Jag gick från Laxvarp i morse vid sju. Jag har ingen vindmätare men enligt prognosen har det blåst 8-10 sm i byarna i dag. Det gick bra. T.o.m. ute på Finnfjärden där det byade ordentligt och lutade säkert 30 grader, kändes det bra. Jag gjorde ett val i morse när jag hissade seglen, att byvindar på 10 sm ska jag klara av, nu får det bära eller brista. Och det bar. Och det kändes helt okej även när det lutade som mest. Men det var inte kul att kryssa i 10 sm. Jag gjorde ett par slag ute på Finnfjärden men fick väldiga vibrationer i förseglet och var tvungen att falla av så mycket att det kändes som att jag bara seglade sidledes, så jag gick ned bakom en udde och revade seglen och gick hem sista biten för motor i stället. Men när jag kollade på sjökortet sedan såg jag att jag hade haft en ganska bra linje ändå.

Resten av dagen har ägnats åt diverse fix och mindre underhåll på båten. Jag har gelcoat:at en del skador i ”lacken”, och även om det finns många skador kvar att spackla på luckor och i stuvutrymmen, är nästan alla skador uppe på däck åtgärdade. Jag vet inte hur många små och stora hål jag har spacklat, men båten är alldeles vitprickig nu, eftersom gelcoat:en är vit till skillnad mot färgen på däck och greppytor som är mer gräddvit, men hellre det än svartprickig som hon var när jag köpte henne.

Jag har sytt lite i kapellet också, byggt om en handduk och tätat fotogenlampan så att den inte läcker när den hänger snett (vilket ju kan hända i en segelbåt, om den inte hänger i en krok i taket, vilket det här är en för liten båt för). Detaljer, skitsaker kan tyckas, men sammantaget är de viktiga för livet ombord i en liten båt där det är ont om plats och var sak måste ha sin plats. Och det finns en djup tillfredsställelse i att laga, fixa, modifiera och ta hand om saker – att inte vara hänvisad till att springa iväg och köpa nytt så fort något går sönder eller inte riktigt fungerar som man tänkt. Det är mer kärlek i att reparera än att köpa nytt.