Det var ett tag sedan jag var ute vid båten senast, och det har blåst ganska rejält sedan dess, men båthuset står kvar och presseningen ligger där den ska. Fascinerande! Mitt båthus är något av ett plockepinn av smala järnstänger som man trär i varandra och lägger en presenning över, det är inte alls lika stadigt och gediget som många andra båthus, ändå klarar det blåst förvånansvärt bra. Antagligen för att presenningen inte är fastbunden någonstans, den ligger bara mitt över huset med tyngder på sidorna och gavlarna, vilket gör hela konstruktionen följsam och smidig.
Månadsarkiv: november 2008
Trärent
Man kan tydligen vänta ganska länge med att börja olja och fernissa efter man har renskrapat trä. En god regel är tydligen att vänta till efter ett par riktiga köldknäppar, så att vatten och fukt i träet fryser bort. Och när jag hör det kommer jag ihåg att jag har läst det någonstans. Bra, då har jag tid på mig. Hoppas bara att det blir någon köldknäpp i år, så det inte blir som förra året när kylan och snön kom vid påsk då det börjar bli dags att tänka på sjösättningen.
Jag fortsatte att renskrapa på utsidan av ruffen i dag och hann med halva babords sida runt det främre fönstret. Själva fönstret var lite knixigt och överhuvud var det ganska jobbigt att stå på knä vid sidan av ruffen och skrapa och slipa, det gick lättare längst fram i går.
Jag skruvade bort lite konstiga grejer och krokar på rufftaket också. Efter en stunds tvekan skruvade jag även bort grabbräckena, eller är det gubbräcken: räcken som man grabbar tag i, eller räcken som gubbar håller i för att inte falla överbord? Jag är inte helt säker på vad de heter. Hursomhelst, med tanke på hur de har suttit an mot rufftaket, och hur skruvarna har sett ut på insidan, har jag misstänkt att räckena inte riktigt passar båten. Man såg att någon hade forcerat ganska kraftigt för att få dit dem, men när jag skruvade bort dem såg jag att de var alldeles raka. Bra! Vad fint! Raka räcken på ett välvt tak, smart så man svimmar!
Levande träbåtar
De tog upp båtarna i slutet av september och i början av oktober. Nu är hela båtplan täckt av båthus insvepta i gröna eller vita presenningar. De står så tätt att man knappt kan gå emellan dem. Vid den här årstiden mörknar det redan vid fyra, fem och vinden rör och river omkring bland båthusen och presenningar, och står man vid sidan av och ser ned på båtplanen där den ligger i mörkret ser den nästan ut som en levande organism som hela tiden rör sig, häver sig och låter. Alla dessa båtar, byggda i trä bit för bit av levande händer för årtionden sedan, de verkar inte tycka om att stå på land, det är som att de vill ned i vattnet och ut på fjärden igen.
Renskrapa
Jag har börjat renskrapa ruffen på utsidan i dag. Jag började med framsidan mot fören. Det var trevligt att ligga under en presenning, höra vinden vina i mast och tåg på andra sidan vägen (i vår klubb mastar vi av varje år) och skrapa på en träfolka.
What a way to spend a Saturday evening!
Det var smidigt och bekvämt att jobba med värmepistol och skrapa. Jag har en helt vanlig värmepistol som jag kör på läge 2, ganska nära träet (6-8 cm, det beror på hur kallt och blåsigt det är) tills fernissan bubblar lite och just ska till att börja svartna, då riktar jag bort värmepistolen (någonstans där den inte gör skada eller eldar upp något) och skrapar enkelt bort fernissan. Sedan efterbehandlade jag ytan med sandpapper för hand och med planslip.
Träet var gult förut och såg ut som furu eller nå’t i den stilen, men nu syns den rödbruna färgen tydligare. Snyggt! Jag antar att det blir ännu bättre med olja sedan. Hur länge kan man förresten vänta innan man måste börja olja och fernissa? Jag hoppas det finns någon att fråga i morgon.
Prioriteringar
Jag var ute vid båten i dag för första gången sedan över en månad. Allt var kvar och i samma ordning som när jag var där senast, båthuset har klarat sig bra hittills, skönt. Jag nöjde mig med att ösa ur det sista vattnet ur kölsvinet och försöka göra mig en bild av vad jag bör koncentrera mig på under de kommande månaderna. Masten ligger där den ligger, inlåst mellan två vidriga platsbåtsmaster i typ 300-kilos klassen. Tack för det, den kommer jag inte åt förrän nästa år. Botten borde väl egentligen skrapas både in- och utvändigt, men jag tror inte jag varken orkar eller hinner det i år. Detsamma gäller kölen. Sittbrunnen och durkarna kan vänta till i sommar, men ruff och rufftak och lite andra grejer kanske jag hinner med. På sikt skulle jag vilja börja byta spant också, lamellimma nya av ekfanér och epoxi, men då får jag nog skruva bort britsarna om jag ska komma åt, jag får ta en sida i taget. Rodret! Det kanske jag borde prioritera mest och närmast, att spika ihop ett nytt roder och limma ihop rorkulten.