Det är grått och mörkt och blåsigt. På väg hit lyste det på vattnet och jag trodde det var månen men det var den ljusa kvällshimlen som hade hittat en glipa mellan molnen som låg som ett dovt täcke över oss ända bort till horisonten där solnedgången brann i rött och orange.

Badväder kan man nog inte säga att det är, men jag kunde inte hålla mig från att ta ett dopp i alla fall. Jag kunde verkligen känna hur vattnet, det kalla och friska vattnet, kallade på mig: kom och bada! Jag klädde av mig, svepte en handduk om mig och tände ficklampan och trevade mig bort till en brygga där man kan gå ned i vattnet på en stege.

Det var kallt, uppfriskande och oerhört skönt. Det kändes spännande och lite upphetsande att kliva ned i det svarta vattnet en blåsig och kall höstkväll. Först var det bara kallt och jag hyperventlierade så jag trodde jag skulle svimma men så fokuserade jag på, eller bara släppte fram, tanken på värmen inom mig i stället för kylan i vattnet. Jag slappnade av och det kändes skönt. Jag släppte taget om stegen och simmade lite fram och tillbaka och doppade mig ordentligt.

Det var underbart att bada! Skönt, härligt, uppfriskande, sexigt! Jag klev upp på bryggan och gav luft åt de känslor av liv och lust som fyllde min kalla kropp och min heta själ. Gud, ett kungarike för en kvinna nu!