Sjösättning 2024

Segelbåt J17 i sitt rätta element efter drygt sju månader på land.

Efter ett par dagar av gråmulet, kallt och regn blev det varmt och strålande solsken i dag. Kranbilen var på plats vid 6 i morse. Det var lite färre båtar än vanligt och min båt sjösattes redan några timmar senare. Det sista jag gjorde innan min båt skulle hissas upp i luften från kranbilen och ned i vattnet var att känna på dyvikan och till min förvåning gick den att skruva åt ytterligare ett halvt varv. Tur att jag kände efter.

Jag var sist i omgången av tre båtar, därmed först med påmastning. Jag hade förberett för att det skulle gå snabbt och enkelt att fästa för- och akterstag samt styrbords och babords vant i respektive skruvar genom att ha gem i stället för de vanliga ringarna till riggbultarna (dock inte ned mot båten). Bra tänkt men jag hade glömt att öppna skruvarna till max, och på skruven till förstaget hade jag vänt på bultarna så att den som skulle gå igenom fästet till förstaget var för tjock och den lite tunnare satt ned mot båten. Men de som hjälpte mig var tålmodiga och lättfotade och allt gick bra.

Efter sjösättning och påmastning är det alltid lika spännande att se om motorn har klarat vintern och går igång som den ska. Jag har bytt växelhusolja och den har stått upp i ett varmgarage hela vintern, men något annat har jag inte hunnit göra. Men den gick igång efter 3-4 drag. Jag gick iväg till min plats vid bryggan och blev bjuden på kaffe och gott sällskap av min båtgranne. Efter det var det fortsatt pyssel med segel, bom, rep och fall.

Och jag återmonterade den där grejen som går tvärs över sittbrunnen och som håller bakänden av bommen. Skotskena, heter den tydligen. Det läckte ibland från skruvarna till den, ned på dynorna i stickkojerna. Det avhjälptes genom att helt enkelt dra åt skruvarna som satt ganska lösa, men det kändes ändå bra att skruva bort skenan, låta det stå och torka över vintern, passa på att gelcoat:a lite, applicera färsk sikaflex och skruva dit skenan igen. Det blev jättebra och kändes som typ det bästa på hela vårrustningen.

Nu är vi sjösatta igen. Det känns mycket bra. Båten är i sitt rätta element och jag i båten. Jag ser fram emot säsong 2024.

Sjösättning

Jag hade hoppats på sjösättning den 4:e maj men tyvärr blir det helgen efter, när det är Kristi flygare. Synd, det hade varit fint att ha båten i sjön när man har ett par extra dagar ledigt. Men det är inget att göra, det är bara att infinna sig när det är dags. Apropå det, det är dags att välja framtid för Sverige. Det är en välskriven, viktig och relevant (och lagom lång) text om mångkultur eller folkgemenskap – rekommenderas!

Sjösättning 2023

Vi började vid 7-tiden och då kändes det nästan milt i luften, som om lite värme var på väg, men det var nog bara önsketänkande för ganska snart isade vinden lika vintrigt kallt som de senaste par dagarna. Jag tycker om att våren tar tid på sig, men en sådan här dag får termometern gärna visa tvåsiffrigt. I övrigt var det vackert: uppehåll och växlande.

Segelbåt J17 i sitt rätta element, nyss sjösatt och redo för en ny säsong.

Sjösättningen gick bra, alla hjälptes åt som vanligt och vi var klara strax efter lunch. Min lilla båt och mast beredde som vanligt inga större problem och kändes lätt i jämförelse med alla andra båtar och riggar. Jag hade förberett också: med tampar i för och akter, vantskruvar och gem. Och jag kom ihåg vindflöjel och klubbvimpel.

Motorn gick i gång efter några ryck. Den varvade lite i början men lugnade ned sig efter en stund när den blev varm, då puttrade den på som den aldrig gjort något annat. Tack. Jag trodde jag skulle behöva rengöra tändstiftet först för att få igång den. Det är lätt gjort, men en sådan här kall dag slipper man gärna och gör bara det som måste göras.

Bom och storsegel är monterade, men det blåser för mycket för att hissa dem och se att allt löper som det ska. Att dra ut och segla en bit kommer inte på fråga när det blåser såhär kallt – det blir bryggsegling i natt. Men bara att vara i båten när den är i sitt rätta element igen efter sju månader på land känns som ett litet äventyr i sig och jag ser fram emot säsongens första seglats.

Jag köpte nya vattendunkar inför den här säsongen. De gamla hade beläggningar som inte gick bort och de höll inte helt tätt vid locken. Jag har en 10-liters Donje och fyra 5-litersdunkar. Donje står alltid upp, så den vet jag inte om den är helt tät vid locket eller inte, men av de fyra gamla 5-litersdunkarna var det nog bara en (1) som var helt tät. Det är märkligt hur man kan tillverka flera miljarder läskflaskor varje år som är helt täta, men vattendunkarna som Jula och Claes Ohlson säljer är inte värda namnet. Av de nya verkar tre hålla tätt. Jag tror man ska skruva av locket och titta på kanten innan man går till kassan och betalar, är kanten inte helt jämn misstänker jag att det kan läcka. Det är där de slarvar.

Det blir kallt som fan i natt också, och jag har inte den lilla värmaren, bara sovsäck och underställ och sovpåse och kroppsvärme. Det går det också. Vattnet är 5-6 grader varmt, vilket är kallt om man ska bada, men varmare än att stå på land där det var -5 grader i natt. I morgon hemfärd. Sjösättningen över för den här gången.

Sjösättning 2022

Sjösättning av J17 2022

Grått, småkallt och lite regnigt. Men solen sken igenom ibland och sjösättningen gick bra i år också. Vi var sju båtar som skulle i och hjälptes åt med båtar och påmastning. Det var trevligt och god stämning som vanligt. Det var skönt att ha lite rutin på saker och ting. Inte för att jag är väldigt van vid sjösättning, det här blir min tredje säsong, men det är skönt att inte behöva göra allting för första gången.

Regnet gjorde att jag hade kunnat vänta med rengöringen, åtminstone av allt annat än skrovet, tills båten var sjösatt och mastad. Den var skinande ren i går kväll, i dag efter sjösättning och påmastning såg den rätt bedrövlig ut med leriga skoavtryck lite överallt. Det är ofrånkomligt och ganska snabbt åtgärdat, men jag hade kunnat spara några timmars jobb i torsdags.

Motorn startade efter några ryck och verkar fungera som den ska. Den andra motorn, SELVA:n, står fortfarande i garaget och väntar på vad huvudkontoret i Italien ska säga om mitt ärende: om jag får häva köpet och pengarna tillbaka eller inte. Till dess hoppas jag att den gamla 2-taktaren jag har i stället fortsätter att snurra på.

Allt är klart och riggat för en ny båtsäsong. Båten flyter, motorn verkar funka, seglen är på, vanten är hyfsat sträckta, allt annat verkar vara på plats. Det känns härligt. Jag bryggseglar i natt men om det inte är för kallt i morgon kanske jag seglar ut en sväng på närmsta fjärd innan det är dags för hemfärd.

Före sjösättning

Redo för vårrustning och sjösättning

I helgen körde jag upp de stora, tunga sakerna till båten inför sjösättningen nu i helgen. Jag kom fram vid nio i lördags kväll och fick lasta ur, packa upp och göra det mesta i fallande mörker, men allt hittade sin vanliga plats ganska snabbt. Övernattning i båten. Det var kallt, men jag hade extra sovpåse i sovsäcken och buff i merinoull om huvudet. Det hade nog gått bra om jag inte vore förkyld med rethosta som hackade sönder natten till tre, fyra timmars ”sömn”. Men det fick gå det också.

Tidigare i år hjälpte jag en bekant att flytta och körde flyttbilen fram och tillbaka, så jag passade på att ha vägarna förbi båten och titta till. Jag bor (för) långt ifrån för att göra det i vanliga fall, båten får lov att klara sig själv under vintermånaderna tills vi ses igen inför sjösättningen. Första vintern gick det bra, men den här vintern tog en av stormarna i början av året tag i täckställning och båt och välte allt över ända.

Jag hade inte fått något meddelande om det, utan hamnkapten hade bara ställt upp båten igen och stöttat den med några extra stöttor. Täckställningen var borta och låg som ett plockepinn under båten. Jag hade inte nyckeln med mig och kunde inte komma in i båten, för jag skulle ju bara ha vägarna förbi och konstatera att allt var bra där under täckställningen, men jag såg inga uppenbara skador på utsidan.

Havererad båtstötta (till höger)

Jag stannade inte länge. Jag gick några varv runt båten utan att ha en aning om vad jag skulle eller kunde göra, sedan satte jag mig i bilen igen och körde därifrån och försökte att inte tänka så mycket mer på det. Jag var chockad. Min fina lilla båt som stod stadigt, ordentlig stöttad, skyddad under en tjock presenning och i lä mellan större båtar hade blåst omkull! Tur i alla fall att jag har för vana att masta av vid upptagning.

Det var med blandade känslor och en något skenande fantasi som jag körde upp till båten nu i helgen. Jag såg framför mig hur verktygslådan inne i båten låg öppen med innehållet utspritt överallt, hur bommen hade gått igenom innerskrovet och glaset i fotogenlampan låg i tusen små vassa skärvor överallt. Men när jag låste upp och klev ned i båten såg allt bra ut. Stilla och orört.

Fotogenlampan hade förvisso vält och all lampolja läckt ut, men annars såg allt ut som när jag låste båten i höstas. Jag gjorde ingen utförlig besiktning av båten men jag kunde inte se, höra eller känna några bristningar, sprickor, hål eller andra avvikelser när jag hängde på utombordaren, lade tillbaka dynor, segel och vattendunkar, och monterade batteriet. Allt verkade helt och bra.

När jag pratade med hamnkapten fick jag intrycket av att båten hade kanske inte vält helt och hållet över ända sådär som man kan tänka sig. Det var nog min fantasi som stod för den dramatiken. NV-vinden, som blåste i drygt 20 sm en natt i vintras, hade tagit tag i täckställningen – och troligtvis båten i sig också – och den främre, lilla båtstöttan på babords sida hade kanske börjat röra på sig och till slut vikt sig av tyngden från båten som mer liksom bara hade lagt sig ned snett framåt på fören. Det var ju tur att det var stöttan som gav vika och inte skrovet.

Starkt snöre

Jag vet att man inte ska fästa presenningen till täckställningen i båtstöttorna, och något säger mig att man kanske inte heller ska fästa presenningen med snören som går från ena långsidan till den andra – under båten. Men när jag gjorde det i höstas och hörde den där lilla invändningen någonstans i mitt huvud ”Men tänk om det blir storm”, tänkte jag att presenningen eller ställningen eller snörena ger väl med sig innan båten flyttar sig. Men 10-12 tunna snören utmed presenningens långsidor som var för sig kanske inte bär så mycket, och som inte ens var ihoptvinnande till ett tjockt rep, välte en hel liten båt som väger ca. ett ton. Det är tankeväckande.

Täckställningen som är av aluminiumrör såg ut att ha klarat sig bra med undantag för ett rör som behöver böjas till så det är lite mer rakt. Däremot behöver jag en ny båtstötta, den går nog inte att böja till. Och jag behöver ett gäng tomflaskor till upptagningen. I höst tänker jag dels lägga täckställningen lägre och närmare båten dels hålla presenningen på plats med sin egen tyngd och vattenfyllda flaskor utmed sidorna. Ingen fästning på något sätt i varken båt eller stöttor. Och jag tror jag ska be någon som bor lite närmare att köra förbi åtminstone en gång under vintern och skruva åt stöttorna runt båten, så de inte glappar. Då borde den står landsatt för storm.

Lugnt

Jag ringde hamnkapten för en kort lägesrapport och ett datum för sjösättningen. Det är tre minusgrader och lite is där uppe, några täckställningar har tydligen blåst av lite, men min båt – och täckställning – står kvar där den ska. Men så är den mindre och lägre och står skyddad mellan de större båtarna. Det känns skönt att veta när man bor långt borta. Sjösättningen är planerad till lördag 7 maj.

Sjösättning 2021

Klubbvimpeln på plats.

Båtar svävar över våra huvuden innan de försiktigt ställs ned på kranbilen och sakta körs ned till kajen för att sänkas ned i vattnet. Master bärs och rullas på små vagnar. Folk hjälps åt med allas båtar, master, skruvar, vajrar och allt annat som behövs för att sjösätta en båt. Det är en särskild energi vid en sjösättning.

Jag förbereder båten och sätter tampar i fören och aktern, lägger fram lite verktyg och kollar att ingenting är i vägen för det stora lyftet. Masten också: jag kollar så att alla stag och vant ser okej ut, skruvar dit nya windexen och fäster klubbvimpeln. Om en stund är det min tur.

”Har du någon genomförare?” frågar kranbilsföraren innan han sänker ned båten i vattnet. Vad är det för något, undrade jag, men förstod snabbt att det handlade om något slags hål i skrovet. ”Aha, nejdå, det är lugnt, dyvikan är ordentligt iskruvad!” Och så låg hon där igen, i vattnet – och flöt.

J-17 sjösatt för säsongen 2021. Påmastning nästa.

Påmastningen gick bra. Det här blir första gången jag seglar två säsonger i rad. Motorn var lite trögstartad men gick igång efter en stund och verkade ha klarat vintern bra. Jag körde i väg till min bryggplats och satte förtöjningstamparna på plats. Sedan några timmars jobb med att justera vant och stag, montera bom, sätta i storseglet och lägga saker på plats.

Och nu är allt på plats. Jag behöver skrubba däck, städa och småfixa lite, men om vädret är lika fint som i dag kan jag ta säsongens första seglats nästa helg.

Redo för sjösättning

Båtpolish före och efter.

Dag 2 av årets vårrustning. Jag började med en klassiker: när jag kom ut till marinan upptäckte jag att jag hade glömt nycklarna till båten. Det är väl ofrånkomligt att man gör en sådan sak förr eller senare, så varför inte i dag? Men det gick ganska snabbt att köra tillbaka till det B&B jag bor på, och någon av de andra gästerna hade bryggt starkt och gott kaffe och lämnat precis en mugg kvar till mig – tack!

Väl ute vid båten – igen – började jag med att slipa botten. Det gick ganska snabbt. Jag flyttade stöttorna och slipade och målade där de hade stått. Sedan prövade jag båtpolishen. Jag gjorde fel först och en båtgranne upplyste mig om att man ska stryka på polishen först, låta torka och sedan polera. Jajustdeja, det är ju så man gör. Det blev blankt och fint och färgen fick en annan lyster.

En burk bottenfärg räckte knappt till en strykning. Men jag tror att det berodde mer på att kylan gjorde den tjock än att 7,5 dl var för lite. Det blir bra ändå, ett lager räcker. Vissa av mina båtgrannar har inte ens det, de har bara bättrat på lite här och där.

Efter 7 månader på land under en presenning är hon färdig för sjösättning igen.

Förra året gavs ingen tid eller information till någon annan vårrustning än två lager bottenfärg. Jag hade en känsla av att jag borde ha gjort mer men visste inte riktigt vad. I år är det annorlunda och jag börjar få en bild av vad jag behöver göra och ungefär i vilken ordning. Jag kanske borde skriva upp det någonstans.

Jag fick gjort det jag hade förutsatt mig att göra i dag: måla på ett lager bottenfärg och polera borden. Jag har t.o.m. hunnit hänga på utombordaren och kollat masten också; skruvat fast spridarna, justerat ut vantskruvarna, hissat klubbvimpeln och kollat lite i masttoppen så att allt verkar sitta som det ska och löpa fritt. Jag försökte byta sladd till lanternan också, men det slutade med att jag drog ut den gamla sladden utan att få en ny på plats. Jag får dra en utanpå i stället. Nästa år. I morgon är det sjösättning och båten är redo, tillräckligt redo.

Sjösättning

Min första sjösättning med den här båten. Det kändes spännande och lite förvirrande. Jag har sjösatt ett antal gånger tidigare men det var tio år sedan och jag glömmer saker. Men allt gick bra tack vare den tidigare ägaren och en god vän som ryckte in och hjälpte till när jag inte visste eller var upptagen med att ta en bild. Nu ligger båten i sjön, det känns skönt. Men det blåste för mycket för att masta på, det får vi ta nästa gång.

När jag hade träfolka var sjösättningen mer av en process. Att lägga båten i sjön och förtöja den på rätt plats är början, sedan följer dagliga besök för att kolla att länspumpen fungerar och att träet sväller och går igen, efter några dagar brukar båten vara tät och då känns det som att sjösättningen är klar. Med en plastbåt… Man lägger den i sjön, konstaterar att dyvikan sitter där den ska eftersom båten inte sjunker, förtöjer den på rätt bryggplats, låser och sedan är det klart.

Sjösättning av J-17 med sublift.

Sjösättning + nytt batteri

Sjösättningen 2/5 gick bra. Efter fyra timmar höll den lilla länspumpen jämna steg med inflödet av vatten och efter ytterligare ett par timmar hade vattennivån i kölsvinet sjunkit såpass att pumpen stängde av korta perioder. Jag var ut till båten två gånger dagen efter, före och efter jobbet, men allt såg okej ut. Förutom batteriet som aldrig ville bli fulladdat. Okej, det har väl inte klarat av vintern (eller mitt handhavande 🙂 I går fick jag skjuts ut till båten av min bror som har körkort och bil, så jag kunde installera ett nytt batteri. Allt såg bra ut. Jag hoppas det fortsätter så. Jag skulle vilja åstadkomma något den här säsongen, om så bara renskrapa luckan eller nå’t.