I går kväll vid halv nio var det helt stilla och tyst. De stora regnmolnen tornade upp sig i fjärran och såg ut att ha stannat på sin bana norrut. Då och då hördes ett svagt ljud som kanske var åskan långt borta eller bara minnet av hur den lät tidigare under dagen. Jag satt och tittade på myggorna på andra sidan myggnätet till ruffen och väntade på NV-vinden som skulle bya i 9-13 sm hela natten. Jag tänkte att prognosen kanske har fel för en gångs skull, tänk om det bara blir stilla och lugnt i natt?

Men så blåste det upp, på bara några minuter. Det började inte sådär försiktigt med att löven på träden rör lite på sig och man känner en försiktig rörelse i luften och den blygsamma brisen ökar sedan sakta i styrka. Nej, det här var mer som en vägg av vind, som redan var uppe i styrka, kom rullande över fjärdarna och träffade ön. En knapp halvtimma senare blåste det 9 sm på Harstena (ca. 8 km S-SO härifrån) och vinden fortsatte att öka i styrka. Från kav lugnt till halv kuling – på en halvtimma.

Skärgården är så: full av växlingar, och ibland tvära och lite farliga kast. Mina båtgrannar som kom nu på förmiddagen låg på Harstena i natt och berättade att Sjöräddningen hade varit där och undsatt en båt som hade legat på svaj men vars ankare hade släppt och båten hade drivit in mot klipporna. Och när det blåser 14 sm rakt mot båten mitt i natten (och i augusti när det verkligen är mörkt på natten) – då har man inte mycket att säga till om. Då är det bara att ringa Sjöräddningen.

Man jag har bra skydd mot både V- och NV-vinden här och sov gott i natt. Det var lite skvalp mot aktern och en och annan vindby som blåste igenom och drog lite försynt i båten och testade ankarfästet, annars var det helt lugnt. Myggen var det största besväret i går kväll.

Efter den vanliga morgonrutinen gjorde jag loss och gick för motor över till Mansö. Det är en vacker ö med en stor vik på västra sidan med fina klippor som säkert lämpar sig väl för förtöjning, bad och beundran av kvällssolen. Jag ligger i en liten vik på andra sidan med morgonsol, nära till faciliteterna och i skydd mot N-vinden senare i kväll och i natt. Vädret är ostadigt men varmt och vackert när solen skiner. Vinden ligger på från S och kommer och går, regnmolnen likaså. Med undantag för en rejäl skur vid lunch går det mesta förbi i nordlig riktning antingen öster eller väster om mig. Jag såg några blixtar och hörde lite åska på långt håll på förmiddagen, före regnskuren. För en stund sedan drog mörka moln förbi öster om ön med regn och åska. Det droppade en stund och mullrade på avstånd hela tiden. Jag såg ingen blixt och det lät som att åskan gick runt, runt högt däruppe i själva molnet. Det lät lika olycksbådande som det var vackert. Vanligtvis är jag inte rädd för åskan, men när man sitter i en båt med en mast i metall som sticker 8 meter rakt upp i luften är man inte så kaxig.

När jag vaknade i morse låg jag klart närmare en sten än när jag gick ut och lade mig på svaj i går kväll. Ankaret måste ha släppt lite under natten, eller morgonen, men det har blåst 14 sm i byarna nu på morgonen på Harstena som ligger ca. 6 km SO härifrån, så det är kanske inte så konstigt. Jag gick bort och lade till vid en annan klippa som låg mer i lä och det gick bra ett tag, men när det tog i och byade uppåt 12 sm släppte ankaret där också. Jag gick bort till nästa vik som är mycket mindre och skyddad av höga klippor och lade till vid en flack klippa som nästan ligger fri från land. Det är grunt, men det går. Vattnet är fint och jag kan gå i för att bada längs med styrbords sida på båten. Jag har inte kvällssol, men jag lär få morgonsol. När det byar som värst blåser det igenom en del här också, men inte alls lika mycket och ankaret håller här. Här blir jag kvar i natt, efter en skön dag med mycket sol och bad.

I går bevisade jag för mig själv att jag kan sitta i båten och segla, segla och segla en hel dag från tidig morgon till sen kväll. I dag inser jag, med ledning av hur det känns i kroppen, att hälften är nog: 6h segling på en dag räcker, resten av dagen vill jag ha till återhämtning och annat (äta lagad mat, ta ett dopp, gå runt på ön, ligga i båten och läsa, etc.). I dag blir en vilodag. Jag blir mest i båten; tänder fotogenlampan och stänger ventilen i förpiksluckan så att värmen inte försvinner direkt. Vädret är grått, det knäpper lite på rufftaket ibland och den vind som blåser igenom viner i vant och stag, drar i förtöjningar och ankarfäste. På Harstena blåser det N-vind med över 10 sm i byarna. Arpsund ligger ett par mil norr om, men på det stora hela kan man väl anta att det blåser ungefär likadant här, fast prognosen för Aspöja, som är närmsta större ö, påstår att vinden ska ligga mer på NO här. Jag ligger väl förtöjd i lä för just NO-vinden mot en brant, ganska hög och nästan lodrät klippvägg. Jag får klättra lite varje gång jag ska i land, men det är bra träning för balans och smidighet – och utsikten är fin. Jag ser en och annan båt gå förbi i farleden en bit bort, en gick med fulla segel norrut och lutade ordentligt i byarna, men de flesta går med ett segel söderut.

Jag blev kvar vid bryggan i dag också, för att skrubba resten av däck och göra en liten översyn av utombordaren. Vädret är det klassiskt svenska sommarvädret: vacker morgon, växlande molnighet under förmiddagen, ökande vind och lite mörka moln vid lunch och under eftermiddagen blåser det ordentligt i byarna när regnskurarna drar förbi. Nu är det kväll, vinden har mojnat och regnet knäpper ihärdigt mot rufftaket.