Vaknade halv sex i morse, kom i väg kvart över åtta. Vädret var fint, god sikt, vinden låg på från SV som mest och byarna blåste nog inte mer än 6 sm som prognosen sade. Jag tog en omväg runt Reskär och Gubbön, utmed Laxvarp, öster om Fångö, sedan norrut i farleden en bit och till sist utmed östra Håskö för att hitta en grund vik där jag ligger på svaj med 5 kg treuddsankare framför en liten vassrugg. Distansen i dag blev 11,5 nm på 3,5 h vilket ger en snitthastighet på… 3,3 knop, om jag inte räknar helt fel (vilket jag mycket väl kan göra). I dag var det som mjukglass att segla: mjukt och sött med en smak av vanilj. Nu brallar det nog på med nästan det dubbla i byarna, drygt 10 sm, där ute på fjärden. Inte så mycket ’vanilj’ längre. Det blåser igenom även i den här lilla viken. Men när det har blåst klart och regnet dragit förbi senare i kväll och det har lugnat ned sig kanske jag ordnar landförtöjning.

Skam till sägandes har jag ingen flagga till min lilla båt. Men dagen till ära – Sveriges Nationaldag 6 juni – hissar jag den svenska tuben i stället. Den påminner om en sådan där strutliknande sak som brukar finnas vid flygplatser och som jag tror visar vindriktning och -styrka. Men jag klippte av de långa ”svansarna” på min, så att de inte fastnar i något under segling.

Jag lossade förtöjningarna vid bryggan kl. 10 i förmiddags och strax före halv tre var jag ankrad, förtöjd och färdig med segel och bomkapell i en vik på St Skällö, ca. 12 distans från hemmahamn. Växlande molnighet, några avlägsna regnskurar som drog förbi på håll, sval och byig vind uppåt 8-9 sm (skulle jag tro, jag har ingen vindmätare). Det var lite råddigt att segla i byvindarna som ibland kom från SO till skillnad från grundvinden som mer låg på SV, och runt de förbigående regnskurarna kan det blåsa hårt och från ett helt annat håll, men allt gick bra och på det stora hela var det en fin seglats med god fart.