Sjösättning 2022

Sjösättning av J17 2022

Grått, småkallt och lite regnigt. Men solen sken igenom ibland och sjösättningen gick bra i år också. Vi var sju båtar som skulle i och hjälptes åt med båtar och påmastning. Det var trevligt och god stämning som vanligt. Det var skönt att ha lite rutin på saker och ting. Inte för att jag är väldigt van vid sjösättning, det här blir min tredje säsong, men det är skönt att inte behöva göra allting för första gången.

Regnet gjorde att jag hade kunnat vänta med rengöringen, åtminstone av allt annat än skrovet, tills båten var sjösatt och mastad. Den var skinande ren i går kväll, i dag efter sjösättning och påmastning såg den rätt bedrövlig ut med leriga skoavtryck lite överallt. Det är ofrånkomligt och ganska snabbt åtgärdat, men jag hade kunnat spara några timmars jobb i torsdags.

Motorn startade efter några ryck och verkar fungera som den ska. Den andra motorn, SELVA:n, står fortfarande i garaget och väntar på vad huvudkontoret i Italien ska säga om mitt ärende: om jag får häva köpet och pengarna tillbaka eller inte. Till dess hoppas jag att den gamla 2-taktaren jag har i stället fortsätter att snurra på.

Allt är klart och riggat för en ny båtsäsong. Båten flyter, motorn verkar funka, seglen är på, vanten är hyfsat sträckta, allt annat verkar vara på plats. Det känns härligt. Jag bryggseglar i natt men om det inte är för kallt i morgon kanske jag seglar ut en sväng på närmsta fjärd innan det är dags för hemfärd.

Före sjösättning

Redo för vårrustning och sjösättning

I helgen körde jag upp de stora, tunga sakerna till båten inför sjösättningen nu i helgen. Jag kom fram vid nio i lördags kväll och fick lasta ur, packa upp och göra det mesta i fallande mörker, men allt hittade sin vanliga plats ganska snabbt. Övernattning i båten. Det var kallt, men jag hade extra sovpåse i sovsäcken och buff i merinoull om huvudet. Det hade nog gått bra om jag inte vore förkyld med rethosta som hackade sönder natten till tre, fyra timmars ”sömn”. Men det fick gå det också.

Tidigare i år hjälpte jag en bekant att flytta och körde flyttbilen fram och tillbaka, så jag passade på att ha vägarna förbi båten och titta till. Jag bor (för) långt ifrån för att göra det i vanliga fall, båten får lov att klara sig själv under vintermånaderna tills vi ses igen inför sjösättningen. Första vintern gick det bra, men den här vintern tog en av stormarna i början av året tag i täckställning och båt och välte allt över ända.

Jag hade inte fått något meddelande om det, utan hamnkapten hade bara ställt upp båten igen och stöttat den med några extra stöttor. Täckställningen var borta och låg som ett plockepinn under båten. Jag hade inte nyckeln med mig och kunde inte komma in i båten, för jag skulle ju bara ha vägarna förbi och konstatera att allt var bra där under täckställningen, men jag såg inga uppenbara skador på utsidan.

Havererad båtstötta (till höger)

Jag stannade inte länge. Jag gick några varv runt båten utan att ha en aning om vad jag skulle eller kunde göra, sedan satte jag mig i bilen igen och körde därifrån och försökte att inte tänka så mycket mer på det. Jag var chockad. Min fina lilla båt som stod stadigt, ordentlig stöttad, skyddad under en tjock presenning och i lä mellan större båtar hade blåst omkull! Tur i alla fall att jag har för vana att masta av vid upptagning.

Det var med blandade känslor och en något skenande fantasi som jag körde upp till båten nu i helgen. Jag såg framför mig hur verktygslådan inne i båten låg öppen med innehållet utspritt överallt, hur bommen hade gått igenom innerskrovet och glaset i fotogenlampan låg i tusen små vassa skärvor överallt. Men när jag låste upp och klev ned i båten såg allt bra ut. Stilla och orört.

Fotogenlampan hade förvisso vält och all lampolja läckt ut, men annars såg allt ut som när jag låste båten i höstas. Jag gjorde ingen utförlig besiktning av båten men jag kunde inte se, höra eller känna några bristningar, sprickor, hål eller andra avvikelser när jag hängde på utombordaren, lade tillbaka dynor, segel och vattendunkar, och monterade batteriet. Allt verkade helt och bra.

När jag pratade med hamnkapten fick jag intrycket av att båten hade kanske inte vält helt och hållet över ända sådär som man kan tänka sig. Det var nog min fantasi som stod för den dramatiken. NV-vinden, som blåste i drygt 20 sm en natt i vintras, hade tagit tag i täckställningen – och troligtvis båten i sig också – och den främre, lilla båtstöttan på babords sida hade kanske börjat röra på sig och till slut vikt sig av tyngden från båten som mer liksom bara hade lagt sig ned snett framåt på fören. Det var ju tur att det var stöttan som gav vika och inte skrovet.

Starkt snöre

Jag vet att man inte ska fästa presenningen till täckställningen i båtstöttorna, och något säger mig att man kanske inte heller ska fästa presenningen med snören som går från ena långsidan till den andra – under båten. Men när jag gjorde det i höstas och hörde den där lilla invändningen någonstans i mitt huvud ”Men tänk om det blir storm”, tänkte jag att presenningen eller ställningen eller snörena ger väl med sig innan båten flyttar sig. Men 10-12 tunna snören utmed presenningens långsidor som var för sig kanske inte bär så mycket, och som inte ens var ihoptvinnande till ett tjockt rep, välte en hel liten båt som väger ca. ett ton. Det är tankeväckande.

Täckställningen som är av aluminiumrör såg ut att ha klarat sig bra med undantag för ett rör som behöver böjas till så det är lite mer rakt. Däremot behöver jag en ny båtstötta, den går nog inte att böja till. Och jag behöver ett gäng tomflaskor till upptagningen. I höst tänker jag dels lägga täckställningen lägre och närmare båten dels hålla presenningen på plats med sin egen tyngd och vattenfyllda flaskor utmed sidorna. Ingen fästning på något sätt i varken båt eller stöttor. Och jag tror jag ska be någon som bor lite närmare att köra förbi åtminstone en gång under vintern och skruva åt stöttorna runt båten, så de inte glappar. Då borde den står landsatt för storm.

Lugnt

Jag ringde hamnkapten för en kort lägesrapport och ett datum för sjösättningen. Det är tre minusgrader och lite is där uppe, några täckställningar har tydligen blåst av lite, men min båt – och täckställning – står kvar där den ska. Men så är den mindre och lägre och står skyddad mellan de större båtarna. Det känns skönt att veta när man bor långt borta. Sjösättningen är planerad till lördag 7 maj.

Sjösättning 2021

Klubbvimpeln på plats.

Båtar svävar över våra huvuden innan de försiktigt ställs ned på kranbilen och sakta körs ned till kajen för att sänkas ned i vattnet. Master bärs och rullas på små vagnar. Folk hjälps åt med allas båtar, master, skruvar, vajrar och allt annat som behövs för att sjösätta en båt. Det är en särskild energi vid en sjösättning.

Jag förbereder båten och sätter tampar i fören och aktern, lägger fram lite verktyg och kollar att ingenting är i vägen för det stora lyftet. Masten också: jag kollar så att alla stag och vant ser okej ut, skruvar dit nya windexen och fäster klubbvimpeln. Om en stund är det min tur.

”Har du någon genomförare?” frågar kranbilsföraren innan han sänker ned båten i vattnet. Vad är det för något, undrade jag, men förstod snabbt att det handlade om något slags hål i skrovet. ”Aha, nejdå, det är lugnt, dyvikan är ordentligt iskruvad!” Och så låg hon där igen, i vattnet – och flöt.

J-17 sjösatt för säsongen 2021. Påmastning nästa.

Påmastningen gick bra. Det här blir första gången jag seglar två säsonger i rad. Motorn var lite trögstartad men gick igång efter en stund och verkade ha klarat vintern bra. Jag körde i väg till min bryggplats och satte förtöjningstamparna på plats. Sedan några timmars jobb med att justera vant och stag, montera bom, sätta i storseglet och lägga saker på plats.

Och nu är allt på plats. Jag behöver skrubba däck, städa och småfixa lite, men om vädret är lika fint som i dag kan jag ta säsongens första seglats nästa helg.

Redo för sjösättning

Båtpolish före och efter.

Dag 2 av årets vårrustning. Jag började med en klassiker: när jag kom ut till marinan upptäckte jag att jag hade glömt nycklarna till båten. Det är väl ofrånkomligt att man gör en sådan sak förr eller senare, så varför inte i dag? Men det gick ganska snabbt att köra tillbaka till det B&B jag bor på, och någon av de andra gästerna hade bryggt starkt och gott kaffe och lämnat precis en mugg kvar till mig – tack!

Väl ute vid båten – igen – började jag med att slipa botten. Det gick ganska snabbt. Jag flyttade stöttorna och slipade och målade där de hade stått. Sedan prövade jag båtpolishen. Jag gjorde fel först och en båtgranne upplyste mig om att man ska stryka på polishen först, låta torka och sedan polera. Jajustdeja, det är ju så man gör. Det blev blankt och fint och färgen fick en annan lyster.

En burk bottenfärg räckte knappt till en strykning. Men jag tror att det berodde mer på att kylan gjorde den tjock än att 7,5 dl var för lite. Det blir bra ändå, ett lager räcker. Vissa av mina båtgrannar har inte ens det, de har bara bättrat på lite här och där.

Efter 7 månader på land under en presenning är hon färdig för sjösättning igen.

Förra året gavs ingen tid eller information till någon annan vårrustning än två lager bottenfärg. Jag hade en känsla av att jag borde ha gjort mer men visste inte riktigt vad. I år är det annorlunda och jag börjar få en bild av vad jag behöver göra och ungefär i vilken ordning. Jag kanske borde skriva upp det någonstans.

Jag fick gjort det jag hade förutsatt mig att göra i dag: måla på ett lager bottenfärg och polera borden. Jag har t.o.m. hunnit hänga på utombordaren och kollat masten också; skruvat fast spridarna, justerat ut vantskruvarna, hissat klubbvimpeln och kollat lite i masttoppen så att allt verkar sitta som det ska och löpa fritt. Jag försökte byta sladd till lanternan också, men det slutade med att jag drog ut den gamla sladden utan att få en ny på plats. Jag får dra en utanpå i stället. Nästa år. I morgon är det sjösättning och båten är redo, tillräckligt redo.

Sjösättning

Min första sjösättning med den här båten. Det kändes spännande och lite förvirrande. Jag har sjösatt ett antal gånger tidigare men det var tio år sedan och jag glömmer saker. Men allt gick bra tack vare den tidigare ägaren och en god vän som ryckte in och hjälpte till när jag inte visste eller var upptagen med att ta en bild. Nu ligger båten i sjön, det känns skönt. Men det blåste för mycket för att masta på, det får vi ta nästa gång.

När jag hade träfolka var sjösättningen mer av en process. Att lägga båten i sjön och förtöja den på rätt plats är början, sedan följer dagliga besök för att kolla att länspumpen fungerar och att träet sväller och går igen, efter några dagar brukar båten vara tät och då känns det som att sjösättningen är klar. Med en plastbåt… Man lägger den i sjön, konstaterar att dyvikan sitter där den ska eftersom båten inte sjunker, förtöjer den på rätt bryggplats, låser och sedan är det klart.

Sjösättning av J-17 med sublift.

Sjösättning + nytt batteri

Sjösättningen 2/5 gick bra. Efter fyra timmar höll den lilla länspumpen jämna steg med inflödet av vatten och efter ytterligare ett par timmar hade vattennivån i kölsvinet sjunkit såpass att pumpen stängde av korta perioder. Jag var ut till båten två gånger dagen efter, före och efter jobbet, men allt såg okej ut. Förutom batteriet som aldrig ville bli fulladdat. Okej, det har väl inte klarat av vintern (eller mitt handhavande 🙂 I går fick jag skjuts ut till båten av min bror som har körkort och bil, så jag kunde installera ett nytt batteri. Allt såg bra ut. Jag hoppas det fortsätter så. Jag skulle vilja åstadkomma något den här säsongen, om så bara renskrapa luckan eller nå’t.

Dan före dopparedan

Vattendunkarna jag använder som tyngder till presenningen brukar jag tömma nere vid bryggan men den här gången kom jag på att det är smartare att tömma dem i kölsvinet i stället och kolla om pumpen fungerar som den ska. Det gör den. Batteriet laddar men blir aldrig mer än halvladdat, vilket är ungefär som jag känner mig som 25% sjukskriven (var 50% tidigare i vintras). Annars gick det förvånansvärt smidigt och snabbt att plocka ned båthuset. Men vintern har farit hårt åt det, de flesta delar är böjda och börjar spricka och gå sönder, och eftersom det är en svetsad järnkonstruktion funderar jag på om det inte vore bäst att bygga nytt båthus i sommar. But first things first, i morgon e.m. är det sjösättning. Jag har assistans av min mamma den här gången, det ska bli kul.

En vecka till sjösättning

Jag kom inte ut till båten förrän vid tre och var kvar till halv tio. Men för en gångs skull fick jag gjort allt jag hade förutsatt mig att göra, jag tror faktiskt det är första gången det händer, ett fall framåt igen. Jag drog på tre burkar bottenfärg på skrovet och kopplade in den nya länspumpen, med en 3 ampère-säkring på den positiva (+) sladden, och den går som en symaskin. Jag köpte pumpen på SeaSea på Söder och (de unga) försäljarna visste inte riktigt om man skulle säkra av eller inte, de ringde till en annan butik och fick reda på att man ska alltid säkra av, och jag insisterade på att köpa säkringar trots att det står en skrivning på själva pumpen som kan förleda en att tro att det sitter någon liten säkring i pumpen och det är bara att koppla den direkt till batteriet. Men i manualen står det med all önskvärd tydlighet att man ska ha säkring. Okej, då vet vi det: säkra alltid av. Batteriet ser fortfarande tveksamt ut men pumpen fungerar så länge laddaren är på plats, det får räcka så tills vidare. Jag sjösätter nästa helg 2a maj efter kl. 13.

2 dagar efter sjösättning

Kallt och snö i luften, vem är ute och seglar i det här vädret? April är normalt en opålitlig månad, vädermässigt, även om jag hade mastat på och kunde ge mig ut och segla är jag inte säker på att jag skulle vilja så här års. Sjösättningen känns åtminstone en vecka för tidig.

Båten låg kvar där jag lämnade den i söndags, på sin plats vid bryggan i hamnen. Batteriet är fulladdat och pumpen verkar fungera bra. Träet har svällt och nu tar hon inte in mer vatten annat än regn. Ruffönstrena sitter kvar, jag vill ännu inte tänka på hur det kommer att se ut efter silvertejpen, jag tar det en annan dag. På utsidan såg det bra ut, lacken har torkat och även om den är rinnig på sina ställen ser den okej ut på det stora hela, den håller mot väta åtminstone. Det ska bli kul att lägga på några ytterligare lager sedan när värdet blir bättre. Jag måste måla däck också.