Klart

Bomkapellet är klart för en ny säsong. Jag har sytt 2-3 meter i det för hand. Enkelsöm den här gången, med vanlig synål. Jag hoppas det håller, men det är stark kapelltråd, så det borde bli bra. Jag syr i de befintliga hålen i tyget där den gamla sömmen satt, då behöver jag (oftast) inte använda fingerborg. Utöver det behövs bara tillräckligt bra ljus och tålamod.

Och bra musik. Den här gången skedde syslöjdandet till tonerna av Joseph Haydns ’The Seven Last Words’ med Berliner Philharmoniker och ’Cello Concertos Nos. 1 & 2’ med Mstislav Rostropovich. Jag fortsätter att låna klassisk musik på närmsta bibliotek, ett bra alternativ om man inte vill strömma musik.

Det var inga stora fel på bomkapellet, bara en flärp som satt lite löst i fästet och en söm som hade släppt och börjat lossna. Inget av felen hade någon inverkan på funktionen, men det känns inget bra med ett halvdant bomkapell. Jag har inte den största eller dyraste båten i hamnen, men jag vill att den ska vara hel och ren. Ibland är den snyggaste båten inte den dyraste, utan den som är mest omhändertagen.

Syslöjd: bomkapell

Det har varit grått och fuktigt de senaste dagarna och alltför länge sedan vi såg himlen och fick lite solljus i ögonen. I dag har det gråa legat som en riktig London-dimma och gjort det svårt att se var saker och ting börjar och slutar, allt flyter ihop i en palett av gråtoner. I dag blir jag inne och ägnar mig åt lite syslöjd av bomkapellet. Några sömmar har gått upp lite här och där, inga stora fel som påverkar funktionen, men jag vill inte vänta tills det går upp ännu mer – och det ser illa ut. Fram med nål, kapelltråd, en stol vid fönstret och Georg Friedrich Händel, ’Concerti grossi, op. 6’.

På sistone har jag börjat upptäcka den klassiska musiken och lånar travar av cedeskivor på biblioteket med de stora mästarna: Bruckner, Dvorak, Vivaldi, Grieg, Mendelssohn, Händel, Puccini, Schubert, Verdi, Brahms, Sibelius, Haydn, Beethoven, Wagner, Schumann, Mozart, Stenhammar, m.fl. Jag älskar pop och kommer aldrig sluta digga Michael Jackson ’Off The Wall’ men den senaste tiden lyssnar jag uteslutande på klassisk musik. Den är så vacker. Vilken musikskatt vi har i Europa! Klassisk musik är ju europeisk musik – musik som har skapats, utvecklats och förfinats i Europa. Som européer är det vårt kulturella arv.

Rörbricka

Längst upp i masten sitter en mutterskruv där förstaget är fäst. Jag pillade lite på det i våras inför sjösättningen för att känna efter om det var helt och satt fast ordentligt och så, men jag tänkte inte så mycket mer på vad jag såg eller hur det egentligen ska se ut där uppe.

Nu i höstas vid upptagningen tittade jag på det igen och lade märke till att det sitter en slags rör-bricka på ena sidan av förstaget, men inte på den andra. Jag antar att det ska vara en rör-bricka på vardera sida, så att förstaget sitter i mitten av skruven. Rör-brickan är bara 7 mm bred, och några mm hit eller dit kan tyckas oväsentligt, men 7 meter längre ned i båten kan det bli en märkbar skillnad.

Om den ena brickan har gått sönder eller tappats bort vid något tillfälle vet jag inte, men det visade sig vara ganska svårt att hitta en ny. Jag vet inte ens om den kallas för rör-bricka, men det känns som ett passande namn. Jag letade igenom hela min verktygslåda, frågade vaktmästaren på jobbet och mejlade en smed på orten – utan framgång. Vissa byggvaruhus säljer metallrör i olika storlekar som man kan såga till, men inga verkar ha en innerdiameter om 8 mm och tjocklek om 2 mm.

Till slut köpte jag en ask med ’Stödhylsa’ i koppar på Jula i deras VVS-avdelning. De är bara 1 mm tjocka men känns rejäla och har rätt diameter. Jag sågade isär två stycken, slipade kanterna på dem och satte dem mot varandra, så att de får samma ytterdiameter i kanterna som den befintliga rör-brickan. Jag hoppas det håller. Det visar sig i sommar. Reservplanen är en vanlig mutter som jag har slipat bort gängorna på, den fungerar men är inte lika bred.

Fyra och en halv månader

”Det har vänt, vi går mot ljusare tider, nu är det bara nedför till sjösättningen.” sade jag till båten när jag var och tittade till henne i dag. Det var grått, stilla och alldeles tyst i hamnen. Jag kände på stöttorna, drog lite i presenningen och justerade täckställningen. Kaffe och medhavda mackor och ”God fortsättning” och några ord med hamnkapten innan jag körde hemåt igen. Allt såg bra ut. Skönt. Jag ser fram emot sjösättning och en ny säsong. Så fort vi är förbi vintersolståndet börjar jag tänka på sjösättningen och vad som behöver göras inför en ny säsong. Men det är fyra och en halv månad dit.

Ny press

Det var ett tag sedan jag var ute vid båten senast, dags att köra upp en sväng och kolla till henne. Båten stod stadigt och såg ut att må bra men täckställningen stod lite på trekvart och såg ganska medtagen ut.

Jag gick runt båten och kände på stöttorna, men de var redan åtdragna, och ordnade med täckställningen så att den stod bättre till. Presenningen har gått sönder lite i ena änden. Jag gör inget åt det nu, men till nästa höst behöver jag en ny.

När man täcker över båten en fin dag i september kan man inte riktigt föreställa sig vilka krafter som sliter, drar och nöter oupphörligt på täckställning och presenning under vintern. Det är lite fascinerande, faktiskt. Det mesta av täckställningen ser bra ut, men de tre rören som bildar ”taknocken” börjar se mer än lovligt krokiga ut. I första hand får jag försöka böja tillbaka dem, annars hoppas jag att man kan köpa nya (som delar, jag vill inte behöva köpa en helt ny täckställning).