI:s prognos för hav- och kustväder när jag är ute och seglar – sade att det skulle blåsa en sydlig vind med byvindar runt 10-12 sm mitt på dagen. Det är kanske lite väl hårda vindar för mig. 8 sm hade varit okej men 12? Jag kanske ska gå för motor i stället, men det känns trist.

Jag stod i sittbrunnen och tittade på träden runt om viken. Jag tycker man kan höra på suset i träden om det blåser mycket där ute på fjärden. I morse lät det som 12 sm i byarna, men nu? Nja, det här låter och ser ut mer som… 7-8 sm, och det fungerar ju. Och skulle det vara för mycket, får jag gå in bakom en ö och reva och dra igång motorn, det har jag gjort förr.

Strax före lunch tog jag upp ankaret, hissade segel och gled snyggt ut ur viken utan att starta motorn. Jag gillar när jag kan göra det. Jag gick västerut efter Lippholmsudden, söder om Rötappskär och norr om Röskär och Lilla Olssund. Sedan kryssade jag söderut utmed Törnsholm, Missjö och Västerön innan jag vek av västerut.

Det blåste nog mer än 7-8 sm där ute på Västerfjärden och Finnfjärden. Jag har ingen vindmätare men det gick vita gäss överallt, och då blåser det minst 8 sm har jag lärt mig. När jag kom i hamn vid tretiden, när vinden hade börjat mojna, kollade jag väderstationen för Harstena och den rapporterade 9,2 sm i byarna under den senaste timman.

Jag kryssade nog i byvindar runt 10 sm i dag. Det gick bra, mycket bättre än förra gången. Jag fick en del vibrationer i förseglet i dag också. Jag vet inte varför, kanske för att seglen är gamla eller att det bara blir så när det blåser mycket. Men jag föll av tills vibrationerna försvann och kryssade på så gott det gick. Det lutade en del, och vid ett slag fastnade brandhaken på skotet till focken i en av vanten, annars gick det förvånansvärt bra. Jag funderade ett tag på att ge upp och gå för motor, för att jag tyckte att jag inte kom någon vart, men jag seglade på och kände mig helt trygg med mig själv och båten. Härligt! Jag utvecklas som seglare och behöver inte vara rädd för 10 sm längre.

Håskö

Jag kollade SMHI:s prognos för hav- och kustväder i går kväll och såg att det skulle regna hela dagen i dag, måndag, drygt 20 mm. Och blåsa hit och dit i samband med att skurarna kom och gick. Nej, då ligger jag hellre uppe vid Håskö, i den där vanliga lilla viken. Det är närmare hem och känns bättre. Sagt och gjort: lossa förtöjningen, upp med ankaret, starta motorn och kl. 21 gick jag norrut genom ett stilla, mörkt och vackert landskap av öar, kobbar, blinkande fyrar och ett spegelblankt vatten.

Utan vind och vågor gick det snabbt att komma fram, drygt en timma. Men regnet i söder hann i kapp mig ändå och blötte ned mig, som om det inte hade regnat nog under dagen. Det var mörkt och jag fick använda pannlampa för att se något annat än diffusa konturer när jag gick in för landning. Treudden gav gott ankarfäste och ett par klippjärn ordnade en bra förtöjning i andra änden. Så småningom kom jag till vila i sovsäcken.

Jag sov länge. Som vanligt vaknade jag till tidigt; vid fyra-, femtiden, och det var inte mörkt längre men jag tog för givet att det regnade, även om jag inte hörde något just då, så jag vände på mig och somnade om och återvände till drömmen som var som en film jag kände igen men aldrig sett förut och som jag kanske deltog i eller bara tittade på. Nästa gång jag vaknade var klockan tio. Jag minns inte när jag sov så länge senast. Jag krånglade mig ur sovsäcken och klev ut i sittbrunnen och upptäckte till min förvåning att det var soligt och varmt. Inte en droppe regn sedan jag anlände i går kväll.

De finaste dagarna när man är ute i en liten båt är kanske inte de perfekt soliga och varma dagarna, utan den första fina dagen efter mycket regn när det mesta i båten är blött och fuktigt. Få saker är så jublande tillfredsställande då, som att bara stå en stund i en torr sittbrunn utan att bli blöt och kall om fötterna och njuta av den värmande solen. Sedan ställer man dynorna på kant, hänger upp fuktiga kläder på bommen, öppnar alla burkar och luckor och ordnar korsdrag och vädrar ut och torkar hela båten. Varmt och torrt – igen.

Några droppar har fallit för en stund sedan, annars är det soligt och varmt. Jag såg en havsörn flyga genom viken österut samtidigt som en häger flög västerut. Jag tog några simtag i det svala vattnet och satt vid vattenbrynet och tittade på ett stim småfisk som simmade förbi i det klara vattnet. Jag blir kvar här i natt, så får vi se vart väder och vind för mig i morgon.

Varannan

skur går över, varannan går förbi. Den kalla brisen går före regnet, solen tittar fram innan det har hunnit dra förbi. Varmt och kallt om vartannat. Torrt och blött. Jag tappar ankarfästet i en häftig skur som kommer med kall vind från ett oväntat håll och plötsligt är allt ett blött kaos, men jag tackar Gud för den klassiska svenska sommaren med ömsom sol, ömsom regn – luften är sval och doppet svalkar, skurar kommer och går, solen tittar fram igen och värmer och torkar upp. Växtligheten växer, åkrarna ger mat och det finns vatten i brunnar, åar och små sjöar.

En och annan båt går förbi där långt borta i farleden, på väg hem kan man förmoda, annars är det mycket lugnt. Jag har tvättat upp några plagg som jag torkar mellan skurarna, skruvat åt ett par skruvar i en pollare och kollat tändstiftet till utombordaren.

Äppelkrok

Båten for hit och dit som en liten barkbåt i kastvindarna och drog i ankaret från alla möjliga håll och kanter. Till slut lossnade det såklart. Igen och igen och igen. Efter att ha startat motorn, dragit upp ankaret, krånglat mig ut till rätt ställe och släppt ned ankaret igen åtta gånger (minst), tröttnade jag och gick därifrån. Utanför viken var det ännu värre: hysterisk blåst och höga vågor överallt. Jag har nog aldrig tidigare upplevt en så intensiv och stark vind som i dag, åtminstone inte till sjöss. Jag mötte en segelbåt som gick med ett revat storsegel norröver. Själv gick jag mot vinden och för motor. Efter någon timma förtöjde jag vid en liten klippa längst in i viken öster om Äppelkrok, i krokarna där jag låg för några dagar sedan. Klockan är halv tio på kvällen och det byar fortfarande i uppåt 15-16 sm därute, men här inne märks det knappt. Den här viken läcker inte alls lika mycket som den jag kom ifrån. Botten är sand och lera och här fäster treuddsankaret som det brukar. Jag kan sova lugnt i natt.

Svaj

16 sm i byarna drar som flyktiga penseldrag över vattnet.

I dag blåser det om möjligt ännu mer. Vinden kommer farande från SV och drar in över kobbar och skär, rullar fritt över fjärdarna och letar sig in i minsta vik. Likt en vredgad gud som söker efter något som stulits från honom. Landförtöjningen övergav jag sent i går kväll och nu räcker knappt treuddsankaret för att ligga på svaj i den här lilla viken. Rodret är ställt rakt fram och snurran nedfälld, utifall att. Ständig vaksamhet på ankarfästet som båten snurrar och vrider sig runt, nästan 180 grader. Genom att sätta allt i rörelse är det som att någon där uppe säger åt mig att vara stilla. Ja, jag blir kvar här tills det mojnar.