Det var dimma i morse och jag kom inte iväg förrän vid elva. Då fick jag gå för motor ut på en spegelblank fjärd. Vinden kom igång framåt ett. Då låg den mer på ost än på syd.
Är det något segling lär en, är det: 1) att en prognos för när det ska börja blåsa, hur mycket och i vilken riktning är just bara en prognos, 2) att planera om och välja en annan hamn.
Efter fem timmars kryssande österut gick jag in vid norra Håskö. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det är fint här också och jag ville ha tid för middag och ett dopp innan det börjar bli dags att stänga för myggen och tänka på refrängen. Mitt i sommaren kan man gå iväg mitt på dagen och segla fram till sju-åtta på kvällen, men såhär års mörknar det mycket tidigare.
Jag anlände hemmahamnen för ett par timmar sedan. Det är varmt, stilla och mörkt. Och alldeles tyst, inte en krusning på vattnet. Träden står som tysta skuggor runt parkeringen, båtarna ligger som sovande djur vid sina platser utmed bryggorna.
Jag sparade mörkerseendet och lät ficklampan vara när jag tog packningen och gick bort till min båt och låste upp. Men nu är det verkligen helt svart utanför. Bryggsegling i natt, avgång i morgon när det är tillräckligt med vind.
Det här blir med största sannolikhet säsongens sista segling, nästnästa helg är det upptagning. Prognosen lovar sydlig vind mest hela helgen, runt 6 sm i byarna. Det känns som perfekt seglingsväder. Vart jag än ska någonstans i morgon, tar jag nog en lång omväg, så jag får segla mycket.
Månen var fantastiskt vacker i går kväll när den steg upp ur havet i öster, stor och röd som en blodapelsin. Nu på morgonen var det klart och vackert, solen sken i öster och månen syntes fortfarande i väster som ett vattenmärke i den blå himlen. En sval bris låg på västerifrån eller kanske sydväst. Jag stannade för lite sol och bad, qigong och lunch. Sedan drev jag hemåt i den svaga till obefintliga vinden. Förra gången jag seglade hem blåste det 10 sm, i dag knappt 4 som bäst. Jag fick kryssa i dag också, men jag kunde gå mycket högre upp mot vinden. Jag seglade med genuan och det var helt okej att kryssa med den i svag vind. Relativt fort gick det också, det hade gått outhärdligt långsamt med den vanliga kryssfocken. Efter 5,5 timmar och några hundra meter från hemmahamnen dog den lilla vind som var och fjärden lade sig spegelblank. Jag revade, vek ihop seglen, drog på bomkapellet och gick för motor sista biten. Nu är det alldeles stilla, tyst och mörkt. Klockan är strax efter nio och jag ser inte konturerna av båten som ligger bredvid min. Jag kör hem tidigt i morgon bitti.
Jag bestämde mig hastigt i går, gick upp strax före fem i morse, kom i väg någon timma senare, anlände hemmahamnen vid tolv, åt lunch, gjorde loss, hissade storen och genuan, seglade några timmar i den avtagande NV-brisen och hittade förtöjning i lä bakom en holme som jag aldrig har varit på tidigare. Det är en av alla de där små holmarna som ligger utmed farleden och som man vanligtvis bara seglar förbi. Den erbjuder ingen vidare naturhamn, åtminstone inte mot farleden till, men på andra sidan är det okej att ligga en natt. Klipporna är lite otillgängliga, men annars är det en fin liten ö. Utsikten är vacker från dess högsta punkt. Det märks på färgerna och ljuset att hösten är på ingång. Och det är mycket tyst.
Eller -lagning. Jag har kollat och lagat presenningen nu på förmiddagen, inför upptagningen som är redan om en månad. Jag har nog aldrig seglat så mycket och så långt som i sommar, samtidigt har jag aldrig upplevt säsongen så kort. Är det redan dags att ta upp båtarna? Det känns som att sjösättningen var för bara några veckor sedan. Jag vill segla mycket mer. Men säsongen är kort och intensiv, större delen av året står båtarna på land och väntar. Jag hoppas hinna med åtminstone två helgseglingar före upptagningen.
Den här gången tejpade jag presenningen med Gorilla-tejp. Jävlar! vilken vidhäftning den tejpen har, jag fick knappt av den från rullen. Jag var noga med att torka och göra rent med Aceton innan tejpning den här gången (inte dra av värsta smutsen med tröjärmen och trycka dit en bit silvertejp, bara), så jag hoppas att det sitter bra och länge.
Tyngder är förberedda: flaskor utmed sidorna som fylls med sjövatten för att hålla pressen på plats i vinter. Jag har inte bestämt mig om jag ska använda brandhakar eller bara knyta som vanligt, en får se.
Det är mörkt och jag ser knappt de stora träden här utanför som når bara några meter från min balkong med sina stora grenar, men regnet är på väg in och jag hör hur 12 sm i byarna river i de stora trädkronorna. Träden står och rör på sig som om de ville springa till skogs. Det väcker min längtan till sjöss. Jag vill vara i båten en sådan här natt; ligga förtöjd i lä och höra samma vind i tallarna runt viken och i vågorna därute på fjärden.
Så kom den till slut, efter en lång ledighet fylld av fantastiska upplevelser på egen hand och tillsammans med nära och kära: sista dagen på semestern. Dags att packa ihop för den här gången, börja hålla ordning på dagarna igen, passa tider och börja jobba. Jag trivs bra med mitt jobb och känner mig privilegierad varje dag jag går dit – jag känner mig som rätt man på rätt plats i en ambitiös och stimulerande miljö – men fick jag sponsring, skulle jag fortsätta att segla tills isen började lägga sig.
Jag vet inte, jag kanske såg fel någonstans, men jag har för mig att enligt prognosen skulle det inte blåsa lika friskt som i går. Men jag tyckte det brallade på minst lika mycket i dag som i går. Om inte mer. Jag upplevde samma sak som i går, att grundvinden kom från ett väderstreck, V, medan byvindarna kom från ett annat, SV. Det gjorde det svårt att kryssa, men bitvis kunde jag gå ganska högt upp mot vinden ändå, vilket jag inte alls kunde i går, och jag var bättre på att falla av och undvika vibrationer i förseglet i dag. Slagen blev lite snyggare också.
Det var ganska många segelbåtar ute i dag, de flesta gick för segel i den friska vinden och hälften av dem kryssade västerut som jag. En som gick för motor korsade min väg och jag tänkte att han borde ge företräde åt mig, eftersom jag seglar och dessutom ligger på kryss, men om jag är upphinnande båt är det jag som ska väja för honom. Jag skulle just falla av och gå mot hans akter när en extra stark byvind kom farande och liksom sög upp båten åt andra hållet i stället. Jag försökte styra men det gjorde ingen skillnad. I det ögonblicket – det varade inte längre – bestämde vinden vart jag skulle någonstans. Som tur var, var skepparn i andra båten med på vad som hände och väjde i god tid för min skull. Det tackar jag för.
Det tog bortåt fem timmar av intensivt kryssande i friska byvindar för att komma hem i dag. I hemmahamnen är det lugnt; svalorna kvirrar och förtöjningarna knirrar i den svaga brisen som blåser genom båten, i övrigt är det tyst, lugnt och varmt. Jag känner mig mätt efter en dags seglande och kör inte hem i kväll, utan bryggseglar sista dagen på semestern och kör hem tidigt i morgon bitti i stället. Det blir fint.
I första hand hade jag velat gå till Harstena i dag, men det blev lika mycket kryssande i dag som i går fast i mycket hårdare vind, så till slut tog jag ned seglen och gick sista biten för motor till andrahandsalternativet som ligger närmare i stället. Dels är det drygt att sitta och kryssa alltför länge i hård vind, dels var det extra svårt i dag: enligt windex:en hade jag många gånger en bra vinkel mot vinden, men vibrationerna i förseglet tvingade mig att falla av så mycket att jag till slut hade vinden in i seglet i mer eller mindre rakt från sidan och då kommer man inte långt på varje slag. Det kändes – återigen – som att vinden kom från två håll samtidigt: S och SO. Kanske var det faktiskt så; att när vinden vrider från ett väderstreck till ett annat, kommer den omväxlande från båda tills den stabiliserar sig. Eller så är det en egenskap i seglen; de är från 80-talet och snart 40 år gamla och kanske helt enkelt inte fungerar bättre än så i frisk vind. Det lär bli en massa kryss i morgon också, men i svag vind, och då brukar jag kunna gå lite högre upp mot vinden.
Klassisk camping-lunch på liten båt: pasta med tomatsås och ölkorv.
Tillbaka i båten igen efter att ha varit på sommarfest i Svenskarnas Hus förra helgen, och väntat ut regnet på annan ort i några dagar. Nu har regnet dragit förbi för den här gången verkar det som, och det ser ut att bli lite mer sol framöver.
Jag anlände hamnen vid halv tre i dag och hissade segel och kom iväg tjugo över fem. Det blåste ganska bra men jag fick kryssa och hade svårt att gå högt upp mot vinden. Efter 1,5 h hade jag fortfarande inte kommit över första fjärden som är en fjärdedel av den planerade etappen, och det mojnade snabbt. Då planerade jag om och gick in i en grund liten vassvik vid Svensmarö i stället. Jag har legat här på svaj en gång, förra året, men när det är såhär högt vattenstånd kan jag lägga till mot några klippor med några decimeter till godo mellan kölen och botten. Men det är lera, inga svall och jag drar ut mig när det är dags att gå till kojs.
Kvällssolen är vacker och fjärden ligger stilla som en spegel nu. I morgon går jag mot Harstena eller något där omkring. Det ser ut att bli fint väder och god vind.
Stormen Hans, eller åtminstone resterna av den, drar in över vårt land och ställer till det, främst med regn men även med kraftig vind. I går blåste det säkert 16 sm i byarna där jag var och fjärden var vitprickig av fräsande gäss. Jag kunde se hur vågorna slog höga mot klipporna på andra sidan viken. Under natten drog molnen bort och jag gick ned till bryggan och tittade på halvmånen som sken magiskt över det mörka vattnet. Vinden har mojnat något nu i dag men blåser fortfarande frisk. Den river revor i molnen som solen skiner igenom. Men det är inget seglarväder än, så jag stannar i land och ser en bra och tänkvärd film i stället.
