Inget är så härligt som en stabil bris från rätt håll och att segla fort och stadigt fram dit man ska. Inget är så jobbigt som när det blåser för mycket och från fel håll. Som seglare är vinden din bästa vän och värsta fiende.

Det är inte sent men redan mörkt. Ute på fjärden blåser det så att det skummar och fräser på de höga vågorna. Vinden viner genom mast och fall med ett klagande, nästan tjutande, ljud. Det låter ödsligt och lite olycksbådande. Men, ändå, samtidigt slår det an något inom mig och jag kan tycka om det på något sätt. Jag ligger i lä men båten rör sig lite fram och tillbaka i vinden. Jag hoppas ankarfäste och förtöjningar håller.