Hemgång

Knåtebo by night.

Prognosen har stämt bra hela helgen men i natt hade den fel. I går kväll var det lugnt och fint och jag beskådade en fantastisk solnedgång, men nattens bris som enligt prognos sedan några dagar tillbaka skulle vara N-NV blev V i stället (eller om viken jag låg i var så stor att vinden vred sig och kom in från väst) och strax efter tre vaknade jag av ljudet från vågorna som slog rakt in mot hela babords sida och rullade runt och ekade i hela båten: KLUCK, KLUCK, KLUCK, KLUCK. En båt är som en resonanslåda, min är det åtminstone, och varje litet ljud blir uppförstorat och mångfaldigat. Jag låg kvar i säcken en stund och försökte somna om men gav upp efter en halvtimma och gjorde frukost och kaffe i stället.

Nu är klockan halv sex (halv fem på riktigt, enligt normaltid) och jag kan se den första morgonrodnaden i öster. Det är kallt och vackert.

Det är hemgång i dag. Blåser det lagom kryssar jag bort till hemmahamnen, det är inte långt härifrån, annars går jag för motor. Förutom avbruten nattsömn har det varit fint att komma ut ett par dagar i båten och segla lite. Nästa helg är det upptagning.

Brytningstid

Brytningstid, mellan sommar och höst; lite sol och lite regn om vartannat, molnen på hög höjd går i en riktning medan de på låg höjd går i en annan, kalla stråk drar genom den annars ljumma luften – mycket både och.