Oavsett trä eller plast, det finns en närmast oändlig mängd saker att reparera, underhålla och fixa på en segelbåt: saker att byta ut, förstärka, lägga till, ta bort eller bara ändra på. Och det fortlöpande underhållet med att hålla rent, byta ut, spackla igen, olja in, etc. Det är ett kärt arbete.
Det var ett tag sedan jag var ute vid båten senast, dags att köra upp en sväng och kolla till henne. Båten stod stadigt och såg ut att må bra men täckställningen stod lite på trekvart och såg ganska medtagen ut.
Jag gick runt båten och kände på stöttorna, men de var redan åtdragna, och ordnade med täckställningen så att den stod bättre till. Presenningen har gått sönder lite i ena änden. Jag gör inget åt det nu, men till nästa höst behöver jag en ny.
När man täcker över båten en fin dag i september kan man inte riktigt föreställa sig vilka krafter som sliter, drar och nöter oupphörligt på täckställning och presenning under vintern. Det är lite fascinerande, faktiskt. Det mesta av täckställningen ser bra ut, men de tre rören som bildar ”taknocken” börjar se mer än lovligt krokiga ut. I första hand får jag försöka böja tillbaka dem, annars hoppas jag att man kan köpa nya (som delar, jag vill inte behöva köpa en helt ny täckställning).
Rep i båten brukar bli ganska smutsiga efter en säsong i salt eller bräckt vatten med alger, smådjur och sjögräs.
Jag hade aldrig tänkt på att man kan tvätta rep, eller ens att de blir ganska skitiga egentligen, förrän en kollega på dåvarande jobbet som seglar berättade att han brukade göra det.
Jag tvättar mina rep i maskin och använder samma program som för ylle: 30 grader, mycket vatten och varsamma rörelser. Bara tvättmedel, såklart, inget fånigt mjukmedel. Man kan säkert torka i torkskåp men jag torkar uppe i lägenheten (hänger över dörrar). Det verkar gå bra att tvätta rep, vad jag kan se: inga ovanliga förslitningar eller sådant. Det är fint att börja en ny säsong med fräscha rep i båten.
Gammal dirk, ny dirk i Dyneema (endast det bästa är gott nog 🙂
Jag var in till närmaste tätort för att proviantera i går och passade på att köra vidare till närmaste Hjertmans också och köpa bl.a. handskar (när det är kallt, och som skydd mot solen), flatsäkringar, två förtöjningsfjädringar (Bungy, tror jag de heter) och nya linor till dirken (som håller uppe bommen när inte storseglet gör det) och till linan som spänner storseglet horisontellt. Båda linorna var gamla och slitna. Nya linor är bättre och ser mycket trevligare ut.
Jag drog igenom de nya linorna på samma sätt som med storfallet: först en smal tejpbit för att hålla ihop ändarna, sy ihop dem med kapelltråd, täck tråden med ytterligare en (lite bredare) tejpbit och sedan dra igenom den nya linan. Den första, i bommen, gick hur lätt som helst. Dirken var trögare men till slut gick den nya linan igenom och då löpte den lättare genom masten än vad den gamla gjorde (som var något smalare). Jag drog kanske bort något skräp någonstans, för jag hörde inget som lossnade eller skramlade eller så.
Den nya dirken är en Dyneema. När jag köpte den fick jag förmaningar om att jag inte kunde kapa den med en vanlig sax, utan jag var tvungen att köpa en speciell Dyneema-sax för 725 kr. Wow, det är ju inte ens säkert att jag behöver använda den, tänk om den nya linan är precis så lång som den behöver vara? Men jag kunde också hetta upp en kniv och skära igenom linan, som de gör i butiken. Okej, jag försöker med knivtricket. Fungerar det inte kommer jag tillbaka och köper en sax.
Tillbaka i båten hettade jag upp morakniven i lågan på Trangia-köket (jag använder gas) i någon minut, sedan prövade jag att kapa en bit Dyneema. Det fungerade bra. Kniven kapade och smälte ändarna på samma gång. Men, jag kunde inte låta bli att fundera på det där ’kan inte’ kapa med en vanlig sax. Vaddå ’kan inte’? Som i ’är inte möjligt’ eller ’får inte’? Jag tog vanliga saxen och prövade med den. Och det fungerade lika bra som med vilken annan lina som helst.
Nästan före- och efter-bild. Den undre delen visar små skador i färgen vid ett vantfäste på babords sida, den övre samma fäste på styrbords sida med samma typ av skador, men där är de lagade med lite gelcoat.
Ett av mina livligaste minnen från det jag var liten är från landet på sommaren när pappa ligger under SAAB:en och filar bort rostfläckar med en liten rundfil och sedan målar på med en röd färg som stod i bjärt kontrast till den beiga lacken. Han kanske bara gjorde det några gånger en sommar, men som jag minns det gjorde han det nästan varje sommar under några år.
Jag såg inte vitsen med hans sisyfosarbete, utan tyckte säkert att det vore bättre att bara lacka om hela bilen eller köpa en ny, men intuitivt förstod jag kanske att det var bättre att bilen var fläckig av rostskyddsfärg än av rost.
Jag gör samma sak själv nu men med gelcoat och på en liten segelbåt. Det var många ”skador i lacken” på båten när jag köpte henne. Första säsongen spacklade jag igen de stora hålen, de som var stora som 2-kronor ungefär. Jag tror inte jag ens såg de små skadorna då. Men allteftersom lägger jag märke till mindre och mindre skador. Nu är jag nere på skador som är 2-3 mm stora och som jag ”duttar” lite gelcoat i med en tändsticka för att laga.
Varför inte slipa ned den gamla färgen (eller ’topcoat’ som det kanske heter på däcket på en båt) helt och måla nytt? Jag vet, det är den långsiktiga lösningen. Men det är ett ganska stort projekt – för mig – som jag lägger i 10-årsplanen eller nå’t. Tills vidare duttar jag. Hellre en båt prickig av vit gelcoat än de där mörka fläckarna och prickarna som varenda en är en liten skada i topcoat:en.
Jag anlände till båten efter midnatt i går. I dag har det varit en lugn dag med lite proviantering och lite skrubba däck – och byte av storfall. Jag tejpade ihop ändarna på det nya och gamla fallet (ca. 3 cm bred tejpbit, ca. 1,5 varv), sydde ihop ändarna med kapelltråd och täckte tråden med ytterligare en bit tejp. Det var lite trögt högst uppe i masttoppen, annars var det mycket lätt att dra igenom det nya fallet. Jag vet inte hur jag splitsar eller syr en ögla, så det får bli en pålstek i nyckelschacklet till storseglet. Jag behöver peta lite på utombordaren (rengöra tändstiftet och kolla så att allt ser bra ut), och jag vill skrubba resten av däck, men förhoppningsvis kommer jag iväg någonstans i morgon.
Jag funderar på att ta bort det där räcket som sitter längst fram i fören på båten, ’pulpit’ (alt. ’stäv-pulpit’) tror jag det heter. Jag vet inte riktigt vad den är till för. Jag använder den aldrig till något, den är mest bara i vägen när jag ska av och på båten. Om jag ska ta emot eller flytta båten vid en brygga eller en klippa, använder jag hellre relingen än att stå och slita i pulpit:en och dess fästen på däck. Och jag har alltid tyckt att den ser lite konstig ut på en så liten båt, ungefär som en takbox på en mopedbil. Jag hade ingen pulpit på träfolkan, varför ska jag ha en på en ännu mindre båt?
Monterar jag bort pulpit:en blir det aktuellt att fylla igen hålen för fästena i däck med något annat än sikaflex eller gelcoat. Jag lär behöva plasta igen hålen. Jag har aldrig gjort det tidigare, men hur svårt kan det vara? Och nuförtiden kan man alltid börja med att söka efter ’plasta igen hål i skrov’ på Youtube för att skaffa sig en inledande idé och förförståelse för vad man behöver göra, innan man eventuellt skrider till verket.
Jag fick med en reparationssats för plastbåtar när jag köpte båten. Den är oanvänd, knappt öppnad, och ser ut att vara ungefär samtida med båten. Jag hittar inget årtal men med tanke på bildmanér, språk och frånvaron av mejl- och webbadress gissar jag att den härstammar från tidigt 90-tal. Garanterad lagringstid är ett (1) år, så jag behöver köpa en ny reparationssats. De är tydligen färskvara. Frågan är vad jag gör med den här gamla, en retro-lagning? Det känns lite synd att bara lämna in den på en återvinningsstation, den skulle kunna vara något för en båttillbehörsaffär eller likn., för att skapa atmosfär.
Jag kunde inte hålla mig i dag, utan skar till en ny dyna till förpiken också, trots att jag tänkte vänta med den till nästa vår. Men varför vänta när de två andra dynorna blev så bra? Nu är alla dynorna i båten som nya och i samma tjocklek.
De två minsta som ligger längst bak, i stickkojerna, var fina och lite tjockare än alla andra från början. De två följande som tar mest tyngd när man ligger och sover i båten gjorde jag om för ett par veckor sedan. Och nu är även den stora längst fram, i förpiken, som ny.
Det svåra den här gången var att limma ihop de två halvorna av madrassen, eftersom jag inte köpte en som var 140 cm bred. Kanten på madrassen var inte helt rak, och det gick ärligt talat inget vidare att skära till den, men på något sätt lyckades jag limma ihop halvorna hjälpligt. Den fina sidan fick vara uppåt.
Tillskärningen gick annars lika bra som när jag gjorde de två andra dynorna. Jag använder en ’permanent marker’ för att markera var jag ska skära någonstans, vilket jag gör med en slags mattkniv med långt rakblad. Den här gången tog jag lite hjälp av tumstocken och mätte på några ställen, annars ritar jag bara av den gamla dynan på den nya madrassen och förlitar mig i övrigt på ögonmåttet.
Den nya dynan blev nästan lika lång som den gamla men inte lika bred. Jag tror det blir bra ändå, den gamla var lite för bred.
Den till vänster är rengjord med stålull, den högra inte.
De två fendrarna som följde med båten har tjänat mig väl i fyra säsonger men aldrig sett särskilt snygga ut. Jag har försökt rengöra dem, jag tror jag diskade dem förra sommaren, men smutsen satt för hårt och ingrott. Det slog mig plötsligt i dag: stålull. Och det fungerade hur bra som helst. Efterbehandling med lite transparent skopolish verkar fungera bra också. Fendrarna är havda och skavda men hela och ser mycket bättre ut nu.
Det bästa med att ha (gamla) saker är att ta hand om och vårda dem. Att springa i väg och köpa nytt är enkelt, det kan vem som helst göra, men att laga och renovera och underhålla saker som har använts länge och väl – som har en historia – det kräver något annat än bara pengar.
Vinden river i trädkronorna utanför fönstret och tjuter i hängrännan som löper utmed taket. Det är samma oroliga ljud som när man ligger för ankar vid någon kobbe långt ute någonstans och vinden far över fjärden, över klippa och tall, genom rigg och fall: ”Sätt segel!” Och jag drömmer faktiskt att jag seglar när jag vaknar strax före sex.
Det klarnar upp, solen skiner från en blå himmel och vinden fortsätter att blåsa. Drygt tre veckor kvar till sjösättning. Det står ett tiotal stora, fullt uppvuxna träd och krokar arm på innergården. De är högre än taken på de omgivande husen, därför slipper vi måsar (de vill sätta bo högt upp och gillar tydligen inte träd i närheten som är högre och skymmer sikten). Men två ekorrar springer glatt omkring i det universum av stammar och grenar som snart kommer att explodera i en mustig djungel av gröna blad, pollen, kvittrande fåglar och surrande bin.
Planen i dag är att inventera båtgrejerna och packa allting (rep, segel, sjökort, flytväst, fendrar, köksgrejer, etc.) mer organiserat i kartonger och lådor. Jag ska kolla fästet för upphängningsanordningen för utombordaren också, så att alla skruvar finns med och så. Själva anordningen som utombordaren sitter på är bytt sedan… första säsongen, tror jag, men inte den där gamla träbiten på akterspegeln som kompenserar för lutningen.
Och jag är lite sugen på att köpa en madrass till en ny dyna i förpiken, trots att jag initialt tänkte göra det först nästa vår.
Växelhusolja i utombordaren bytt. Den gamla oljan såg lika fin ut som när jag pumpade in den förra året – inga som helst tecken på fukt eller nå’t – det måste vara klart godkänt. Och vantskruvarna motionerade (det blåa ned mot skrovet sedan, då är det medsols för att skruva åt och motsols för att skruva upp).
Jag har varit på väg att köpa en oscillerande polermaskin med ett extra batteri på Jula för drygt 2000. Det är säkert en bra maskin för att polera bil, motorcykel eller en båt, men så slog det mig att om t.ex. Hjertmans säljer polermaskiner är det kanske bättre att köpa en där? Den borde vara mer specifikt avsedd för att polera båt och ingenting annat, och jag kommer att använda en polermaskin enbart till båten. Så, det blev en MultiMarine för 700 ist, med sladd.
Jag har aldrig polerat en båt tidigare men nu har jag åtminstone information om vad som behöver göras och i vilken ordning: 1) rengöring med vatten och såpa, 2) behandling med rubber (gnid inte för hårt), 3) applicering av polish som poleras. Det är själva kärnan i hela behandlingen av friborden: polish:en. Och när man har polerat den med polermaskin (eller för hand kan man tydligen göra också), applicerar man en skyddande vax (som också poleras). Jag har två trissor, en för polish:en och en för vaxet. Trassel, trasa eller en vanlig svamp till rubber. Då saknas bara en sladdvinda (vilket brukar finnas till låns på marinan) och fint väder 🙂
