40 mm hörde jag någon säga att det regnade i natt. Ja, minst. Jag vaknade strax efter 4 i morse och det knäppte fortfarande envist på rufftaket. Det var kallt och fuktigt och svårt att somna om. Det är fascinerande hur allting i en liten båt suger åt sig fukt när det regnar mycket. Något som inte var lika fascinerande senare på morgonen var upptäckten att dynan under fönstret på babords sida var plaskvåt efter nattens regnande. Jag trodde fönstren var täta. De brukar vara det. Men det kan vara så att de tål 4, 14 och kanske t.o.m. 24 mm regn, men inte 40 mm.

Jag torkade upp den värsta vätan med papper och tände fotogenlampan för att försöka torka resten av dynan. Jag åt frukost, fikade och tog en varm dusch innan jag gjorde loss och gick ut från gästhamnen Femöre Marina i Oxelösund. Den är lite havd och skavd men mestadels hel och ren och på det stora hela var det en trevlig upplevelse och jag kommer gärna tillbaka.

Jag gick vidare norrut men efter ett några distans tog vinden slut igen och jag låg återigen och guppade på en stor fjärd som såg ut som smält bly. Jag passade på att torka dynor i solen, men det är tröttsamt och frustrerande med bleke, särskilt med alla stora, motordrivna plastbaljor som nödvändigtvis måste gå förbi alldeles för nära och för fort och dra upp meterhöga svallvågor. Det är fascinerande hur folk med så stora båtar har så liten förmåga att tänka bortom sig själva. Ska det vara så svårt att hålla avstånd och i vissa lägen, t.ex. i ett smalt sund där farleden går genom två prickar med 50 meter emellan, sänka farten?

Jag hade sikte på Äspskär i dag men valde att stanna tidigare och gå in vid Kittelö i stället. Guppandet på den spegelblanka Ålöfjärden tog säkert en timma innan jag fick lite vind i seglen, och jag ville ha tid att torka ur båten ordentligt och framför allt täta fönstren.

Jag kryssade mellan de många grunden och grynnorna, tog ned seglen och höll på att segla rakt på ett par andra grund (är Nyköpings skärgård ovanligt grund?) och smög försiktigt in mellan Kittelö och Fårkl för att hitta någonstans att lägga till utan att stöta på grund. Det ena stället efter det andra visade sig vara alltför grunt och det slutade med att jag fick lägga till vid den där stenen som jag såg först men gick förbi för att jag ville ha något bättre. Så kan det bli ibland. Men här är bra. Jag har gott ankarfäste och morgonsol.

Efter middag var det dags för att täta fönstren. Jag ruggade upp ytan runt dem med ett fint sandpapper och rengjorde med lite aceton innan jag fördelade en liten tub med sikaflex runt båda fönstren. Jag tog ovansidan och sidorna men lämnade undersidan, jag har svårt att se att det läcker underifrån (och det är svårt att ens komma åt där). Det blev inte mitt snyggaste fix men det får duga och det enda kriteriet i det här fallet är att fönstren är täta för regn – ingenting annat.