Det kändes inte lika kallt i natt som föregående nätter. Jag vaknade vid sex, gjorde frukost, morgontoalett och kaffe. Sedan trasslade jag in ankaret lite i grannens ankarlina innan jag hissade segel och tyst gled iväg i den svaga NO-vinden med sikte mot hemmahamnen.

Jag gick SV ned mot Lökö först, sedan NV förbi Grytsholm och lite till, sedan söderut utmed västra sidan av Missjö och Västerön innan jag vek av västerut på Finnfjärden och den vanliga vägen hem. Efter ganska precis fyra timmar gled jag lika tyst och snyggt in på min plats i hemmahamnen som när jag avgick i morse. Jag gillar att slippa använda motorn, låta tystnaden vara obruten, så man hör alla de små ljuden.

Långa Missjö var vackert. Tillsammans med Missjö, Västerön, Lökön och alla små kobbar däremellan är det som en egen liten ytterskärgård med många fina, flacka klippor att bada och sola vid. Jag kan förstå att det är populärt, och det var många stora plastbaljor som låg förtöjda lite varstans, små bjäbbande hundar, grillar, öl och vin – och många solstolar vända mot solnedgången. Lite som att vara på en camping. Not really my cup of tea.