Ny fixarhelg

Publicerat av
Helgens todo-list.

Hemma igen efter ytterligare några dagar i båten med fixande och donande, utan att segla. Från början hade jag tänkt vara hemma den här helgen, jag behövde vilan. Men senast jag var i båten blev det uppenbart att utombordarfästet måste bytas – omgående. Och jag hade en del annat också som jag ville bli klar med före jungfruturen (jag räknar inte seglatsen över från Nävekvarn, ”det var transport” som båtgrannen sade). När jag listade alla saker kändes det bättre att åka ut till båten och fixa dem än att vara hemma och försöka vila. Så är det ibland.

Storfallet var enkelt åtgärdat. Det hade bara lagt sig om bomfallet (eller ”dirken” tror jag det också kallas). Det var nog därför jag inte fick upp seglet hela vägen under transportseglingen till sommarhamnen.

Kolla samtliga fästen för vant, stag, pollare, etc. under däck var också enkelt åtgärdat. Och skönt att göra. Allt såg okej ut och kändes bra.

Spänna vant och stag. Att de var för sladdriga visste jag, men hur mycket skulle jag spänna? En god vän till mig tyckte att jag skulle sträcka dem ”inte alltför hårt, men de ska vara stumma”. Okej, hur känns det när vanten är ’stumma’ då? När jag sökte i ämnet på webben (på duckduckgo.com), förstod jag det som att det i huvudsak finns tre olika sätt att få till rätt spänning i vant och stag:

  • ett instrument som utifrån vajerns tjocklek anger spänningen,
  • tejpa fast en 2 m lång tumstock på vajern och spänna tills vajern sträcks ca. 2-3 mm,
  • gå på känn.

Mitt samlade intryck utifrån den information jag tog del av, var att de flesta seglar omkring med alldeles för löst spända riggar. Eller som en seglare skrev, att det ska göra lite ont i själen när man spänner det sista i ett vant. Det låter väldigt hårt i mina öron, men det verkar finnas utrymme för att dra åt utan att jag behöver oroa mig alltför mycket. Jag spände förstaget och drog åt backstaget, klev av och kollade att masten inte lutade framåt, justerade ett par vant på babords sida och kände efter att det var ungefär samma spänning i motsvarande vant/stag på andra sidan. Det kändes bra. Om de är ’stumma’ vet jag inte, men mer spända.

På natten vaknade jag runt halv tre för att gå ut och kasta vatten. Det var stilla, tyst och magiskt vackert. Båtarna låg som sovande djur vid bryggorna och månen stod vackert i den ljusa sommarnattshimlen i en rigg några båtar längre bort. Även bryggsegling har sina sidor.

02:39 en natt i mitten av juni i detta vackra land.
Gammalt utombordarfäste.

Helgens stora projekt var att byta utombordarfästet. Fjädrarna fungerade inte (när man lyfte motorn, lyfte man hela motorns tyngd), det låstes i läge genom ett par aluminiumbrickor (markerade med rött i bild) och i allt övrigt var det rostigt och murket. Ingenting man vill hänga en ny SELVA utombordare på.

Jag började med att vända på båten och parkera med aktern mot bryggan och häkta av motorn – utan att tappa den i vattnet. Jag upptäckte att anordningen var fäst med fyra skruvar, trots att det är åtta hål i den, men läste i manualen till den nya anordningen att det räcker med fyra skruvar. Det finns åtta hål för att man ska kunna justera positionen i höjdled. Skönt, då slipper jag borra nya hål.

Not a pretty sigth!

Att skruva bort det gamla fästet gick utan problem. Skruvar och brickor var kanske inte så genomrostade och förstörda som jag först hade befarat, men för att vara ett fäste för en utombordare på en segelbåt var de i ett bedrövligt skick. Det kändes skönt att få bort dem och att bära bort det gamla fästet till metallåtervinningen.

Träbiten som satt som en distans mellan fästet och akterspegeln, för att kompensera för att aktern är sned (positiv/negativ, jag vet inte vilket), var lite kinkig att få bort, men med en kniv och en hammare gick det bra. Både träbiten och ytan på akterspegeln under såg fräscha ut.

Till det nya utombordarstället hade jag köpt en konstruktion i aluminium med samma funktion som träbiten. Men jag upptäckte snart att den inte fungerar om det finns förborrade hål i akterspegeln. Hur jag än vände och vred på bitarna, hamnade hålen lika långt till vänster eller höger om de befintliga hålen som bitarna var breda, antingen gentemot akterspegeln eller det nya fästet.

Tur att jag inte hade bränt upp den gamla träbiten i min iver att bli av med det gamla och skruva dit det nya. Det nya fästet fick sitta på den gamla träbiten. Jag testade först att skruva dit hela konstruktionen utan sikaflex och låsmuttrar, för att kolla att allt satt som det ska. Jag fick borra upp ett par hål med någon mm eller två, annars gick det bra att återanvända träbiten och de gamla hålen för det nya fästet.

Skärbräda i plast för att fördela påfrestningen från utombordarfästet i akterspegeln.

Den tunna skärbrädan i plast som jag hade tagit med mig för att ha på insidan av akterspegeln fungerade mycket bra. Med en liten japansk multisåg, som är bra att ha i båten, sågade jag till skärbrädan i lagom storlek. Jag borrade hålen lite fel första gången, men det fanns plats att vända på skivan och försöka en gång till. Resultatet kändes mycket bättre än de rostiga skruvar, muttrar och brickor som satt där förut. De nya skruvarna var tyvärr inte tillräckligt långa. De räckte i de två övre hålen men var för korta för de två undre. Jag hade inte tänkt hela vägen utan köpt åtta skruvar i samma längd. Men jag slapp köra in till Biltema i närmsta stad, i stället fick jag ett par skruvar i rätt dimension och tillräckligt långa av ägaren till marinan. Tyvärr är de inte rostfria, så jag måste byta dem inför nästa säsong.

Nytt utombordarfäste.

Till sist fick jag hjälp av min båtgranne att hänga dit min Selva utombordare på nya fästet. Tur var nog det, för efter en hel dags skruvande i sittbrunnen var jag så trött att jag mycket väl hade kunnat tappa motorn i vattnet om jag gjort det själv. Det var väl det han såg på mig och ryckte in för att undvika en katastrof 🙂

Slutresultatet blev snyggt och bra på flera olika sätt. På det gamla fästet var jag tvungen att ha med låskedjan när jag hängde på motorn, nu kunde jag dra dit den i efterhand. Det var fantastiskt skönt att hantera motorn i höjdled med hjälp av fjädrarna och slippa lyfta motorns hela tyngd. Och det var skönt att slänga de där fåniga aluminium-bitarna som användes för att låsa det gamla fästet i rätt läge. Jag betraktade det nya utombordarfästet och kunde konstatera att det hela blev snyggt, säkert och mycket bättre! Och värt en hel dags slit och skruvande.

Jag fick också dit de nya gångjärnen på luckan i aktern. Tyvärr passade inte gångjärnen med tre hål i de gamla hålen, så jag fick krångla dit gångjärn med två hål i stället. Det är en tung lucka, så det återstår att se om de gångjärnen räcker. Annars får jag spackla igen och borra nya hål, eller hitta andra gångjärn med exakt rätt mått. Nuvarande lösning håller förhoppningsvis den här säsongen.

Utsikt från kojen i en J17 en vacker sommardag.

Söndagen tillbringade jag mest i båten iklädd långbyxor och långärmad tröja. Jag brukar vara väldigt försiktig med solen och undvika den helt och hållet mellan kl. 10 och 14 normaltid (kl. 11 och 15 sommartid) fram till Midsommar, men den här gången tänkte jag inte på solen som gassade hela dagen. Keps hade jag, men annars satt jag i kortärmad tröja och shorts. Benen klarade sig bra men armarna var brända och jag kände mig trött och sol-frossig och låg mest och slumrade hela dagen och summerade en mycket bra helg då jag kunde bocka av allt på min todo-list (utom det där med att kolla och mäta var jag kan ha ett batteri någonstans, men jag har nog bestämt det ändå).

Nu finns det inga ursäkter längre för att inte segla. Visst finns det mer saker i båten att göra – det finns det alltid – men jag har definitivt nått nivån ’good enough’ och nästa gång jag är i båten är det segling som gäller.

Nytt utombordarställ, eller: Poängen med butik IRL

Publicerat av

Jag var inne på watski.se häromdagen och hittade en adress och tog för givet att den gick till en affär, så jag tog en buss till närmsta hållplats och gick långt och länge genom något som är tråkigare än tråkigt och helt livlöst: ett industriområde efter fyra på e.m. När jag väl kom fram upptäckte jag ett kontor, som inte ens hette Watski, och ingen affär. Att promenera är den bästa motionsformen, men det kändes som att jag hade kunnat göra något annat med de där två timmarna. Och Watski kan förtydliga sin hemsida genom att skriva: ”Kontor: Kantyxegatan 14, Malmö”.

Utombordarställ och tillsats för negativ/positiv akter.

I går gick jag till Hjertmans nere i Limhamn i stället. Det är fint att sitta hemma och klicka på webben och beställa varor – om man vet precis vad man ska ha. Eller har tid att springa fram och tillbaka till närmsta utlämningsställe med ev. returer utifallatt man får hem något som inte passar eller inte blev som man tänkt sig. Men om man vill känna och klämma lite på saker och ting, prata med någon som kan, bolla lite funderingar för att man är ny, få ett tips om något som kanske inte ingår men som behövs – ”Jaha, men då behöver du några brickor och ett par maskinskruv 8 mm med muttrar också.” – eller bara känna in vibbarna och ta ställning till om det här är en affär jag vill handla med (på webben eller i butik), då behöver man en butik IRL att gå till.

Jag blev trevligt bemött på Hjertmans, trots att jag själv var något av en ”grumpy old man” när jag klev in genom entrén, och ganska snart hade jag köpt ett nytt utombordarställ, en tillsats för justering gentemot positiv/negativ akter, en liten tub sikaflex och tillhörande skruvar, brickor och muttrar. Planen var att bara känna lite på ett ställ för utombordare, för att få en uppfattning om hur mycket det väger och om skruvhålen kan tänkas sitta på samma ställe som mitt nuvarande och sådant, men väl där i butiken var det inte så mycket att fundera över. Jag måste ha ett nytt utombordarställ i vilket fall som helst, det nuvarande sitter i skruvar som håller på att rosta sönder (och jag trodde att ALLA visste att ALLT på en båt ALLTID ska vara rostfritt?!).

Fördelen med att gå till en butik IRL, är att jag kan ställa relaterade frågor som jag inte har svar på – ännu. Som varför man har brickor när man skruvar med skruv och mutter? Det har jag faktiskt aldrig fattat. För att det ser snyggt ut? Nja, inte riktigt, brickorna är till för att fördela tyngden/påfrestningen bredare i materialet man skruvar i (akterspegeln i det här fallet). Försäljaren tyckte att en hel bit plywood på insidan av akterspegeln vore att föredra för att riktigt sprida påfrestningen från utombordarstället ut i hela akterspegeln, men han köpte min idé om att använda en skärbräda i plast (ca. 6 mm tjock) i stället. Jag använder den nästan aldrig i alla fall.

Jag var nära att komma hem med en solpanel och en regulator också. Men J-17 är en liten båt och den där lilla ytan (typ 70*30 cm) mellan mast och sprayhood är nog det enda rimliga stället att ha en fast monterad solpanel på, men de flesta paneler är större än så. Jag har hittat en solpanel som är tillräckligt liten för att passa men hos en annan återförsäljare. Jag mejlade dem och frågade vilken regulator som passar till och fick ett snabbt, kunnigt och tillmötesgående svar. Jag lägger nog en order – i deras webbutik – på en solpanel och regulator så snart jag har kontrollmätt båten och ser att panelen verkligen får plats. Så jag kan ladda mobilen i sommar.

Båthelg

Publicerat av
Byte av gångjärn. Varför snurrar den åt ena hållet på styrbords sida och åt andra på babords? Jag måste ha en ny upphängningsanordning till utombordaren.

Hemma igen efter en helg i båten, dock endast bryggsegling. Jag hade fullt upp med att fixa och dona från morgon till kväll men hann bara hälften av det jag ville. Det var likadant med träfolkan. Antingen är jag alltför optimistisk i min planering eller dålig i mitt genomförande. Jag är ingen vidare list-människa. Jag undviker helst att skriva upp en lista med saker att göra och genomföra dem systematiskt, jag fnular hellre omkring utan en uttalad plan och om jag får göra det tillräckligt många varv/gånger brukar jag få med alltihop. Intuitivt och behagligt. Men det kräver tid, vilket jag inte hade särskilt mycket av i helgen, därför hade jag för en gångs skull en lista med saker att göra. Jag fick träna på att systematiskt gå igenom den och pricka av allteftersom (det är skönt!) och t.o.m. prioritera (om) och stryka vissa saker som får vänta till nästa gång. Bra träning!

Det viktigaste var att få dit nya motorn och ta hand om gamla, det hann jag. Det var ett meck att först vända och backa in båten med aktern mot bryggan, säkra motorn med ett rep utifallatt, lossa försiktigt och lirka av motorn från fästet och lyfta upp den på bryggan utan att tappa den i vattnet eller få ryggskott. Sedan det omvända för att få dit nya motorn. Och klura ut hur den ska sitta och hur jag fäller upp den (på sidan, annars tar den i) och hur allt annat fungerar. I den processen insåg jag att motorfästet måste bytas. Den där träbiten som motorn skruvas fast på är mer eller mindre rutten (liksom rorkulten var) och skruvarna som anordningen sitter fast i båten med, är rostiga. Det känns särskilt viktigt att byta motorfästet nu när jag har en enstånka som vibrerar därefter.

Fin J-17 i sommarhamn, snart redo för segling.

Jag hade med mig borrmaskin för att borra bort några popnitar på ett par trasiga gångjärn till en lucka i aktern. Jag har alltid haft borrmaskin med sladd tidigare, men den här har batteri och det kändes mycket smidigt. Det var svårare än jag trodde att borra bort popnitarna, men när jag hittade rätt dimension på borren (5 mm) gick det lätt. Jag hittade ett gångjärn som passade i de gamla hålen, tyvärr inte två, men jag hade ändå inga skruvar och muttrar som passade till. Jag rengjorde med lite aceton och täckte hålen med silvertejp. Jag får ha med mig två gångjärn och passande skruv+mutter till nästa gång.

Jag hann inte undersöka varför jag inte får upp storseglet hela vägen upp: är det fallet som snor ihop sig på något sätt där uppe, eller är det seglet som kärvar? Jag har inte tillgång till mastkran men har en idé om att lossa seglet och fästa en lina där i stället och bit för bit pröva att hissa och dra ned storfallet och se om det löper som det ska. Om så är fallet är det kanske seglet som strular. Ev. att bommen sitter för högt, men jag har tittat på bilder av andra J-17 och jag tycker att bommen verkar sitta som den ska. Jag får fördjupa mig i det där nästa gång. Hursomhelst vill jag lösa det innan jag ger mig ut och seglar igen.

Annars: jag bytte den tunga draggen på 10 kg mot ett Bruce-ankare på 5 kg, kompletterade verktygslådan med en tång och några schackel och låsringar, möblerade om lite mer för att försöka hitta en bra plats till allting och i övrigt fortsatte att bara bekanta mig med båten. Det kändes värdefullt, men vädret var strålande och vinden frisk och jag hade gärna varit ute och seglat i stället. Nästa gång.

Första seglatsen

Publicerat av

Jag vaknade tidigt, vid halv fem. Det var råkallt och alldeles vitt utanför. När dimman lättade var vädret strålande, men fjärden låg blank som en spegel. Jag vankade av och an i hamnen: segla eller inte segla? Jag måste ju ha vind för att kunna segla, men det är kav lugnt! Det är kanske bäst att segla över till sommarplatsen en annan helg. Fast det känns ju trist att vara i båten en hel långhelg utan att segla, det är ju det jag är här för. Hursomhelst, i hamnen blåser det inte. Om det överhuvudtaget finns någon vind finns den där ute. Jo, jag måste ut och pröva i alla fall, jag kan inte åka hem utan att ha seglat.

När jag kom ut på fjärden hissade jag storsegel och fock. Det blåste knappt men det rörde sig i alla fall framåt. Efter någon timma började det friska i lite och porlet från aktern övergick i ett mer fräsande ljud. Härligt! Vädret var fortfarande bra men det började mulna på. Och med det ännu mera vind. Att vända tillbaka till hamnen och segla över till sommarplatsen en annan helg var fortfarande ett alternativ, men vid någon punkt övergav jag det och bestämde mig för att nu får det bära eller brista: jag seglar över henne hela vägen.

Jag fick fick kryssa mycket i en alltmer tilltagande vind med några regnstänk här och där. Mina slag blev väl sådär, jag har en del att jobba på. Vid några tillfällen lade sig båten så kraftigt att jag släppte rodret lite och lät henne gå upp mot vinden och lugna ner sig lite (eller om det var jag som behövde göra det) annars kändes det stabilt och tryggt. Tyvärr fick jag inte upp storseglet hela vägen upp, så det var lite bukigt, annars hade vi nog seglat snabbare.

Sista delen av seglatsen gick jag för motor. Vädret blev sämre och regnet övergick från kortare skurar till mer ihållande. Vinden rev och slet i allt den kunde få tag i och kom från helt fel håll. Regnet hade gjort allting blött och kallt. Då ångrade jag lite att jag inte hade seglat över en annan helg i stället. Det kändes skönt att komma fram till slut och få lägga till på sommarplatsen. Jag fick hjälp av min mamma som dirigerade mig till rätt plats och som sedan gav mig skjuts in till Linköping för vidare färd hem.

En intressant helg med många lärdomar. Jag vill ha ett inplastat båtsportkort som vinden inte kan bläddra i och som tål inte bara lite stänk utan även ihållande regn. Tyvärr finns de inte kvar längre, de tillverkas bara i vattentåligt papper numera, vilket inte fungerade särskilt bra i dag. Jag behöver en utombordare med lång rigg och trycktank på 10 liter (och som startar när jag vill, inte bara när den själv vill). Jag behöver klättra upp i en mastkran och försöka kolla varför storseglet inte går hela vägen upp. Jag behöver fundera på hur jag kan säkra vattendunkarna nere i ruffen, så de inte far omkring så mycket under färd. Jag behöver ett Bruce-ankare på några kilo i stället för den dragg på 10 kg jag har nu. Jag behöver en hammare om jag vill kunna använda klippjärnen. Jag behöver en del andra grejer för att känna att jag har allt som en liten båt kan behöva.

På det stora hela: det känns skönt med en liten båt i plast som har en självlänsande sittbrunn, jag har mycket bättre koll på vant och stag och dess fästen och schackel och alla andra små grejer än vad jag hade när jag gav mig ut i träfolkan sommaren 2007, och det känns fantastiskt skönt och häftigt och spännande att vara ute och segla igen!

Mer båtpyssel

Publicerat av

Natten kändes mildare än föregående och jag sov mycket bättre, kanske framför allt för att tricket med att hålla undan fallen från masten fungerar och jag slipper det ljudet. Det känns lite proffsigt att min båt är tyst och inte har det där karaktäristiska klackande ljudet från fallen som slår mot masten, som om jag vet vad jag håller på med 🙂

Vädret är mulet, kallt, regnigt och blåsigt. Det blir ingen segling i dag. Det får bli en natts bryggsegling till och sedan hem. Seglatsen får vänta till en annan helg när vädret är mer stabilt och varmare och jag vet att allt på båten fungerar som det ska.

Det finns mer pyssel att göra i båten. Jag börjar med att städa och rengöra den lilla verktygslådan, så jag vet vad jag har i den och slipper bli sådär kladdig och fnasig om händerna varenda gång jag tar i den. Sedan myggsäkrar jag båten genom att klippa till ett par bitar myggnät och limma för dem i luftintagen i luckan på fördäck och ut till sittbrunnen. Jag minns en hemsk natt i träfolkan när myggen strömmade in via samma två luftintag och höll mig vaken en hel natt. Bland det första jag skrev upp på listan över grejer till den här båten var myggnät och kontaktlim.

Det är tre vant på varje sida på den här båten, till skillnad mot träfolkan som bara hade ett på vardera sida. Spontant ville jag spänna vanten ganska hårt när vi mastade på, inte som fiolsträngar men inte alltför sladdriga heller. I torsdags nöjde jag mig med svaret ”Nej, de är bra som de är.” Men i dag fick jag besök av en god vän som har seglat och haft båt i hela sitt liv och som klev ombord och faktiskt kände på vanten och sade att de måste spännas: ”De ska inte vara jättehårda men de ska vara stumma. Såhär sladdriga ska de inte vara, då kan du få masthaveri.” Tack, vilken gåva det är med vänner som vill dela med sig av sin erfarenhet och sitt kunnande!

Prognosen för i morgon ser sådär ut, lite mulet men kanske inte så mycket regn och framför allt svagare vind. Nu när jag vet att focken fungerar och vanten är spända som de ska vara (hoppas jag, åtminstone bättre än tidigare) kanske jag gör ett försök att segla över båten till sommarhamnen i alla fall. Det beror på när jag vaknar och hur modig jag känner mig.