Nu har jag förpackat min längtan och förhoppning om en god seglats i den stora svarta väskan, två dubbla papperskassar och en sprängfylld ryggsäck behängd med ett fotogenkök och en sovsäck. Jag kan kränga på mig ryggan och ta kassarna i ena handen och väskan i andra, och stå upprätt, en stund, men jag kan inte gå någonstans. Tunnelbana till Waxholmsbåten är helt uteslutet, det blir taxi.