Årets upptagning av båtarna gick bra med fint väder, bra tempo och god stämning. Jag kände en viss känsla av vemodighet som vanligt. Det är en speciell känsla att ställa upp båtarna på land efter ytterligare en säsong – en slags ceremoni för att markera årstidernas växlingar och tidens gång – som är så olik den energi som vibrerar i luften vid sjösättningen.
Det är långt kvar till nästa upptagning, men jag ska försöka komma ihåg att bidra till tempot nästa år, inte bara genom att lossa lite på vant och stag i förväg, utan även genom att låsa sprintarna med stora gem i stället för de vanliga ringarna. Det blev inget långt avbräck pga av att jag hade glömt gem:en i år, men jag fick en gliring när det var dags att masta av min båt: ”Ju mindre båt desto mer tid!” 🙂
En av mina stöttor vek sig i vintras när båten lade sig över den under stormen i slutet av februari. Senast jag var ute och seglade, frågade jag hamnkapten om jag kunde hyra en stötta under vintern, men han skulle ta min deformerade stötta till smeden ist och låta hen böja ut benen på den igen. Det var gjort till upptagningen. En hamnkapten värd sin vikt i guld.
Det där med stöttorna. Jag har aldrig förstått var på båten man ska placera stöttorna. Två stöttor (om det är en liten båt) på vardera långsida en bit in från fören och aktern, det har jag fattat, men var någonstans på borden ska plattorna på stöttorna vara? ”Mitt på vattenlinjen”, sade någon förra året. Okej, men varför?
En av mina båtgrannar, som har jobbat länge som ingenjör, förklarade att man ska ställa stöttorna så långt in under båten att tyngden från båten går nedåt i marken, inte utåt mot sidorna. Om båten rör på sig och stöttorna står fel, leds kraften ut mot sidorna och stöter bort stöttorna istf att tynga ned dem i marken.
Om man tänker sig en rät linje från undersidan av plattan som ligger an mot båtens skrov, ska den linjen inte luta mer än 20 grader i förhållande till en rät, vertikal linje. Man kan titta på en kant på undersidan av plattan (markerad i bild). Jag antar att man kan titta på själva plattan i sig också och kolla att den inte lutar mer än 20 grader i förhållande till en rät, horisontell linje.
Och om man tittar på hur en båtstötta är konstruerad att fördela kraften ned i marken den står på, ter det sig självklart, egentligen. Att jag inte har sett det tidigare. Tack! Jag gillar ingenjörer som kan förklara saker så att man förstår, inte bara att, utan också hur och varför.
Täckställningen var för hög och brant förra året. När det stormade den där natten i februari blev täckställningen som ett segel, och eftersom presenningen var knuten under båten välte allting till slut. I år står täckställningen minst en halvmeter lägre. Och presenningen tyngs ned av dels sin egen tyngd dels av PET-flaskor med vatten knutna längs sidorna. Om det blåser lika mycket i vinter hoppas jag att pressen blåser bort istf att välta båten. Jag kör mycket hellre ut till båten mitt i vintern och lägger tillbaka en bortblåst presenning, än ser en båt ligga på marken.
En hittad krona är en turkrona, har jag lärt mig. När allt var på plats och båten tömd lade jag en hittad € i botten av kölsvinet för ”en kall, lugn och snöfattig vinter”. Och det blev kallt redan samma natt, nästan nattfrost. Morgonen efter var kall och mycket vacker.
