Ny begagnad

Nya begagnade utombordaren på plats.

Jag var och köpte nya begagnade utombordaren i dag. Jag har inte hunnit testa den ännu, men det kändes som en befrielse att ta bort Selva-motorn, torka bort all motorolja den har läckt och hänga på den begagnade Mercury-motorn från -96 i stället.

Mercury-motorn är på 4 hk (till skillnad från Selva:n som är på 6 hk), vilket räcker gott och väl för den här båten. Mercury-motorn väger mindre (knappt 20 kg, känns det som). Den har ett litet hål i ena fästet, så det är enkelt att låsa fast den med en kätting och ett hänglås. Det är en 2-taktare, så det finns ingen behållare med olja som kan läcka och ha sig, som i Selva-motorn, utan man blandar oljan i bensinen. Den är så enkel att serva att t.o.m. jag kommer att klara av det: byt växelhusolja och tändstift någon gång om året och rengör eventuellt ett filter (jag minns inte vad det heter, men man ser om det är skit i det och det är enkelt att komma åt).

Allt känns bättre med nya begagnade Mercury-motorn.

Nu i eftermiddag och på kvällen har jag varit och hälsat på en god vän som bor i en stor båt i Västervik. Han bjöd på god mat och jordgubbar till efterrätt – gott! Och båten var kul att se. Den är 25 m lång och har ett djupgående på 2-3 m. Gott om utrymme. Motorrummet var intressant, likaså kommandobryggan med all utrustning för navigation. Och allt var så stort, t.ex. väger lilla reservankaret 50 kg.

Stella Polaris.

Ny motor

Kvällssolen i all ära men energin, kvaliteten, känslan i den uppgående morgonsolen och den annalkande dagen tilltalar mig mer.

Jag vaknade strax före sex i morse. Det var lugnt och tyst. Gårdagens och nattens frenetiska byvindar verkade avlägsna, nästan overkliga. Jag åt frukost, tog en kaffe, gjorde ordning båten, tog ett par dopp och satt i solen och torkade innan jag fick upp ankaret och gick iväg strax före nio. Det var nästan vindstilla och efter två timmar tog jag ned seglen och gick för motor i stället. Jag körde igenom en regnskur och blev lite blöt, annars var det en ganska fin tur hem till hemmahamnen.

Motorn gick bra hela vägen men när jag hade landat på min plats vid bryggan och drog upp motorn rann det ut motorolja. Mycket! Motor, kätting, lås, upphängningsanordning – allt kladdigt av den där jävla motoroljan. För att inte tala om hur det såg ut i vattnet runt min båt och de båtar som låg närmast. Jag skämdes som en hund när jag såg vad jag hade ställt till med och bestämde mig för att ersätta min Selva utombordare med en ny motor.

Jag körde in till Hjertmans i Norrköping och de hade en (1) långriggad Mercury 3,5 hästars motor kvar i hela landet. Jag hade sett den på hemsidan för ett par veckor sedan och nästan klickat på ‘Lägg i kundvagn’. Tyvärr hade den blivit reserverad – tidigare i dag!

Jag fick tips om att Interboat/SeaSea kanske hade någon kvar, de hade fått fler Mercury-motorer i våras än vad Hjertmans fick. En av säljarna ringde men fick inget svar. Jag tackade för deras trevliga bemötande och service och körde bort till Interboat/SeaSea och frågade om de kunde sälja mig en 3,5-hästars Mercury-motor med lång rigg. “Ja, nästa år.” Däremot hade de en begagnad, långriggad motor. Jag tittade som hastigast på den och frågade om den var servad (ja), oljeblandad bensin (ja, det är en 2-taktare), om det rinner ut grejer ur den om man råkar lägga den på fel sida (nej, bara om du ställer den uppochned) och hur mycket den väger: 21 kg.

Taget! Nästa vecka köper jag en begagnad, 4-hästars, 2-taktare med lång rigg av märket Mercury från 1996. Om jag inte får låna hamnfogdens bil tar jag den på hojen. Och när jag har bytt motor vill jag aldrig mer se den där jävla Selva-motorn.

Jag vet, gamla 2-taktsmotorer är ju inte heller särskilt bra för miljön. Men så lite som jag kör kan den knappast ställa till med mer skada än vad min nya Selva-motor redan har gjort, och jag utgår ifrån att en stor båthandlare inte säljer vad skit som helst. Och jag kan köra den på alkylatbensin och biologiskt nedbrytbar motorolja.

Säljarna på både Hjertmans och Interboat/SeaSea tyckte att jag skulle lämna tillbaka min nya Selva utombordare och kräva pengarna tillbaka med stöd av Konsumentköpslagen. Jag har hela tiden tänkt ‘garanti’ och eftersom jag missade att serva motorn inom ett år, att den inte gäller.

Men säljarna har nog rätt, att motorn läcker både bensin och olja har inget att göra med något handhavandefel. Det är uppenbart fel på motorn från fabrik, då borde jag kunna lämna tillbaka den och få pengarna tillbaka inom två år.

Läckande skruv på oljebehållare.

T.ex. läcker det olja från en av skruvarna som håller behållaren med motorolja på plats. Hur det kan läcka olja där? Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det är en spricka i själva behållaren, kanske för att skruven dragits åt för hårt vid monteringen. Hursomhelst är det inget som har uppstått under mitt handhavande. Samma sak med bensinläckaget, det ska inte kunna uppstå såvida man inte behandlar motorn mycket oförsiktigt.

Hursomhelst, jag har en ny – begagnad – motor till nästa vecka då jag ska ut och segla igen. Jag kan ta bort den där kladdiga, jävla skit-Selva-utombordaren och aldrig mer behöva ha med den att göra. Om jag får pengarna tillbaka eller säljer den billigt struntar jag i, jag vill aldrig mer se den.

Jag förstår att min motor inte är representativ för alla Selva-motorer, men det ska bli så skönt att slippa skiten! Och jag kan inte låta bli att tänka: “Hur kan man släppa igenom ett sådant måndagsexemplar?”

Där fick jag för att jag vågade köpa Europeiskt.

Gubbön

Det blev Gubbön i dag. Jag kom i väg strax efter åtta i morse och seglade nog hit på knappt två timmar, en och en halv kanske. Det gick bra att segla i SV-vinden men jag fick slå några gånger på slutet efter Reskär.

Det låg två segelbåtar längst in i viken här på Gubbön, så jag lade mig på ett lite grundare ställe en bit bort där en motorbåt hade legat en stund tidigare. Ankarfästet är bra även med plätten, jag ligger inte helt skyddad från vind men tillräckligt bra och kommer att ha morgon- och förmiddagssol. Och jag har en vacker utsikt mot L Reskär och bortom den öppet hav.

Gubbön är fin. Jag låg här några dagar förra sommaren men på andra sidan, mot Fångö. Klipporna är lite mer flacka på den här sidan. Den här gången har jag hittat närmsta baja- och sopmaja också, det gjorde jag aldrig förra året.

Apropå det går dagens taggiga tistel till den som lämnade kvar två blöjor på klipporna och lade några stenar över dem. Trots att det finns två baja- och sopmajor på ön. Det är svagt. Jag har liten båt och ingen plats att frakta andras sopor, men de här tog jag hand om eftersom jag ändå skulle gå och slänga mina egna.

Min Selva utombordare läcker kopiösa mängder motorolja när den går. Jag har mejlat verksta’n och bett att få ytterligare en tid för att lämna in det där j-a måndagsexemplaret till Selva-motor, den här gången för läckage av motorolja. Jag vet inte var det läcker någonstans, när jag öppnar kåpan är det olja lite varstans, bl.a. runt en av skruvarna som fäster själva behållaren med oljan. M.a.o kan det vara aktuellt att byta behållaren. Annars skulle jag gissa på att det läcker någonstans fram i motorn, där jag tror att oljan sprutas in i bensinen.

J17 i östra viken på Gubbön med utsikt mot L Reskär.

Kvar

en natt till. Det är fint här, och nu är det ändå försent att gå någonstans. Det blåser och byar och skurar och har sig där ute på fjärden. Men här inne i den lilla viken är det ganska lugnt och fint. Jag stannar. En får se hur det blir i morgon, jag kanske går någonstans då. Jag är trots allt ledig. Man ska inte fylla sin ledighet med alltför mycket göra, utan ta tillfället i akt och göra ‘ingenting’. När ska man annars göra det?

Läckage av motorolja.

Men den där jävla Selva-utombordaren har jag inte kunnat hålla fingrarna från. Eftersom jag ligger i naturhamn och har begränsat med verktyg och kunnighet om motorer, kan jag inte skruva isär motorn och lokalisera samt åtgärda läckaget.

Men jag kan felsöka lite. Jag kan försöka utesluta den väna förhoppningen att någon har spillt motorolja i motorn, kanske vid påfyllning eller nå’t, som rann ned i bottenplattan och som nu sakta droppar ut och får det att se ut som ett läckage.

Jag har torkat rent motorn från motorolja både invändigt och utvändigt. Nu väntar jag. Ju längre motorn fortfarande är torr desto större sannolikhet att det faktiskt inte är (var) ett läckage, utan spilld motorolja som “läckte”.

När jag seglade hit i går kväll testade jag med en annan fästpunkt för focken. Den brukar sitta närmare däck längst fram, nu hade jag en tamp mellan segel och däck. Jag hade också andra skotpunkter (tror jag det heter) som ligger lite längre bak. Det gjorde att seglet hamnade lite längre upp. Jag har inte teoretiska kunskaper om segel, vind och aerodynamik, så jag vet inte vad effekten blir om man höjer ett segel lite från däck (mer än att man kanske slipper en del turbulens) men det kan vara värt att pröva.

Samma

ställe i dag som senast jag var ute. Men det är fint här och väl värt att återbesöka. Jag ligger ganska skyddat mot vindarna runt S som förväntas det närmaste dygnet. Enligt prognosen ska det blåsa rätt rejält i byarna i morgon, ända upp till 21 sm på e.m. Jag kanske ligger kvar här två nätter. Om inte för blåstens skull, så för att det bara är skönt att ligga stilla en hel dag och bara bada, läsa och sola lite.

Min jävla Selva utombordare läcker fortfarande, inte bensin längre (det är ordnat) men däremot olja. Det har den nog gjort från början, egentligen, när jag köpte den ny förra året. Läckaget är så litet, så i praktiken har det ingen betydelse den här säsongen, men motorn måste in till verksta’n – igen. Den där jävla Selva 6 hk ‘Sea Bass’-motorn är (nog) mitt livs sämsta köp. När den går på tomgång vibrerar den så mycket att den vrider sig runt sin egen axel. När jag kör på lägsta fart kan jag aldrig fokusera på att enbart styra, jag måste hela tiden vrida tillbaka motorn också.

Favorit i repris. Men vackra naturhamnar tröttnar man ju aldrig på.

Linolja

Trä behandlat med linolja.

Det åskade i natt, inte så länge men det small till rejält en gång och sedan kom regnet. När det åskar känns det ganska bra att ligga i en mindre båt, det finns gott om högre master häromkring.

Min Selva utombordare är omhändertagen och har via hamnfogdens försorg transporterats in till närmsta (och cert. Selva-) mekaniker för översyn och reparation. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, det känns mycket bra att bara veta att motorn är i goda händer nu.

Det är väl inte helt omöjligt att ge sig ut på en seglats, åtminstone över da’n, utan aktersnurra – förutsatt att vindarna kommer från rätt håll och är lagom hårda – men tills vidare fortsätter jag att bryggsegla i hemmahamn och passar på att göra lite småfix på båten som jag inte hann med vid sjösättningen eller har velat göra i alla fall.

Något jag har velat göra ända sedan jag såg båten för första gången är att olja in träluckorna som ligger för utrymmena under kojplatserna. De fyller sin funktion väl och under dynorna syns de nästan aldrig, men det är så tråkigt att se de där solkiga och trista plywoodskivorna varenda gång man ska ha något därunder. En sådan här dag är perfekt för att slipa lite på dem, olja in dem och låta dem torka i solen så att de är torra tills i kväll. Det är inte lika bra som fernissat men bättre än inget. Och hundra gånger snyggare.

Rå linolja + balsamterpentin är grejer, det 🙂

Motor, motor…

…på akterspegeln där. Den enklaste lösningen vore att bara skruva loss skiten – Selva utombordare ‘Sea Bass’ 6 hk – låta den sjunka till botten, ta hojen in till Hjertmans och köpa en ny Mercury 3,5 hästars i stället, den räcker för den här båten. Och den väger bara 18 kg.

Sotigt tändstift.

Jag kollade på motorn i går kväll och började med att skruva loss tändstiftet. Jag vet inte mycket om motorer men t.o.m. jag vet att ett tändstift ska inte vara svart av olja och sot. Dålig förbränning, antar jag, men varför? Eller läcker det in olja någonstans där det inte ska, eller för mycket?

Jag rengjorde tändstiftet med papper och ett fint sandpapper, fyllde på bensin och drog igång motorn. Den gick igång efter några försök, jag skruvade lite på den där tomgångsskruven igen men märkte ingen avgörande skillnad åt det ena eller andra hållet. Motorn verkade gå bra, men jag gav upp och stängde av när jag såg att hälften av bensinen läckte rakt ut i motorkåpan och vidare ned i vattnet.

När väl motorn startar, verkar den gå helt okej, åtminstone på tomgång (fast den vibrerar som en HD), men det igensotade tändstiftet och den läckande bensinen gör att jag inte vågar köra med eller förlita mig på den här Selva utombordaren. Den är trasig bortom en enklare reparation och behöver en auktoriserad mekaniker.

Sopig utombordare.

Garantin på en Selva utombordare är hela fem år, men den gäller endast under förutsättning att jag servar den 1 gång/år, naturligtvis hos en auktoriserad Selva-mekaniker. Och då menar de att första servicen ska göras inom 365 dagar från inköpstillfället, andra servicen inom 365 dagar från första servicen, osv.

Jag köpte motorn 29 maj förra året. 1 juni i år gick jag för motor hem från en naturhamn då det blåste lite väl mycket för att segla. Då funkade motorn bra i 1,5 tank och ett par timmar. Sedan dess har den snabbt börjat krångla. Någon service har jag inte gjort. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att motorn skulle vara så noga med att erhålla service på dagen 1 år efter inköp.

Jag är djupt besviken på min Selva ‘Sea Bass’ 6 hk. Visst ska man serva och ta hand om sina motorer (bilar, motorcyklar, båtmotorer, etc.) men att en helt ny utombordare inte fungerar som den ska ens två säsonger i sträck tycker jag är skit. Den användes inte särskilt mycket första säsongen, har hanterats försiktigt i alla lägen och stått (inte legat) inomhus hela vintern.

Som jag minns det var det aldrig sådant här strul med vår 4-hästars utombordare när jag var liten. Den tog vi bara av båten och ställde ned i källaren över vintern. När båten låg i sjön igen hängde vi på motorn och efter ett antal startförsök hostade motorn igång med ett vrål och en del rök – “It’s alive! IT’S ALIVE!” – och sedan gick den bara. Jag minns inga årliga service. Gick den dåligt bytte vi kanske tändstiften, annars gick den bara. Men det var kanske en av de där gamla 2-taktsmotorerna, de var kanske enklare än dagens.

Motorjäveln

Det är något mer fel på min Selva utombordare än bara tomgången. Den strulade i morse igen, på samma sätt som när jag lade till vid Dromhals i går. Den hostade, fräste, rök, gick ojämnt och var svår att stanna med dödarknappen. Skumt!

Eftersom vinden inte skulle vara S med byvindar omkring 12 sm hela dagen i dag, seglade jag hem till hemmahamnen i stället för att gå vidare norrut i St Anna skärgård. Jag måste kolla utombordaren och få ordning på den innan jag gör något annat. Det kan låta paradoxalt, men det är svårt att segla utan en pålitlig motor.

UV-strålningen den här tiden på året, mitt på dagen och vid vattnet är inte att leka med. Det enda jag gör är att vara i skuggan och hålla vätskebalansen, men framåt 18-tiden ska jag ta bort kåpan och kolla närmare på den där jävla Selva utombordaren. Jag såg att den läckte bensin på vägen hit, med lite tur är det bara soppaslangen som lossnat.

Jag kan inte fatta hur utombordaren kan krångla så, den är från 2017 men blev inte påställd förrän förra året 2020 när jag köpte den hos en Selva-handlare. Det kanske är läge att köpa elmotor. Men då behöver jag ytterligare ett batteri och solpanel och det ryms inte riktigt på den här lilla båten.

Dromhals

Rutten in till Dromhals.

Should I stay or should I go? Stanna ytterligare en natt på St Gröskär eller gå vidare? Enligt prognosen ska det blåsa 15-16 sm i byarna hela eftermiddagen och jag ligger bra där jag ligger. Å andra sidan, jag vill iväg nu, segla, se en annan ö.

Jag kollade ViVa station Arkö vid 9-tiden som sade att det blåste ungefär 6 sm i byarna. Det lät inte alls så farligt, då kanske jag kan gå lite längre än planerat. Jag hissade storseglet men lät focken vara eftersom den inte fungerar bra i medvind.

Vinden upplevs inte lika kraftfull när man har den med sig som när den kommer in från sidan och får hela båten att luta. Men det är lika starka krafter, något jag blev varse om när jag kom ut på lite öppnare vatten och vinden som förvisso låg på akterifrån men fick lite slagsida åt styrbord eller babord beroende på hur båten gick i de stora vågorna vilket tvingade mig till att göra flera kontrollerade gippar.

Jag bestämde mig snabbt för att inte fortsätta längre än nödvändigt, utan att gå in vid Dromhals. Det såg mestadels grunt ut men det gick att lägga till vid en brant klippa. I med ankaret och igång med motorn som jag borde ha justerat tomgången på för länge sedan. Jag fick betala priset för det i dag. Start, stopp, start, stopp, start, stopp. Och innan den stannade helt, rusade den. Med växeln i. “Bonk!” lät det när vi körde in i klippan. Men det tog ovanför vattenlinjen och en repa i lacken blev nog den största skadan. Motorn ville inte starta alls sedan. Jag fick paddla in till klippan och förtöja.

Den där jävla Selva utombordaren! Det finns inget jag hatar så innerligt när den inte funkar, och som jag älskar så mycket när den funkar som den ska. När jag var någorlunda förtöjd tog jag bort kåpan på motorn, hittade en skruv som såg ut som den man justerar tomgången med, skruvade den motsols ett halvt varv, tömde ur lite bensin ur förgasaren, chokade och drog i gång motorn. Som stannade med en gång. Okej, motsols var uppenbarligen fel håll. Ett halvt varv medsols var också helt fel. Det rörde sig om någon millimeter medsols, sedan gick motorn jättefint! Och den startar bättre också.

Jag fattar inte hur jag kan ligga och läsa ‘Zen and the art of motorcycle maintenance’ och skjuta upp en sådan (enkel) sak som att justera tomgången på min egen Selva utombordare. Jag har hört signalerna från motorn hela säsongen men tänkt: “Nej, det är säkert krångligt, jag orkar inte, jag gör det sen, när jag måste.” 😀

När det gäller vindhastighet borde jag ha kollat SMHI:s mätstation i Harstena. Arkö ligger närmast härifrån men också närmare land, Harstena ligger längre bort men rakt söderut i relation till min position och visar kanske mer rättvist hur mycket det blåser såhär långt från land.

Hursomhelst, jag seglade en stund i dag, kom fram, krockade med en klippa, justerade tomgången på utombordaren och ligger nu väl förtöjd på Dromhals norrsida. Här har jag skydd från sydvinden resten av dagen men inte mot NO-vinden i morgon bitti. Men jag räknar med att vara vaken och uppe då, och enligt prognosen ska vinden ganska snabbt vrida mot O och senare S igen.

Hjälpligt förtöjd vid Dromhals.

Ny fixarhelg

Helgens todo-list.

Hemma igen efter ytterligare några dagar i båten med fixande och donande, utan att segla. Från början hade jag tänkt vara hemma den här helgen, jag behövde vilan. Men senast jag var i båten blev det uppenbart att utombordarfästet måste bytas – omgående. Och jag hade en del annat också som jag ville bli klar med före jungfruturen (jag räknar inte seglatsen över från Nävekvarn, “det var transport” som båtgrannen sade). När jag listade alla saker kändes det bättre att åka ut till båten och fixa dem än att vara hemma och försöka vila. Så är det ibland.

Storfallet var enkelt åtgärdat. Det hade bara lagt sig om bomfallet (eller “dirken” tror jag det också kallas). Det var nog därför jag inte fick upp seglet hela vägen under transportseglingen till sommarhamnen.

Kolla samtliga fästen för vant, stag, pollare, etc. under däck var också enkelt åtgärdat. Och skönt att göra. Allt såg okej ut och kändes bra.

Spänna vant och stag. Att de var för sladdriga visste jag, men hur mycket skulle jag spänna? En god vän till mig tyckte att jag skulle sträcka dem “inte alltför hårt, men de ska vara stumma”. Okej, hur känns det när vanten är ‘stumma’ då? När jag sökte i ämnet på webben (på duckduckgo.com), förstod jag det som att det i huvudsak finns tre olika sätt att få till rätt spänning i vant och stag:

  • ett instrument som utifrån vajerns tjocklek anger spänningen,
  • tejpa fast en 2 m lång tumstock på vajern och spänna tills vajern sträcks ca. 2-3 mm,
  • gå på känn.

Mitt samlade intryck utifrån den information jag tog del av, var att de flesta seglar omkring med alldeles för löst spända riggar. Eller som en seglare skrev, att det ska göra lite ont i själen när man spänner det sista i ett vant. Det låter väldigt hårt i mina öron, men det verkar finnas utrymme för att dra åt utan att jag behöver oroa mig alltför mycket. Jag spände förstaget och drog åt backstaget, klev av och kollade att masten inte lutade framåt, justerade ett par vant på babords sida och kände efter att det var ungefär samma spänning i motsvarande vant/stag på andra sidan. Det kändes bra. Om de är ‘stumma’ vet jag inte, men mer spända.

På natten vaknade jag runt halv tre för att gå ut och kasta vatten. Det var stilla, tyst och magiskt vackert. Båtarna låg som sovande djur vid bryggorna och månen stod vackert i den ljusa sommarnattshimlen i en rigg några båtar längre bort. Även bryggsegling har sina sidor.

02:39 en natt i mitten av juni i detta vackra land.
Gammalt utombordarfäste.

Helgens stora projekt var att byta utombordarfästet. Fjädrarna fungerade inte (när man lyfte motorn, lyfte man hela motorns tyngd), det låstes i läge genom ett par aluminiumbrickor (markerade med rött i bild) och i allt övrigt var det rostigt och murket. Ingenting man vill hänga en ny SELVA utombordare på.

Jag började med att vända på båten och parkera med aktern mot bryggan och häkta av motorn – utan att tappa den i vattnet. Jag upptäckte att anordningen var fäst med fyra skruvar, trots att det är åtta hål i den, men läste i manualen till den nya anordningen att det räcker med fyra skruvar. Det finns åtta hål för att man ska kunna justera positionen i höjdled. Skönt, då slipper jag borra nya hål.

Not a pretty sigth!

Att skruva bort det gamla fästet gick utan problem. Skruvar och brickor var kanske inte så genomrostade och förstörda som jag först hade befarat, men för att vara ett fäste för en utombordare på en segelbåt var de i ett bedrövligt skick. Det kändes skönt att få bort dem och att bära bort det gamla fästet till metallåtervinningen.

Träbiten som satt som en distans mellan fästet och akterspegeln, för att kompensera för att aktern är sned (positiv/negativ, jag vet inte vilket), var lite kinkig att få bort, men med en kniv och en hammare gick det bra. Både träbiten och ytan på akterspegeln under såg fräscha ut.

Till det nya utombordarstället hade jag köpt en konstruktion i aluminium med samma funktion som träbiten. Men jag upptäckte snart att den inte fungerar om det finns förborrade hål i akterspegeln. Hur jag än vände och vred på bitarna, hamnade hålen lika långt till vänster eller höger om de befintliga hålen som bitarna var breda, antingen gentemot akterspegeln eller det nya fästet.

Tur att jag inte hade bränt upp den gamla träbiten i min iver att bli av med det gamla och skruva dit det nya. Det nya fästet fick sitta på den gamla träbiten. Jag testade först att skruva dit hela konstruktionen utan sikaflex och låsmuttrar, för att kolla att allt satt som det ska. Jag fick borra upp ett par hål med någon mm eller två, annars gick det bra att återanvända träbiten och de gamla hålen för det nya fästet.

Skärbräda i plast för att fördela påfrestningen från utombordarfästet i akterspegeln.

Den tunna skärbrädan i plast som jag hade tagit med mig för att ha på insidan av akterspegeln fungerade mycket bra. Med en liten japansk multisåg, som är bra att ha i båten, sågade jag till skärbrädan i lagom storlek. Jag borrade hålen lite fel första gången, men det fanns plats att vända på skivan och försöka en gång till. Resultatet kändes mycket bättre än de rostiga skruvar, muttrar och brickor som satt där förut. De nya skruvarna var tyvärr inte tillräckligt långa. De räckte i de två övre hålen men var för korta för de två undre. Jag hade inte tänkt hela vägen utan köpt åtta skruvar i samma längd. Men jag slapp köra in till Biltema i närmsta stad, i stället fick jag ett par skruvar i rätt dimension och tillräckligt långa av ägaren till marinan. Tyvärr är de inte rostfria, så jag måste byta dem inför nästa säsong.

Nytt utombordarfäste.

Till sist fick jag hjälp av min båtgranne att hänga dit min Selva utombordare på nya fästet. Tur var nog det, för efter en hel dags skruvande i sittbrunnen var jag så trött att jag mycket väl hade kunnat tappa motorn i vattnet om jag gjort det själv. Det var väl det han såg på mig och ryckte in för att undvika en katastrof 🙂

Slutresultatet blev snyggt och bra på flera olika sätt. På det gamla fästet var jag tvungen att ha med låskedjan när jag hängde på motorn, nu kunde jag dra dit den i efterhand. Det var fantastiskt skönt att hantera motorn i höjdled med hjälp av fjädrarna och slippa lyfta motorns hela tyngd. Och det var skönt att slänga de där fåniga aluminium-bitarna som användes för att låsa det gamla fästet i rätt läge. Jag betraktade det nya utombordarfästet och kunde konstatera att det hela blev snyggt, säkert och mycket bättre! Och värt en hel dags slit och skruvande.

Jag fick också dit de nya gångjärnen på luckan i aktern. Tyvärr passade inte gångjärnen med tre hål i de gamla hålen, så jag fick krångla dit gångjärn med två hål i stället. Det är en tung lucka, så det återstår att se om de gångjärnen räcker. Annars får jag spackla igen och borra nya hål, eller hitta andra gångjärn med exakt rätt mått. Nuvarande lösning håller förhoppningsvis den här säsongen.

Utsikt från kojen i en J17 en vacker sommardag.

Söndagen tillbringade jag mest i båten iklädd långbyxor och långärmad tröja. Jag brukar vara väldigt försiktig med solen och undvika den helt och hållet mellan kl. 10 och 14 normaltid (kl. 11 och 15 sommartid) fram till Midsommar, men den här gången tänkte jag inte på solen som gassade hela dagen. Keps hade jag, men annars satt jag i kortärmad tröja och shorts. Benen klarade sig bra men armarna var brända och jag kände mig trött och sol-frossig och låg mest och slumrade hela dagen och summerade en mycket bra helg då jag kunde bocka av allt på min todo-list (utom det där med att kolla och mäta var jag kan ha ett batteri någonstans, men jag har nog bestämt det ändå).

Nu finns det inga ursäkter längre för att inte segla. Visst finns det mer saker i båten att göra – det finns det alltid – men jag har definitivt nått nivån ‘good enough’ och nästa gång jag är i båten är det segling som gäller.