Etta, kryss, tvåa

I första hand hade jag velat gå till Harstena i dag, men det blev lika mycket kryssande i dag som i går fast i mycket hårdare vind, så till slut tog jag ned seglen och gick sista biten för motor till andrahandsalternativet som ligger närmare i stället. Dels är det drygt att sitta och kryssa alltför länge i hård vind, dels var det extra svårt i dag: enligt windex:en hade jag många gånger en bra vinkel mot vinden, men vibrationerna i förseglet tvingade mig att falla av så mycket att jag till slut hade vinden in i seglet i mer eller mindre rakt från sidan och då kommer man inte långt på varje slag. Det kändes – återigen – som att vinden kom från två håll samtidigt: S och SO. Kanske var det faktiskt så; att när vinden vrider från ett väderstreck till ett annat, kommer den omväxlande från båda tills den stabiliserar sig. Eller så är det en egenskap i seglen; de är från 80-talet och snart 40 år gamla och kanske helt enkelt inte fungerar bättre än så i frisk vind. Det lär bli en massa kryss i morgon också, men i svag vind, och då brukar jag kunna gå lite högre upp mot vinden.

Klassisk camping-lunch på liten båt: pasta med tomatsås och ölkorv.

Vän med vinden

Jag hade tänkt gå ned till Väggö i dag, ligga där ett par nätter och gå hem på fredag. Men prognosen lovade regn under i stort sett hela morgondagen och det är inte kul att ligga i en liten båt när det regnar från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag bestämde mig för att gå hem i dag i stället.

Prognosen, återigen – allting kretsar kring SMHI:s prognos för hav- och kustväder när jag är ute och seglar – sade att det skulle blåsa en sydlig vind med byvindar runt 10-12 sm mitt på dagen. Det är kanske lite väl hårda vindar för mig. 8 sm hade varit okej men 12? Jag kanske ska gå för motor i stället, men det känns trist.

Jag stod i sittbrunnen och tittade på träden runt om viken. Jag tycker man kan höra på suset i träden om det blåser mycket där ute på fjärden. I morse lät det som 12 sm i byarna, men nu? Nja, det här låter och ser ut mer som… 7-8 sm, och det fungerar ju. Och skulle det vara för mycket, får jag gå in bakom en ö och reva och dra igång motorn, det har jag gjort förr.

Strax före lunch tog jag upp ankaret, hissade segel och gled snyggt ut ur viken utan att starta motorn. Jag gillar när jag kan göra det. Jag gick västerut efter Lippholmsudden, söder om Rötappskär och norr om Röskär och Lilla Olssund. Sedan kryssade jag söderut utmed Törnsholm, Missjö och Västerön innan jag vek av västerut.

Det blåste nog mer än 7-8 sm där ute på Västerfjärden och Finnfjärden. Jag har ingen vindmätare men det gick vita gäss överallt, och då blåser det minst 8 sm har jag lärt mig. När jag kom i hamn vid tretiden, när vinden hade börjat mojna, kollade jag väderstationen för Harstena och den rapporterade 9,2 sm i byarna under den senaste timman.

Jag kryssade nog i byvindar runt 10 sm i dag. Det gick bra, mycket bättre än förra gången. Jag fick en del vibrationer i förseglet i dag också. Jag vet inte varför, kanske för att seglen är gamla eller att det bara blir så när det blåser mycket. Men jag föll av tills vibrationerna försvann och kryssade på så gott det gick. Det lutade en del, och vid ett slag fastnade brandhaken på skotet till focken i en av vanten, annars gick det förvånansvärt bra. Jag funderade ett tag på att ge upp och gå för motor, för att jag tyckte att jag inte kom någon vart, men jag seglade på och kände mig helt trygg med mig själv och båten. Härligt! Jag utvecklas som seglare och behöver inte vara rädd för 10 sm längre.

Håskö

Jag kollade SMHI:s prognos för hav- och kustväder i går kväll och såg att det skulle regna hela dagen i dag, måndag, drygt 20 mm. Och blåsa hit och dit i samband med att skurarna kom och gick. Nej, då ligger jag hellre uppe vid Håskö, i den där vanliga lilla viken. Det är närmare hem och känns bättre. Sagt och gjort: lossa förtöjningen, upp med ankaret, starta motorn och kl. 21 gick jag norrut genom ett stilla, mörkt och vackert landskap av öar, kobbar, blinkande fyrar och ett spegelblankt vatten.

Utan vind och vågor gick det snabbt att komma fram, drygt en timma. Men regnet i söder hann i kapp mig ändå och blötte ned mig, som om det inte hade regnat nog under dagen. Det var mörkt och jag fick använda pannlampa för att se något annat än diffusa konturer när jag gick in för landning. Treudden gav gott ankarfäste och ett par klippjärn ordnade en bra förtöjning i andra änden. Så småningom kom jag till vila i sovsäcken.

Jag sov länge. Som vanligt vaknade jag till tidigt; vid fyra-, femtiden, och det var inte mörkt längre men jag tog för givet att det regnade, även om jag inte hörde något just då, så jag vände på mig och somnade om och återvände till drömmen som var som en film jag kände igen men aldrig sett förut och som jag kanske deltog i eller bara tittade på. Nästa gång jag vaknade var klockan tio. Jag minns inte när jag sov så länge senast. Jag krånglade mig ur sovsäcken och klev ut i sittbrunnen och upptäckte till min förvåning att det var soligt och varmt. Inte en droppe regn sedan jag anlände i går kväll.

De finaste dagarna när man är ute i en liten båt är kanske inte de perfekt soliga och varma dagarna, utan den första fina dagen efter mycket regn när det mesta i båten är blött och fuktigt. Få saker är så jublande tillfredsställande då, som att bara stå en stund i en torr sittbrunn utan att bli blöt och kall om fötterna och njuta av den värmande solen. Sedan ställer man dynorna på kant, hänger upp fuktiga kläder på bommen, öppnar alla burkar och luckor och ordnar korsdrag och vädrar ut och torkar hela båten. Varmt och torrt – igen.

Några droppar har fallit för en stund sedan, annars är det soligt och varmt. Jag såg en havsörn flyga genom viken österut samtidigt som en häger flög västerut. Jag tog några simtag i det svala vattnet och satt vid vattenbrynet och tittade på ett stim småfisk som simmade förbi i det klara vattnet. Jag blir kvar här i natt, så får vi se vart väder och vind för mig i morgon.

Varannan

skur går över, varannan går förbi. Den kalla brisen går före regnet, solen tittar fram innan det har hunnit dra förbi. Varmt och kallt om vartannat. Torrt och blött. Jag tappar ankarfästet i en häftig skur som kommer med kall vind från ett oväntat håll och plötsligt är allt ett blött kaos, men jag tackar Gud för den klassiska svenska sommaren med ömsom sol, ömsom regn – luften är sval och doppet svalkar, skurar kommer och går, solen tittar fram igen och värmer och torkar upp. Växtligheten växer, åkrarna ger mat och det finns vatten i brunnar, åar och små sjöar.

En och annan båt går förbi där långt borta i farleden, på väg hem kan man förmoda, annars är det mycket lugnt. Jag har tvättat upp några plagg som jag torkar mellan skurarna, skruvat åt ett par skruvar i en pollare och kollat tändstiftet till utombordaren.

Äppelkrok

Båten for hit och dit som en liten barkbåt i kastvindarna och drog i ankaret från alla möjliga håll och kanter. Till slut lossnade det såklart. Igen och igen och igen. Efter att ha startat motorn, dragit upp ankaret, krånglat mig ut till rätt ställe och släppt ned ankaret igen åtta gånger (minst), tröttnade jag och gick därifrån. Utanför viken var det ännu värre: hysterisk blåst och höga vågor överallt. Jag har nog aldrig tidigare upplevt en så intensiv och stark vind som i dag, åtminstone inte till sjöss. Jag mötte en segelbåt som gick med ett revat storsegel norröver. Själv gick jag mot vinden och för motor. Efter någon timma förtöjde jag vid en liten klippa längst in i viken öster om Äppelkrok, i krokarna där jag låg för några dagar sedan. Klockan är halv tio på kvällen och det byar fortfarande i uppåt 15-16 sm därute, men här inne märks det knappt. Den här viken läcker inte alls lika mycket som den jag kom ifrån. Botten är sand och lera och här fäster treuddsankaret som det brukar. Jag kan sova lugnt i natt.

Svaj

16 sm i byarna drar som flyktiga penseldrag över vattnet.

I dag blåser det om möjligt ännu mer. Vinden kommer farande från SV och drar in över kobbar och skär, rullar fritt över fjärdarna och letar sig in i minsta vik. Likt en vredgad gud som söker efter något som stulits från honom. Landförtöjningen övergav jag sent i går kväll och nu räcker knappt treuddsankaret för att ligga på svaj i den här lilla viken. Rodret är ställt rakt fram och snurran nedfälld, utifall att. Ständig vaksamhet på ankarfästet som båten snurrar och vrider sig runt, nästan 180 grader. Genom att sätta allt i rörelse är det som att någon där uppe säger åt mig att vara stilla. Ja, jag blir kvar här tills det mojnar.

SO-vind

Jag trodde att vind från SO, sydost, betydde att vinden kom någonstans från mittemellan syd och ost, inte omväxlande från syd och från ost. Men i dag gjorde den det. Först trodde jag det var fel på windex:en, att den hade fastnat i spindelväven däruppe och visade fel. Det verkade så orimligt att vinden verkade komma från syd på vartannat slag och från ost på vartannat. Hur jag än kryssade kom vinden fel. Det kan inte vara möjligt. Eller är det kompassen som visar fel? Men så vred sig vinden tydligt från ost till mera syd på ett och samma slag, då fattade jag att det var verkligen vinden som vred sig fram och tillbaka. Sedan kom regnet och då spelade det ingen roll vad jag trodde, blöt blev jag. Jag hann inte ta ned seglen, så jag lät dem vara uppe och seglade vidare i regn och 8 sm. Det gick bra det med. Nu är jag framme, förtöjd och torkar seglen.

Regn, kom regn

Så kom det till slut, regnet. Ett envist knäppande på rufftaket, timme efter timme, av vatten. Inte vattnet som vi seglar i, utan det andra som kommer ovanifrån och som är nödvändigt för allt liv. Båten är tät, batteriet laddat och jag har allt annat jag behöver på en armlängds avstånd. Fotogenlampan ger värme och driver ut nattens fukt i kläder och dynor. Jag tar av mig och ställer mig naken i sittbrunnen en stund, andas, känner regndropparna mot min hud och tackar Gud för regnet.

Omväg

Lugn natt och skön morgon med qigong, frukost och lite tvagning. Att doppa mig eller t.o.m. bada är vattnet alldeles för kallt för, men att stå och blaska av sig går bra. Sedan sitta och soltorka i solen.

Jag gick iväg kl. 9 och kunde ha nått min destination på 1,5 h om jag hade seglat den raka vägen. Men vad har man segelbåt till om inte för att segla? Och en sådan här vacker dag med den fina vinden, då blev det en lång omväg: söderut mellan Innerö och Ytterö, förbi L Reskär och Tallholmen, västerut runt Gubbön, norrut utmed nordöstra sidan av Fångö, västerut söder om Kråkmarö, in i farleden norrut, Förbi Armnö och till sist runt norra Håskö rakt österut. När jag skulle gå sista biten SO byade det upp sig mot 8 sm och jag hade redan seglat i 3,5 h, så jag vände och gick in i en annan naturhamn. Det var lite synd, jag hade velat kolla in det nya stället, men det får bli en annan dag.

En fin dag för att segla en lika lång som vacker omväg till dit man ska eller bara hamnar.

Hemgång

Knåtebo by night.

Prognosen har stämt bra hela helgen men i natt hade den fel. I går kväll var det lugnt och fint och jag beskådade en fantastisk solnedgång, men nattens bris som enligt prognos sedan några dagar tillbaka skulle vara N-NV blev V i stället (eller om viken jag låg i var så stor att vinden vred sig och kom in från väst) och strax efter tre vaknade jag av ljudet från vågorna som slog rakt in mot hela babords sida och rullade runt och ekade i hela båten: KLUCK, KLUCK, KLUCK, KLUCK. En båt är som en resonanslåda, min är det åtminstone, och varje litet ljud blir uppförstorat och mångfaldigat. Jag låg kvar i säcken en stund och försökte somna om men gav upp efter en halvtimma och gjorde frukost och kaffe i stället.

Nu är klockan halv sex (halv fem på riktigt, enligt normaltid) och jag kan se den första morgonrodnaden i öster. Det är kallt och vackert.

Det är hemgång i dag. Blåser det lagom kryssar jag bort till hemmahamnen, det är inte långt härifrån, annars går jag för motor. Förutom avbruten nattsömn har det varit fint att komma ut ett par dagar i båten och segla lite. Nästa helg är det upptagning.