Det är mycket

med det elektriska. Helt plötsligt ville min Co-Tech spänningsomvandlare inte fungera. Jag pluggade in den i 12 V-uttaget som vanligt men den blåa lysdioden under 230 V-uttaget lyste inte och omvandlaren var död. Konstigt, den fungerade ju i går kväll. Är det för lite spänning i batteriet? Jag drog ur säkringen mellan batteri och regulator och satte dit den igen. Då slutade panelen att ladda. Men, va f-n! Jag kopplade ur panelen och batteriet, kopplade in panelen igen (+ först, sedan -), sedan batteriet och startade om hela systemet genom att sätta dit säkringen mellan batteri och regulator. Då kickade solpanel och regulator igång och laddade batteriet som vanligt. Bra, då fungerar i alla fall det som det ska. Och när jag kollade närmare på omvandlaren upptäckte jag att den blåa lysdioden är en knapp och när jag tryckte på den fungerade omvandlaren som vanligt. Så enkelt är det ibland.

Luften och vattnet känns svalare och friskare än för någon vecka sedan. Mer som en normal svensk sommar, vilket jag tycker bättre om. Det är en fin vik jag ligger i och jag har bra förtöjning vid en egen klippa med bra badmöjligheter, så jag stannar en dag och håller koll på SMHI:s prognoser för väder och vind. Som det ser ut nu bör jag kunna gå några distans söderut i morgon. I dag blåser det fortfarande lite för mycket, 12-14 sm i byarna. Båten klarar säkert 16 sm men jag är inte bekväm med mer än 8 sm, kanske på sin höjd 10 sm.

För en stund sedan gled en vacker träbåt tyst in här i viken, någon slags skärgårdskryssare antar jag. Han har en liten snurra längst ut på aktern, som är lika lång och smäcker som fören, men han kryssade in hela vägen och lade till bara sådär: i med ankaret på rätt ställe och i fören var hoppilandkalle beredd med förtöjningstamp. Det var vackert som qigong.