Jungfruturen

Jag räknar inte seglatsen över till sommarhamnen från Nävekvarn för några veckor sedan, så morgonens seglats var min jungfrutur med den här båten. Jag anlände hamnen redan i går kväll men det var kav lugnt, så det fick bli en natts bryggsegling. Jag vaknade efter fem i morse, tog ett dopp, spände vanten lite (nu börjar de kännas ‘stumma’, tycker jag), tog bort bomkapellet och hektade på focken i förstaget, drog i gång motorn (ett drag), lossade förtöjningarna och backade sakta ut från min bryggplats.

Det var mer kav lugnt än att det fanns någon rörelse i luften att segla med, men det var enkelt och odramatiskt att hissa seglen. Jag seglade ett par timmar, det friskade i lite ute på fjärden, vinden vände lite och jag fick göra några slag och kryssa en bit, sedan revade jag och lade till vid en liten kobbe för frukost och ett dopp i det blå.

Det märktes att det var länge sedan jag lade till med egen båt själv, det blev mycket spring fram och tillbaka mellan förtöjningslina och ankarlina för att dra in och släppa efter, dra in och släppa efter, så att båten låg bra till. Till slut fäste ankaret och det gick att dra in båten tillräckligt nära land för att komma av och ombord.

Förtöjningen var nog bra men platsen inte helt optimal. Farleden går förbi utanför och när vågorna efter en större motorbåt rullade in och båten låg och sträckte sig mot klipporna, var jag glad att det var brant och djupt och att ankaret höll båten på plats, annars hade det kunnat sluta i katastrof. Men jag låg kvar på platsen, jag skulle inte stanna länge och det borde vara lugnt på Midsommarafton. Nästa gång jag söker en plats att lägga till på, ska jag ta hänsyn till vart farleden och eventuell passerande trafik går.

Bukigt storsegel.

På vägen hem bytte jag lösningen för fockens fäste mot båten – en karbinhake i fästet på båten och ett schackel i seglet – mot ett nyckelschackel i seglet i stället. Enklare, snyggare och verkar fungera lika bra, eller bättre: seglet sitter närmare båten och den där lilla bukigheten längst ned i focken försvann.

Bukigheten i storseglet kvarstår dock. Fallet löper fritt och kan hissas hela vägen upp, men seglet stannar någon eller två dm längre ned. Spontant tänker jag att segel ska väl hissas upp hela vägen, men det kanske alltid är ett par dm kvar till själva masttoppen? Jag har inte tänkt på det. Vad jag däremot vet, är att i andra änden ska seglets nedersta hörn in mot masten sitta i den där konstiga kroken med två små “armar”, vilket det inte gör nu.

Bommen kanske ska sänkas för att sträcka seglet? Men då hamnar bommen i “hålet” där man trär in den i masten, och då ramlar den ur masten. Bommen kanske ska sitta under hålet, inte ovanför? Men det verkar konstigt. Det finns ett litet beslag som skruvas fast i likrännan för att hålla bommen uppe, men det kanske ska sitta åt andra hållet och hålla bommen nere? Eller så är riggen felstagad på något sätt och beter sig inte som den ska vid segling och slätar inte ut seglet. Eller så är seglet bara gammalt. Eller…

Det är mycket med segelbåtar, riggar och segel. När jag söker på webben hittar jag mycket info i olika forum och manualer om hur man mastar av och på, hur man spänner vant och trimmar en rigg, men inte en rad om hur bommen fästes i masten. Det är väl en sådan där självklar sak som alla vet. Bra, då kommer jag snart att springa på någon som kan berätta för mig 🙂

Träskö / Storö

På vägAvgång. Första seglatsen. Först fick jag inte upp seglet ordentligt, sedan kom en störtskur i kapp mig och blötte ned allting, sedan höll jag på att tappa vajern som håller seglet uppe i masten och jag fick kliva upp på bommen för att hämta den innan den var helt förlorad, sedan höll jag på att köra in i några stenar och när jag äntligen fick ordning på seglet seglade jag fel och tog höger där jag skulle ha kört rakt fram, helt plötsligt stämde ingenting med sjökortet. Jag fick vända och kryssa hemåt igen, till det etappmål som jag blivit tipsad om som ett lagom mål för en nybörjare men som jag naturligtvis seglat förbi i ett plötsligt övermod.

Annars är det relativt enkelt att segla: en båt med fram och bak, vatten runt omkring, vind där, segel där, styr med rodret, håll örn-koll på var du är och se upp för grynnor och Waxholmsfärjor. Men att lägga till vid en okänd strand är rent ut sagt skitläskigt när man är själv: seglet ska revas och surras provisoriskt kring bommen som ska hängas upp i det bakre vantet och ankaret ska i och få fäste och motorn ska läggas i friläge så att den inte tuggar i sig ankarlinan och man ska springa fram till fören med en förtöjningslina. Allt detta ska ske innan man hinner köra rakt in i en klippa, brygga eller en annan båt.

Men nu är det bra, för jag har seglat själv för första gången i mitt liv, med min egen båt, och jag har lagt till vid en klippa på Träskö / Storö mellan Ingmarsö och Möja i skydd från den sydvästliga vinden. Det känns som jag har bra ankarfäste och jag har förtöjt i fören med två linor snett åt varsitt håll. Det känns bra. Jag är mycket trött och nu måste jag sova.

Roger, Roger. Över och ut.