Segelpriser

Jag tror jag har fått svar från alla segelmakare nu, på min offertfrågan om nya segel till en J17. Följande är ingen jämförelse, det är jag för dåligt bevandrad i segel för, utan bara en enkel uppställning:

Boding segel (Dacron, med crosscut skärning – kampanjpriser)
Fock (8,8 kvm): 7 500 kr
Storsegel (9,9 kvm): 9 100 kr
Genua (12,8 kvm): 10 500 kr.

N-Sails (Challenge, Fastnet ”standard dacronduk. Helt OK för nöjessegling” / Newport är snäppet bättre)
Fock (10 kvm): 6 029 kr / 6 652 kr
Storsegel (10 kvm): 6 968 kr / 7 725 kr

UK-Syversen (traditionella dacron segel)
Fock (9,1 kvm): 9 500 kr
Storsegel (9,9 kvm): 11 560 kr

Hamelsails (Crosscut, Dacron 241CB ”Endast de bästa materialen används och kravet på vårt eget arbete är näst intill brutalt”)
Fock (9,3 kvm): 9 904 kr
Storsegel (9,75 kvm): 11 510 kr

Lundh Sails (Dacron – Fibercon AP)
Storsegel (10 kvm): 10 600 kr
Genua (13 kvm): 9 800 kr

Jag har för mig att jag mejlade Gransegel också, men jag ser inget svar från dem i min IN-box. För att jämföra måste jag studera de olika offerterna mer i detalj: segelmaterial, lattor, cunningham, rev, vävtekniker, etc. Men på det stora hela får jag nog räkna med ca. 20 000 kr för en ny uppsättning segel: storsegel och ett lite mindre försegel. Vill jag ha en genua utöver det, verkar det bli bortåt 30 000 kr. Det tål att funderas på. Intressant förresten att man verkar räkna med att focken är nästan lika stor som storseglet. Det är inte någon stor skillnad på dem, men nog tror jag min lilla (kryss-) fock är åtminstone ett par kvm mindre än storen.

Segeltrim

När jag läser ”Segeltrim handlar om att anpassa teorierna till praktiskt seglande. Man måste veta varför man gör en ändring, annars blir segeltrimningen lätt en gissningslek som lyckas den ena gången och misslyckas nästa.” på Skippos segeltrimskola inser jag att det är just vad jag har gjort: gissat. Jag har tagit mig fram med båten, men utan att riktigt veta varför eller hur. Jag har en intuitiv känsla för hur segel och båt samspelar med vind och vågor, och jag har hört det där om undertryck och att det driver/drar båten framåt, men det är oerhört kul, intressant och stimulerande att få lite teori och en basal grund att tänka utifrån. Det ger en helt annan förståelse för hur och varför det där undertrycket skapas med hjälp av buk och tvist och rätt vinkel mot vinden. Jag behöver en bomkick. Och lossa lite på de främre undervanten (tror jag). Och börja använda mig av skotskenan.

Vad kostar nya segel?

Boding anger faktiskt priser på nya segel till en J17: https://www.boding.se/modeller/j-17/. Annars brukar segelmakare inte ha priser på sina webbsidor, iaf inte vad jag kan se, utan vilja att man kontaktar dem eller fyller i en offertförfrågan, så jag har gjort det till Boding, UK Sailmakers, N-Sails, Hamel Sails, Lundh Sails och Gransegel:

”Hej, jag kollar i första hand efter ett nytt storsegel och kryssfock till min J17, men kanske också en genua. Aktiv segling är kul, och jag vill inte vara alltför begränsad av lite hårdare vindar runt 10 sm, men jag kappseglar inte och måste inte komma i mål först. Det är en liten, långkölad båt från 1980 och jag kollar efter bra och passande brukssegel till den med lång livslängd, inte prestandasegel (det skulle se konstigt ut 🙂 Jag är lite osäker på om min mast och bom är standard, de ser lite kraftigare ut och har inte samma mässingsfärg som andra J17. Men det kanske är samma mått på min mast och bom i vilket fall som helst?”

Jag har ingen aning om vad man skriver när man begär offert på nya segel, men de får återkomma och be om mer info i sådana fall.

Jag har inte bestämt mig för att köpa nya segel, men det är svårt att veta när man inte ens har en uppfattning om vad nya segel kan komma att kosta. Iofs, enligt Bodings prislista skulle en ny uppsättning (storsegel, försegel, genua) kosta knappt 30 000 kr. Med tanke på att dem jag har nu är från 1980-talet, och dagens segel seglar och håller säkert bättre, känns det som en ganska rimlig investering. Det ska hursomhelst bli intressant att se svaren.

Riggtrim

Hur ställer man in riggen efter att ha mastat på? Hur hårt ska man skruva åt vant och stag? Hur noga är det att masten står exakt rakt? Hur mycket bakåt ska den luta, eller ska den kanske luta lite framåt?

Det där är en hel vetenskap, särskilt om man kappseglar. Tur att jag inte gör det och har en liten båt och gamla segel. Så, det är inte så noga med allt det där.

Jag har lärt mig att masten ska luta något bakåt, då seglar man visst bättre. Och vant och stag ska vara så hårt spända att de är stumma, inte spända som fiolsträngar, inte alltför slappa, utan… ”stumma”. Whatever that is. Det finns metoder för att vara exakt (t.ex. tumstocksmetoden) men jag brukar känna på vanten på andras båtar och fråga andra seglare hur hårt de spänner, för att få referensvärden och en känsla för hur hårt jag kan behöva spänna mina. Och efter att ha seglat ett tag får man ju en känsla för det där: inte för hårt, då stressas riggen, inte för löst, då kan det bli brott på en vajer vid ett häftigt slag, utan lagom – stumt.

Jag har ingen rutin för att trimma riggen, så erfaren är jag (ännu) inte, men i år hittade jag nog ett sätt som jag kommer att försöka upprepa. Förstagskruven är ju fast, så den behöver jag inte justera, och efter att ha dragit åt akterstaget så att masten lutar något ytterligare bakåt, och för- och akterstag kändes lagom stumma, skruvade jag åt vanten. Jag kollade på skruvarna att de var ungefär lika mycket åtskruvade på båda sidor och antog att då står masten tillräckligt rak. Jag kände på själva vanten att de var ungefär lika stumma på båda sidor. Jag betraktar båten från håll för att försöka avgöra om masten står rakt men kollar också hur mastfoten står i fästet på båten, där kan det synas om masten lutar mycket åt något håll.

När jag inte seglar slackar jag akterstaget.

Säsongens första segling gick i svaga vindar men det var väl 5, kanske 6, sm i någon av byarna, och ingen av vanten på läsidan rörde sig då. Jag tror det betyder att det är bra trimmat och åtskruvat. De känns lagom stumma.

Segelvård

Dagens småjox: utan att först göra en sökning på ’förvara segel’, antar jag att i likhet med en sovsäck, ska man inte förvara segel hoprullade en längre tid, utan helst upphängda. Krokar i putsen fungerade inget vidare och teglet var hårt som sten att skruva i, men det gick att dra buntband på några ställen runt en list utmed taket som jag kunde kroka upp seglet i.

Dra på trissor

Dra fall på trissor.

Tillbaka i båten igen efter att ha firat Midsommar på landet med nära och kära, och varit och hälsat på ett par goda vänner i Gävle som bjöd på god mat, fin samvaro och bl.a. nakenbad vid Rullsand. Och vi fikade på Böna Café. För mig som har bott i en stad och ett område med (för) många invandrare var det befriande att sitta och fika omgiven av människor som alla pratade svenska och såg ut och betedde sig igenkännbart – som svenskar – skönt. Jag tar med mig det.

De där små hjulen i mastfoten som fallen går via, kallas trissor. Jag gick igenom större delen av menyn på Hjertmans hemsida innan jag hittade dem: trissor. Jag borde ha vetat, det är ett logiskt namn. Mina trissor har nog suttit där i mastfoten sedan båten byggdes för drygt 40 år sedan, de behöver bytas. Jag har ett passande verktyg för muttern som håller dem, men den sitter som berget. Jag har applicerat lite 5-56 men kan nog inte vänta tills det eventuellt löser sig, utan jag får hoppas att jag kan dra på samma trissor i ytterligare en säsong.

Genua

Premiärsegling med Genua.

Jag anlände hamnen efter elva i går kväll, somnade någon gång vid ett och gick upp halv fem i morse. Jag förberedde det nödvändiga, åt frukost men hoppade över kaffet. Jag ville iväg medan vinden var bra (grundvind ca. 3 sm, byvind ca. 5-6 sm), så jag kunde premiärsegla mitt Genua-segel. Det fanns med när jag köpte båten men jag har inte seglat med det förrän i dag.

Det gick bra i början när vinden låg på från NO. Genua-seglets större segelyta märktes och det var kul att segla relativt snabbt i svag vind. Men sedan vred vinden och verkade komma mer rakt öster ifrån. Jag fick göra ett slag, ett till och ytterligare ett. Innan jag visste ordet av satt jag och kryssade – med en Genua. Det går väl, men det är omständligt och jobbigt med allt det där seglet som ska över från ena sidan av båten runt masten och till andra sidan vid varje slag.

Efter ett tag gav jag upp, revade Genua:n och hissade vanliga kryss-focken i stället. Det var oväntat enkelt att göra det bytet, men det hjälpte inte särskilt mycket. Hur jag än lade mig mot vinden stod jag mest och stampade med vibrationer i seglen och kom ingen vidare vart. Vid ett tillfälle låg vinden på från ett håll i storseglet och från ett annat håll i förseglet, då vände jag hemåt igen.

Jag hade kanske orkat fortsätta om jag hade sovit längre och inte hoppat över morgonkaffet. Bråttom var det enda jag hade av att skynda mig, längre kom jag inte. Det vet jag egentligen, men jag glömde. På vägen hem ändrade jag mig och hittade förtöjning i en fin vik bara någon kilometer från hemmahamnen. Det är en del svall efter förbigående båtar men det borde lugna ned sig framemot kvällningen. Först tänkte jag ligga här under dagen bara och gå sista biten hem för motor senare i kväll, men som prognosen ser ut kanske jag ligger kvar här i natt.

Revat

A red sky in the night is a sailor’s delight, a red sky in the morning is a sailor’s warning.

Det såg lite olycksbådande ut i morse med morgonrodnaden i öster. Men jag kom i väg halv åtta och fick en odramatisk seglats på två timmar i den lugna S-brisen. Det var först framåt tvåtiden som det började riva ordentligt i byarna, men då låg jag tryggt förtöjd i en lugn vik, och vid fyratiden var jag glad över att jag inte var ute på en fjärd med seglen uppe.

Revat storsegel.

När jag hade förtöjt och låg i lä passade jag på att reva storseglet. Jag har suttit och tittat på de där hålen i seglet länge och undrat hur det funkar egentligen: ska det löpa en lina i hålen och runt bommen, så man kan reva under segling? Nej, det stämmer inte riktigt, då skulle den där tampen som går längs bommen och som säkert har något med revningen att göra vara mycket längre. Och det kanske inte skulle fungera i alla fall, att släppa lite på storseglet efter man har hissat det för att reva det en bit. Nej, det verkar konstigt.

Efter lite dragande av olika tampar hit och dit landade jag i att man måste reva innan man seglar. Man måste välja om man ska gå med revat eller inte, innan man hissar seglet. Ja, varför inte? Man ska ju ändå ha en sådan koll på prognoserna att man vet vilken dag man kan behöva gå med revat.

Sträckt revat storsegel.

Jag knöt en tamp i varje hål i storseglet och runt bommen. Det stora hålet i bakänden av seglet antog jag var till för att sträcka seglet bakåt. Det stora hålet in mot masten satte jag i ena armen på den där kroken som sitter där bommen möter masten. Jag hade velat vika seglet snyggare under tamparna som går genom hålen och runt bommen, men väl ute i vinden kanske det inte spelar någon roll.

I övrigt har jag spacklat lite med gelcoat (nu är det inte många skador kvar i plasten som behöver lagas), spänt vanten och sträckt backstaget samt pimpat kåpan till utombordaren med hjälp av sprittuschpennor i grönt och rött. Och badat.

Pimpad utombordskåpa, spända vant och gelcoat:at däck.

Hemgång i stormiga byar

Det gick bra att gå från Håskö. Jag lade till i går utan hjälp av motor och gick i väg i dag på samma sätt men åt andra hållet: lossade förtöjningen, drog upp ankaret, hissade seglen och seglade vidare, utan hjälp av motor.

Vinden var ganska hård och framför allt byig. Jag höll nära land och det gick lugnt till när jag seglade norrut. Det blev mycket lutande och jobbiga slag när jag rundade udden på norra Håskö och började kryssa i NV-vinden som var mer norr än väst, eller om det var byarna som var mer norr.

Vid ett tillfälle knakade/pangade det till ordentligt någonstans i riggen och jag blev mycket rädd att något hade gått sönder och jag skulle råka ut för ett masthaveri igen, som med träfolkan. Men inget hände. Jag kunde inte se att något hade gått sönder och seglade vidare. Sedan hörde jag samma ljud på samma sätt ett par gånger ytterligare, alltid när jag fick in vinden från styrbord, så jag antog att det var något som inte låg rätt till utan flyttade lite på sig med ett högt ljud när belastningen blev tillräckligt hård.

Jag gick in bakom en ö för att få lite lugn och ro. Tanken var att bara förlänga ett slag och fortsätta i ungefär samma kurs i relativt lä bakom ön. Men det var en hög ö som gjorde att vinden kom från alla möjliga håll och var alldeles för svag för att segla med. Jag fick in vinden från fel håll och började driva i stället. Jag gjorde fyra piruetter i stiltjen innan jag kom tillräckligt långt ut från ön för att få vind och fortsätta framåt i stället.

Finnfjärden var jobbig att kryssa över och det lutade lite oroväckande i de starka byarna, men på det stora hela kändes det tryggt och stabilt och jag tänkte att det måste lugna ned sig när jag kommer in mot västra delen av fjärden där den inte är lika stor och öppen. Tvärtom. Där blev det ännu värre. Byarna kastade sig aggressivt och oupphörligt mot seglen och båten lutade så att Windex:en högst upp i masten nästan tog i vattnet. Det kändes INTE okej med en liten J-17. Jag gick upp i vindögat och lyckades reva seglen med möda och besvär. Jag drog i gång motorn och trots 6 hk var det kämpigt att gå sista biten in till hemmahamnen för motor.

Väl hemma i marinan igen upptäckte jag att den stora vattendunken som rymmer 10 l och som bara brukar stå kvar på durken under segling och kanske flytta lite på sig men inte välta hade gjort just det: vält. Den har en sådan där kran som man vickar på för att få vatten. Den innehöll bara några liter vatten men var helt tom. Allt vatten hade runnit ut över durken och ned i kölsvinet. Jag torkade upp någon liter men resten måste ha försvunnit vidare ned i båten, Gud vet vart. Men jag antar att det dunstar, annars är jag noga med att ta bort dyvikan inför vintervilan.

Jag skruvar fast ett par buntbandshållare i sargen/kanten på britsen i förpiken, så jag kan säkra vattendunken nästa gång med ett buntband på samma sätt som batteriet på andra sidan sargen/kanten. Batteriet står fortfarande stadigt. Ett par av kablarna har nästan lossnat på ett par ställen och jag får fixa och skruva dit lite hårdare och dona lite, men i allt övrigt ser det bra och stabilt ut.

Det finns något kompromisslöst med att segla som obönhörligt visar vad som funkar och vad som inte gör det. Det finns inte utrymme för ”Ah, det där håller nog, nu drar vi!”, det måste hålla för storm. Jag gillar det på något sätt.

Jag kollar samtliga fästen i däcket för vant och stag men kan inte se några skador. Allt ser bra ut och alla sprintar sitter där de ska. Däremot är den vantskruv på styrbords sida som sitter närmast sittbrunnen av en annan modell än de andra fem. Den är mindre/klenare än alla andra och lite böjd i gängorna som sitter nedåt mot däcket. Jag vet inte om det ska vara så eller om det är något som uppstått under vägen, men alla andra vantskruvar är av samma, raka modell. Det kanske var den här vantskruven som knakade till några gånger tidigare i dag.

Jag hittar en annan skruv i verktygslådan, en som är som alla de andra, och byter ut den mindre/klenare vantskruven. Nu är alla vantskruvar av samma sort, det borde vara det rätta på en segelbåt. Jag passar på att lossa samtliga vantskruvar i tur och ordning och kollar att vanten inte har snott sig eller att något annat ser tokigt ut. En vajer har snott sig något varv men annars ser allt bra ut. Jag spänner så gott det går och så jämt som jag kan på vardera sida.

Dagen avslutas med att skruva bort de där handtagen på däck längst fram i fören. Jag upptäckte på skruvarna under däck att de läcker. Det har uppstått nyligen och behöver tätas. Det tar en god stund innan jag får bort allt och lyckas klura ut hur och i vilken ordning jag ska sätta ihop allting igen. Jag rensar hålen i däck från det lilla av den gamla tätningen som finns kvar, ruggar upp ytan med slippapper, rengör med aceton och låter torka en stund innan jag kletar dit ordentligt med sikaflex och monterar tillbaka allting igen.

Nu har jag gått igenom hela båten; det finns inte en enda sak som jag inte har hållit i och bestämt mig för om jag ska behålla eller slänga; jag har hittat en bra plats för ankare, vattendunkar, rep, verktygslåda och allt annat som jag behöver ha i båten; jag har bytt motorfäste; jag har seglat i för mig alltför hård vind utan att få masthaveri; jag har kontrollerat och spänt vanten; jag har monterat solpanel och batteri (som snart är fulladdat); jag har spacklat igen typ hundra små skador i plasten med gelcoat; jag har åtgärdat ett plötsligt uppkommet läckage; jag har seglat några dagar och bl.a. gjort världens snyggaste förtöjning (på Håskö). Nu är det inte längre A:s båt som jag köpte och tog över tidigare i våras, nu är det min båt.