Sjösättning 2021

Klubbvimpeln på plats.

Båtar svävar över våra huvuden innan de försiktigt ställs ned på kranbilen och sakta körs ned till kajen för att sänkas ned i vattnet. Master bärs och rullas på små vagnar. Folk hjälps åt med allas båtar, master, skruvar, vajrar och allt annat som behövs för att sjösätta en båt. Det är en särskild energi vid en sjösättning.

Jag förbereder båten och sätter tampar i fören och aktern, lägger fram lite verktyg och kollar att ingenting är i vägen för det stora lyftet. Masten också: jag kollar så att alla stag och vant ser okej ut, skruvar dit nya windexen och fäster klubbvimpeln. Om en stund är det min tur.

”Har du någon genomförare?” frågar kranbilsföraren innan han sänker ned båten i vattnet. Vad är det för något, undrade jag, men förstod snabbt att det handlade om något slags hål i skrovet. ”Aha, nejdå, det är lugnt, dyvikan är ordentligt iskruvad!” Och så låg hon där igen, i vattnet – och flöt.

J-17 sjösatt för säsongen 2021. Påmastning nästa.

Påmastningen gick bra. Det här blir första gången jag seglar två säsonger i rad. Motorn var lite trögstartad men gick igång efter en stund och verkade ha klarat vintern bra. Jag körde i väg till min bryggplats och satte förtöjningstamparna på plats. Sedan några timmars jobb med att justera vant och stag, montera bom, sätta i storseglet och lägga saker på plats.

Och nu är allt på plats. Jag behöver skrubba däck, städa och småfixa lite, men om vädret är lika fint som i dag kan jag ta säsongens första seglats nästa helg.

Redo för sjösättning

Båtpolish före och efter.

Dag 2 av årets vårrustning. Jag började med en klassiker: när jag kom ut till marinan upptäckte jag att jag hade glömt nycklarna till båten. Det är väl ofrånkomligt att man gör en sådan sak förr eller senare, så varför inte i dag? Men det gick ganska snabbt att köra tillbaka till det B&B jag bor på, och någon av de andra gästerna hade bryggt starkt och gott kaffe och lämnat precis en mugg kvar till mig – tack!

Väl ute vid båten – igen – började jag med att slipa botten. Det gick ganska snabbt. Jag flyttade stöttorna och slipade och målade där de hade stått. Sedan prövade jag båtpolishen. Jag gjorde fel först och en båtgranne upplyste mig om att man ska stryka på polishen först, låta torka och sedan polera. Jajustdeja, det är ju så man gör. Det blev blankt och fint och färgen fick en annan lyster.

En burk bottenfärg räckte knappt till en strykning. Men jag tror att det berodde mer på att kylan gjorde den tjock än att 7,5 dl var för lite. Det blir bra ändå, ett lager räcker. Vissa av mina båtgrannar har inte ens det, de har bara bättrat på lite här och där.

Efter 7 månader på land under en presenning är hon färdig för sjösättning igen.

Förra året gavs ingen tid eller information till någon annan vårrustning än två lager bottenfärg. Jag hade en känsla av att jag borde ha gjort mer men visste inte riktigt vad. I år är det annorlunda och jag börjar få en bild av vad jag behöver göra och ungefär i vilken ordning. Jag kanske borde skriva upp det någonstans.

Jag fick gjort det jag hade förutsatt mig att göra i dag: måla på ett lager bottenfärg och polera borden. Jag har t.o.m. hunnit hänga på utombordaren och kollat masten också; skruvat fast spridarna, justerat ut vantskruvarna, hissat klubbvimpeln och kollat lite i masttoppen så att allt verkar sitta som det ska och löpa fritt. Jag försökte byta sladd till lanternan också, men det slutade med att jag drog ut den gamla sladden utan att få en ny på plats. Jag får dra en utanpå i stället. Nästa år. I morgon är det sjösättning och båten är redo, tillräckligt redo.

Sjösättning

Min första sjösättning med den här båten. Det kändes spännande och lite förvirrande. Jag har sjösatt ett antal gånger tidigare men det var tio år sedan och jag glömmer saker. Men allt gick bra tack vare den tidigare ägaren och en god vän som ryckte in och hjälpte till när jag inte visste eller var upptagen med att ta en bild. Nu ligger båten i sjön, det känns skönt. Men det blåste för mycket för att masta på, det får vi ta nästa gång.

När jag hade träfolka var sjösättningen mer av en process. Att lägga båten i sjön och förtöja den på rätt plats är början, sedan följer dagliga besök för att kolla att länspumpen fungerar och att träet sväller och går igen, efter några dagar brukar båten vara tät och då känns det som att sjösättningen är klar. Med en plastbåt… Man lägger den i sjön, konstaterar att dyvikan sitter där den ska eftersom båten inte sjunker, förtöjer den på rätt bryggplats, låser och sedan är det klart.

Sjösättning av J-17 med sublift.

Sjösättning + nytt batteri

Sjösättningen 2/5 gick bra. Efter fyra timmar höll den lilla länspumpen jämna steg med inflödet av vatten och efter ytterligare ett par timmar hade vattennivån i kölsvinet sjunkit såpass att pumpen stängde av korta perioder. Jag var ut till båten två gånger dagen efter, före och efter jobbet, men allt såg okej ut. Förutom batteriet som aldrig ville bli fulladdat. Okej, det har väl inte klarat av vintern (eller mitt handhavande 🙂 I går fick jag skjuts ut till båten av min bror som har körkort och bil, så jag kunde installera ett nytt batteri. Allt såg bra ut. Jag hoppas det fortsätter så. Jag skulle vilja åstadkomma något den här säsongen, om så bara renskrapa luckan eller nå’t.

Dan före dopparedan

Vattendunkarna jag använder som tyngder till presenningen brukar jag tömma nere vid bryggan men den här gången kom jag på att det är smartare att tömma dem i kölsvinet i stället och kolla om pumpen fungerar som den ska. Det gör den. Batteriet laddar men blir aldrig mer än halvladdat, vilket är ungefär som jag känner mig som 25% sjukskriven (var 50% tidigare i vintras). Annars gick det förvånansvärt smidigt och snabbt att plocka ned båthuset. Men vintern har farit hårt åt det, de flesta delar är böjda och börjar spricka och gå sönder, och eftersom det är en svetsad järnkonstruktion funderar jag på om det inte vore bäst att bygga nytt båthus i sommar. But first things first, i morgon e.m. är det sjösättning. Jag har assistans av min mamma den här gången, det ska bli kul.

En vecka till sjösättning

Jag kom inte ut till båten förrän vid tre och var kvar till halv tio. Men för en gångs skull fick jag gjort allt jag hade förutsatt mig att göra, jag tror faktiskt det är första gången det händer, ett fall framåt igen. Jag drog på tre burkar bottenfärg på skrovet och kopplade in den nya länspumpen, med en 3 ampère-säkring på den positiva (+) sladden, och den går som en symaskin. Jag köpte pumpen på SeaSea på Söder och (de unga) försäljarna visste inte riktigt om man skulle säkra av eller inte, de ringde till en annan butik och fick reda på att man ska alltid säkra av, och jag insisterade på att köpa säkringar trots att det står en skrivning på själva pumpen som kan förleda en att tro att det sitter någon liten säkring i pumpen och det är bara att koppla den direkt till batteriet. Men i manualen står det med all önskvärd tydlighet att man ska ha säkring. Okej, då vet vi det: säkra alltid av. Batteriet ser fortfarande tveksamt ut men pumpen fungerar så länge laddaren är på plats, det får räcka så tills vidare. Jag sjösätter nästa helg 2a maj efter kl. 13.

2 dagar efter sjösättning

Kallt och snö i luften, vem är ute och seglar i det här vädret? April är normalt en opålitlig månad, vädermässigt, även om jag hade mastat på och kunde ge mig ut och segla är jag inte säker på att jag skulle vilja så här års. Sjösättningen känns åtminstone en vecka för tidig.

Båten låg kvar där jag lämnade den i söndags, på sin plats vid bryggan i hamnen. Batteriet är fulladdat och pumpen verkar fungera bra. Träet har svällt och nu tar hon inte in mer vatten annat än regn. Ruffönstrena sitter kvar, jag vill ännu inte tänka på hur det kommer att se ut efter silvertejpen, jag tar det en annan dag. På utsidan såg det bra ut, lacken har torkat och även om den är rinnig på sina ställen ser den okej ut på det stora hela, den håller mot väta åtminstone. Det ska bli kul att lägga på några ytterligare lager sedan när värdet blir bättre. Jag måste måla däck också.

Sjösättning

Välfyllt kölsvin vid sjösättning

Jag var första båt på eftermiddagspasset vid sjösättningen. Det är ganska skönt, man följer med sin båt ned i vattnet och kan stanna i den tills man tycker att allt är okej med hur den tar in vatten och hur pumpen fungerar och så, vilket brukar ta lika lång tid som själva passet.

Pumpen startade så fort båten gick ned i vattnet, skönt. Vattnet steg snabbt upp till strax under durkarna och pumpen hann inte riktigt med, jag fick ösa lite för hand också. Efter en timma höll pumpen jämna steg med inflödet av vatten, och efter knappt två timmar började nivån sjunka märkbart. Det är bra med tanke på att jag inte tätade henne före sjösättning. Jag hade tänkt peta tillbaka lite av den Ettan som sitter mellan borden på utsidan men jag blev sen och hann inte.

Det som inte håller med silvertejp...

Fönster. Jag hade inga fönster på båten. Det är möjligt att man kan låta båten stå öppen utan fönster några dagar, andra båtar ligger med öppna luckor och rufföppningar, men det blåste kallt med fyra hål i ruffen och jag tänkte med fasa på getingarna förra året som byggde ett stort bo längst fram i förpiken, nej, jag måste täcka för fönstrena på något sätt innan jag kan åka hem! Jag funderade på att tejpa för med vanliga plastpåsar först men det kändes för vekt. Jag hade sparat de gamla fönstrena och funderade ett tag på om jag skulle skruva fast dem lite provisoriskt men det kändes inte helt bra. Det fick bli en kompromiss, jag tejpade fast fönstrena på insidan med silvertejp. Det gick sådär, ytan inuti ruffen är fortfarande lite fet efter olja och fernissa, tejpen fäste inte helt och hållet, men rutorna sitter hyfsat bra ändå, och jag slipper skruva. Så snart jag lackat färdigt på utsidan av ruffen ska jag försöka ordna nya fönster.

Folkbåt S-190 sjösatt igen.

Eftersom jag inte har några grabbräcken längre, och skotskenorna inte är på plats ännu, har jag inga bra ställen att knyta fast fendrarna. Jag spände en lina från aktern fram till röstjärnen på vardera sida och hängde fendrarna där i stället, det får gå.

Annars är det inte så mycket mer, nu ligger hon i sjön igen, Nordisk Folkbåt Maja, det känns skönt. Jag plockade undan stöttorna innan jag vinglade hem. I morgon behöver jag bara åka ut en kort sväng och kolla förtöjning, fendrar, pumpen och fönstrena. Senast i övermorgon bör hon ha gått ihop helt och hållet och inte ta in något mer vatten än regn.

Jag ser fram mot sommarens båtpyssel, framför allt att fortsätta mastarbetet.

Dan före dan

Rinnig lackSoligt men kallt och blåsigt. Jag tog ned båthuset, det höll ändå på att blåsa i väg, och packade undan ställningen och presenningen. Skönt att ha det ur världen. Jag blaskade på det sista av bottenfärgen. 3 liter verkar räcka precis, tur att jag inte köpte en burk om 2,5 liter.

Ruffen var fortfarande kladdig. Jag våtslipade lite men det gjorde varken till eller från. Jag hörde av en granne att det kan vara kladdigt, det blir liksom aldrig riktigt torrt, men man kan nog lägga på nästa lager i alla fall. Men på lackburken står det att man ska späda ut med terpentin de första gångerna och slipa mellan. Varför skriva en sådan sak om det aldrig blir bättre än kladd? Det är ju inget att slipa.

Hursomhelst spacklade jag på ett lager lack, outspätt, som snarare stelnade i kylan än torkade. Det blev rinnigt och fult. Trist som fan, efter att ha jobbat så mycket med att renskrapa, plugga igen gamla hål och olja, så blir det mest bara fult, för att jag fick bråttom inför sjösättningen.

Jävligt trist.

Länspump i kölsvin på folkbåtJag kollade länspumpen före sjösättningen det här året. Förra året sjösatte vi, vattnet började forsa in och då upptäckte vi att länspumpen inte fungerade. Som tur var hade jag lånat en av klubbens pumpar, men eftersom slangen låg i vattnet pumpades vattnet mest bara fram och tillbaka hela tiden, medan min kompis kollade säkringar och sladdar och fick länspumpen att fungera till slut, samtidigt som jag pumpade torrt i slangen och fick ut allt vatten, då visade det sig att båten nästan var tät, redan. Hon går ihop snabbt.

säkringDet var strul med ledningarna och säkringen till pumpen i år också, men den här gången fixade jag det själv. Batteriet var fulladdat, jag tog isär pumpen och rengjorde den, kopplade den direkt till batteriet och vände upp och ned på den, flottören skramlade till och pumpen surrade igång. Okej, batteriet och pumpen funkar, men det är något i sladdarna på vägen dit som inte är som det ska. Efter att ha bytt ut en kladdig sockerbit och skalat om sladdarna in till den fungerade allt som det skulle.

Eftersom jag tagit bort grabbräckena från rufftaket har jag inget att binda fast fendrarna i längre, jag kan ha en längst bak och kanske en längst fram, men i mitten kommer det att vara tomt. Alltid är det något. Enligt klubbens regler måste man ha 3 på varje sidan, och de ska vara rena och snygga för att inte skita ned grannbåten. Jag får fixa det med något slags rep längs med relingen eller något.

1 vecka till sjösättning

Det blev en relativt kort dag i dag, skönt. Jag drog på lite lack på ruffen, det ska bli intressant att se hur den ser ut och känns i morgon, och målade vattenlinjen på styrbords sida. Lite kladdigt, lite vingligt, lite rinnigt, som med det mesta annat. Men man lär sig, det blir bättre andra och tredje gången.

Familjen i båthuset intill mitt var ute i dag igen med sin omnipotenta unge som mest bara sprang omkring som han hade damp eller nå’t och gnällde och skrek på allt och körde med sina föräldrar: ”Sluta, mamma!”, ”Se hit, pappa!”, ”Mamma, sluta genast slipa, jag får ont i öronen!”, ”Pappa, nu kommer du hit, genast!” Han lät hemskt beskäftig och jag tyckte nog han skrek värre än slipmaskinen han klagade över förstörde hans känsliga öron. De borde spela in ungen på video och lägga upp honom på Wikipedia under ’omnipotent’, se video. Och kanske under ’fri från uppfostran’ också. Men han fick hållas. Föräldrarna försökte resonera med ungen, när det inte fungerade lät det som att de bara ignorerade honom. Det känns inte som en särskilt smart strategi.

Ett båtvarv är inget dagis, en båt är ingen lekplats. Det finns bara en (1) kapten på en båt, vare sig den står på land eller ligger i vattnet, och man gör som kapten säger, utan att fråga eller diskutera. Punkt! Gillar man inte det, är det bara att mönstra av och åka hem. I vissa lägen tror jag man måste; kan vara auktoritär som förälder och kapten.