Etikettarkiv: Säsongens sista

Det är något speciellt med säsongens sista båttur, ofta i september, någon vecka eller två innan vi tar upp båtarna på land igen, när dagarna är korta och nätterna mörka, men solen fortfarande värmer och det inte är för kallt för att ta sig ett dopp.

Säsongens sista

Publicerat av
Utsikt NV en kväll i september.

Jag hade inte tänkt segla i helgen, det såg ut att bli alltför mycket regn, men så hyfsade prognosen till sig och jag körde upp till båten efter jobbet på fredagen. Det är upptagning nästa helg, så det här är sista chansen att komma ut och segla innan vi ställer båtarna på land igen. Jag kom fram vid halv tio på kvällen och gick iväg på lördag f.m. Vinden låg på SO med byvindar på S. Bökig att kryssa i m.a.o. På slutet blåste det uppåt 8 sm, vilket var mer jobbigt än kul, men det gick bra. Solen sken från en klarblå himmel och det var gott att vara ute och vädra seglen.

Det kom lite regn när jag var framme och förtöjd, sedan sken solen igen. Jag satt på en flack klippa nere vid vattnet en god stund och gjorde inte så mycket mer än tittade på molnen som rörde sig sakta borta vid horisonten. När det blev mörkt tände jag en liten eld vid vattenbrynet, för att känna röken sticka i ögonen och lågornas värme mot ansiktet. Senare på kvällen gick månen upp i NO bakom tunna molnslöjor och kastade ett matt silver i det mörka vattnet. Strax före fyra vaknade jag av att kölen stod och skrapade mot en sten. Det var becksvart och blåste 12 sm från fel håll och ankaret hade lossnat ett par meter. Upp ur sovsäcken, på med pannlampan och ut och dra i ankarlinan. Pyjamassegling. Ett åskväder gick förbi längre in över land, det förklarade den plötsliga blåsten, och blixtarna som tyst lyste upp natthimlen. Det kom lite regn, sedan blev det stilla och jag tog upp ankaret och kastade ut det där jag vill ha det och gjorde fast. På morgonen tog jag ett dopp i det klara vattnet innan jag hissade segel igen och gick hemåt i den friska medvinden.

Det är speciellt att vara ute i skärgården på höstkanten. Färgerna bleknar och vassruggarna tappar sin mustiga gröna färg när de börjar vissna, men vattnet får en djupare blå färg och ser kallare ut. Dagarna är kortare, solen står lägre. Det låter annorlunda – mindre. Färre båtar. Det är stilla, samtidigt är hela naturen i full färd med att förbereda sig inför vintervilan. Nätterna är alldeles mörka. Jag skulle vilja segla mer på hösten.

Bleke

Publicerat av

En sådan där dag igen, när den lilla vind som är, inte räcker mer än halvvägs. Knappt det ens. Sedan ligger fjärden där, spegelblank och stilla, igen. Ned med seglen och dra igång motorn, igen. Så jag kommer hem i dag åtminstone. Jag kanske bara inbillar mig men jag har svårt att dra mig till minnes en tidigare period med så här lite vind. Jag älskar att ha båt, segla och vara ute i skärgården, och de här tre veckorna har inte varit desamma hela tiden, men det ska ändå bli ganska skönt med ett miljöombyte och byta de här bleka dagarna, stilla fjärdarna och algblomningen mot lite andra saker de närmsta dagarna.

Dimma

Publicerat av
Dimma i morse. Sikt, några hundra meter. Men svag vind. Och förvånansvärt enkelt att navigera. Fördelen med att segla i dimma är att man tydligt ser vilken kobbe eller ö som kommer först: den som syns. I vanliga fall smälter de ihop till en enda horisontlinje av land, där det är svårt att se vilken ö som ligger framför en annan. Efter några timmar lättade dimman och solen sken från en nästan klarblå himmel. En varm och skön avslutning på en fin helg.

Skiftningar

Publicerat av

Jag gick på de släta och varma klipporna en bit bort och gjorde qigong på en hög klippa med utsikt söderut över himmel, hav och skär.

Det är nästan vindstilla och det har inte blåst särskilt mycket i dag, ändå rör sig havet här ute hela tiden och slår och skummar vid bränningarna utanför Storstångskär.

Om två veckor är det upptagning. Och höstdagjämning. Båtarna ska upp på land, dag och natt är lika långa. Igen. Den här helgen är sommarvarm men det syns och känns att hösten är på ingång. Naturen skiftar i färger, dofter, ljud och ljus.

Jag går och ställer mig på en annan klippa med utsikt mot norr och ser hur färgerna sakta skiftar när solen går ned. Det är stilla och lugnt. Och mycket tyst. En kråka kraxar någonstans, en annan svarar på en annan ö. Vad säger de till varandra, ”Godnatt, ses i morgon”? Kanske. Det är vackert och lite vemodigt. Om det fanns en kvinna som också föredrar att låta naturen prata och som kan dela tystnaden med en man, skulle jag vilja ha henne här nu.

Hemgång

Publicerat av
Knåtebo by night.

Prognosen har stämt bra hela helgen men i natt hade den fel. I går kväll var det lugnt och fint och jag beskådade en fantastisk solnedgång, men nattens bris som enligt prognos sedan några dagar tillbaka skulle vara N-NV blev V i stället (eller om viken jag låg i var så stor att vinden vred sig och kom in från väst) och strax efter tre vaknade jag av ljudet från vågorna som slog rakt in mot hela babords sida och rullade runt och ekade i hela båten: KLUCK, KLUCK, KLUCK, KLUCK. En båt är som en resonanslåda, min är det åtminstone, och varje litet ljud blir uppförstorat och mångfaldigat. Jag låg kvar i säcken en stund och försökte somna om men gav upp efter en halvtimma och gjorde frukost och kaffe i stället.

Nu är klockan halv sex (halv fem på riktigt, enligt normaltid) och jag kan se den första morgonrodnaden i öster. Det är kallt och vackert.

Det är hemgång i dag. Blåser det lagom kryssar jag bort till hemmahamnen, det är inte långt härifrån, annars går jag för motor. Förutom avbruten nattsömn har det varit fint att komma ut ett par dagar i båten och segla lite. Nästa helg är det upptagning.

Tidigt

Publicerat av

vaknar jag, strax efter fem. Vinden har vänt och kluckar försiktigt mot aktern. Jag har sovit sedan åtta i går kväll och känner mig utvilad. Skönt. Om det var frost för ett par nätter sedan har det varit ovanligt varmt den här natten och morgonen känns nästan varm och behaglig. Det är fortfarande mörkt när jag justerar tillbaka ankarlinan och förtöjningarna så jag kan gå i land. Och makalöst tyst och stilla. Jag gör frukost tillsammans med myggen som ger upp och försvinner vid halv sju. Det är för kallt för att bada men jag ställer mig i vattnet och blaskar av mig. Jag trodde jag skulle bli kall och frysa av det, men jag blev varm. Nu kaffe, det sista jag har, sedan hemgång. Det blir en stilla kryss i V-brisen.

05:33 en stilla, ganska varm och mycket vacker septembermorgon. Tack <3

Septembersegling

Publicerat av

Det är lite speciellt att segla i september. Är det fint väder kan det vara varmt som högsommar på dagen, men så fort solen går ned biter hösten och under natten kan det vara frost. Min dunsäck håller mig varm då.

Jag hade sällskap av en god vän i går och vi gjorde en dagsetapp till en liten klippa i närheten och solade, smakade på det kalla vattnet och myste. Njutbart och kul.

I dag har jag seglat i sex timmar. Vinden stod stilla de två första timmarna och jag drev mer än seglade, de tre sista fick jag kryssa i S-vinden, på det där sättet när det känns som att vinden ändrar riktning vid varje slag och man ibland seglar baklänges. Men nu är jag framme och förtöjd.

Stilla, solig seglats i september.

Ljus i mörker

Publicerat av
I väntan på månen.

Det är fint att ligga nästan i lä, man besväras inte av vinden men den är där hela tiden; vågorna brusar ute på fjärden, trädkronorna susar uppe på ön och en och annan vindby letar sig ned i sittbrunnen på båten. Fotogenlampan hänger i bommen och svajar i vinden, lågan flämtar i byvindarna men slocknar inte. Den hänger där som en lanterna och signalerar min existens – att jag finns. Jag undrar om någon ser mitt ljus i mörkret eller om jag är ensam här ute i kväll. Det är stjärnklart och jag vill se månen gå upp men orkar inte vänta utan går och lägger mig i stället.

St Svensö

Publicerat av
J 17 vid St Svensö.

Jag kom i väg vid nio i morse. Det var lite byigt, sådär som det brukar kunna vara på hösten, men det gick fint att segla i SV-vinden, bara att hissa seglen och styra dit jag skulle. Jag tror jag gjorde ungefär 3,5 knop. Jag gör väl 1,5 när jag måste kryssa.

Det blev St Svensö den här gången. Jag hade plan på att gå längre bort, längre ut, men prognosen lovade lite regn runt 15 och jag ville vara framme och förtöjd till dess. Dessutom är jag alltid extra nervös när jag seglar i främmande vatten och det tar energi att ha det där påslaget hela tiden, jag orkade inte segla längre.

Botten kändes stenigt men jag fick bra ankarfäste efter några meter. Jag lade till utan missöden vid en fin liten klippa som verkar vara gjord för ändamålet. Jag ligger vackert förtöjd snarare än i lä, men det går bra. Jag har morgonsol och det är fint att bada här. Det lite höstkalla vattnet svalkar skönt och solen värmer när jag sitter på klippan och torkar.

Regnskuren kom vid 15, helt enligt SMHI:s prognos. Nästa regnskur går lite längre österut och berör inte mig. Det blåser hårt och byigt omkring den och jag är glad att jag inte är ute och seglar i den.

Regnskur i förbigående.