Jag kom iväg vid 10-tiden och seglade hemåt med storsegel och genua. Jag trodde prognosen skulle stämma och väntade mig en SV-bris på 4-6 sm som skulle vrida över på S efter ett par timmar. Men den tveksamma bris som överhuvudtaget blåste, mellan stunderna av bleke, verkade inte kunna bestämma sig om den skulle komma från SV, V eller ibland NV. Bitvis gick det riktigt bra att segla, men ibland fick jag falla av från vinden tills jag nästan seglade tillbaka till dit jag kom ifrån. Och med jämna mellanrum dog vinden helt och hållet och rörde sig inte alls. Jag drog igång motorn och då kom det lite vind, det brukar det göra, men den räckte inte länge och efter ytterligare någon timma gav jag upp och tog ned seglen och satte på bomkapellet. Då kom vinden, en stadig bris på S, så klart. Jag hade sett fram emot en fin dag av genuasegling i lagom vind, men det blev inte riktigt den styva avslutning av den här seglatsen jag hade tänkt mig.

När jag kom in i hemmahamn och lade till vid min plats såg jag att min båtgranne hade motorn på plats igen; den där Selva-motorn som jag sålde till honom förra året. Jag har varit orolig för att det var något ytterligare strukturellt fel på den och min båtgranne skulle tycka att det var ett riktigt måndagsexemplar jag sålde till honom, men det var tydligen bara skit i förgasar’n av gammal bensin. Det kan hända vem som helst.

Jag har haft fina dagar i skärgården de senaste par veckorna; seglat till helt nya ställen och legat vid gamla favoriter. Och jag har haft sällskap en helg också, det var mycket trevligt. På måndag börjar rutinerna igen, men jag hoppas få till åtminstone ett par helgseglingar före upptagningen i slutet av september. Den går fort, båtsäsongen.