Jag kunde inte hålla mig i dag, utan skar till en ny dyna till förpiken också, trots att jag tänkte vänta med den till nästa vår. Men varför vänta när de två andra dynorna blev så bra? Nu är alla dynorna i båten som nya och i samma tjocklek.

De två minsta som ligger längst bak, i stickkojerna, var fina och lite tjockare än alla andra från början. De två följande som tar mest tyngd när man ligger och sover i båten gjorde jag om för ett par veckor sedan. Och nu är även den stora längst fram, i förpiken, som ny.

Det svåra den här gången var att limma ihop de två halvorna av madrassen, eftersom jag inte köpte en som var 140 cm bred. Kanten på madrassen var inte helt rak, och det gick ärligt talat inget vidare att skära till den, men på något sätt lyckades jag limma ihop halvorna hjälpligt. Den fina sidan fick vara uppåt.

Tillskärningen gick annars lika bra som när jag gjorde de två andra dynorna. Jag använder en ’permanent marker’ för att markera var jag ska skära någonstans, vilket jag gör med en slags mattkniv med långt rakblad. Den här gången tog jag lite hjälp av tumstocken och mätte på några ställen, annars ritar jag bara av den gamla dynan på den nya madrassen och förlitar mig i övrigt på ögonmåttet.

Den nya dynan blev nästan lika lång som den gamla men inte lika bred. Jag tror det blir bra ändå, den gamla var lite för bred.

De två fendrarna som följde med båten har tjänat mig väl i fyra säsonger men aldrig sett särskilt snygga ut. Jag har försökt rengöra dem, jag tror jag diskade dem förra sommaren, men smutsen satt för hårt och ingrott. Det slog mig plötsligt i dag: stålull. Och det fungerade hur bra som helst. Efterbehandling med lite transparent skopolish verkar fungera bra också. Fendrarna är havda och skavda men hela och ser mycket bättre ut nu.

Det bästa med att ha (gamla) saker är att ta hand om och vårda dem. Att springa i väg och köpa nytt är enkelt, det kan vem som helst göra, men att laga och renovera och underhålla saker som har använts länge och väl – som har en historia – det kräver något annat än bara pengar.

Jag har varit på väg att köpa en oscillerande polermaskin med ett extra batteri på Jula för drygt 2000. Det är säkert en bra maskin för att polera bil, motorcykel eller en båt, men så slog det mig att om t.ex. Hjertmans säljer polermaskiner är det kanske bättre att köpa en där? Den borde vara mer specifikt avsedd för att polera båt och ingenting annat, och jag kommer att använda en polermaskin enbart till båten. Så, det blev en MultiMarine för 700 ist, med sladd.

Jag har aldrig polerat en båt tidigare men nu har jag åtminstone information om vad som behöver göras och i vilken ordning: 1) rengöring med vatten och såpa, 2) behandling med rubber (gnid inte för hårt), 3) applicering av polish som poleras. Det är själva kärnan i hela behandlingen av friborden: polish:en. Och när man har polerat den med polermaskin (eller för hand kan man tydligen göra också), applicerar man en skyddande vax (som också poleras). Jag har två trissor, en för polish:en och en för vaxet. Trassel, trasa eller en vanlig svamp till rubber. Då saknas bara en sladdvinda (vilket brukar finnas till låns på marinan) och fint väder 🙂

Det är med irrationellt blandade känslor jag köper en fuktmätare till båten. På förpackningen står det angivet olika fuktnivåer för gips, cement och trä, men jag hoppas att man kan mäta plast också. Mätaren fungerar tydligen inte på material tunnare än 2 cm, men det är väl bara lite tjockare delar av skrovet där det kan finnas en plywood inplastad som är (mest) intressant att mäta, och där är nog skrovet 2 cm eller tjockare. Jag skriver irrationellt, eftersom nu kan jag upptäcka om det är för mycket fukt någonstans i skrovet och åtgärda det. Eller, behöva åtgärda det. Vilket borde vara bra. Men en liten del av mig vill hellre segla vidare i ovisshet om eventuell fukt i skrovet och bara förutsätta att allt är bra. Saliga äro de okunniga 🙂 Men nyfikenheten vinner över det där och jag vill hellre veta iaf. Och är det inte en för långt gången fuktskada, vilket ingenting tyder på att det skulle finnas, kanske det är relativt enkelt att åtgärda.

… är kanske en överdrift att kalla dagens syslöjd. Men att sy för hand i en sprayhood, med bågarna kvar, och den där stela plasten som fungerar som ”fönster”, det är allt annat än lätt.

Allt är inte gjort, det är ett par, tre meter söm kvar innan jag kan kalla det tillräckligt klart, men jag tar det en annan helg.

Kapelltråden är förvånansvärt stark, och trevlig att sy med. Tyget är tjockt, så man ser var den gamla tråden har gått, och syr man där behöver man oftast inte fingerborg (men ganska tjock hud på fingrarna och starka nypor).

Det där lilla skyddet ovanför luckan ned till ruffen. Kapell är något annat. Men det är väl samma tyg? Jag har hursom tråcklat vidare på det i dag. Med sömmar lika raka som mina seglingsrutter. Men de ursprungliga sömmarna är så slitna att man kan dra bort tråden, så bättre blir det i vilket fall som helst.

Och styrbords dyna är färdig. Det blir fint med två nya dynor i sommar. Perfekta blev de inte. Om man tittar närmare ser man den något krokiga tillskärningen, men de är mer eller mindre lika stora, klart bättre och mycket skönare att ligga på än de gamla. Men nu är den stora dynan i förpiken inte alls lika tjock och fin längre, men jag sparar renoveringen av den till en annan vinter.

I morgon blir det mer syslöjd på sprayhood:en. Jag hoppas bli klar (tillräckligt klar) med den, så jag kan gå vidare och serva snurran och fixa med lite andra grejer nästa gång det är dags för båtpyssel.

Vackert och kallt väder. Perfekt för en termos med nybryggt kaffe och några korvmackor i smörgåspapper och en promenad till närmsta park. Sedan hem för lite mer båt-fix. I dag blir det syslöjd. Sömmarna i kapellet börjar släppa lite överallt och i stället för att vänta på att vinden sliter sönder det och segla utan, försöker jag laga.

När jag klev in på sybehörsbutiken var jag inställd på att köpa ”björn-tråd” eller nå’t, men det visade sig att det finns en s.k. kapell-tråd som är ungefär lika tunn som vanlig tråd men bra mycket starkare och som tål ultraviolett strålning. Wow, I didn’t know that. Jag visste inte heller att det blir fnurror på tråden beroende på vilket håll man drar ut den från spolen. Saker man kan lära sig när man köper sytråd, om man frågar.

Jag syr med en helt vanlig nål, kanske något grövre och kortare, med dubbel tråd i hålen där den gamla tråden har suttit. Det är förvånansvärt lätt att sy i plasten, lättare än i tyget (åtminstone när det är dubbelt). Fingerborg kan vara bra att ha men jag har inte behövt den hittills.

– Varför håller du på med den där lilla, gamla båten? Köp en ny i stället!

– Köpa nytt kan vem som helst göra, det finns en kärlek i att ta hand om det man har i stället. Dessutom är det djupt tillfredsställande att laga något; anstränga sig lite och förvandla något trasigt till helt och fungerande igen. Gör man det bra kan det bli starkare och bättre än vad det var från början.

Den nya madrassen har stått och svällt ut i en vecka, dags att skära ut en ny båtdyna av den. Jag börjar med dynan på babords sida, gast-dynan.

När jag var ny med båten och skulle välja sida att sova på den första natten, valde jag av någon anledning styrbords sida. Den bara kändes rätt. Jag hade kunnat byta sida och prövat babords sida sedan, men jag blev kvar på min sida. Först långt senare läste jag någonstans att kapten brukar ligga på styrbords sida.

Eftersom jag inte har någon plan för överblivna delar av madrassen, lägger jag den gamla mitt på den nya och ritar av den, så jag vet var jag ska skära någonstans.

Kniven är en slags rakbladskniv som följde med ett set med borrar. Det är en sådan där liten väska med mängder av olika borrar för trä, metall, betong och skruv-bitar och andra tillsatser till en borrmaskin. Och en… mattkniv? Varför har jag aldrig förstått. Men den är ju bra att ha när man ska skära ut en ny båtdyna i en madrass. Den är lite för kort och når inte genom hela vägen, men det går bra i alla fall. Viktigast är att vara tålmodig, skära rakt och vara stadig på handen.

Ny dyna (vit) till vänster i bild, den gamla (gul) till höger. Den nya är kanske lite större och kantigare än den gamla, men hellre det än att den är för liten. Det är väl inte omöjligt att klistra på lite extra skumgummi på en madrass om den blev för liten, men snyggt blir det nog inte, och det är enklare att hyvla bort lite i stället om madrassen är för stor någonstans.

Det är svårt att skära ut en exakt kopia av en gammal madrass som kanske ändå inte har exakt passform längre. Man får sikta på något som ligger tillräckligt nära, pröva hur den passar i överdraget och ev. justera i efterhand.

Det är svårt att tvinga in en motsträvig skummadrass i ett trångt textilöverdrag. Och det ska nog vara svårt. Skar jag madrassen så liten att den gick in enkelt, blev den alldeles för liten. Det är en balansgång mellan att överdraget ska sitta tajt och risken för att det spricker någonstans om madrassen är alltför bred eller lång eller bådadera.

Jag kapade madrassen ett par cm på längden och kanske någon cm på bredden, sedan passade den fint i överdraget. Den nya dynan är kantigare än den gamla och det återstår att se hur den passar i båten tillsammans med de andra dynorna, men (tillräckligt) snyggt blev det. Och vilken skillnad att ligga på.

Den gamla dynan, de överblivna bitarna av den ny madrassen (+ överdraget) slänger jag inte i de vanliga soporna, utan jag tar det till närmsta återvinningsstation i stället. Jag är ju svensk, så jag sopsorterar och lägger saker där de ska vara. I Malmö Persborg däremot, där stod delar av ett helt bohag (sängar, bokhyllor, fåtöljer, etc.) utanför miljöhuset i stort sett varje vecka, och behållarna var överfulla av förpackningar, matrester och skräp som såg ut att komma från närmsta kebab-restaurang. Man fick slå i dörren för att jaga bort råttorna när man skulle slänga soporna där.