Det är med irrationellt blandade känslor jag köper en fuktmätare till båten. På förpackningen står det angivet olika fuktnivåer för gips, cement och trä, men jag hoppas att man kan mäta plast också. Mätaren fungerar tydligen inte på material tunnare än 2 cm, men det är väl bara lite tjockare delar av skrovet där det kan finnas en plywood inplastad som är (mest) intressant att mäta, och där är nog skrovet 2 cm eller tjockare. Jag skriver irrationellt, eftersom nu kan jag upptäcka om det är för mycket fukt någonstans i skrovet och åtgärda det. Eller, behöva åtgärda det. Vilket borde vara bra. Men en liten del av mig vill hellre segla vidare i ovisshet om eventuell fukt i skrovet och bara förutsätta att allt är bra. Saliga äro de okunniga 🙂 Men nyfikenheten vinner över det där och jag vill hellre veta iaf. Och är det inte en för långt gången fuktskada, vilket ingenting tyder på att det skulle finnas, kanske det är relativt enkelt att åtgärda.

… är kanske en överdrift att kalla dagens syslöjd. Men att sy för hand i en sprayhood, med bågarna kvar, och den där stela plasten som fungerar som ”fönster”, det är allt annat än lätt.

Allt är inte gjort, det är ett par, tre meter söm kvar innan jag kan kalla det tillräckligt klart, men jag tar det en annan helg.

Kapelltråden är förvånansvärt stark, och trevlig att sy med. Tyget är tjockt, så man ser var den gamla tråden har gått, och syr man där behöver man oftast inte fingerborg (men ganska tjock hud på fingrarna och starka nypor).

Det där lilla skyddet ovanför luckan ned till ruffen. Kapell är något annat. Men det är väl samma tyg? Jag har hursom tråcklat vidare på det i dag. Med sömmar lika raka som mina seglingsrutter. Men de ursprungliga sömmarna är så slitna att man kan dra bort tråden, så bättre blir det i vilket fall som helst.

Och styrbords dyna är färdig. Det blir fint med två nya dynor i sommar. Perfekta blev de inte. Om man tittar närmare ser man den något krokiga tillskärningen, men de är mer eller mindre lika stora, klart bättre och mycket skönare att ligga på än de gamla. Men nu är den stora dynan i förpiken inte alls lika tjock och fin längre, men jag sparar renoveringen av den till en annan vinter.

I morgon blir det mer syslöjd på sprayhood:en. Jag hoppas bli klar (tillräckligt klar) med den, så jag kan gå vidare och serva snurran och fixa med lite andra grejer nästa gång det är dags för båtpyssel.

Vackert och kallt väder. Perfekt för en termos med nybryggt kaffe och några korvmackor i smörgåspapper och en promenad till närmsta park. Sedan hem för lite mer båt-fix. I dag blir det syslöjd. Sömmarna i kapellet börjar släppa lite överallt och i stället för att vänta på att vinden sliter sönder det och segla utan, försöker jag laga.

När jag klev in på sybehörsbutiken var jag inställd på att köpa ”björn-tråd” eller nå’t, men det visade sig att det finns en s.k. kapell-tråd som är ungefär lika tunn som vanlig tråd men bra mycket starkare och som tål ultraviolett strålning. Wow, I didn’t know that. Jag visste inte heller att det blir fnurror på tråden beroende på vilket håll man drar ut den från spolen. Saker man kan lära sig när man köper sytråd, om man frågar.

Jag syr med en helt vanlig nål, kanske något grövre och kortare, med dubbel tråd i hålen där den gamla tråden har suttit. Det är förvånansvärt lätt att sy i plasten, lättare än i tyget (åtminstone när det är dubbelt). Fingerborg kan vara bra att ha men jag har inte behövt den hittills.

– Varför håller du på med den där lilla, gamla båten? Köp en ny i stället!

– Köpa nytt kan vem som helst göra, det finns en kärlek i att ta hand om det man har i stället. Dessutom är det djupt tillfredsställande att laga något; anstränga sig lite och förvandla något trasigt till helt och fungerande igen. Gör man det bra kan det bli starkare och bättre än vad det var från början.