Jag kunde inte släppa tanken på den där lilla viken på Norrmålan och om den ger ett bra skydd vid vindar på syd, så jag kryssade dit i dag i den stadiga SO-brisen. Norra delen av Norrmålan var precis sådär karg och vacker man kunde tänka sig med släta, svarta ytterskärgårdsklippor, klart vatten och en hänförande utsikt mot öppet hav. Den lilla viken verkade ge ett tillräckligt skydd mot rak S-vind som inte är alltför frisk. Tyvärr såg det likadant ut under vattnet som ovanför, dvs. ingen lera, sand eller ens grus- och stenbotten för ankaret att sätta sig i, bara slät klippa. Vattnet var så klart att jag kunde se de stora klipphällarna där nere på fyra, fem meters djup. För att vara på säkra sidan släppte jag ned plätten och testade: klink, klonk. Jag kunde se och höra hur ankaret slog i klippan där nere. Om ankaret fastnar här är det för att det har satt sig i en skreva eller spricka och då får man aldrig loss det. Jag testade att förtöja längs med sidan av en brant klippa med hjälp av två klippjärn i vardera ände, ett virrvarr av tampar hit och dit och fyra fendrar längs med sidan. ”Okej, det här verkar fungera, men vad händer om en stor båt går förbi här utanför och drar upp stora svallvågor?” Jag gav upp, gjorde loss och gick en bit SV i stället där det finns gott ankarfäste. Jag lämnar Norrmålan åt fåglarna och kajakpaddlarna.

Måttlig och ganska stabil bris från NV i dag. Vi gick iväg från Gubbön vid 10 på förmiddagen, kryssade för att ta oss förbi St Skällö och Grönsö, höll en bra nordlig kurs när vi gick öster om Håskö och sedan var det mest nordväst som gällde – mycket kryssande rakt mot vinden, m.a.o. Men vi kom fram till slut, dock med hjälp av motorn den sista biten.

Det var kul att ha sällskap med i båten och jag hoppas det blir fler gånger. När vi hade tagit adjö gick jag ut igen, trots att en del av mig var mätt på segling och ville bryggsegla, men prognosen för i morgon (förmiddag och dag) pekar på en obefintlig vind från fel håll, så jag ville passa på medan jag hade medvind. I natt ligger jag på N Stenholmen. Det är stilla och tyst, jag hör inte ens myggorna längre. Månen är vacker i kväll.

Jag var här för bara några dagar sedan, men Gubbön är fin och väl värd åtminstone två besök samma sommar. Den här gången med gäst. Vi seglade via Harstena i den mojnande vinden som inte bestämde sig och tog riktig fart förrän jag tröttnade och tog ned seglen och drog i gång motorn. Efter förtöjning och stadig lunch med siesta tog vi oss upp till kupan och tittade en stund på den vackra utsikten. Den var värd promenaden. I morgon hemgång igen.

Det gick snabbt att segla hem i går. Jag gick norrut i S-vinden och hade focken åt ena hållet, storseglet åt andra och minst 10 sm i aktern. Det kändes som att båten planade och bottenfärgen åkte av när jag gick öster om Håskö, svängde av NV och kom ut på Finnfjärden som en champagnekork. Kändes det som iaf. Efter att ha provianterat och plockat upp en gäst tidigare i dag var det dags att gå ut igen: österut i V-vinden. Det gick nog lika snabbt i dag, fast i en annan riktning. Jag har nog aldrig seglat till Håskö så snabbt. Kul, men jag ser fram emot lite mer sansad segling i morgon.