Nu byar det sådär brutalt hysteriskt igen. Den här gången rapporterar SMHI 12,7 sm i byarna vid samma tid borta på Harstena som ligger 3 distans fågelvägen härifrån. Man kan anta att det blåser ungefär lika mycket här.

Jag trodde vinden skulle ligga mer på V. Prognosen sade det och att den kanske t.o.m. skulle vrida sig ett par grader mot N. Då har jag medvind hela vägen, tänkte jag, och hissade bara storseglet. I svag medvind gör det inte så mycket om förseglet fladdrar lite och håller på och larvar sig ibland, men med 10 sm i medvind vill jag enbart ha storseglet uppe.

Jag hade mestadels vinden mer eller mindre in rakt bakifrån och putsade lite på personbästa för de första 4 distansen: 48 min. (det gamla rekordet var på 50 min.). Ute på Finnfjärden började vinden vrida sig lite, öka i styrka och efter Väggö kom byarna farande mer från SV och S än från V. Jag såg några modiga båtar som låg och kryssade med båda seglen uppe, annars hade de flesta båtar antingen försegel eller (revat) storsegel uppe och gick mer eller mindre med vinden.

Jag hade tänkt att segla en bit till men orkade inte bråka mer med vinden utan gick in i en liten vik på norra Håskö och förtöjde där i stället. Det blir bra. Jag hoppas på mer hanterbara vindar i morgon. Förtöjningsfjädringarna ’Bungy’ var lätta att montera och verkar fungera bra. Med upp till 12 sm i byarna blåser det igenom i den här lilla viken och man ligger inte helt i lä, men treuddsankaret på 5 kg har grävt ned sig ordentligt och håller stånd.

Natten blev precis så regnig och blåsig som prognosen lovade. Regnet och vinden kastade sig mot aktern och ruffluckorna men allt höll tätt. Morgonen och förmiddagen har ägnats åt att vädra ur och torka upp den fukt som ändå blir. Vädret var fint med växlande molnighet och en byig vind på S. Prognosen lovade avtagande vindar runt 15-16-tiden från ca. 10 sm ned till 5-6 sm. Perfekt. Jag kom iväg vid 15 och seglade de första 4 distansen på 50 minuter. Vinden låg på från S och var byig och svårseglad. Det gick bra i början av Finnfjärden men efter Segelskär tog vinden i ännu mer och tycktes vrida sig. Jag försökte hålla kursen ett tag men blev snart tvungen att falla av och gå upp mot Missjö i stället. Vinden mojnade lite efter en stund, så jag gjorde ett slag och gick tillbaka söderut en bit. Jag slog igen och satte kurs mot norra Väggö, åt det håll jag skulle. Då började det verkligen att blåsa – hysteriskt. Jag vet inte hur mycket men några 6 sm var det i alla fall inte, snarare det dubbla (Harstena hade byvindar på 10,2 sm vid samma tid enligt SMHI). Jag fick falla av igen, gå upp mot Missjö, in i lä bakom en holme, ta ned seglen och dra igång motorn i stället. Nu har det mojnat. Det har lagt sig. Allt är tyst och stilla, så olikt det raseri som rådde där ute på fjärden för bara ett par timmar sedan. Koltrasten drillar lojt i en trädtopp någonstans. Jag är förtöjd i en av mina favoritvikar på norra Håskö.

I första hand hade jag velat gå till Harstena i dag, men det blev lika mycket kryssande i dag som i går fast i mycket hårdare vind, så till slut tog jag ned seglen och gick sista biten för motor till andrahandsalternativet som ligger närmare i stället. Dels är det drygt att sitta och kryssa alltför länge i hård vind, dels var det extra svårt i dag: enligt windex:en hade jag många gånger en bra vinkel mot vinden, men vibrationerna i förseglet tvingade mig att falla av så mycket att jag till slut hade vinden in i seglet i mer eller mindre rakt från sidan och då kommer man inte långt på varje slag. Det kändes – återigen – som att vinden kom från två håll samtidigt: S och SO. Kanske var det faktiskt så; att när vinden vrider från ett väderstreck till ett annat, kommer den omväxlande från båda tills den stabiliserar sig. Eller så är det en egenskap i seglen; de är från 80-talet och snart 40 år gamla och kanske helt enkelt inte fungerar bättre än så i frisk vind. Det lär bli en massa kryss i morgon också, men i svag vind, och då brukar jag kunna gå lite högre upp mot vinden.

Jag hade tänkt gå ned till Väggö i dag, ligga där ett par nätter och gå hem på fredag. Men prognosen lovade regn under i stort sett hela morgondagen och det är inte kul att ligga i en liten båt när det regnar från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag bestämde mig för att gå hem i dag i stället.

Prognosen, återigen – allting kretsar kring SMHI:s prognos för hav- och kustväder när jag är ute och seglar – sade att det skulle blåsa en sydlig vind med byvindar runt 10-12 sm mitt på dagen. Det är kanske lite väl hårda vindar för mig. 8 sm hade varit okej men 12? Jag kanske ska gå för motor i stället, men det känns trist.

Jag stod i sittbrunnen och tittade på träden runt om viken. Jag tycker man kan höra på suset i träden om det blåser mycket där ute på fjärden. I morse lät det som 12 sm i byarna, men nu? Nja, det här låter och ser ut mer som… 7-8 sm, och det fungerar ju. Och skulle det vara för mycket, får jag gå in bakom en ö och reva och dra igång motorn, det har jag gjort förr.

Strax före lunch tog jag upp ankaret, hissade segel och gled snyggt ut ur viken utan att starta motorn. Jag gillar när jag kan göra det. Jag gick västerut efter Lippholmsudden, söder om Rötappskär och norr om Röskär och Lilla Olssund. Sedan kryssade jag söderut utmed Törnsholm, Missjö och Västerön innan jag vek av västerut.

Det blåste nog mer än 7-8 sm där ute på Västerfjärden och Finnfjärden. Jag har ingen vindmätare men det gick vita gäss överallt, och då blåser det minst 8 sm har jag lärt mig. När jag kom i hamn vid tretiden, när vinden hade börjat mojna, kollade jag väderstationen för Harstena och den rapporterade 9,2 sm i byarna under den senaste timman.

Jag kryssade nog i byvindar runt 10 sm i dag. Det gick bra, mycket bättre än förra gången. Jag fick en del vibrationer i förseglet i dag också. Jag vet inte varför, kanske för att seglen är gamla eller att det bara blir så när det blåser mycket. Men jag föll av tills vibrationerna försvann och kryssade på så gott det gick. Det lutade en del, och vid ett slag fastnade brandhaken på skotet till focken i en av vanten, annars gick det förvånansvärt bra. Jag funderade ett tag på att ge upp och gå för motor, för att jag tyckte att jag inte kom någon vart, men jag seglade på och kände mig helt trygg med mig själv och båten. Härligt! Jag utvecklas som seglare och behöver inte vara rädd för 10 sm längre.