Det mörknar snabbt så här års. Det är en fantastiskt vacker dag med strålande sol från en klarblå himmel och några minusgrader och klockan är två, snart, men ljuset börjar redan blekna. Det kändes nästan varmt för någon timma sedan men nu är det mest bara kallt igen.
Jag sitter i sittbrunnen under den knäppande presenningen i båthuset och förundras över minnet från i somras då jag satt i samma sittbrunn i bara shorts och seglade och solade. Det känns avlägset. Och det känns märkligt att allt det här träet som sitter ihop i form av en båt, och har gjort det i så många år, överlever den kalla vintern utan att dö, spricka sönder och falla ihop i en liten hög av småbitar. Men det kommer att tina upp i vår och svälla ihop igen vid sjösättningen. Och det kommer dagar nästa sommar då det är så varmt att man knappt kan vara i sittbrunnen utan mest bara vill bada.
Det är tur att man inte behöver göra så mycket mer med båten under den här delen av året än att låta den stå och torka, det är alltför kallt och mörkt för att göra något annat. Men det finns några ställen i fernissan på fribordet där jag borde slipa redan nu och börja mätta träet med linolja så det hinner torka tills det är dags att fernissa i vår. Det borde jag ha börjat med tidigare i höstas, men jag får hoppas på bra väder nästa helg och att jag hinner ändå. I övrigt behöver man bara rugga upp ytan och stryka på ett nytt lager fernissa, har jag lärt mig, och det behöver jag inte börja med förrän i vår.
Jag upptäckte att det fanns vatten kvar i kölen längst upp i aktern. Det finns inga hål genom de där tvärgående grejerna så att vattnet kan rinna ner där pumpen står och det har inte varit så varmt att det har dunstat. Jag hoppas det inte blir sprickor i träet. Tur att det inte varit så kallt hittills, det kan inte ha frusit särskilt mycket eller länge. Jag öste ur så mycket det gick, skrapade bort den is som fanns och torkade ur med en trasa så gott det gick. Jag behöver en värmepistol till nästa gång.
Jag behöver sandpapper också, till en slipmaskin Skil 160 watt, så jag kan börja slipa lite. Och linolja och några penslar. Munskydd får jag inte glömma bort. En fil kanske är bra att ha också. Jag behöver säkert fler verktyg men jag kommer inte på dem just nu, jag får köpa dem allteftersom.
Jag kommer att behöva några tvingar och en bra hyvel när jag ska limma ihop masten i sommar. Det finns en mast som blev över från höstens städning av mastskjulet och som jag har hoppats lite på, men jag har mätt och den är en knapp meter för kort. Synd. Men när det finns plats på båtplanen igen efter sjösättningen och det är varmare och ljusare, då ska jag limma ihop den mast jag har i stället.
Dubbla presenningar skulle jag också vilja ha, åtminstone till nästa år. Ett enkelt lager kan tyckas vara helt okej på hösten men nu under vintern känns det helt otillräckligt. Det blir kondens som droppar ned på båten. Jag har läst någonstans att man ska ha dubbla lager. Man borde binda ihop dem så att de är dubbla hela tiden, och märka ut vad som är lång- och kortsidor så man ser hur de ska ligga på båthuset.
Till nästa år kommer jag veta mycket bättre hur jag ska göra och när jag ska göra det. Det här första året får jag lägga ribban lågt och sikta på att s.a.s. bara överleva och ta mig igenom och se till att få båten i sjön igen nästa sommar. Finliret och de stora planerna får vänta till nästa år. Men jag har lärt mig mycket av mina vänner som har båt sedan tidigare och som svarat tålmodigt på mina frågor, utan dem hade det nog inte gått alls. Man behöver någon man kan fråga. Jag skulle ha haft en mentor från båtklubben också men honom har jag inte hört något av. Tråkigt. Det blir liksom fel från början om eleven måste fråga efter mentorn, så man säger hellre inget alls då.