Jag gick på de släta och varma klipporna en bit bort och gjorde qigong på en hög klippa med utsikt söderut över himmel, hav och skär.

Det är nästan vindstilla och det har inte blåst särskilt mycket i dag, ändå rör sig havet här ute hela tiden och slår och skummar vid bränningarna utanför Storstångskär.

Om två veckor är det upptagning. Och höstdagjämning. Båtarna ska upp på land, dag och natt är lika långa. Igen. Den här helgen är sommarvarm men det syns och känns att hösten är på ingång. Naturen skiftar i färger, dofter, ljud och ljus.

Jag går och ställer mig på en annan klippa med utsikt mot norr och ser hur färgerna sakta skiftar när solen går ned. Det är stilla och lugnt. Och mycket tyst. En kråka kraxar någonstans, en annan svarar på en annan ö. Vad säger de till varandra, ”Godnatt, ses i morgon”? Kanske. Det är vackert och lite vemodigt. Om det fanns en kvinna som också föredrar att låta naturen prata och som kan dela tystnaden med en man, skulle jag vilja ha henne här nu.