Hemmahamn

Det är lite knepigt att segla när storseglet inte sitter fast i bommen ordentligt. Jag hade säkert kunna lösa det på plats genom att dra dit en tamp och fortsätta segla, men det byade i 8 sm och jag låg på kryss, så jag gick för motor ist.

Jag kom iväg strax efter 6 i morse och kryssade mig NV i den lite ettriga V-vinden. Eller håller den på att vrida mot NV? Vindexen kunde inte riktigt bestämma sig där uppe i masttoppen. Det kanske är byvindarna som kommer mer från NV än grundvinden som verkar ligga stadigt på V? Någon sade, eller skrev, någonstans, att när vinden tar sats ändrar den alltid riktning lite. Det kan förklara saken.

Prognosen verkade stämma och byvindarna kom farande i en hastighet och styrka som jag uppskattade till uppåt 8 sm. Fjärden var inte prickig av dem men visst gick det gäss. När jag ser ordet ’vindby’ tänker jag på något tillfälligt, att det t.ex. kommer att blåsa 4 sm oftast och mest, men stundtals blåser det upp till 8 sm. Och så kan det vara, men det kan också vara tvärtom. Då är det mer rättvisande att tänka att jag ska oftast och mest segla i 8 sm, men ibland mojnar det en stund till 4 sm. Innan det tar fart upp till 8 sm igen.

Så var det i dag. Förseglet fladdrade en del i motvinden och jag fick falla av ganska rejält i vissa vindbyar. Det är jag iofs van vid, men i dag kändes kryssvinkeln extra dålig. Rätt som det var hörde jag det där ljudet som man absolut inte vill höra: Snapp! Något gick sönder. Något som ska hålla något annat i riggen brast. Och nu är något löst. När jag sitter och kryssar över en stor fjärd i 8 sm. I nästa tiondels sekund såg jag var det var: storseglet fladdrade och var löst. Det var inte löst i masten, utan i bommen. Det tog ytterligare någon sekund eller två innan jag insåg att det INTE var ett vant eller stag som hade brustit. Jag kom snabbt upp på fötter, tog ned storseglet och drog ett par bagagestroppar runt det och bommen, så inte seglet skulle ta vind och falla ned i vattnet.

Jag fortsatte att segla med bara förseglet. Jag ville komma i lä och inspektera lite närmare vad som hade hänt och ev. fixa det temporärt, eller bara för att bara ta ned förseglet i lugn och ro och gå vidare för motor. Efter en stund såg jag att det var den där segeltravaren i slutet av bommen, som håller storseglet på plats, som hade brustit och gått av. Den har jag tittat på många gånger och undrat över hur länge den kommer att hålla. Klantigt att inte ha bytt ut den tidigare. Jaja, jag har några extra travare någonstans, det där fixar jag lätt.

Sedan upptäckte jag att det går alldeles utmärkt att kryssa med bara förseglet, eller ’kryssfocken’ som jag tror det kallas. Det kanske ligger något i det namnet? Det gick inte riktigt lika snabbt som med båda seglen, å andra sidan hade jag en klart bättre kryssvinkel och inget fladder i förseglet, som det brukar vara på kryss i hård vind. Då borde fladdret bero på luftspalten mellan försegel och storsegel, inte på varken vind, byvind eller kryssvinkel.

Jag antar att det är en sådan sak de gör på seglarläger, kryssar med enbart förseglet först och sedan lägger till storseglet för att konkret se, känna och märka hur seglen fungerar som en sammansatt helhet tillsammans med vinden. Jag har aldrig varit på seglarläger, men jag lär mig med hjälp av gratiskurser på webben och egen erfarenhet. Det går det med. Nästa gång jag kryssar och det börjar fladdra i förseglet behöver jag experimentera med hur jag ska ställa storseglet i förhållande till förseglet, i stället för att sitta och gnälla över taskig kryssvinkel 🙂

Jag gick resten av vägen för motor, stannade och låg en stund på svaj i en vik medan en regnskur drog förbi och nu är jag förtöjd i hemmahamn igen. Storseglets fäste i bommen är fixat och nu väntar lite proviantering och lunch innan gasten anländer i kväll och vi går ut igen. Det ser ut att bli Håskö i natt och sedan vidare söderut innan det är dags att vända hemåt på söndag.

Lindholmen

Utsikt från söder om Skräckskär österut över Röskärsfjärden.

Jag velade lite i morse om jag skulle ligga kvar ytterligare en dag på Skräckskär eller gå vidare. Vädret, det klara vattnet och de fina klipporna talade för att stanna, sjöhävningen och den svaga vinden på O-SO för att gå vidare. När jag såg den andra båten gå, kände jag att jomendå går jag också. Det är sådär, jag hälsade knappt på dem men vi människor är flockdjur och relaterar till och påverkar varandra hela tiden.

Jag drog upp ankaret och hissade storsegel – och genua. Den har jag inte luftat sedan förra året, och då seglade jag med den en eller kanske två gånger. Det var nästan vindstilla och när jag drev ut på Flisdjupet och gick västerut från Häradsskär var det mer sjöhävning än vind, men jag guppade vidare i de stora, rullande vågorna och när jag rundade Kalen på andra sidan fjärden och styrde söderut mot Hägerökarten hade jag en stadig bris på några sekundmeter, kanske fem, i seglen. Då märktes genuans större segelyta gentemot det vanliga förseglet och jag seglade klart snabbare än vanligt.

Segelbåt med fyrkantigt segel utanför Hamnklabben.

Vi stävade på bra söderut, båten och jag, och jag började fundera över att det kanske är i dag jag ska sitta och segla söderut hela dagen, eller i alla fall ta mig förbi Stora Askö. Där finns en samling fina öar man borde kunna lägga till vid. Men plötsligt kom en byvind på drygt 6 sm och påminde mig om att vinden ska vrida sig till rakt sydlig och blåsa uppåt 12 sm i byarna. Det är väl dags för det nu, då. Jag lade om kursen och gick in mot en samling öar söder om Stora Ålö. Nästa byvind var nog snarare 8 sm än 6 sm, och när jag gick in i lä visade träden baksidan av löven och det gick vita gäss överallt på fjärden bakom mig. Det kom snabbt det där; från 5-6 sm mysvind till 10-12 sm hetsig byvind.

Jag gick in norr om Örskär men det ska man nog inte göra. Det var grunt och det var väl bara tur att jag inte skrapade i botten. Att gå in mellan Svedholmen och Lindholmen är nog den rätta vägen, där verkar det vara djupt. Hursomhelst, allt gick bra och nu är jag förtöjd för natten, 20 m från baja- och sopmajan på Lindholmen med fören nästan rakt söderut; nästan rakt mot vinden. Den blåser runt ön och drar lite i båten i alla fall, än åt höger än åt vänster, men jag räknar med att det lugnar sig framåt 22-tiden och att natten blir lugn och stilla. Ankaret sög fast direkt och håller bra. I morgon går jag norrut i S-vinden.

Gråsegelväder

Hemma i hemmahamn igen. Det var fint i morse vid 5-tiden men mulnade på ganska snabbt. Det hade gått bra att segla i dag, det var rätt byigt men föll inte många droppar regn, men jag gick för motor ändå. Full tank, jag tror det är drygt 2 liter, tog mig hela vägen hem: 16,8 km. Eller ca. 9 distansminuter. Jag läste någonstans att man inte ska använda det uttrycket, utan ’nautiska mil’ eller ’sjömil’, men jag gillar ’distans’. Jag mötte två båtar på väg ut, annars var det bara jag som var ute. Det är väl vädret som får många att stanna i land. Det är konstigt egentligen. Visst, det är grått, blåsigt, lite kyligt och några regnstänk lite då och då, men det är fortfarande oerhört vackert och välgörande att vara ute. Det är sådana här dagar man kanske stannar där man är, blir i båten, drar igång värmaren (en fotogenlykta i mitt fall) och ligger och läser en bok hela dagen. Sådana dagar är minst lika sköna som de blåa och soliga då man seglar, solar och badar hela dagen.

St Svensö

Jag körde upp mot båten i går kväll men stannade på vägen, sov några timmar och anlände marinan i morse istf sent mitt i natten. Jag gjorde loss och fick upp seglen vid halv nio och stävade österut i den avtagande västvinden. Jag hade sikte på Älgskär men vinden hann lägga sig på syd och jag orkade inte kryssa för att komma fram, så jag föll av och svängde upp mot en gammal favorit i repris.

Jag var här förra året, samma helg: någon vecka före Midsommar. Jag tycker om den här tiden på året, den här rörelsen, mot ljuset. Sommarsolståndet är en dryg vecka bort, men det blir inte mycket ljusare än så här. Samtidigt är det fortfarande lugnt och få båtar ute, semestern har inte börjat än och många jobbar nästa vecka också. Vädret i helgen kanske inte direkt inbjuder till att vara ute i båten heller. Det ser ut att bli friska SSO-vindar och en del regnskurar i morgon. Men jag har full tank och kan gå hem för motor om jag inte vill blöta ned seglen.

Apropå det verkar motorn läcka mindre bensin – den är inte lika kladdig som den brukar kunna vara – sedan jag skruvade åt den där vita korken på insidan av bensinkranen. Det är konstigt, man köper en begagnad utombordare på en stor affär för båtar och tillbehör med egen verkstad, då tar man för givet att en sådan enkel sak som att allt är ordentligt fastskruvat, det kan man väl ändå räkna med? Kanske inte.

Växlingar

Sol, vind och vatten.

I går kväll vid halv nio var det helt stilla och tyst. De stora regnmolnen tornade upp sig i fjärran och såg ut att ha stannat på sin bana norrut. Då och då hördes ett svagt ljud som kanske var åskan långt borta eller bara minnet av hur den lät tidigare under dagen. Jag satt och tittade på myggorna på andra sidan myggnätet till ruffen och väntade på NV-vinden som skulle bya i 9-13 sm hela natten. Jag tänkte att prognosen kanske har fel för en gångs skull, tänk om det bara blir stilla och lugnt i natt?

Men så blåste det upp, på bara några minuter. Det började inte sådär försiktigt med att löven på träden rör lite på sig och man känner en försiktig rörelse i luften och den blygsamma brisen ökar sedan sakta i styrka. Nej, det här var mer som en vägg av vind, som redan var uppe i styrka, kom rullande över fjärdarna och träffade ön. En knapp halvtimma senare blåste det 9 sm på Harstena (ca. 8 km S-SO härifrån) och vinden fortsatte att öka i styrka. Från kav lugnt till halv kuling – på en halvtimma.

Skärgården är så: full av växlingar, och ibland tvära och lite farliga kast. Mina båtgrannar som kom nu på förmiddagen låg på Harstena i natt och berättade att Sjöräddningen hade varit där och undsatt en båt som hade legat på svaj men vars ankare hade släppt och båten hade drivit in mot klipporna. Och när det blåser 14 sm rakt mot båten mitt i natten (och i augusti när det verkligen är mörkt på natten) – då har man inte mycket att säga till om. Då är det bara att ringa Sjöräddningen.

Man jag har bra skydd mot både V- och NV-vinden här och sov gott i natt. Det var lite skvalp mot aktern och en och annan vindby som blåste igenom och drog lite försynt i båten och testade ankarfästet, annars var det helt lugnt. Myggen var det största besväret i går kväll.