Antingen ligger jag i gästhamn och tråkar livet ur mig eller så är jag ute och seglar och gör alla tänkbara fel man kan göra och råkar ut för allt möjligt.

Jag kom iväg fint från Södra Ingmarsö men märkte snart att repet som man hissar seglet med var dåligt, mycket dåligt. Det var nästan av på ett ställe. Det måste åtgärdas, kanske i viken på Träskö / Storö där jag låg för några dagar sedan? Näe, jag fixar det lite längre fram. Nu vill jag vidare, ut på okända vatten, inte gå tillbaka där jag redan har varit. Men, precis som förra gången, fick jag vända tillbaka.

Jag funderade först på att byta rep mellan för- och storsegel eftersom jag ändå bara seglar med det senare, men det var inte samma längd på dem. Men brottet på repet låg bara någon meter från där vajern började, så om jag kapar repet och knyter om det i vajern borde det fungera. En meter till eller ifrån kan väl inte spela någon större roll?

Det är bara ett problem med det, jag kan inget annat än kärringknutar och även om de håller för mycket skulle jag helst vilja knyta med samma knop som repet redan är knutet med och det är inte en kärringknut. Fan, varför tänkte jag inte på det, att ta med mig en bok om knopar?

Men man kan lära sig. Och den mest basala och grundläggande metoden för inlärning är ren kopiering: jag härmar dig. Om jag lösgör knuten lite försiktigt, utan att helt knyta upp den, och studerar hur repet löper från ena änden till den andra borde jag kunna upprepa samma sak med ett annat rep och själv knyta en likadan knop.

Jag lösgjorde knopen och fotade den. Tack gode Gud för digitalkameran. Och jag ritade av knopen också. Efter lite meck och prövande fick jag faktiskt ihop en knop som såg likadan ut: en ögla med fast storlek som verkar låsa sig själv ju mer man drar i den. Jag vet inte vad den heter eller om min knop verkligen blev likadan men den tycks fungera och jag tror jag kan lita på den.

Det tog minst en timma, om inte två, att ligga på svaj i den där viken och fixa det trasiga repet och lära mig en knop. Under tiden gled flera segelbåtar förbi men inte en enda stannade och frågade om jag behövde hjälp.

Sedan var det dags att gå mot norra Möja. Och återigen fick jag totalt hjärnsläpp när jag kom i närheten av norra Möja Västerfjärd. Jag blandade ihop några pinnar och farledens riktning, gick på helt fel sida om en grön pinne och såg plötsligt något gulgrönt i vattnet framför mig. Aaaaaahhh! Jag vände på en femkrona och såg några stora stenar svischa förbi tyst några meter från rodret.

Men sedan gick det faktiskt bra och jag hade mer eller mindre örnkoll på alla pinnar, fyrar, väderstreck, kobbar, skär och bränningar. Det är kul att navigera! Men jag skulle aldrig klara mig utan kompass som vissa gör. Den är monterad bredvid den icke fungerande hastighetsmätaren och visar i vilken riktning jag seglar.

Jag hade nog kommit fram ända till Björkskär om det inte hade blåst så förfärligt. De sade på Sjörapporten i morse att det skulle bralla på lite framåt kvällen men redan på eftermiddagen blåste det kul styvning i byarna. Jag kryssade så det knakade i båten hela vägen öster om Lökaö och Inre och Yttre Sillö men när jag gick förbi Stenören vände jag. Det blåste för mycket och det kändes inte tryggt att gå ut på en fjärd. Efter en massa trassel gick jag tillbaka en bit och in i Österviken på sydöstra Lökaö. Där var det fullt av båtar som sökt skydd för den hårda vinden och jag fick kryssa mellan båtar och folk som satt i sittbrunnen och blängde på en: ”Fan om du kör på min ankarlina!”

Jag hade mycket svårt att hitta ankarfäste med min lilla dragg och fladdrade runt den där jävla viken i över en timma innan jag äntligen fick ett tveksamt fäste utanför en blåsig vassrugg och kunde surra seglet lite hjälpligt runt bommen och sätta mig en stund. Det var bra nära där ett tag att jag hade sänkt båtjäveln och simmat hem med plånboken mellan tänderna.

Jag vågar inte sova med det ankarfäste jag har. Jag tror jag har drivit lite igen. Båten rör sig hela tiden från den ena sidan till den andra i vinden, till och med här i den här skyddade viken. Jag vill gå till Bullandö i morgon och köpa ett riktigt ankare. Jag hoppas det inte blåser lika mycket som i dag, här vill jag inte ligga längre än nödvändigt.

Det fattas ett par lattor i seglet. Har de varit borta från början eller är det jag som har tappat dem? Nej, fickorna i seglet är igensydda utan lattor. ”Träbåtar är mitt liv”, sade han som sålde båten. Må så vara men segling kan ju knappast vara det, till och med jag ser att det här seglet och den här riggen lämnar en hel del i övrigt att önska. Men jag borde naturligtvis ha kollat det före ett eventuellt köp. Klantigt.

Det åker omkring en liten kille i en liten gummibåt med en liten utombordare här. Han rundar min båt sedan åker han tillbaka igen. Och han skriker hela tiden: ”Jag ska oah hela natten skrämma slag på halva stan!” Runt, runt, runt. Nu kommer han igen. Vad fan vill han? Äckliga unge, det här är en naturhamn i Skärgården, inte någon jävla äventyrspark i Skara. Nästa gång han kommer förbi skjuter jag honom. Håll käft! vill jag skrika men någon annan gör det och ungen slutar faktiskt. Tack!

Jag har seglat hela dagen och ändå inte kommit fram. Jag är grymt trött och sliten. Nu vill jag bara lyssna på Sjörapporten, vila några timmar, känna hur vinden mojnar och dra härifrån.

Men jag har svalor i min mast.