Äppelkrok

Båten for hit och dit som en liten barkbåt i kastvindarna och drog i ankaret från alla möjliga håll och kanter. Till slut lossnade det såklart. Igen och igen och igen. Efter att ha startat motorn, dragit upp ankaret, krånglat mig ut till rätt ställe och släppt ned ankaret igen åtta gånger (minst), tröttnade jag och gick därifrån. Utanför viken var det ännu värre: hysterisk blåst och höga vågor överallt. Jag har nog aldrig tidigare upplevt en så intensiv och stark vind som i dag, åtminstone inte till sjöss. Jag mötte en segelbåt som gick med ett revat storsegel norröver. Själv gick jag mot vinden och för motor. Efter någon timma förtöjde jag vid en liten klippa längst in i viken öster om Äppelkrok, i krokarna där jag låg för några dagar sedan. Klockan är halv tio på kvällen och det byar fortfarande i uppåt 15-16 sm därute, men här inne märks det knappt. Den här viken läcker inte alls lika mycket som den jag kom ifrån. Botten är sand och lera och här fäster treuddsankaret som det brukar. Jag kan sova lugnt i natt.

Svaj

16 sm i byarna drar som flyktiga penseldrag över vattnet.

I dag blåser det om möjligt ännu mer. Vinden kommer farande från SV och drar in över kobbar och skär, rullar fritt över fjärdarna och letar sig in i minsta vik. Likt en vredgad gud som söker efter något som stulits från honom. Landförtöjningen övergav jag sent i går kväll och nu räcker knappt treuddsankaret för att ligga på svaj i den här lilla viken. Rodret är ställt rakt fram och snurran nedfälld, utifall att. Ständig vaksamhet på ankarfästet som båten snurrar och vrider sig runt, nästan 180 grader. Genom att sätta allt i rörelse är det som att någon där uppe säger åt mig att vara stilla. Ja, jag blir kvar här tills det mojnar.

Kvar en dag

Prognoser kan ha fel, åt båda hållen: det kan bli mindre regn än vad som förutspås, och det kan bli mer. Men dagens prognos ser grå och blåsig ut, och jag kan inte se att något annat ställe skulle vara uppenbart mycket bättre, så jag blir kvar här en dag.

På sjökortet borde jag ligga i lä för alla vindar på väst, och när det gäller vind rakt västerifrån stämmer det nog, men SV-vinden letar sig in i viken ändå och byar rakt in i aktern: kluck, kluck, kluck, kluck. Men ankarfästet är fortfarande gott och i övrigt är det ett trevligt ställe.

Jag passade på att bättra på tätningen runt solpanelen i går när det var torrt och fint väder. Den låter lite när jag går på den i mitten, för där är det en liten nivåskillnad på någon mm i däcket, men det låter inte riktigt som det är fukt under panelen (eller är det bara som jag hoppas?).

Apropå fukt lokaliserade jag äntligen ett litet läckage som jag har haft längst in i stickkojerna. Ibland har dynorna där varit fuktiga på undersidan, ibland inte, och jag har inte förstått varifrån fukten kommer eller lyckats koppla ihop den med en tydlig orsak. Men tvärs över sittbrunnen sitter en skena som blocket till bommen löper i, och skruvarna som fäster den har muttrar på andra sidan, ned i stickkojerna, och muttrarna var blöta och lösa. Jag var rädd för att någon måst hålla emot skruvarna medan jag kröp in i stickkojerna och drog åt muttrarna, men det gick bra att skruva åt från bara ett håll.

Blåst

Det blåser för hårt i byarna för att jag ska vilja segla i dag, men jag tappar ankarfästet hela tiden och kan inte ligga kvar i den lilla viken jag låg i natt, så jag går för motor i farleden en bit norrut.

En del stora segelbåtar har båda seglen uppe men lika många går söderut för motor i SV-vinden, och en del norrgående har bara focken uppe. Mellan öarna får jag känslan att det nästan skulle gå att segla, men så kommer 10-12 sm ilsket springande över vattenytan och sliter tag i båten, och när jag kommer ut på en fjärd och börjar rulla i de stora vågorna inser jag att, nej, det var helt rätt att gå för motor i dag.

Jag försöker hitta förtöjning på norra Långa Missjö men det blåser överallt och jag hamnar i stället på östra sidan av en ö på andra sidan farleden. Här ligger jag i lä för den direkta vinden på V men den vrider sig och studsar in i viken ändå och byar från lite alla möjliga håll och kanter. Men ankarfästet håller här. Och jag har sällskap av får som betar på ön.