Nu byar det sådär brutalt hysteriskt igen. Den här gången rapporterar SMHI 12,7 sm i byarna vid samma tid borta på Harstena som ligger 3 distans fågelvägen härifrån. Man kan anta att det blåser ungefär lika mycket här.

Jag trodde vinden skulle ligga mer på V. Prognosen sade det och att den kanske t.o.m. skulle vrida sig ett par grader mot N. Då har jag medvind hela vägen, tänkte jag, och hissade bara storseglet. I svag medvind gör det inte så mycket om förseglet fladdrar lite och håller på och larvar sig ibland, men med 10 sm i medvind vill jag enbart ha storseglet uppe.

Jag hade mestadels vinden mer eller mindre in rakt bakifrån och putsade lite på personbästa för de första 4 distansen: 48 min. (det gamla rekordet var på 50 min.). Ute på Finnfjärden började vinden vrida sig lite, öka i styrka och efter Väggö kom byarna farande mer från SV och S än från V. Jag såg några modiga båtar som låg och kryssade med båda seglen uppe, annars hade de flesta båtar antingen försegel eller (revat) storsegel uppe och gick mer eller mindre med vinden.

Jag hade tänkt att segla en bit till men orkade inte bråka mer med vinden utan gick in i en liten vik på norra Håskö och förtöjde där i stället. Det blir bra. Jag hoppas på mer hanterbara vindar i morgon. Förtöjningsfjädringarna ’Bungy’ var lätta att montera och verkar fungera bra. Med upp till 12 sm i byarna blåser det igenom i den här lilla viken och man ligger inte helt i lä, men treuddsankaret på 5 kg har grävt ned sig ordentligt och håller stånd.

Natten blev precis så regnig och blåsig som prognosen lovade. Regnet och vinden kastade sig mot aktern och ruffluckorna men allt höll tätt. Morgonen och förmiddagen har ägnats åt att vädra ur och torka upp den fukt som ändå blir. Vädret var fint med växlande molnighet och en byig vind på S. Prognosen lovade avtagande vindar runt 15-16-tiden från ca. 10 sm ned till 5-6 sm. Perfekt. Jag kom iväg vid 15 och seglade de första 4 distansen på 50 minuter. Vinden låg på från S och var byig och svårseglad. Det gick bra i början av Finnfjärden men efter Segelskär tog vinden i ännu mer och tycktes vrida sig. Jag försökte hålla kursen ett tag men blev snart tvungen att falla av och gå upp mot Missjö i stället. Vinden mojnade lite efter en stund, så jag gjorde ett slag och gick tillbaka söderut en bit. Jag slog igen och satte kurs mot norra Väggö, åt det håll jag skulle. Då började det verkligen att blåsa – hysteriskt. Jag vet inte hur mycket men några 6 sm var det i alla fall inte, snarare det dubbla (Harstena hade byvindar på 10,2 sm vid samma tid enligt SMHI). Jag fick falla av igen, gå upp mot Missjö, in i lä bakom en holme, ta ned seglen och dra igång motorn i stället. Nu har det mojnat. Det har lagt sig. Allt är tyst och stilla, så olikt det raseri som rådde där ute på fjärden för bara ett par timmar sedan. Koltrasten drillar lojt i en trädtopp någonstans. Jag är förtöjd i en av mina favoritvikar på norra Håskö.