Jag körde upp till båten i går för att ta ned täckställningen, reparera den Nimis-inspirerade konstruktionen som batteriet står på i fören och skruva lite på masten. Jag lyckades inte få dit brickorna jag hade med mig till skruvarna där akter- och förstag sitter i masttoppen, men det fungerar bra utan brickorna ändå, de har ingen avgörande inverkan på funktionen, så jag lät det vara och passade ist på att mäta masten: 7,6 meter från masttopp till mastfot, det bör bli ungefär 9 meter från vattenlinjen upp till masttoppen. Jag hade med mig batteriet och kopplade in det mot regulatorn och solpanelen som genast började ladda. Under den korta tid jag var där gick batteriets laddning från 4/5 till fulladdat. Skönt att se.

14 dagar till sjösättning.

Utombordaren behöver servas lite inför säsongen: rengöra tändstiftet, byta växelhusolja och titta på den där bensinslangen som kanske läcker lite. Jag hade tänkt göra det i helgen men hann inte riktigt. Jag får göra det nästa helg, eller vilken annan dag som helst. Nu börjar det ju bli så ljust att man orkar göra saker på kvällarna efter jobbet.

Jag kom iväg till Hjertmans i helgen åtminstone, och köpte lite grejer till vårrustningen: bottenfärg, thinner, skyddshandskar, några rollers, rubbing och vax. Och växelhusolja till utombordaren. Resten borde jag ha, kanske att jag behöver köpa lite sandpapper.

Och jag motionerade alla vantskruvar i helgen. Det är ett skönt pyssel att sitta en stund med, samtidigt som man lyssnar på Mozarts ’Le nozze di Figaro’: skruva isär, rengöra, några droppar olja, skruva ihop. Nu är de redo för en ny säsong. En tom flaska juice fungerar bra som behållare.

54 dagar till sjösättning.

Bomkapellet är klart för en ny säsong. Jag har sytt 2-3 meter i det för hand. Enkelsöm den här gången, med vanlig synål. Jag hoppas det håller, men det är stark kapelltråd, så det borde bli bra. Jag syr i de befintliga hålen i tyget där den gamla sömmen satt, då behöver jag (oftast) inte använda fingerborg. Utöver det behövs bara tillräckligt bra ljus och tålamod.

Och bra musik. Den här gången skedde syslöjdandet till tonerna av Joseph Haydns ’The Seven Last Words’ med Berliner Philharmoniker och ’Cello Concertos Nos. 1 & 2’ med Mstislav Rostropovich. Jag fortsätter att låna klassisk musik på närmsta bibliotek, ett bra alternativ om man inte vill strömma musik.

Det var inga stora fel på bomkapellet, bara en flärp som satt lite löst i fästet och en söm som hade släppt och börjat lossna. Inget av felen hade någon inverkan på funktionen, men det känns inget bra med ett halvdant bomkapell. Jag har inte den största eller dyraste båten i hamnen, men jag vill att den ska vara hel och ren. Ibland är den snyggaste båten inte den dyraste, utan den som är mest omhändertagen.

Det har varit grått och fuktigt de senaste dagarna och alltför länge sedan vi såg himlen och fick lite solljus i ögonen. I dag har det gråa legat som en riktig London-dimma och gjort det svårt att se var saker och ting börjar och slutar, allt flyter ihop i en palett av gråtoner. I dag blir jag inne och ägnar mig åt lite syslöjd av bomkapellet. Några sömmar har gått upp lite här och där, inga stora fel som påverkar funktionen, men jag vill inte vänta tills det går upp ännu mer – och det ser illa ut. Fram med nål, kapelltråd, en stol vid fönstret och Georg Friedrich Händel, ’Concerti grossi, op. 6’.

På sistone har jag börjat upptäcka den klassiska musiken och lånar travar av cedeskivor på biblioteket med de stora mästarna: Bruckner, Dvorak, Vivaldi, Grieg, Mendelssohn, Händel, Puccini, Schubert, Verdi, Brahms, Sibelius, Haydn, Beethoven, Wagner, Schumann, Mozart, Stenhammar, m.fl. Jag älskar pop och kommer aldrig sluta digga Michael Jackson ’Off The Wall’ men den senaste tiden lyssnar jag uteslutande på klassisk musik. Den är så vacker. Vilken musikskatt vi har i Europa! Klassisk musik är ju europeisk musik – musik som har skapats, utvecklats och förfinats i Europa. Som européer är det vårt kulturella arv.

Det var ett tag sedan jag var ute vid båten senast, dags att köra upp en sväng och kolla till henne. Båten stod stadigt och såg ut att må bra men täckställningen stod lite på trekvart och såg ganska medtagen ut.

Jag gick runt båten och kände på stöttorna, men de var redan åtdragna, och ordnade med täckställningen så att den stod bättre till. Presenningen har gått sönder lite i ena änden. Jag gör inget åt det nu, men till nästa höst behöver jag en ny.

När man täcker över båten en fin dag i september kan man inte riktigt föreställa sig vilka krafter som sliter, drar och nöter oupphörligt på täckställning och presenning under vintern. Det är lite fascinerande, faktiskt. Det mesta av täckställningen ser bra ut, men de tre rören som bildar ”taknocken” börjar se mer än lovligt krokiga ut. I första hand får jag försöka böja tillbaka dem, annars hoppas jag att man kan köpa nya (som delar, jag vill inte behöva köpa en helt ny täckställning).

Rep i båten brukar bli ganska smutsiga efter en säsong i salt eller bräckt vatten med alger, smådjur och sjögräs.

Jag hade aldrig tänkt på att man kan tvätta rep, eller ens att de blir ganska skitiga egentligen, förrän en kollega på dåvarande jobbet som seglar berättade att han brukade göra det.

Jag tvättar mina rep i maskin och använder samma program som för ylle: 30 grader, mycket vatten och varsamma rörelser. Bara tvättmedel, såklart, inget fånigt mjukmedel. Man kan säkert torka i torkskåp men jag torkar uppe i lägenheten (hänger över dörrar). Det verkar gå bra att tvätta rep, vad jag kan se: inga ovanliga förslitningar eller sådant. Det är fint att börja en ny säsong med fräscha rep i båten.